söndag 23 januari 2011

Såklart att det är…

…en smula frustrerande att läsa hyllningsreportaget i dagens DN Kultur. Helt okritiskt porträtteras Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt på ett heluppslag i tidningen som en kulturens härförare och politikens förnyare.

De stora neddragningarna av kulturstödet, som har kritiserats så hårt av hela kultursektorn, beskrivs i artikeln som "ett dilemma mellan flexibilitet och kontinuitet". Det inställda biblioteksbygget målas upp som en politisk framgång precis som den bantade kulturskolan som på fyra år har förlorat två tredjedelar av eleverna. Besparingarna gjordes visst av "ideologiska skäl".

Hur många barn som har tvingats sluta på grund av den ideologin, får vi inte veta. Man hade också gärna sett en kommentar om om Stadsmuseets minskning av utställningsytor, eller det demokratiska underskottet i processen kring de offentliga konstprojekten. Hur bra hade Kulturhuset varit med en bibehållen hög budget…

Att kulturbudgeten över lag inte bara har blivit snålare till följd av skattesänkningarna utan även att kulturens andel av den totala budgeten har minskat med motsvarande 75 miljoner, nämns överhuvudtaget inte i artikeln.

Inga frågor ställs heller kring den konstanta oviljan att möta upp och bejaka det lokala kulturengagemanget. Kritikerna utmålas oproblematiskt som framstegsfientliga. Inte ens oppositionen har tydligen något negativt att säga, ett utryckt citat från den före detta viceordföranden i kulturnämnden hyllar hennes stora engagemang.

Man undrar: Var är politiken? Var är journalistiken?

___
» okej, idag får jag nog be eventuella läsare om ursäkt för min oklädsamma bitterhet...

torsdag 20 januari 2011

Ska konstnärer bli företagare?

Beskedet är krasst: Kulturnämndens verksamhetsstöd om 73 miljoner om året för ett hundratal kulturgrupper kommer inte att bli större.

Så inleds en artikel i dagens DN Kulturdelen. Det visar på de hårda tider som ligger för Stockholmskulturen de närmaste fyra åren. Men beskedet kan också kompletteras: Kulturnämndes verksamhetsstöd KOMMER att höjas! Dock troligen inte förrän efter valet 2014. Med ett majoritetsskifte vänder vindarna för Stockholms kulturliv; anslagen blir kraftigt höjda, det blir lättare för det fria kulturlivet att skapa kvalitet i sin verksamhet, Stockholmarna får mer och bättre kultur.

Skillnaderna mellan de två blocken syns sällan så tydligt som i tisdagens rekordlånga kulturnämnd. Nämnden sammanträdde i närmare två timmar. Kulturborgarrådet avvek dock i halvtid och nämndens vice ordförande Ann Mari Engel fick ta vid.

De två timmarna behövdes för att klargöra den klyfta som nu råder mellan den borgerliga nedskärningspolitiken och den röd-gröna tillväxtpolitiken för kulturområdet.

Förvaltningspersonalen på Kulturstrategiska avdelningen, under ledning av Patrik Liljengren, har gjort vad de kunnat. Istället för anslagshöjningar har de av den borgerliga majoriteten fått ett reellt sparbeting på två miljoner kronor. Som goda tjänstemän har de lokaliserat ett antal verksamheter, bl.a. RFoD, BUS, KKV och Fria Teatern, där de ansett att anslagen kan dras in.

Det måste objektivt anses som fel att dra in anslagen för dessa etablerade, fungerande och av många Stockholmare älskade kulturinstitutioner. Det första Madeleine Sjöstedt gjorde när hon tillträdde som kulturborgarråd 2006 var att avveckla nämndens bidragsutskott. Nu ser vi konsekvenserna av detta. I det läge som nu har uppstått kunde inte förvaltningen agerat annorlunda, det som krävs är ett politiskt initiativ för att rädda dessa institutioner. Men genom att fjärma politikerna från besluten har Sjöstedt omöjliggjort en sådan lösning. Nu ligger hela ansvaret på den politiska roteln, och i slutändan på Sjöstedt själv!

Situationen för BUS (Barnens Underjordiska Scen), är att deras hyresvärd under 2010 har ombildats till bostadsrättsförening. Därmed har hyran höjts med 50% samtidigt som ett stambyte har tvingat de att ställa in föreställnignar. ”2010 har varit ett dåligt år”, medger de själva. I det läget möts de alltså av indraget stöd. Situationen är snarlik den som Kvartersbion råkade ut för för fyra år sedan. Bostadsrättsföreningen höjde hyran och den borgerliga majoriteten i kulturnämnden vägrade hålla kulturverksamheten uppe.

