Mats Berglunds blogg

Umeå - bilstaden

2012-01-11T21:07:00.003+01:00

Enligt ett inslag i Aktuellt som sändes i kväll är Umeå en stad bland flera som har dålig luft på grund av för hög och fortsatt växande biltrafik. Jag har bott i Umeå i två år och då ständigt kunna notera hur den kommunen växer hastig men på ett helt felaktigt sätt.

Umeå är Norrlands snabbast växande stad. Universitetet och Universitetssjukhuset är arbetsplatser som lockar studenter och andra grupper till stan. Den demografiska profilen med många unga och utbildade invånare är extremt gynnsam. Umeå är en kreativ stad med ett spännande kulturliv. Det byggs just nu många nya bostäder, det blir kulturhuvudstad 2014, och framtiden för staden ser på ytan väldigt ljus ut.

Men under den putsade fasaden ligger en bomb som tickar och kommer att explodera. Transporterna är inte ordnade. I decennier har politiker och näringslivet i en destruktiv förening byggt ett utpräglat bilsamhälle. De geografiska avstånden är extremt stora; Umeå är befolkningsmässigt en mellanstor stad, men ytmässigt en storstad. Luckorna mellan husen är vida, och nybyggnation sker med radhus, eller tvåvångshus. Staden slår sig för brösten och marknadsför sig som cykelstad, men cykelbanor finns bara på vissa ställen, de underhålls dåligt och är ofta avspärrade. På flera håll, exempelvis vid flygplatsen är cykelparkeringarna små och fullpackade medan bilparkeringsplatserna extremt väl tilltagna.

Sanningen är att varje gång det uppstår en målkonflikt mellan bilar och cyklar eller gående i Umeå så prioriteras bilarna. Vid alla de många byggena som sker just nu ger man tillstånd till byggbolagen för generöst tilltagna avspärrningar. Men aldrig har jag sett att avspärrningarna når ut till bilvägarna, de stannar vid trottoarerna och cykelbanorna. Bilarna åker alltid närmaste vägen men vi som inte sitter bältade i bil får ta stora omvägar.

Butiker saknas i områden där folk bor. I stället har man uppfört handelsområden i stadens utkanter där köpladorna hålls isär av gigantiska parkeringsytor: Ersboda, Strömpilen och Klockarbäcken . Och nu är ett fjärde på gång när IKEA öppnar i nya Entré Syd. Jag har själv bott relativt centralt på Öbacka strand, men har haft min närmaste mataffär vid Strömpilen, 2 km bort. I relativt nybyggda området Tomteboda finns ingen butik. Samma sak i Umedalen.

De fördjupade översiktsplaner som har antagits av kommunfullmäktige är helt felaktig. Bland annat vill man bygga massivt på Ön. Istället borde man förtäta i de redan (ofta relativt nyligen) byggda områdena, som är alldeles för glesa, låga eller uppförda som punkthus istället för yteffektiva slutna stadslika kvarter. Ön bör inte bebyggas utan rustas till ett värdefullt rekreationsområde för Umeborna.

Även kollektivtrafiken är tydligt nedprioriterad. Bussarna går sällan, och slutar gå tidigt på kvällarna, långt innan krogarna stänger. Under storhelger som jul och midsommar slutar bussarna gå efter lunch, vilket är extremt opraktist om man tänker sig en nubbe till sillen innan man kör (?) hem. När nya resecentret Umeå Östra byggdes tänkte man inte på en koppling mellan tåg och buss, utan valde att bygga stationen ett par hundra meter i från bussterminalen vid Universitetssjukhuset vilket kraftigt försvårar en smidig omstigning mellan buss och tåg. Och nu ett drygt år efter resecentrets invigning river man den gamla bussterminalen och bygger en ny... ytterligare några hundra meter bort!

Slutsatsen av det här långa blogginlägget är att Umeå har en unik möjlighet just nu. Man står inför en blomstrande framtid, men håller på att sabba allting genom en extremt ogenomtänkt stadsplanering. Att bo i Umeå idag utan bil innebär stora umbäranden som jag aldrig har upplevt i Stockholm. Logistiken är svår, och enligt reportaget i Aktuellt är också luften på väg att bli allt sämre. Ett nytänk måste till. Det som krävs är inte fler parkeringsplatser i centrum vilket har varit den stora debatten i lokala medier, utan en fullständig revidering av översiktsplanen med tätare bebyggelse, offensiva satsningar på kollektivtrafiken, butiker i områden där människor bor och att cyklister och gående prioriteras aktivt före bilarna.

Först då har Umeå möjlighet att ta chansen att utvecklas till en modern storstad med de tvåhundratusen invånarna som man förväntar sig.

Bokslut i arenafrågan

2011-12-07T16:57:00.003+01:00

Så har Styrelsen för Djurgårdens IF FF äntligen meddelat att de lägger ner planerna på att bygga en ny arena.

Frågan har varit långdragen, inte minst på grund av de borgerliga partiernas hycklande i frågan. I två valrörelser har Djurgårdens fans blivit lovade en ny arena, trots att projektet så uppenbarligen varit omöjligt. Jag har flera påpekat det olämpliga i att utfästa den typen av vallöftet, både i kommunfullmäktige och på min blogg.

Dagens besked bör dock ses som glädjande för alla parter: Stockholmarna behöver inte betala för, eller ta ansvar för ett högriskprojekt som en ny arena skulle ha varit. Det samma gäller självklart också fotbollsklubben, som hade riskerat ekonomiskt obestånd om planerna fullföljts. Och för Stockholmsfotbollen kan minst två klubbar vara med och satsa på en arena vilket betyder större stabilitet och sannolikt bättre matchinramningar.

Fortsatt sänkta ambitioner i det fria kulturlivet

2011-12-07T16:30:00.004+01:00

Det var många upprörda röster som höjdes för ett år sedan när den moderatledda majoriteten i Kulturnämnden halverade kulturstödet för flera etablerade institutioner och verksamheter. Syftet var att ett halverat stöd under 2011 skulle ses som ett "omställningsstöd" inför 2012 då stödet helt skulle dras in.

Nu har beskedet inför 2012 kommit. Det är glädjande att några verksamheter får behålla sitt stöd, men mycket trist den borgerliga majoriteten verkställer hoten och att flera av de varslade institutionerna helt blir av med sitt kommunala bidrag.

De verksamheter det gäller är:

1. Barnens underjordiska scen - Får stödet något höjt från den halverade nivån (400.000 kr)
2. Folkkulturcentrum - Får behålla sitt halverade stöd (137.500 kr)
3. Stallet/RFoD - Får behålla sitt halverade stöd (290.000 kr)
4. Tidskriftsverkstaden/TVS - Blir av med hela stödet
5. Danscentrum - Blir av med hela stödet
6. Fria Teatern - Får behålla sitt halverade stöd (480.000 kr)
7. Carl Elds ateljé - Får behålla sitt halverade stöd (125.000 kr)
8. Konstnärernas kollektivverkstad - Får behålla sitt halverade stöd (600.000 kr)

Nyligen klubbade kulturnämnden igenom en ny struktur för bidragsgivningen. Ett av syftena med det nya systemet var att komma bort ifrån den "inlåsningseffekt" som det gamla systemet inneburit, och samtidigt göra systemet mer flexibelt.

Miljöpartiet röstade för det nya systemet men påpekade samtidigt att den främsta orsaken till inlåsningen, har varit sex år av sänkta budgetambitioner från den borgerliga majoritetens sida. Vi vill satsa mer pengar på den fria kulturen.

Men vi tror också på att satsningar på kulturens infrastruktur är betydligt bättre och mer tillväxtskapande än det bonussystem som den politiska majoriteten har satt sin tilltro till, men som hittills inte renderat några effekter överhuvudtaget. Det är därför med extra stor sorg jag konstaterar att flera sådana infrastrukturella institutioner har fått sänkt eller helt indraget stöd.

Ur miljöpartiets särskilda uttalande:

För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.

Monopolsituationen bland Stockholms biografer förstärks

2011-12-06T10:34:00.006+01:00

Kulturhuset tillkännager i ett pressmeddelande att Klarabiografen, som hittills varit en kommunal biograf, från och med nästa år kommer att övergå i SF Bio. Syftet anges vara att Kulturhuset inte har kompetensen att driva en biograf, och att det öppnar möjligheter till ett större filmutbud i och med övergången.

Jag är inte nöjd med detta. Vi har idag närapå en monopolsituation bland Stockholms biografer, och denna situation förstärks ytterligare i och med att stadens enda kommunala biograf övergår till det stora monopolet SF Bio.

Miljöpartiet har istället gått åt det motsatta hållet. Vi har verkat för att undersöka möjligheten att driva en reguljär kommunal biograf, som i likhet med den kommunala teatern, Stadsteatern, ska ha som syfte att bredda utbudet genom att erbjuda kultur av hög kvalitet till Stockholmarna.

Miljöpartiet har tidigare visat ett stort engagemang i filmfrågan, bland annat genom att säkerställa att den tidigare Kvartersbion vid Hornstull fick fortsätta sin verksamhet genom övergången till Bio Rio i regi av Folkets hus och parker.

Ny bok: "Offentliga rum"

2011-11-23T14:41:00.007+01:00

Jag medverkar med en text om folkmassor och gatubråk i gamla Stockholm i en nyutkommen bok. Det är Samfundet S:t Eriks årsbok med titeln och temat "Offentliga rum". Mer om boken kan man läsa på Epsteins blogg.

