måndag 27 september 2010

Stadsarkivet tvingas till sänkta ambitioner

Stockholms stadsarkiv får inte budgeten att gå ihop. 2,4 miljoner kronor saknas. I den lägesrapport som presenteras för kulturnämnden nu i veckan läser vi att det finns ”en strukturell obalans mellan uppdrag och budget”. Förklarat betyder det att den borgerliga majoritetens budgetneddragningar kommer att slå mot arkivets kärnverksamhet.

Några nya pengar har inte skjutits till från den moderatstyrda majoriteten trots nödrop redan tidigare i våras. Nu måste arkivet minska personalstyrkan med motsvarande fem heltidstjänster samtidigt som lokalunderhåll och ordinarie arkivvård får sänkta ambitioner. På sikt är situationen ytterst allvarlig och måste åtgärdas inför budgetprocessen i höst.

En bidragande orsak till den alarmerade situationen är att verksamheten kring det så kallade Rotemansarkivet har utlokaliserats till Östersund. Därmed sades ett tiotal medarbetare upp, vilka man inte har kunnat hitta någon ny anställningsform för. Avgångsvederlag och andra kostnader hamnar därmed som oväntade utgifter i knät på Stadsarkivet.

De rödgröna partierna motsade sig utlokaliseringen av Rotemansarkivet. Miljöpartiet satsade 3,3 miljoner kronor mer i sin budgetreservation för Stadsarkivet än vad den borgerliga majoriteten hade i sin budget.

Med vår budget hade Stadsarkivet, istället för att utlokalisera viktig verksamhet, kunnat fortsätta i sin expansiva fas med bland annat kraftiga satsningar på digitalisering och tillgängliggörande av vårt kulturarv.

måndag 20 september 2010

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna!

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna. Jag tror inte att 20 rasister i riksdagen kommer att få nio miljoner svenskar att bli rasister. Men det hänger ett stort ansvar på regeringen att inte ge de främlingsfientliga något utrymme. Det hänger ett stort ansvar på folkpartiet att nu upphöra med sina besvärande glidningar.

Om regeringspartierna lyckas hålla SD utanför förhandlingar och beslutsprocesser så är jag övertygad om att många av de sverigedemokratiska väljarna kommer ångra, eller rent av förtränga, sin röst. Så hände för 19 år sedan med Ny Demokrati och deras väljare, och så bör hända nu.

Inget nytt kom fram vid dagens presskonferens med Fredrik Reinfeldt, det lär innebära att han trotsallt kommer att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Och det innebär i sin tur att i varje fråga som de rödgröna partierna är överens så kan SD fälla regeringen. Det är en svag maktbas som, oavsett vad Reinfeldt påstår, öppnar för förhandlingar med de främlingsfientliga.

Moderaterna kommer nu sannolikt försöka bilda en minoritetsregering. Faller den regeringen, på ett misstroendevotum eller – nu eller senare – på annat sätt, så faller blockpolitiken. Då är det rimligt att partiledaren för riksdagens största parti får uppmaningen att bilda regering. Vi får inte glömma att Socialdemokraterna ser ut att få sex mandat mer än moderaterna. Läget har öppnat sig för en mittenregering.

Som jag bloggat om tidigare är det, trots ständiga upprepningar i media, inte Sverigedemokraterna som har blivit vågmästare. Fredrick Federlay (C) skriver idag på Newsmill att det är Miljpöpartiet som har fått den rollen. Men han bör också betänka att det likaväl kan vara hans eget parti som tillsammans med FP eller KD ska ha den rollen.

söndag 19 september 2010

Med Paggan på tamburin...

Tycker det här YouTube-klippet får avsluta valrörelsen på min blogg. Det är Nationalteatern som uppträdde med klassikern Jack the Ripper på de Rödgrönas valfinal på Götaplatsen i Göteborg igår.

Notera särskilt den småväxte killen i skägg längst bak på scen med en jättetamburin i handen.

lördag 18 september 2010

Vänd utvecklingen - hjälp mig att stärka Stockholms kulturliv!

Hej kulturvänner,

några tankar om Stockholmskulturen att ta med sig till vallokalerna morgon.