Då 2006, klev istället oppositionspartierna fram och ordnade stödgalor, och slutligen såg till att verksamheten kunde fortsätta i annan regim. Genom våra insatser har Bio Rio kunnat uppstå och utvecklas. Nuvarande ägaren, Folkets hus och parker, kan i kulturbudgeten som en av mycket få aktörer hämta hem ett kraftigt ökat stöd för 2011.

Det samma bör kunna ske med BUS. Med gott stöd i svåra tiden hade verksamheten kunnat återhämta sig och växa efter det svåra året 2010. Men med den kulturfattiga politik som sköts från den folkpartistyrda kulturroteln i Stockholm ser man bara allt fler verksamheter som tvingas lägga ner.

Skådespelare från BUS demonstrerar utanför Stadshuset inför Kulturnämndens sammanträde.

fredag 14 januari 2011

Kulturen behöver mer pengar, och mer ansvarsfulla politiker

I en helt okritisk artikel i Dagens nyheter häromdagen (9 januari) så presenterades alliansens nya kultursatsning i Stockholm: mer pengar till de fria grupperna. Sammantaget skulle fem nya miljoner tillföras, varav en till den innovativa fonden för kultur och fyra till projektstöd för fria grupper och konstnärer.

Initiativet är bra, mer pengar behövs. Men, frågan som aldrig ställdes i artikeln: Var tas pengarna ifrån?

Svaret kom med handlingarna till nästa veckas sammanträde med kulturnämnden. Inga nya pengar tillförs; miljonen till den innovativa fonden är budgeterad, men resten tas från andra kulturområden.

Två miljoner tas från den efterlängtade nysatsningen på utställningsverksamheten på stadens museer. Denna verksamhet är efter fyra borgerliga år sorgligt eftersatt. I budgeten för 2011 fanns 10 miljoner. Ett hopp för våra kommunala museer tändes. Nu har kulturförvaltningen tvingats att skära i det beloppet för att fylla i hål i övrig verksamhet. Detta är både beklagligt och för framtiden högst oroande.

Resterande två miljoner förs över från det långsiktiga verksamhetsstödet. Detta innebär i praktiken slutet på kommunalt stöd för mångåriga institutioner som Fria teatern i Högdalen, Barnens underjordiska scen och Folkmusiken i Stallet vid Nybrokajen 11.

Kulturförvaltningen menar sig göra den bedömningen att dessa verksamheter under lång tid har dragits med ekonomiska problem utan att göra tillräckligt för att förnya sin situation. Men sanningen är att de indragna stöden är politiskt betingade och emanerar ur minskade budgetramar.

På sin blogg (14 januari) bedyrar borgarrådet, i ett svar till Ingerärd Waarenperä, att detta helt igenom är ett förvaltningsbeslut. Genom att påpeka nedläggningen av kulturstödsutskottet tar hon helt sin egen hand ifrån neddragningarna.

Kulturborgarrådet tar således gärna åt sig av berömmet för de nya projektstödsmiljonerna, samtidigt som hon vägrar ta ansvar för de indragna verksamhetsstöden.

Ett sådant hycklande och kluvet beteende leder bara till slutsatsen: Vi måste ha mer ansvarsfulla politiker.

__
» DN-artikeln ligger inte på nätet, men FP:s pressmeddelande som tidningen nappade på finns här.

Drömmande bort...

DN har nu i snart två veckor dagligen haft mer eller mindre intressanta inlägg om det till synes omöjliga projektet: Ny Operabyggnad i Stockholm.

I dagens DN finner man så en rätt rolig artikel som presenterar sju olika placeringsförslag, där läsarna kan, likt en god folkpartist, låta drömma sig själv bortom finansieringsproblematik och andra hinder och bara njuta av de olika förslagen.
Bild: DN

1) Masthamnen: Det bästa förslaget. Nackdelen, de dåliga kommunikationerna, kan bättras på med förlängningen av tvärbanan. Möjligen kan det också skynda på nya spårvägsalternativ mot Nacka/Värmdö. Platsen är robust och oöm, här finns möjlighet att bygga stort och högt. Det skulle inte heller skada att göra området tillgängligt för oss som vill promenera/jogga runt hela Södermalm utan att vika av vid Barnängenområdet.

2) Invid Vasamuseet: DN:s projekt att få operan mer folklig och nyskapande genom att plocka bort ordet Kungliga faller helt om man placerar en ny opera på Kungliga Djurgården. Dessutom ligger där redan en välbesökt barnverksamhet.

3) Långholmen: Helt bedrövlig idé. Ön är alldeles för känslig för en opera. Historiskt är ön förknippad med båtbygge och fängelse. Idag är det ett älskat rekreationsområde. Om den småskaliga varvs- och verkstadsverksamheten flyttar bör området på östra udden bli parkmark, inget annat.

4) Stadsgårdskajen: Platsen kan vara okej, även om kommunikationerna är än mer knepiga än i Masthamnsförslaget. Däremot tycks det arkitektoniska förslaget vara överdrivet komplicerat med uppfällbart tak, etc. Meningslös och dyr funktion i en stad med närmast ständig vinter.