Förutom jag själv medverkar en fin skara skribenter, bl.a. mina historikerkollegor Mats Hayen på Stadsarkivet samt professorerna Anna Götlind, Klas Åmark, Herman Schück och Sven Lilja. Ulf Sörenson har varit redaktör för arbetet och boken är utgiven på Balkong förlag.

Boken kan införskaffas här eller i Stadsmuseets butik.

Kan man lita på stadens tjänstemän?

2011-11-23T14:02:00.013+01:00

Jag är ledamot av Stockholms stads Kulturnämnd. I mitt politiska arbete är jag helt beroende av en öppen och bra dialog med kulturförvaltningen. Förhållandet mellan politiker och tjänstemän måste präglas av ömsesidig respekt och förtroende för att arbetet ska fungera.

Jag har själv ett mycket högt förtroende för kulturförvaltningen och dess personal. Såvitt jag kan minnas har de under alla år jag varit politiker skött sitt arbete oklanderligt och professionellt, och så gott som alltid agerat modigt och med hög svansföring. Men hur står det egentligen till i andra nämnder och förvaltningar?

Jag tänker närmast på trafikkontoret, där flera märkligheter har inträffat:

Tidskriften ETC avslöjade för någon månad sedan hur ett smutsigt spel om Slussen har utspelat sig under många år på gatukontoret/trafikkontoret. Styrande borgarråd från båda blocken har konsekvent undanhållits fakta, och serverats lögner bl.a. om vilket skick byggnaden är i. Detta har medvetet lett till att Slussen – som förmodligen är kommunens enda byggnad i verklig "världsklass" – har fått förfalla i stället för att underhållas. Hur många miljarder kronor det spelet har, och kommer att, kosta skattebetalarna är omöjligt att säga. Men nu står vi här med en decennielång byggprocess och ett trafikkaos, samt mångmiljardbelopp i byggkostnader framför oss.

- Trafikkontorets tjänstemän driver en egen agenda!

Trafikkontorets "trädexperter" har dömt ut TV-eken. Man hävdar att den är genomrutten, fallfärdig och helt livsfarlig för stockholmarna. Men en hel kader av oberoende arborister och trädforskare har under de senaste dagarna visat upp tydliga resultat på att eken lever och står stabilt.

- Trafikkontoret tjänstemän ljuger för politikerna!

Och nu senast tycks trafikborgarrådet Ulla Hamilton ha blivit grundlurad. Samtal har förts mellan hennes tjänstemän och organisationen City i samverkan. Men Hamilton har uppenbarligen inte blivit informerad ordentligt av sina tjänstemän vilket har lett den pinsamma situationen med ett borgarråd inklämt mellan två jordekorrar i jätteformat.

- Trafikkontorets tjänstemän undanhåller information för politikerna!

Oavsett vad man anser om TV-eken, Slussen eller gigantiska jordekorrar, så är det en demokratisk skandal av stora mått som tycks utspela sig på trafikkontoret. Och det tycks också vara en kultur som har funnits där länge och satt sig i väggarna!

___
» Bilden är tagen från DN.se Foto: Jessica Gow / Scanpix

Nytt system för kulturstöd i Stockholm

2011-11-12T20:00:00.008+01:00

I veckan som gick klubbade kulturnämnden i Stockholms stad ett nytt system för fördelningen av kulturstöd. Det var, med undantag för vänsterpartiet, en ening nämnd som stod bakom förvaltningens förslag.

Kulturstödet har fått kraftig kritik från kulturlivet, inte minst sedan flera verksamheter fick halverat anslag förra året med en föraning om helt indraget stöd inför 2012. Även bonussystemet har rönt massiv kritik.

Även processen att ta fram det nya systemet har kritiserats. Men förvaltningen och kulturborgarrådet lyssnade på kritiken, tog tillbaka förslaget och lät kutlurlivet granska förslaget i ett samråd. Vi i Miljöpartiet anser nu att förslaget har processats tillräckligt, vi tycker också att vi har fått gehör från förvaltningen för våra synpunkter, och att det nya systemet är redo att sjösättas.

Dock är det lång ifrån perfekt. Vi kommer att bevaka implementeringen och har begärt en grundlig revision och översyn inom några år. På nämnden sammanträde framförde vi en rad synpunkter och önskemål inför den fortsatta processen och implementeringen av stödsystemet. Våra synpunkter gäller bland annat: kontinuiteten, kompetensöverföringen, kulturens infrastruktur och att bonussystemet borde ha lagts ner och de pengarna gått in i det stora systemet.

Vårt särskilda uttalande i sin helhet:

2011-11-08
Kulturnämnden
Ärende 13
Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet
Mats Berglund (MP)
Marja Sandin-Wester (MP)

Särskilt uttalande

Det fria kulturlivet är nödvändigt för att Stockholm ska vara en vital kulturstad och det främjar den kulturella mångfalden. Att skapa förutsättningar för ett starkt kulturliv vid sidan av institutionerna är ytterst en fråga om yttrandefrihet och demokrati. Det är därför viktigt att stadens kulturstöd till fria kulturorganisationer används på ett effektivt sätt. Vi är positiva till förslaget, men har också en rad synpunkter samt vissa förslag på förändringar.

Sammanfattning:

- Viss oro för långsiktigheten och att kontinuiteten kan brytas.

- Starkare fokus på infrastrukturellt stöd.

- Systemet måste vara genomskinligt med tydliga ansvarsfördelning och erbjuda god insyn i referensgruppens och förvaltningens arbete.

- Förvaltningens roll bör utökas till ett coachande, stödjande och praktiskt serviceanpassat uppdrag.

- Finansieringen måste bli stabilare. Lokalhyresökningarna måste hejdas.

- Planera för en stor översyn och revidering, och därefter kontinuerliga revideringar med några års mellanrum.

Våra förslag inför framtida revideringar:

- De s.k. växtpengarna bör ingå i systemet.

- Utöka stödet så att även t.ex. konsthantverkare och formgivare får möjlighet att söka.

Kontinuitet: Flera av samrådets instanser ser positivt på möjligheten att söka flerårigt stöd. Men frågan är dels om maxtaket på tre år ger tillräcklig trygghet och dels hur många som kommer att ha möjligheten att få dessa stöd. Ett av syftena med det nya systemet är att bryta inlåsningseffektens negativa sidor. Men inlåsningen bidrog också till en trygghet för de kulturföreningar som var inne i systemet. Det är av stor vikt att denna trygghet, som också inbegriper långsiktighet och säkrad kompetensöverföring inte får gå förlorad med det nya systemet.

Infrastrukturellt stöd: Av regelverket framgår att projektstöd enbart kan sökas för publik verksamhet. För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.

Transparens: I samrådssvaren påtalas vikten av en tydlighet och transparens i ansvar och beslutsbehörighet i ansökningsförfarandet. Rollfördelningen mellan nämnden, förvaltningen och referensgruppen måste skärpas. Dessutom bör ett system för granskning utarbetas. Där bör ingå en fristående kontrollinstans, gärna med internationell kompetens, peer-review samt en utomstående revision.

Referensgruppen: Det formella tillsättandet av referensgruppen bör ske genom beslut i kulturnämnden efter förslag från kulturförvaltningen. Referensgruppen bör förutom experter och kulturproducenter också innehålla personer som representerar kulturkonsumenterna. Vi vill att den demokratiska/politiska nivån ska komma in i ett tidigare skede än i dag där nämnden har det politiska ansvaret men knappt någon insyn i beredningen. Ett sätt för nämnden att under beredningens gång få insyn, och också kunna vara ett bollplank till referensgruppen, är att tillsätta en beredningsgrupp med minst en politiker från varje parti. Den gruppen träffas innan ärendet hamnar hos förvaltningen/nämnden och synar referensgruppens förslag. Ett annat sätt är att kulturnämnden ges möjlighet att själva nominera två eller tre politiskt tillsatta ledamöter att ingå som fullvärdiga medlemmar i referensgruppen och då som representanter för kulturkonsumenterna bland övriga experter och kulturproducenter.

Kulturförvaltningen bör förutom att ha det övergripande ansvaret för att upprätthålla ansökningssystemet även få en mer serviceanpassad roll mot det fria kulturlivet. Förvaltningen bör bistå med stöd att författa korrekta och starka ansökningar samt ge råd och support till verksamheter som fått avslag för att deras ansökningar ska kunna stärkas inför kommande ansökningstillfällen. Men förvaltningen bör också stödja i synnerhet de mindre verksamheterna med praktiska göromål såsom bokföring, teknisk support, vaktmästartjänster, osv. Detta bör kunna ske genom gemensam upphandling för att hålla kostnaderna nere för verksamheterna.