I fyra år har den moderatstyrda alliansen och den folkpartistyrda kulturroteln steg för steg monterat ner Stockholms kulturinstitutioner. Av runt tusen anställda har mer än 150 fått gå under mandatperioden. Resultatet har blivit att kvaliteten på våra utställningar på museerna har sänkts, öppettiderna på biblioteken har minskat och antalet elever i Kulturskolan har närapå halverats. En utredning från kulturförvaltningen visade att de höjda avgifterna tillsammans med att elevernas lärare fått sluta var de vanligaste orsakerna till att barnen hoppat av sina kurser.

För varje budget har läget förvärrats!

Jag representerar Miljöpartiet de gröna i kulturnämnden. Jag vill tillsammans med de övriga rödgröna kulturpolitikerna vända utvecklingen, tillföra mer resurser så att vi får ett starkare kulturliv i Stockholm.

Vi vill sänka avgifterna till kulturskolan och erbjuda fler kurser och ett mer varierat utbud. Dessutom vill vi ha ett Lava eller kulturhus i varje stadsdel. Alla barn och unga ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet.

Vi vill ge våra kommunala museer resurser så att de kan ha fler och starkare utställningar. Och vi vill återinföra fri entré på våra museer, också de statliga.

Vi vill ta bort det impopulära bonussystemet och istället stället stärka det ordinarie kulturstödet. Vi vill också satsa på kulturens infrastruktur; fler scener, upprustning av samlingslokalerna och en starkare koppling mellan kulturskolan, skolan och det fria kulturlivet så att fler kulturarbetare kan leva på sina jobb.

Om jag får fortsatt förtroende efter valet i morgon så kommer jag fortsätta arbetet för mer kultur för Stockholm!


Vänliga hälsningar,

Mats Berglund

onsdag 15 september 2010

Om moderaternas kulturpolitik

Jag skrev häromdagen om vilka faror för Stockholms kulturliv som väntar om Centern får vara med och bestämma över kulturpolitiken efter valet. Men vi bör också vara medvetna om vad som kan hända om det efter valet kan bli så att moderaterna tar över kultur- och idrottsroteln.

Folkpartiet, som har kulturroteln idag, har under mandatperioden mest gjort sig kända för sina impopulära kulturbonusar och avdemokratiseringen av kulturstödet. Kulturskolan har förvisso också stegvis monterats ner, och relativt stora personalavgångar har skett även på Stadsmuseet, inom Kulturhuset och på Stockholms bibliotek. Med det som hänt de senaste fyra åren är bara en västanfläkt av det som väntar vid ett moderat intåg på kulturroteln.

Moderaterna har sagt att de vill skrota den i allt lyckade ungdomsverksamheten Lava på Kulturhuset – Miljöpartiet vill istället ha ett Lava i varje stadsdel.

Moderaterna vill spara på samlingslokalerna, kulturstödet och ateljéstödet. ”På sikt bör kulturstödet minskas och ersättas av andra finansieringsformer, som t ex sponsring och ökade biljettintäkter”, skriver moderaterna. – De rödgröna partierna vill rusta upp samlingslokalerna som används av en mängd kulturföreningar och satsa på det fria kulturlivet. Sponsring är bra, men det har visat sig oförutsägbart och duger inte att bygga en verksamhet på.

Ytterligare börda för det fria kulturlivet är de höga hyrorna i Stockholm, som för många kulturverksamheter har blivit ännu högre sedan moderaterna sålde ut Centrumkompaniet till numera ökända Boultbee. Miljöpartiet var emot den affären från början och kräver nu lagstiftning - en Lex Boultbee - för att förhindra ytterligare sådana affärer.

Förutom skandalerna kring Sten Nordin och Medborgarskolan vill moderaterna minska bidragen till folkbildningen. – Vi rödgröna tror istället på demokrati och vill därför stärka folkbildningen.

Vi vill också ge alla stockholmare tillgång till vårt kulturarv genom att behålla den fria entrén till Stockholms muséer. Men i moderaternas Stockholm finns ingen gratis kultur; de har därför sagt att de ska återinföra entréavgifterna samt lägga ner den årliga kulturfestivalen.

Allt detta finns att läsa i Moderaternas sista egna budgetreservation från förra mandatperioden. Totalt rör det sig om en besparing på 77,2 miljoner kronor! Och det var alltså i 2006-års penningvärde.