5) Blasieholmen: Parken är både värdefull att bevara och för liten för en fullskalig operabyggnad.

6+7) Slussen: Här måste vi få in massor med kultur; nya Slussen ska bli ett kulturcentrum, inte ett kommersiellt centrum! Men platsen är också mest lämpad för den mer lättillgängliga och snabba kulturen. Här ska man kunna slinka in för en konst- och kulturupplevelse på väg till- eller från jobbet, eller på lunchen. Det passar mindre bra för stora komplex med långa helkvällsföreställningar. En öppning finns dock; ett nytänk i Slussenfrågan, där kommunen skippar nollbudgettänket och istället låter projektet gå med ett gigantiskt underskott för att på så vis få kvalitet istället för fullfinansiering, kan öppna för att även operaprojektet ryms inom mångmiljardsunderskottet och finansieringsfrågan på så sätt kan lösas.


Och därmed till huvudfrågeställningen: finansieringen. Jag har tidigare drivit att projektet Nationalscen per definition är av nationellt intresse, varför frågan, och därmed även finansieringen, ägs av riksdagen. Kan Stockholms stad vara med och finansiera investeringen så må det vara, men en ny opera får inte inkräkta på stadens driftsbudget för kultur.

Staten bör vara huvudfinansiär, inte minst för att bevara statusen som nationalscen för opera och balett. Därtill kan möjligen en mindre del läggas på Stockholms stad, Stockholms län och övriga kommuner inom Mälardalsregionen. I satsningen måste det också ingå mer pengar till digitalisering av biografer runt om i landet så att Operan blir en angelägenhet för hela Sverige.

Men privata pengar måste också in. Näringslivet tycks inte ha något större intresse, så hoppet står till våra få svenska miljardärer och miljardärfamiljer; Kamprad, Rausing, Axelson-Johnsson eller Wallenberg, Men varför har nu Dagens Nyheter drivit den här frågan så hårt? Kan det vara så att det är den kulturintresserade familjen Bonnier som i slutändan ska stå för fiolerna i orkesterdiket?

tisdag 4 januari 2011

Ska vi ha en ny Stockholmsopera?

I en debattartikel i dagens DN gör två ledande folkpartister ett försök att återuppliva den många år gamla diskussionen om behovet av ett nytt operahus i Stockholm.

Argumentationen är inte ny, den har förts länge och vilar på tre ben: Dagens opera vid Gustav Adolf Torg är sliten och i akut behov av renovering; scenen är för liten och tekniken omodern; operakonsten är på uppsving runt om i Europa och världen.

Så långt okontroversiellt alltså – det finns ett stort behov av en ny operabyggnad i Stockholm. Men där finns också en rad problematiska aspekter:

- För det första: En ny Opera får inte bli en kommunal angelägenhet som belastar Stockholms skattebetalare. Detta är förvisso outtalat i debattartikeln, men dels det faktum att en av artikelförfattarna är kulturborgarråd i Stockholm, dels att marken som föreslås idag ägs av Stockholms stad, och framför allt dels att den borgerliga Stadshusalliansen under många år har omnämnt en ny operascen i sin kommunala budgettext för Stockholm, pekar i riktning mot att kostnader kommer att läggas på staden.

- För det andra: Platsen som anges, tomten bakom Nationalmuseum, är idag parkmark. Platsen är ur många aspekter väl vald; den ligger centralt, den är väl försörjd med kollektivtrafik och den omges av ett kluster av musik- och kulturinstitutioner. En central miljöaspekt i allt byggande är dock att exploatering av parkmark alltid bör kompenseras med ny grönmark i närområdet. Detta sker tyvärr alltför sällan och lär bli mycket svårt att åstadkomma i området runt Blasieholmen.

- För det tredje: Idén bygger i sin helhet på att privata finansiärer sluter upp. Vi har tyvärr sett många gånger förut att staten och kommuner gör stora investeringar i planer som aldrig kan genomföras för att det privata kapitalet drar sig ur. Det är viktigt att hålla kostnaderna nere. Därför är artikelförfattarnas formulering om "att sätta Stockholm och Sverige på kartan genom ett modernt och spektakulärt operahus", mycket olycklig.

Antalet "spektakulära" operahus i världen är idag närmast oräkneliga. Att försöka hävda sig i den konkurrensen måste anses både dyrt och dumt. Kostnaderna för en ny operabyggnad, oavsett om de finansieras med privata eller offentliga medel, måste förr eller senare tas ut. Det kommer sannolikt att ske helt eller delvis via biljettpriset och därmed även via offentligt kulturstöd. Ska en ny Stockholmsopera konkurrera nationellt och internationellt, så måste det ovillkorligt ske via den konstnärliga kvaliteten – inte i första hand via en dyr fasad.
..