Finansiering: Den främsta orsaken till ”inlåsningseffekten” är att det är för lite pengar i systemet. De senaste åren har kostnaderna för det fria kulturlivet ökat samtidigt som kulturstödet har legat i det närmaste oförändrat. Dessutom har staden vuxit och prognoserna för framtiden är fortsatt stark tillväxt vilket ställer höga krav på en starkare budget. Av samrådsunderlaget framgick dessutom att kostnaderna för kulturlokaler har ökat sedan det politiska majoritetsskiftet 2006. Samrådsunderlagets svar på detta är att kulturlivet måste i högre utsträckning dela på lokalerna samt öka sin egenfinansiering. Detta är två viktiga bitar, men vi kommer inte undan att den absolut viktigaste pusselbiten i en hållbar finansiell utveckling är att lokalkostnadsökningarna måste hejdas. Kulturen måste ha möjlighet att hålla lokaler till rimliga kostnadsnivåer. För det behövs en bred samverkan mellan kulturnämnden och flera av stadens förvaltningar. Stadens egna bostadsbolag bör gå före och hålla nere hyresnivåerna. Därutöver måste tydliga konsekvensutredningar göras med kulturen i fokus vid försäljningar av stadens fastighetsinnehav. Såväl försäljningen av Centrumkompaniet som den massiva ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter har tydligt medfört ökade kostnader för det fria kulturlivet.

Uppföljning och revidering: Idag är mycket oklart vilka effekter som det nya systemet får framöver. Vi förväntar oss därför en kontinuerlig utvärdering av systemet med årlig avrapportering till nämnden. Dessa utvärderingar bör ligga till grund för förändringar och justeringar av stödsystemet. Men därutöver bör förvaltningen redan nu rikta in sig på en större översyn och revidering – med beslut i Kulturnämnden – vart tredje år.

Utöver det som nämns ovan har vi några synpunkter som inte är förankrade i förslaget, men som vi gärna ser implementerade framöver.

Växtpengarna: Incitamentsstrukturen, de s.k. ”växtpengarna” diskuteras inte i underlaget, utan är undantagna från det föreslagna stödsystemet för kulturstöd och utvecklingsstöd. Det är olyckligt och bör rättas till. Kulturbonusen är missriktad och djupt ifrågasatt av kulturlivet och bör avskaffas helt. Fonden för innovativ kultur är med sin externa konsult oerhört kostnadsineffektiv. Kompetensen för fördelningen bör ligga på kulturförvaltningen och stödet bör ingå i det ordinarie kulturstödet och utvecklingsstödet. Likaså saknas anledning till att den unga musiken hålls utanför. Vad gäller Kulturdirekt är det att betrakta som ett infrastrukturellt projekt och bör därför prioriteras i fördelningen inom ramen för kulturstödet. Målet om full självfinansiering bör lyftas bort från Kulturdirekt som därmed görs behörig att söka stöd i normal ordning.

Utökat stöd till konsthantverkare m.fl.: Miljöpartiet har under lång tid drivit frågan om ett utökat kulturstödssystem där fler kulturutövare, till exempel konsthantverkare och formgivare, har möjlighet att ta del av systemet. Dessa grupper av kulturutövare som ofta inte har möjlighet att erhålla ateljéstöd står idag i praktiken helt utanför det kommunala stödsystemet.

___
Mer om nya kulturstödet: SvD, SR.

Om att välja grönt borgarråd

2011-11-08T08:00:00.004+01:00

I morgon (9 nov) väljer medlemmarna i Miljöpartiet de Gröna i Stockholms stad ett nytt borgarråd efter Per Bolund som lämnade posten för att bli ekonomisk talesperson i den gröna riksdagsgruppen. Jag kommer rösta på Daniel Helldén, det har jag redogjort för tidigare. Men det här inlägget handlar om annat.

Vi har valt att ha en öppen process med många kandidater. Men debatten runt borgarrådsvalet har tyvärr varit allt annat än snygg och städad. Flera påhopp och personangrepp har förekommit. Debatten i de sociala medierna har inte handlat om politik och förmåga till ledarskap, istället har den dominerats av ständiga försök att misskreditera åsiktsmotståndare.

Valberedningen fick sig en känga av vårt tidigare språkrör, som i sin tur attackerades med orden ”Göran Persson-fasoner”. Kanslichefen på stadshuset tog ställning för en kandidat och fick med diverse otidigheter veta att han som tjänsteman borde hålla sig utanför processen. Flera Slussen-aktivister såg en av kandidaterna som den bästa och försökte få medlemmar att rösta utifrån ett politiskt perspektiv, men också icke-medlemmar med grön grundinställning att bli medlemmar för denna enda fråga. Det resulterade i en storm på Facebook och Twitter som ett försök att ”kuppa” borgarrådsvalet. Ord som ”vidrigt”, ”skamlöst”, o.s.v. har hörts. En ledamot i fullmäktige och engagerad medlem publicerade en skärmdump med Slussen-aktivisternas brev och personerna bakom detta ”kuppförsök” namngivna, vilket andra ansåg vara ett grovt personpåhopp.

Allt det här riskerar nu att krackelera partiet. Känslorna har kommit i svallning och flera medlemmar har gått till överord (förmodligen även jag). Därför är det oerhört viktigt att det nya borgarrådet – vem det än blir – behandlar alla medlemmar med stor respekt och öppenhet. Och tillsammans med styrelsen, fullmäktigegruppen och alla medlemmar ser till att hålla ihop partiet och föra vår politik framåt. Bara så kan vi vinna valet 2014.

Budget för kultur

2011-10-26T16:46:00.032+02:00

Idag offentliggjordes oppositionspartiernas skuggbudgetar för Stockholm. En jämförelse mellan partiernas satsningar på kultur bekräftar det jag befarade tidigare, att Miljöpartiets satsning på kultur tyvärr är mycket svag.

Budget 2012
Nettokostnader(mnkr) Kultur  Hela staden  Andel  Skattehöjning
Majoriteten          840,7   32 155       2,61%   0 öre
Socialdemokraterna   881,7   32 697       2,69%  10 öre
Vänsterpartiet       900,8   33 228       2,71%  60 öre
Miljöpartiet         858,5   32 977       2,60%  40 öre*
___
*)MP har utöver detta en grön skatteväxling med höjda parkeringsintäkter.

Kulturens plats i samhället och i människors vardag är en viktig och central del i Miljöpartiets politik och har sina rötter djupt ner i den gröna ideologin. Det handlar både om livskvalitet och demokrati, men också om klimatsmarta konsumtionsmönster och hållbara samhällen. Att utvecklingen de senaste åren i Miljöpartiets budgetarbete i Stockholms stad har gått åt fel håll är beklagligt. Jag avser att fortsätta mitt snart tioåriga arbete för att stärka kulturens roll i partiets budgetar och politik.

___
» Jag har tidigare skrivit om den borgerliga majoritetens neddragningar på kulturområdet här. Att siffrorna skiljer sig något från tabellen ovan beror på att jag tidigare använt bruttokostnader istället för nettokostnader. Detta har dock ingen betydelse, trenden och nivåerna är desamma oavsett räknemetod.
» Läs mer om Miljöpartiets budgetreservation här och här

Open Stockholm

2011-10-26T13:36:00.003+02:00

Min motion om en friare IT-struktur fick ett relativt positivt bemötande av den borgerliga majoriteten.

Delar av motionen avslogs visserligen, det gällde kraven på fri programvara och plattformsoberoende, dvs. att MacOS, Linux och Windows ska behandlas lika i stadens IT-administration. Men vi fick positiva besked om de delar som gällde öppna standarder och publicering av stadens egen källkod och rådata. Dessutom ska staden inte längre kunna kräva att allmänheten ska ha en viss programvara för att läsa information som staden producerar digitalt.

Nu har stadens förvaltningar glädjande nog också börjat genomföra flera delar i av motionen. Sedan problemet diskuterades i kommunfullmäktige har stadens webb-tv gjorts tillgänglig även för mac-användare.

Men nu lanseras också Open Stockholm! Det är alltså den plattform för öppen publicering av källkod och rådata som jag efterlyste i motionen. Med den här plattformen hoppas vi locka till exempel utvecklare av programvaror och appar. Men det innebär också ett viktigt steg mot en ökad öppenhet, demokrati och insyn i stadens verksamheter.

Det är glädjande att staden tar sitt ansvar och går från ord till handling! Här kan man läsa mer om projektet.

___
» Motionen om en friare IT-struktur skrevs före valet 2010 men blev länge liggande i den kommunala administrationen. De borgerliga politikerna försökte sedan smyga med den i budgetprocessen förra året, men drog tillbaka detta efter att jag påpekade detta under budgetdebatten. På fullmäktiges sammanträde den 26 september kom dock tillslut motionen upp för diskussion och beslut.

Mitt inledande anförande från debatten finns här. Debatten i sin helhet kan läsas i fullmäktiges protokoll, anförandena 136-145. Eller ses i webb-tv här, om man klickar på raden för Utl. 2011.83.

Men frågan är egentligen ännu äldre. Redan under vårvintern 2009 begärde jag i en skrivelse till Kommunstyrelsen att frågan kring plattformsoberoendet skulle behandlas bättre. Tidkriften MacWorld intervjuade mig och skrev om detta.

» Open Stockholm har uppmärksammats i Dagens samhälle, tyvärr utan referens till min motion.

Reservation!

2011-10-19T15:57:00.002+02:00

Igår sammanträdde Miljöpartiets fullmäktigegrupp för att bestämma den ekonomiska fördelningen mellan Stockholms stads verksamheter inför den skuggbudget som ska presenteras i början av nästa vecka.

Eftersom förslaget från MP:s politiska ledning i Stadshuset innehöll så pass få och dåliga satsningar inom kulturområdet, så tvingades jag att reservera mig mot beslutet.