Moderaterna har en rakt igenom destruktiv syn på offentligt finansierad kultur. I ett moderat Stockholm får fattiga barn stå utanför kulturskolan men de slängs också ut från LAVA. Kulturarbetarna kläms åt, och övriga kulturkonsumenter med knappa resurser får välja mellan att köpa en biljett till museet eller kanske till en konsert. Med ett fortsatt moderat Stockholm minskar det demokratiska deltagandet ytterligare för vare år. I ett moderat Stockholm har de som arbetar möjligen några hundralappar mer i plånboken, men samhället blir så oändligt mycket fattigare.

___
» Klicka på bilden ovan för att se den moderata kulturbudgeten i siffor.

Stefan säger...

tisdag 14 september 2010

Yvonne säger...


Se klippet på SvD's webbplats.

En röst på miljöpartiet är en röst på barn, unga, kunskap, klimatomställning och de nya jobben.
- Alla elever ska nå kunskapsmålen.
- Stockholm ska ha en fungerande infrastruktur med cykelbanor, bussar och spårtrafik

- De nya jobben kommer med Miljöpartiets politik för energieffektiviseringar och utbyggd infrastruktur.

måndag 13 september 2010

Maria säger...

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Den nya Centerretoriken

Per Ankersjö har svarat på mitt tidigare blogginlägg om Centerns undermåliga kulturpolitik. Han håller fast vid de kraftiga åtstramningarna av hela kultursektorn, och menar att mindre pengar och mer privatiseringar är medlet för en ökad kvalitet i Stockholms kulturliv.

Resonemanget mindre pengar - mer kvalitet har vi hört förut, men det klingar alltid lika illa. Så i ett desperat försök att försvara sin bristande kulturpolitik går han till hårt angrepp mot Miljöpartiet och menar att vi har en ”vänsterpräglad” ideologi eftersom vi tror att biblioteken trivs bäst i fortsatt kommunal regi.

Men, för det första vet Per Ankerjö mycket väl om att Miljöpartiet har en positiv syn på ett blandat ägande i såväl skolor som hälso- och sjukvård. Och för det andra borde han i konsekvensens namn rikta sin kritik även mot sina samarbetspartier på högerflanken. Faktum är att Per Ankerjö står ensam i sin vilja att privatisera bokutlåningen – inget annat parti i Stadshuset vill idag privatisera biblioteken. Högeralliansen står splittrad!

Inte heller kommenterar han hur de enorma åtstramningarna – motsvarande kostnaderna för hela Kulturhuset och dess verksamhet – skulle medföra en starkare kultur i Stockholm. Men detta är tydligen Centerns nya retoriska teknik: Säg vad ni vill åstadkomma, och gör tvärtom.

Den nya Centerpolitiken illustrerades i en riksdagsdebatt av Maria Wetterstrand i somras.
Hon sa:

Skjut vargar, så blir det fler vargar.
Låt Vattenfall bygga nya kolkraftverk, så får vi mindre kolkraft.
Tillåt tio nya kärnkraftverk, så blir vi av med kärnkraften.
Sänk skatten på konstgödsel, så kommer det gödslas mindre.
Bygg Sveriges dyraste motorväg i Stockholm, så gynnar det landsbygden.
Gör det dyrare att åka tåg, så blir den mer tåg.
Slakta anslagen till att skydda skogen, så räddar vi den biologiska mångfalden.
Skrota strandskyddet, så slutar det bli exploatering på stränderna.
Och det senaste: Tillåt kommersiell valjakt så räddar vi valarna.



Till listan kan nu också läggas:
Stryp de kommunala anslagen till kultur så får vi mer kultur i Stockholm.

_____
» Klippet finns även på SVT-Play (spola 24:30 min in i klippet).

lördag 11 september 2010

Vad får stockholmarna för kulturpolitik nu när Centern ska vara med?

Privatiserade bibliotek, återinförande av entréavgifter på museerna samt ohyggliga åtstramningar. Det är vad vi kan vänta oss om Centern ges ett inflytande i Stockholms kulturpolitik.

Den nuvarande högeralliansen i Stockholms stadshus ser inte riktigt ut som den i regeringen. I Stockholm är det idag bara tre partier som delar på rotlarna, M, FP och KD. Centern är alltså inte med.

Men till skillnad från för fyra år sedan går Stockholmsmoderaterna den här gången till val tillsammans med alla de tre småborgerliga partierna.

Att Centern har lämnats utanför Stockholmspolitiken den gågna mandatperioden ska vi nog vara rätt tacksamma för. Centern som ju visserligen har en historia av att vara ett rätt reko miljöparti har under de fyra senaste åren mest gapat om sånt som höga hus i Stockholms innerstad och en exploaterad partybeach istället för naturreservat på de känsliga Årstaholmarna. Några andra frågor har de inte profilerat sig i.

Eftersom Centerns Stockholmspolitik därför nog är rätt okänd kan det vara på sin plats att redovisa något av deras andra områden. Hur är det med Kulturen?

Centern är idag inte representerade i Kulturnämnden, och gruppledaren Per Ankersjö har inte heller varit speciellt flitig i kulturdebatterna. Den bästa sammanfattningen av Centerns kulturpolitik får man därför gå till den budgetreservation som de lade i höstas.

Av den kan man läsa att: Centern vill lägga ner Kulturnämnden och lägga kulturen under idrottsnämnden – som då blir en Kultur- och idrottsnämd. De vill dessutom minska budgeten med 70 miljoner kronor jämfört med vad den nuvarande moderatstyrda alliansen har budgeterat för. Det skulle motsvara ungefär 150 tjänster, eller i praktiken en nedläggning av en hel verksamhetsgren, t.ex. Kulturhuset eller stora delar av kulturskolan. Centern vill också privatisera stadsbiblioteket samt avskaffa den fria entrén på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet.

Som jämförelse vill Miljöpartiet istället öka budgeten för kultur och idrott med över trettio miljoner kronor jämfört med den nuvarande majoriteten. Av dessa pengar ska 10 miljoner gå direkt till Kulturskolan som har blivit så illa behandlad under de fyra senaste åren. Vi behöver sänka avgifterna och anställa fler lärare. Alla barn ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet – så är det tyvärr inte i Stockholm idag.

I Miljöpartiets budget finns också stort utrymme för den fria kulturen genom mer pengar till kulturstödet, samt upprustningar av de kommunala kulturlokalerna. Vi vill dessutom stärka Stadsmuseet med 2 miljoner extra till utställningar och 2 miljoner till kulturmiljöavdelningen.

Dessutom är Miljöpartiet det enda parti idag som konsekvent budgeterar för ökade priser och löner. Vi vill därmed understryka att inga delar i kulturverksamheten måste göra åtstramningar för att få verksamheten att gå ihop. Miljöpartiets satsningar är finansierade och på riktigt.

___
» Stadens budget och oppositionspartiernas budgetreservationer finns att ladda ner här!
» Se Miljöpartiets gruppledare Stefan Nilsson berätta om vår kulturpolitik på YouTube.

fredag 10 september 2010

Om arenalöften och populism

Inför förra valet lovade idrottsborgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt (FP) att Djurgårdens IF skulle få en ny hemmaarena under denna mandatperioden. Det löftet har inte infriats, och någon ursäkt har vi ännu inte heller hört (även om hon faktiskt fortfarande har åtta dagar på sig).

Men skam den som ger sig, nu ökar hon på insatsen med att dessutom önska sig ett fotbolls VM till Sverige och nya Stockholmsarenan vid Globen.

Förvisso är VM'et inget löfte och DN låter meddela i sin artikel varför idrottsborgarrådets dröm är helt omöjlig. Vare sig något EM eller VM i fotboll kommer till Sverige. (De skriver det inte, men troligen gäller det inte bara herrfotboll utan även damfotboll).

De flesta har nog redan begripit det lite löjliga i hennes utspel, inte minst med tanke på att arenan kommer att anläggas med konstgräs, vilket förmodligen gör att inget svenskt landslag någonsin kommer spela en tävlingsmatch där. Men faktum är att argumentationen bakom varför Stockholmsarenan skulle få över 30.000 sittplatser var just möjligheten till de stora fotbollsturneringarna.