Jag reserverade mig därmed mot MP:s skuggbudget i sin helhet.

Exakt vad detta innebär får jag fundera på den närmaste tiden. Jag kan naturligtvis inte delta i kommunfullmäktiges budgetdebatt den 16–17 november. Men om jag fortsätter mina uppdrag i fullmäktigegruppen och i Kulturnämnden får framtiden utvisa.

Mötet igår var nog det märkligaste jag varit med om sedan jag engagerade mig i partiet för över tio år sedan. Den borgerliga majoriteten har under sina sex år vid makten kontinuerligt arbetat för att urholka kulturen i Stockholm. I 2012-års budget har borgarna i princip bara en enda betydande satsning, det gäller något de kallar ”kulturellt tillväxtpaket” och innebär, vad vi förstår, en satsning på 27,5 miljoner kronor till barn och ungas kulturupplevelser, i synnerhet i skolan.

Den satsningen ströks i vårt budgetförslag. Miljöpartiets fullmäktigegrupp satt istället på fullt allvar och fördelade dessa kulturpengar åt höger och vänster till alla möjliga andra saker. Min känsla just då var att vi lika gärna hade kunnat fördela ut platser i Stockholm som skulle passa bra att bygga kärnkraftverk på!

Kort därefter tog nästa omröstning vid. Den handlade om vi skulle gå på borgarnas förslag att införa museiavgifter i Stockholm. Att vi överhuvudtaget behövde ha en sådan omröstning var så absurt att ord saknas. Att det dessutom fanns ledamöter i gruppen som inte röstade emot återinförda museiavgifter tog det hela till ytterligare nivåer. Att det sedan var så pass många att inte ens en majoritet av de närvarande röstade emot var droppen som fick mig att lämna lokalen i förtid, och lämna in min reservation. (Nu var visserligen propositionsordningen sådan att förslaget inte krävde majoritetsbeslut. Museiavgifterna kommer trots allt inte att återinföras med MP:s budgetförslag!)

Det var naturligtvis med sorg jag lämnade mötet igår. Jag vill ogärna lägga skulden på Miljöpartiets fullmäktigegrupp. Budgetprocessen har som vanligt varit väldigt hastig, inläsningstiden mycket kort och debatten igår blev upphackad och otillräcklig. Däremot ligger ansvaret helt och hållet på MP:s politiska ledning på Stadshuskansliet – de två gruppledarna och kanslichefen. Faktum är att detta är tredje året i rad som kulturen har fått alldeles för dåliga tilldelning i MP:s budget.

De två gruppledarna, Stefan Nilsson och Emilia Hagberg har båda kandiderat till borgarråd. Mot bakgrund av det jag skrivit ovan stödjer jag Daniel Helldéns kandidatur!

Kulturens kräftgång bromsas upp

2011-10-12T15:03:00.011+02:00

Idag presenterade den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus sin budget för 2012.
Det handlar om en total budget på drygt 35 miljarder kronor. Skattesatsen är oförändrad sedan förra året, men för att klara kostnaderna fortsätter Sten Nordin (MP) att plocka ut ohållbart mycket från stadens besparingar, vilket vi har kritiserat honom för under flera år.

Kulturen får oväntat mycket resurser i år. För första gången sedan det borgerliga maktövertagandet 2006 så minskar inte kulturens andel av budgeten. Dock bör sägas att den inte heller ökar.

Kulturnämnden får 937,1 mnkr vilket är en ökning från förra året med hela 32,5 miljoner. Men då ska vi komma ihåg att man räknar en intäkt på 5 miljoner för den slopade fria entrén på stadens museer. Dessutom måste man räkna upp för priser och löner, vilket vi förra året beräknade kosta runt 17 miljoner.

Kvar blir dock ändå ett reformutrymme på c:a 10,6 miljoner kronor. Större delen av detta satsas på stöd till det fria kulturlivet vilket är positivt. Förhoppningsvis kan det leda till att de grupper som hotades av indraget stöd förra året nu ändå kan få möjlighet att fortsätta med sina verksamheter.

Men, i jämförelsen med förra året måste man också väga in att hösten 2010 lade borgarna sin svagaste kulturbudget någonsin!

Som diagrammet ovan visar har kulturen totalt sett fått se en minskning motsvarande runt 78 miljoner kronor sett i relation till Stadens övriga verksamheter under de moderatledda åren i Stadshuset. Även om raset (tillfälligt?) har stoppats upp är läget illavarslande. Stockholm behöver kulturen, både för stockholmarnas välmående och som motor för hela samhället. Och Kulturen behöver muskler i form av starkare infrastrukturer och större resurser.

Men hur det ska gå till får vi veta när vi i Miljöpartiet lägger vår budgetreservation den 25 oktober.

Budgeten klubbas slutgiltigt efter debatten i kommunfullmäktige 16–17 november.

___
» Miljöpartiets pressmeddelande om den borgerliga budgetpropositionen.

Kulturarvet avgiftsbeläggs

2011-10-11T10:22:00.003+02:00

Stockholms museer blir återigen avgiftsbelagda. Det framgår i en artikel i SvD. Syftet är naturligtvis att den borgerliga majoriteten måste spara pengar. 2 miljoner tillförs i årets budget, men besparingarna de senaste åren har varit långt större än så, och nu måste alltså besökarantalet minska för att hålla de löpande kostnaderna nere.

Det är mycket tragiskt. Vårt gemensamma kulturarv bör vara fritt tillgängligt för alla; så fungerar biblioteken och så borde även museerna fungera.

När de rödgröna partierna hade majoriteten senast infördes fri entré på såväl stadens som statens museer. Den borgerliga regeringen skyndade dock med att återinföra avgifterna på de statliga museerna. Men i Stadshuset har fram tills nu, i synnerhet folkpartiet, haft hög svansföring och envist hållit kvar det fria insläppet på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Nu faller dock svansen och det är dags att montera in vändkors och spärrar i museifoajéerna.

Fri entré-reformen har varit oerhört uppskattad av stockholmarna. Ett decennium av fritt inträde på våra museer har visat att helt nya besökargrupper har hittat till museerna, det gäller bland annat grupperna unga vuxna och medelålders och äldre män. Även besöksmönstren har förändrats. Med fri entré har man haft möjlighet att betrakta utställningarna i lugnare tempo med mer kvalitet. Varje besök har blivit kortare då man har haft möjlighet att återkomma.

Men mönstret med fler och kortare besök, har naturligtvis också kostat. Den stora besparingen i en återinförd entréavgift ligger inte på intäktssidan utan i minskade kostnader för städning, underhåll och annat. Den borgerliga politiken går alltså ut på att minska tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv, för att få fortsatt utrymme för skattesänkningar. Det är en cynisk politik, långt bort från det gröna Stockholm som Miljöpartiet förespråkar.

En friare IT-struktur

2011-09-28T14:39:00.015+02:00

Debatten om en friare IT-politik har äntligen nått Stadshuset. Det var via min motion som ärendet kom upp i fullmäktige. Här är mitt inledningsanförande.

Fru ordförande,

fullmäktigeledamöter och åhörare här på läktaren och via webbradio. Och de stockholmare som har Windows i sina datorer kan också följa den här debatten via webb-tv. Svårare tyvärr då för de som använder MacOS, har jag märkt*).

Och det är bland annat det som den här motionen handlar om: All digital information som Staden producerar ska vara:

Plattformsoberoende – fungera lika bra i Windows-, Mac- och Linux.
och, den ska bygga på fri programvara,
och öppen källkod.

Så är det inte idag. Webb-TV funkar inte. Här har jag en helt nyproducerad DVD-skiva från en av Stadens förvaltningar. På baksidan står att skivan är ”avsedd för PC-datorer med minst Windows XP”. Innehållet på skivan är dessutom gjort som en programvara som man måste installera, och det programmet bygger inte på öppen källkod eller öppna standarder.

Det som är bra med skivan är att den tillgängliggör rådata. (Tyvärr är den inkapslad i programvaran.)

Nu är den här skivan från Stadsarkivet. Och det är en förvaltning i Staden som trots allt är väldigt bra på IT och på att tillgängligöra rådata, fritt via sin hemsida och via Stockholmskällan. Och det är också något som min motion handlar om. Att staden – via Stadsarkivets projekt, Navet, E-arkiv och e-doc – ska öppna upp och tillgängliggöra den rådata som staden producerar.

Det är data som är offentligt finansierad (och offentlig genom arkivlagen, oftast!) och ska kunna användas av vem som helst. Och det vill vi underlätta. – Det är en demokratifråga!

Jag är medveten om att motionen är ganska lång, och spänner över många områden. Kan låta rätt teknisk också: Den handlar om:

Plattformsoberoende
Öppen programvara
Öppna filformat och standarder
Och vår egen rådata

Och det är lite för lätt för politiker att skygga för det tekniska, och skjuta över frågorna till IT-avdelningarna. Men det viktiga med motionen är att påtala att: det här är inte tekniska frågor. Det är politik! En friare IT-struktur handlar om demokrati! Och det är vi politiker som väljer var på den demokratiska skalan vi vill placera in… Stockholms kommun.