Jag hade hellre sett en storleksanpassning till Allsvensk fotboll. En kapacitet på mellan runt tjugo tusen sittplatser samt något tusental ståplatser, som i Malmö och Göteborg, hade varit mer lämpligt. Då hade byggnaden inte heller behövt svälla ut över parkområdet i samma omfattning. Jag argumenterade i fullmäktigedebatten i vintras för en mindre arena och för naturgräs.


Och så här sa jag då:

Anförande nr 210
Mats Berglund (mp):

Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation, och med det sällar jag mig också till den glädjekör som menar att det är roligt att vi äntligen kommer i hamn med det här jättelånga ärendet. Jag vet inte hur många år och decennier vi har hållit på med det, och nu kan vi äntligen slutföra ärendet. Miljöpartiet tycker att det är bra att vi bygger den här arenan, och framför allt är det kollektivtrafik nära läget där vi har flera tunnelbanelinjer positivt.

Icke desto mindre har jag några betänkligheter kring arenan så som den är utformad nu, och det handlar om två saker. Dels är det storleken som jag vill problematisera, dels är det inriktningen mot konstgräs.

Storleken är problematisk av tre anledningar: miljöskäl, ekonomiska skäl och idrottsliga skäl. Jag tycker att den är något stor. Miljöskälen handlar om att vi får en väldigt stor, massiv byggnadskropp som kommer att dominera stadsbilden på ett kanske negativt sätt. Minskar man arenan kommer byggnaden att bli lättare och kanske också möjligen lättare att förskjuta på det sätt som Miljöpartiet vill så att den överdäckar Nynäsvägen. Därmed skulle man skapa mindre buller, och det blir en minskad barriäreffekt från Nynäsvägen. Man kanske också kan rädda något av parken.

De ekonomiska skälen har varit uppe här tidigare. I dagens Svenska dagbladet kan man läsa en stor artikel. Rubriken är ”Expert varnar för glädjekalkyl”. Publiken räcker inte till, står det.

Det är ju så, trots allt, att om ekonomin inte fungerar blir det i slutändan staden som kommer att få ta den smällen.

När det gäller det sportsliga kommer en arena för 30 000 personer förmodligen aldrig att bli slutsåld, möjligen till ett derby om året. Jag tycker inte att det är riktigt försvarbart. Fansen vill ha en mindre arena, och jag tycker att man ska titta lite mer på arenorna i Malmö och Göteborg som har anlagts nyligen. De har storleksord- ningen 19 000-21 000 personer. De blev också betydligt billigare.

Om jag hinner med att prata lite om det här med gräskvalitet så tycker jag av sportsliga skäl att vi i Stockholm bör ha en arena med naturgräs. De står i ärendet att Uefa och Fifa har förespråket konstgräs och att konstgräset är tillräckligt bra.

Det är inte riktigt så. Både Malmö och Göteborg har naturgräs på sina arenor, och det tycker jag faktiskt att vi ska ha i Stockholm också.

/---/ Vad Fifa och Uefa menar tror jag inte är den typ av konstgräs som man har till exempel i Borås och Gävle utan snarare den typen som man har i England och Italien, alltså något slags hybridgräs där 95 procent av gräsmattan är naturgräs och resten konstgräs som hjälper gräsrötterna att rota sig och också grässtråna att bli fastare. Det kräver stor planering./---/

Bifall till Miljöpartiets reservation!



tisdag 7 september 2010

Potatisskal och kaffesump

Just det: potatisskal och kaffesump! I min Söderkvart hamnar sånt bland papperskuvert och andra sopor och bärs ner till tunnorna utanför porten där en bil hämtar, och till slut bränns upp. På sin höjd kan vi använda värmen från elden till nåt bra. Men det är inte speciellt energieffektivt!

I min Norrlansdlägenhet däremot blir mina matrester till bussbränsle. I Umeå samlar vi in hushållsavfallet i små bruna papperspåsar som hamnar i ett biogasverk.

Vi har idag stor brist på biogas i hela landet, inte minst i Stockholm. Med Miljöpartiets politik kommer vi att kunna samla in 70 procent av Stockholmarnas matavfall. Det ska ske med papperspåsar som i Umeå där inte nyare infrastrukturer finns. Men vi ska också bygga in system för avfallskvarnar i köken så att matresterna kan spolas rakt ner i vasken.