Staden använder idag i hög utsträckning proprietär (inlåst) programvara, trots att fullgoda alternativ finns på marknaden. (Open Office för dokumenthantering, Mozilla för e-post och webbhantering). Genom den här snäva upphandlingsprocessen vi använder, så driver vi i staden i praktiken en konkurrenshämmande verksamhet, i en känslig bransch där konkurrensen borde vara stor. Och där Stockholms kommun som är en så pass stor aktör måste ta ett större ansvar. Det gäller inte minst i skolorna, inför skoleleverna – våra unga konsumenter.
-

Jag förstår svaret från majoriteten som att, att-satserna om: öppna standarder och publicering av egen källkod och rådata i princip bifalls, och att vi inte ska kunna kräva att externa användare (allmänheten) ska ha en viss programvara.

Om vi lyckas genomföra det så har vi kommit en bit på väg: Mac- och Linux-användare kommer kunna följa fullmäktige via webb-TV.

Men att det är avslag på fri programvara och plattformsoberoendet. Att vi alltså fortsätter t.ex. att ensidigt fostra våra skolelever till att bli Microsoft-användare.

Bifall till Miljöpartiets reservation
_ _

____
*) Sedan jag påpekade att webb-tv inte fungerar för mac-användare tycks detta ha åtgärdats. Fullmäktiges webb-tv- och radiosändningar kan följas från den här sidan. IT-debatten kan följas här, om man klickar på raden för Utl. 2011.83

Mer forskning på stadens museer

2011-09-28T14:17:00.005+02:00

Här är mitt inledande anförande i debatten om min motion: "Satsning på mer forskning på stadens museer", från kommunfullmäktiges sammanträde i måndags.

Ordf. fullmäktige...

Den här motionen syftar till att stärka kompetensen på stadens förvaltningar. I ett första steg är det våra museer det handlar om. Men andra förvaltningar bör vara med. Flera är redan idag forskningsstyrda: Stadsarkivet och USK till exempel. Men, miljöarbetet, trafikplanering, stadsplanering… sådana verksamheter, som redan idag både använder forskning och själva genererar forskning i sin verksamhet.

Kompetenslyft behövs alltid! Det blir väldigt tydligt när man läser remissvaren, som alla (utom stadsledningskontoret av någon anledning) är positiva – mycket positiva – till motionen.

Motionen går ut på att: staden ska knyta till sig forskare. De (forskarna) ska ha förvaltningarna som sin arbetsplats, och forska om stadens verksamheter. De kommer in med kompetens, och bidrar till att öka kunskapen kring vissa områden. Kostnaderna är låga. Budgetpåverkan är liten eftersom finansieringen ska sökas externt: Från de statliga forskningsråden eller privata stiftelser. Men också EU.

Pengarna kommer utifrån, det är det viktiga. Så motionen syftar också till att stärka stadens budget och finanser.

I Sverige har vi en tradition där universiteten haft närmast monopol på offentlig forskning. Så har det inte alltid varit, och så är det inte heller i många andra länder. I Danmark till exempel, är museerna betydligt starkare forskningsmiljöer än i Sverige. Men vi har goda exempel också i Sverige; jag nämner Upplandsmuseet i motionen som har lyckats dra till sig flera forskningsprojekt i mångmiljonklassen.

Det blir en viss konkurrenssituation gentemot högskolor och universitet om fler aktörer blandar sig in. Det är positivt. Det är en konkurrens som universiteten skulle må väl av, och där vi – som kommun – har konkurrensfördelar. Både Vetenskapsrådet och Riksbanken till exempel, har länge kritiserat lärosätena för deras alldeles för höga kostnader för lokaler och administration. Uppemot hälften av ett beviljat belopp kan försvinna den vägen. Men där kan vi lägga oss betydligt lägre, och därmed få ut mer forskning för samma pengar. (Så har andra gjort.)

Men man ska inte se konkurrensen alltför strikt. Medel bör sökas tillsammans med lärosätena. Det är så vi kan locka de bästa forskarna och så stärker vi våra ansökningar.

Jag vill med den här motionen inte tvinga förvaltningarna och förvaltningscheferna till något. Men däremot bygga upp strukturer som gör det lättare för cheferna att stärka kompetensen på sina avdelningar. Underlätta att göra förstudier, och därmed starka ansökningar.

Att en kommunal förvaltning står som huvudman för ett forskningsprojekt är knappast något konstigt. Stadsarkivet har flera forskningsprojekt: Om Tidigmoderna konkurser, till exempel, finansierat av Riksbanken. Och ett om Grosshandlare, där Söderbergsstiftelsen gått in. Projekt i miljonklassen som knyter upp ett par tre disputerade forskare. Och där pengarna kommer utifrån.

Stadsarkivarien har haft stora framgångar, och jag vill ge fler förvaltningschefer samma möjligheter.

-

Det är framför allt två argument som framförs i borgarrådets svar för att avslå motionen:

1. Vi har redan forskare, och vi bedriver redan forskning för över 40 miljoner kronor.
- Mitt svar: Ja men det är väl jättebra! Att vi har en miljö, och vi har möjlighet att ta emot forskare. Låt oss bygga vidare på det. Stärka det vi har!

2. Forskning är primärt en statlig uppgift i Sverige.
- Mitt svar: Förutom att det här låter som ett eko från en kommunistdiktatur, så är det fel. Vi har en jättestor privat forskningssektor i Sverige. Inte minst den tekniska industrin, läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin. Men vi har också, en stor andel privat finansierad forskning inom akademin. Wallenbergstiftelserna, Wennergren, Hjärt- och lungfonden, Cancerfonden... (Och här har ju staden möjlighet att vara med och söka)

Remissvaren är väldigt positiva. Staden har mycket att vinna, knappast något att förlora. Varför är ni borgerliga politiker så negativa?

- Bifall till motionen och Miljöpartiets reservation i Borgarrådsberedningen!

Oklart om brandstationen

2011-09-27T19:04:00.007+02:00

Vid kommunfullmäktige igår ställde jag en fråga till exploateringsborgarrådet Joakim Larsson (M) om hur framtiden egentligen ser ut för Midsommarkransens brandstation. Förhoppningen var väl att få en hint om att moderaterna har lyssnat på allianskollegorna från folkpartiet och att brandstationen kan bevaras. Men svaret svävade. Den korta diskussionen återges på ett bra sätt av Lars Epstein på DN.se.

___
» Det vi väntar svar på är alltså en motion, inte en interpellation som det står i artikeln.

DN:s misslyckande

2011-09-23T15:17:00.010+02:00

Stockholms borgarråd är okända!

Det är slutsatsen av Dagens Nyheters enkät där drygt tusen stockholmare har tillfrågats om vilket förtroende de har för borgarråden. I en webbenkät som just nu ligger ute på artikelns hemsida säger dessutom nära hälften av de som svarat att de inte känner igen Stockholmspolitikerna och att de inte heller bryr sig.

Självklart är det ett demokratiskt problem att kunskapen om politikerna, och framförallt politiken, inte når ut till medborgarna. Men vems fel är det? När frågan vad det här beror på ställs till de tretton borgarråden är några delvis självkritiska, men de flesta svarar att det är svårt att nå ut i media. Rapporteringen om lokalpolitiken har minskat, säger Sten Nordin.

Som ledande Stockholmstidning borde DN själv ta ansvar.

Varför rapporterar DN så gott som aldrig* från fullmäktigesammanträdena (trots att de alltid har minst en reporter på plats)? Varför söker Stockholms nyhetsjournalister inte själva upp nämndledamöter? Varför lägger journalistiken så ofta fokus på skandaler istället för på de politiska frågorna?

Nu har DN haft stora artiklar om Stockholmspolitiken två dagar i rad. Förhoppningsvis är det ett trendbrott vi ser nu med återkomsten av Stockholmsbilagan.

____
* Undantaget är ju Lars Epstein som genom sin fotoblogg utgör ett föredöme för Stockholms alla politiska journalister!

Midsommarkransens brandstation

2011-09-15T14:46:00.033+02:00

I slutet av förra mandatperioden skrev jag, tillsammans med min partikollega Ylva Wahlström, en motion till Kommunfullmäktige om att bevara den gamla brandstationen i Midsommarkransen. Istället för planerad rivning tycker vi att den ska bevaras och fyllas med kultur. Motionen har ännu inte behandlats men nu ligger den i alla fall på dagordningen inför höstens fullmäktigesammanträden.

I tisdags hölls en debattkväll på biografen Tellus i Midsommarkransen kring brandstationens framtid. Tyvärr har jag själv tillbringat de senaste dagarna på en konferensanläggning i Olofsfors och kunde trots inbjudan inte närvara på mötet. Men till min glädje läser jag i DN att inte bara de två övriga oppositionspartierna är på vår linje, utan att även Folkpartiet nu har svängt och säger sig vilja bevara den gamla kulturbyggnaden.

Det är glädjande; Folkpartiet tenderar i allt högre utsträckning att bli en positiv kraft i Stockholmspolitiken. I synnerhet deras syn på kulturmiljö och stadsbyggnadsfrågor skiljer sig ofta från de grå betongpartiernas. Med försiktig optimism konstaterar jag att det alltså kan finnas en majoritet för vår motion i fullmäktige. En öppning för LM-stadens bevarande, och mer kultur i Midsommarkransen.

___
» Midsommarkransens brandstationen är grönmärkt på Stadsmuseets kulturmiljökarta vilket innebär att den har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Den ingår också i LM-staden som är ett riksintresse för kulturmiljövården.
» Jag har tidigare skrivit om Brandstationen här och här.
» Ärendet till KF kan läsas här.

» Motionen i sin helhet:

2010:19

Motion av Ylva Wahlström m.fl. (mp) om bevarande av den gamla brandstationen i Midsommarkransen och fylla den med kultur

Dnr 328-1598/2010

I LM-staden i Midsommarkransen, med dess unika kulturskyddade karaktär, finns i den gamla brandstationen. Brandstationen behöver få nytt liv, och det är viktigt att den bevaras till sitt yttre p.g.a. det kulturella riksintresset. Denna del av staden behöver ha en plats för kultur och sociala möten. Detta skulle innebära en mer levande stadsdel. Troligen skulle man även kunna bevara idrottshallen för friskvårdande aktiviteter. Ibland skulle hallen kunna bli en utställningshall eller en konsertlokal, gärna för lokala förmågor.

Brandförsvaret lämnade brandstationen i vintras 2010. Fastighetsnämnden har överlåtit fastigheten till Exploateringsnämnden med syfte att avyttra eller riva stationen. Vi motsätter oss rivning. Vi kan tänka oss ett kommunalt ansvar, en förening som äger eller hyr. Men även helt privat ägande är tänkbart.

Det viktigaste är att kunna använda detta hus som är kulturmärkt och bedömt som riksintressant. Här skulle man med fördel anpassa lokalerna för tillgänglighet med mera genom självbygge för den förening eller ägare som är villig att ta sig an detta kulturella hus. Kanske kan det bli ett projekt i sig själv, för t ex arbetslösa ungdomar. Man kan dra en parallell till Aspuddsbadet. Där fanns ett stort engagemang hos lokalbefolkningen, som också ledde till att det så småningom blev ett kulturhus.

Vem som ska ansvara för planerna kring den gamla brandstationen i Midsommarkransen är inte helt klarlagt. Remissen bör gå till kulturnämnden, stadsdelsnämnden samt även idrottsnämnden.

Eftersom brandförsvaret lämnade byggnaden i vintras antar vi att verksamheten inte kommer att återupptas, utan att vi kan använda det kulturmärkta huset till kulturell verksamhet.

Vi föreslår stadsfullmäktige besluta

att Stockholms stad bevarar den gamla brandstationen och rustar den till ett kulturhus antingen i egen regi eller efter avtal med extern part.

Stockholm den 21 juni 2010

Ylva Wahlström Mats Berglund Stefan Nilsson

Sjukskrivna ska digitalisera, igen!

2011-09-13T09:01:00.008+02:00

Den borgerliga regeringen vill att sjukskrivna ska arbeta med kultur. De kan till exempel "ägna sig åt digitalisering av gamla arkiv" säger kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) i DN.

I Stockholm hade vi länge en framgångsrik rehabiliteringsverksamhet där före detta sjukskrivna arbetade på Stadsarkivet med att digitalisera det så kallade Rotemansarkivet, ett typiskt "gammalt arkiv". Det satte den borgerliga majoriteten i Stadshuset stopp för, och lade ner verksamheten.

Vet den andra handen alltså inte vad den ena sysslar med?

__
» Jag reserverade mig tillsammans med representanterna från S och V mot neddragningarna på arkivet. Vi ville behålla både digitaliseringsarbetet på Rotemansarkivet och forskarsalen i Frihamnen.
» Mer om den borgerliga majoritetens dåliga Stadsarkivspolitik finns här!
» Mer om kultur, kulturarbetare och den borgerliga regeringens syn på sjukskrivning, på Kulturbloggen.

Sluta motverka den unga kulturen!

2011-07-21T13:01:00.015+02:00

Nu har det hänt igen!
Moderaternas nolltolerans har slagit till mot Stockholm kulturliv. Igen!

Förra gången var det Stadsmuseets uppskattade gatukonstvandringar som anmäldes och stoppades, och gjorde en guide arbetslös och staden lite mer kulturlös. Den här gången är det Riksteatern som inte får marknadsföra sitt evenemang, Art of the streets på Södra teatern.

Det är egentligen bara ett av många hundra evenemang som den borgerliga politiken hindrar marknadsföring. Nolltoleransen slår inte bara, som för Riksteatern, mot de bokade kulturtavlorna utan dagligen också mot de mindre musik- och kulturscenerna som vill marknadsföra sig via affischering på stan.

Det är dumt, infantilt, barnsligt, meningslöst.

Sluta motverka den unga kulturen!

En laglig grafittivägg i Ghent, Belgien. (Foto: Mats Berglund)

..

Sommar

2011-07-07T13:50:00.002+02:00

Jag tog förmiddagen ledigt. Läser twitterrapporterna från Almedalen om grådask, kyla. Isdimma. Här i Västerbotten är det sol och blå himmel. Jag tog så förmiddagen ledigt och satte mig på balkongen någon timme i solen istället för att cykla till Universitetet och skriva ytterligare en sida på min evighetsartikel om Stockholm, och om Köpenhamn. Lyssnar på ett gammalt avsnitt av Sommar i P1 med författaren Torgny Lindgren. Lindgren menar att Göran Tunström var en "makalös författare". Det är ett uttryck av ödmjukhet eftersom med "makalös" menas att det inte finns nån like. Tunström är en bra författare, men Torgny Lindgren är bättre.

Senare i programmet pratar Torgny Lindgren om konstnärernas villkor. Och han säger så här:

Politikerna och skattemyndigheterna tror att man skriver för att tjäna pengar, därför har de bestämt att alla som skriver är företagare. I själva verket är det alldeles tvärtom. Man skriver för att - inte - tjäna pengar. Alla uppslagsböcker och ordböcker som jag rådfrågat, de säger att: företagare är personer som gör det ena eller det andra i "vinstsyfte". När politiker och skattemyndigheter dömer alla konstnärer att framstå som företagare, då är det ett utslag av okunnighet, illvilja och en önskan att kränka fria och självständiga människor.

…ett utslag av okunnighet…

Det är något som nog är värt att tänka på om man är kulturpolitiker.

Tyskland avvecklar kärnkraften

2011-05-30T13:15:00.006+02:00

I natt beslutade den tyska regeringen att avveckla landets kärnkraft inom tio år. Självklart ett mycket positivt beslut som kommer att underlätta ytterligare för Sverige att följa efter.

Sverige har ett av världens bästa förutsättningar att stänga kärnkraften och ställa om till 100 % förnybart. Ändå tappar vi ständigt mark till andra länder som satsar mer helhjärtat på den gröna omställningen. Om det skriver bl.a. min fullmäktigekollega Yvonne Ruwaida i en nyutkommen bok.

Tysklad har länge varit världsledande gällande ny energiteknik där man utvecklar teknologi för vindkraft och ny förnybar energi. Med kärnkraftsstoppet som kom direkt efter olyckan i Fukushima, och nu med beslutet att inte återstarta de stängda reaktorerna och att genomföra en avveckling före 2022, kommer den gröna teknologin få ytterligare en skjuts. De tekniska landvinningarna från Tyskland kommer hela världen till godo. Det finns få anledningar att satsa på fortsatt kärnkraft.

Trots det är miljöminister Andreas Carlgren (C) skeptisk till det tyska beslutet. Centerns omsvängning i kärnkraftsfrågan blottlägger så tydligt den utvecklingspessimism som karaktäriserar hela det borgerliga blocket. Andra bakåtsträvande borgare som har uttalat sig under dagen är: Gunnar Hökmark (M), Carl B Hamilton (FP) och Fredrik Reinfeldt (M).

Miljöpartiet har ett tydligt program för hur vi även i Sverige kan avveckla kärnkraften inom tio till femton år. Vi har alla möjligheter att satsa på vind, biobränsle och framförallt stora effektiviseringar.

__
» Andra bloggar: Daniel Helldén.

Världsminne

2011-05-27T15:16:00.006+02:00

UNESCO listar inte enbart världsarv utan även har även en lista över minnen, Memories of the World.

Bland de 45 nya objekten som tillkom efter kommitténs godkännande idag fanns glädjande nog ett från Stockholms stadsarkiv där jag sitter med i den politiska ledningen. Det är den nära trehundra år långa och obrutna serien av bygglovshandlingar i Stockholms stadsplanearkiv som nu alltså fått status av världsminne. I arkivet finns inte bara de textbaserade ansökningshandlingarna utan framförallt över 2,5 miljoner bilder i form av kartor och ritningar.

Ytterligare ett svenskt objekt tillkom till den ärofulla listan, nämligen Silverbibeln som finns bevarad på Uppsala universitetsbibliotek, Carolina Rediviva.

___
» Arkivutskottets ordförande Rasmus Jonlund (FP) har också bloggat om det nya världsminnet.
» Mer om den nya Världsminnet finns i en artikel i DN.

MP Kongress 2011

2011-05-20T08:00:00.003+02:00

Idag börjar Miljöpartiets kongress 2011. Jag åker inte med till Karlstad utan förbereder mig istället för en urbanhistorisk genusworkshop i Umeå nästa vecka. Naturligtvis är det frustrerande att inte få vara med att rösta om språkrör och partisekreterare. Men för att ändå skrika ut lite, så fiskar jag upp min gamla blogg för att redovisa hur jag hade röstat om jag nu hade fått:

Gustav Fridolin är självskriven sedan länge, hans enorma energi kommer att föra hela partiet framåt. Åsa Romson kompletterar Gustav, inte minst med hennes miljökunnande och erfarenheter från kommunpolitiken. Ett plus är såklart Åsas akademiska meriter.

Men språkrör till all ära. Den viktigaste posten är kanske ändå partisekreteraren. Jag hävdar envist att det inte var Reinfeldt som vann valet över Sahlin. Det var Schlingmann som vann valet över Baylan. Partisekreteraren sätter tonen, tekniken och anslaget i kommunikationen. Och även om vi självklart har grön politik för att vinna ett val, så måste den kommuniceras till väljarna.

Som tur är finns det flera bra kandidater; Anders Wallner, Helene Sigfridsson, Daniel Helldén och Mats Pertoft är några mycket lämpade av dem som ställer upp. Anders Wallner har jag lärt känna relativt nyligen genom kommunfullmäktigegruppen i Stockholm där han ofta har visat prov på det nytänkande och förmåga att skapa politik utanför boxen som en partisekreterare måste ha.

Som gammal valberedare på lokal nivå tror och hoppas jag således på att det blir valberedningens förslag som går igenom i alla tre valen. Så hade jag röstat, och så hoppas jag majoriteten av kongressdelegaterna också röstar idag (sekreterare) och imorgon (språkrör).

___
» Programmet för kongressen finns här.
» Valen till partisekreterare och språkrör presenteras på fredag kl. 17:00, respektive lördag kl. 16:10.
» Kongressen kan självklart ses på SVT24 och på webben.
» Nyhetslänkar: DN debatt, DN (igår), SVD ledare (igår), SVD (igår).

Dessutom finns ett Newsmill-inlägg av Grön ungdoms kongressombud att läsa.

Håkan Juholts (linje-) tal på S-kongressen

2011-03-26T21:10:00.005+01:00

Det här var inte bra!

- det är den snabba analysen av Håkan Juholts linjetal tidigare idag på S-kongressen.

Juholt höll på i över en timme. Han kunde ha strukit nio tiondelar. Man undrar vad "linjetal" betyder om man släpper så många politiska områden. Det var klassisk socialdemokrati: ord som skatter, pensioner, a-kassan, sjukförsäkringar tuggades om och om och om igen...

August Palms, Brantings och Palmes namn droppades flitigt både här och där i talet. Och så Karl-Oscar och Kristina, så klart (efter 58 minuter). Inte Reinfeldt, men däremot Harald Blåtand.

Men var var svaren på de stora frågorna: Inget om Miljö eller klimat! Den internationella politiken kom tio minuter från slutet och höll sig uteslutande till den finansiella krisen. Man undrar om Håkan suttit instängd länge och slipat på sitt tal och kanske missat vad som händer i världen: Var var Japan, Nordafrika, den globala flyktingfrågan, Mellanöstern, de religiösa konflikterna. Inget om detta nämndes.

Knappast något om skolan. Inget alls om utbildningspolitik och forskning.

Det tog tre kvart innan han nämnde: "rovdrift på naturen"!

Det tog över 50 minuter innan han nämnde ordet klimat, och det tog mindre än fem sekunder därefter innan han var färdig med det, och kunde gå vidare med ytterligare mer om skatter, klyftor, a-kassa...

Analysen av valförlusterna 2006 och 2010 fastnade i att det inte var politiken det hade varit fel på, utan oförmågan att kommunicera den. Detta har jag skrivit om förut på bloggen; om inte sossarna fattar att de måste vara med och ställa om Sverige mot ett modernare system med lägre energikonsumtion, utbyggndad av ny förnybar el och bättre kollektivtrafik, så kommer de fortsätta att förlora val!

Är detta Juholts inriktning i politiken så blir det inte lätt att sy ihop ett S+MP-samarbete inför valet 2014.

Några snabba slutsatser:

Positivt: Inledningen med kulturpolitik - Kraftig kritik mot Madeleine Sjöstedts indragna kulturstöd till flera av Stockholms kulturinstitutioner.
Negativt: Valförlustanalysen: "Det är inte vår politik som är fel, utan att vi inte lyckades kommunicera…", typ.
Bedrövligt: Tystnaden kring miljö och klimat…

Starkaste partiet: var dock det om barnfattigdomen. "Vi ska utrota barnfattigdomen!" och där håller jag iallafall med Håkan Juholt!

» Hela talet: SVT-Play.

» DN, Svd, Aftonbladet, Expressen (hela talet i text)

När ska också kulturföreningarna få tillbaka sina pengar?

2011-02-03T17:40:00.008+01:00

Alldeles nyss meddelade idrottsborgarrådet Regina Kevius (M) att Stockholms idrottsföreningar får behålla hela sitt stöd. Ännu är det oklart var, men någonstans har borgarrådet hittat de 10 miljoner som idrottsnämnden tidigare beslutat att skära i föreningsstödet. Det rör sig alltså inte i den här omgången om några nya pengar som tillförts, utan om omdisponeringar i den befintliga budgeten.

Nu väntar vi på en motsvarande åtgärd inom kulturnämnden. Precis som för idrotten drabbades Stockholms kulturföreningar i januari av ett besked om kraftigt sänkt stöd för 2011. Här gäller det det långsiktiga verksamhetsstödet som har skurits ner med två miljoner. Men också i kulturnämnden finns omdisponeringar att göra.

Två möjligheter ges:

1) Återta de miljoner som överförts till det kortsiktiga projektstödet.
2) Använd pengarna från den utskällda kulturbonusen.

Båda möjligheterna skulle rädda de kulturinstitutioner som den borgerliga majoriteten plötsligt ställde inför reella nedläggningshot. Det gäller bl.a. BUS, Fria teatern, danscentrum, KKV och Stallet. Bollen ligger hos kulturborgarrådet.

Gör som Kevius, Sjöstedt: ett snabbt och positivt beslut inom roteln kan rädda viktiga delar av Stockholms kulturliv!

Såklart att det är…

2011-01-23T14:47:00.007+01:00

…en smula frustrerande att läsa hyllningsreportaget i dagens DN Kultur. Helt okritiskt porträtteras Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt på ett heluppslag i tidningen som en kulturens härförare och politikens förnyare.

De stora neddragningarna av kulturstödet, som har kritiserats så hårt av hela kultursektorn, beskrivs i artikeln som "ett dilemma mellan flexibilitet och kontinuitet". Det inställda biblioteksbygget målas upp som en politisk framgång precis som den bantade kulturskolan som på fyra år har förlorat två tredjedelar av eleverna. Besparingarna gjordes visst av "ideologiska skäl".

Hur många barn som har tvingats sluta på grund av den ideologin, får vi inte veta. Man hade också gärna sett en kommentar om om Stadsmuseets minskning av utställningsytor, eller det demokratiska underskottet i processen kring de offentliga konstprojekten. Hur bra hade Kulturhuset varit med en bibehållen hög budget…

Att kulturbudgeten över lag inte bara har blivit snålare till följd av skattesänkningarna utan även att kulturens andel av den totala budgeten har minskat med motsvarande 75 miljoner, nämns överhuvudtaget inte i artikeln.

Inga frågor ställs heller kring den konstanta oviljan att möta upp och bejaka det lokala kulturengagemanget. Kritikerna utmålas oproblematiskt som framstegsfientliga. Inte ens oppositionen har tydligen något negativt att säga, ett utryckt citat från den före detta viceordföranden i kulturnämnden hyllar hennes stora engagemang.

Man undrar: Var är politiken? Var är journalistiken?

___
» okej, idag får jag nog be eventuella läsare om ursäkt för min oklädsamma bitterhet...

Ska konstnärer bli företagare?

2011-01-20T11:48:00.010+01:00

Beskedet är krasst: Kulturnämndens verksamhetsstöd om 73 miljoner om året för ett hundratal kulturgrupper kommer inte att bli större.

Så inleds en artikel i dagens DN Kulturdelen. Det visar på de hårda tider som ligger för Stockholmskulturen de närmaste fyra åren. Men beskedet kan också kompletteras: Kulturnämndes verksamhetsstöd KOMMER att höjas! Dock troligen inte förrän efter valet 2014. Med ett majoritetsskifte vänder vindarna för Stockholms kulturliv; anslagen blir kraftigt höjda, det blir lättare för det fria kulturlivet att skapa kvalitet i sin verksamhet, Stockholmarna får mer och bättre kultur.

Skillnaderna mellan de två blocken syns sällan så tydligt som i tisdagens rekordlånga kulturnämnd. Nämnden sammanträdde i närmare två timmar. Kulturborgarrådet avvek dock i halvtid och nämndens vice ordförande Ann Mari Engel fick ta vid.

De två timmarna behövdes för att klargöra den klyfta som nu råder mellan den borgerliga nedskärningspolitiken och den röd-gröna tillväxtpolitiken för kulturområdet.

Förvaltningspersonalen på Kulturstrategiska avdelningen, under ledning av Patrik Liljengren, har gjort vad de kunnat. Istället för anslagshöjningar har de av den borgerliga majoriteten fått ett reellt sparbeting på två miljoner kronor. Som goda tjänstemän har de lokaliserat ett antal verksamheter, bl.a. RFoD, BUS, KKV och Fria Teatern, där de ansett att anslagen kan dras in.

Det måste objektivt anses som fel att dra in anslagen för dessa etablerade, fungerande och av många Stockholmare älskade kulturinstitutioner. Det första Madeleine Sjöstedt gjorde när hon tillträdde som kulturborgarråd 2006 var att avveckla nämndens bidragsutskott. Nu ser vi konsekvenserna av detta. I det läge som nu har uppstått kunde inte förvaltningen agerat annorlunda, det som krävs är ett politiskt initiativ för att rädda dessa institutioner. Men genom att fjärma politikerna från besluten har Sjöstedt omöjliggjort en sådan lösning. Nu ligger hela ansvaret på den politiska roteln, och i slutändan på Sjöstedt själv!

Situationen för BUS (Barnens Underjordiska Scen), är att deras hyresvärd under 2010 har ombildats till bostadsrättsförening. Därmed har hyran höjts med 50% samtidigt som ett stambyte har tvingat de att ställa in föreställnignar. ”2010 har varit ett dåligt år”, medger de själva. I det läget möts de alltså av indraget stöd. Situationen är snarlik den som Kvartersbion råkade ut för för fyra år sedan. Bostadsrättsföreningen höjde hyran och den borgerliga majoriteten i kulturnämnden vägrade hålla kulturverksamheten uppe.

Då 2006, klev istället oppositionspartierna fram och ordnade stödgalor, och slutligen såg till att verksamheten kunde fortsätta i annan regim. Genom våra insatser har Bio Rio kunnat uppstå och utvecklas. Nuvarande ägaren, Folkets hus och parker, kan i kulturbudgeten som en av mycket få aktörer hämta hem ett kraftigt ökat stöd för 2011.

Det samma bör kunna ske med BUS. Med gott stöd i svåra tiden hade verksamheten kunnat återhämta sig och växa efter det svåra året 2010. Men med den kulturfattiga politik som sköts från den folkpartistyrda kulturroteln i Stockholm ser man bara allt fler verksamheter som tvingas lägga ner.

Flash

Skådespelare från BUS demonstrerar utanför Stadshuset inför Kulturnämndens sammanträde.

Kulturen behöver mer pengar, och mer ansvarsfulla politiker

2011-01-14T19:28:00.005+01:00

I en helt okritisk artikel i Dagens nyheter häromdagen (9 januari) så presenterades alliansens nya kultursatsning i Stockholm: mer pengar till de fria grupperna. Sammantaget skulle fem nya miljoner tillföras, varav en till den innovativa fonden för kultur och fyra till projektstöd för fria grupper och konstnärer.

Initiativet är bra, mer pengar behövs. Men, frågan som aldrig ställdes i artikeln: Var tas pengarna ifrån?

Svaret kom med handlingarna till nästa veckas sammanträde med kulturnämnden. Inga nya pengar tillförs; miljonen till den innovativa fonden är budgeterad, men resten tas från andra kulturområden.

Två miljoner tas från den efterlängtade nysatsningen på utställningsverksamheten på stadens museer. Denna verksamhet är efter fyra borgerliga år sorgligt eftersatt. I budgeten för 2011 fanns 10 miljoner. Ett hopp för våra kommunala museer tändes. Nu har kulturförvaltningen tvingats att skära i det beloppet för att fylla i hål i övrig verksamhet. Detta är både beklagligt och för framtiden högst oroande.

Resterande två miljoner förs över från det långsiktiga verksamhetsstödet. Detta innebär i praktiken slutet på kommunalt stöd för mångåriga institutioner som Fria teatern i Högdalen, Barnens underjordiska scen och Folkmusiken i Stallet vid Nybrokajen 11.

Kulturförvaltningen menar sig göra den bedömningen att dessa verksamheter under lång tid har dragits med ekonomiska problem utan att göra tillräckligt för att förnya sin situation. Men sanningen är att de indragna stöden är politiskt betingade och emanerar ur minskade budgetramar.

På sin blogg (14 januari) bedyrar borgarrådet, i ett svar till Ingerärd Waarenperä, att detta helt igenom är ett förvaltningsbeslut. Genom att påpeka nedläggningen av kulturstödsutskottet tar hon helt sin egen hand ifrån neddragningarna.

Kulturborgarrådet tar således gärna åt sig av berömmet för de nya projektstödsmiljonerna, samtidigt som hon vägrar ta ansvar för de indragna verksamhetsstöden.

Ett sådant hycklande och kluvet beteende leder bara till slutsatsen: Vi måste ha mer ansvarsfulla politiker.

__
» DN-artikeln ligger inte på nätet, men FP:s pressmeddelande som tidningen nappade på finns här.

Drömmande bort...

2011-01-14T16:55:00.006+01:00

DN har nu i snart två veckor dagligen haft mer eller mindre intressanta inlägg om det till synes omöjliga projektet: Ny Operabyggnad i Stockholm.

I dagens DN finner man så en rätt rolig artikel som presenterar sju olika placeringsförslag, där läsarna kan, likt en god folkpartist, låta drömma sig själv bortom finansieringsproblematik och andra hinder och bara njuta av de olika förslagen.
Bild: DN

1) Masthamnen: Det bästa förslaget. Nackdelen, de dåliga kommunikationerna, kan bättras på med förlängningen av tvärbanan. Möjligen kan det också skynda på nya spårvägsalternativ mot Nacka/Värmdö. Platsen är robust och oöm, här finns möjlighet att bygga stort och högt. Det skulle inte heller skada att göra området tillgängligt för oss som vill promenera/jogga runt hela Södermalm utan att vika av vid Barnängenområdet.

2) Invid Vasamuseet: DN:s projekt att få operan mer folklig och nyskapande genom att plocka bort ordet Kungliga faller helt om man placerar en ny opera på Kungliga Djurgården. Dessutom ligger där redan en välbesökt barnverksamhet.

3) Långholmen: Helt bedrövlig idé. Ön är alldeles för känslig för en opera. Historiskt är ön förknippad med båtbygge och fängelse. Idag är det ett älskat rekreationsområde. Om den småskaliga varvs- och verkstadsverksamheten flyttar bör området på östra udden bli parkmark, inget annat.

4) Stadsgårdskajen: Platsen kan vara okej, även om kommunikationerna är än mer knepiga än i Masthamnsförslaget. Däremot tycks det arkitektoniska förslaget vara överdrivet komplicerat med uppfällbart tak, etc. Meningslös och dyr funktion i en stad med närmast ständig vinter.

5) Blasieholmen: Parken är både värdefull att bevara och för liten för en fullskalig operabyggnad.

6+7) Slussen: Här måste vi få in massor med kultur; nya Slussen ska bli ett kulturcentrum, inte ett kommersiellt centrum! Men platsen är också mest lämpad för den mer lättillgängliga och snabba kulturen. Här ska man kunna slinka in för en konst- och kulturupplevelse på väg till- eller från jobbet, eller på lunchen. Det passar mindre bra för stora komplex med långa helkvällsföreställningar. En öppning finns dock; ett nytänk i Slussenfrågan, där kommunen skippar nollbudgettänket och istället låter projektet gå med ett gigantiskt underskott för att på så vis få kvalitet istället för fullfinansiering, kan öppna för att även operaprojektet ryms inom mångmiljardsunderskottet och finansieringsfrågan på så sätt kan lösas.

Och därmed till huvudfrågeställningen: finansieringen. Jag har tidigare drivit att projektet Nationalscen per definition är av nationellt intresse, varför frågan, och därmed även finansieringen, ägs av riksdagen. Kan Stockholms stad vara med och finansiera investeringen så må det vara, men en ny opera får inte inkräkta på stadens driftsbudget för kultur.

Staten bör vara huvudfinansiär, inte minst för att bevara statusen som nationalscen för opera och balett. Därtill kan möjligen en mindre del läggas på Stockholms stad, Stockholms län och övriga kommuner inom Mälardalsregionen. I satsningen måste det också ingå mer pengar till digitalisering av biografer runt om i landet så att Operan blir en angelägenhet för hela Sverige.

Men privata pengar måste också in. Näringslivet tycks inte ha något större intresse, så hoppet står till våra få svenska miljardärer och miljardärfamiljer; Kamprad, Rausing, Axelson-Johnsson eller Wallenberg, Men varför har nu Dagens Nyheter drivit den här frågan så hårt? Kan det vara så att det är den kulturintresserade familjen Bonnier som i slutändan ska stå för fiolerna i orkesterdiket?

Ska vi ha en ny Stockholmsopera?

2011-01-04T10:44:00.016+01:00

I en debattartikel i dagens DN gör två ledande folkpartister ett försök att återuppliva den många år gamla diskussionen om behovet av ett nytt operahus i Stockholm.

Argumentationen är inte ny, den har förts länge och vilar på tre ben: Dagens opera vid Gustav Adolf Torg är sliten och i akut behov av renovering; scenen är för liten och tekniken omodern; operakonsten är på uppsving runt om i Europa och världen.

Så långt okontroversiellt alltså – det finns ett stort behov av en ny operabyggnad i Stockholm. Men där finns också en rad problematiska aspekter:

- För det första: En ny Opera får inte bli en kommunal angelägenhet som belastar Stockholms skattebetalare. Detta är förvisso outtalat i debattartikeln, men dels det faktum att en av artikelförfattarna är kulturborgarråd i Stockholm, dels att marken som föreslås idag ägs av Stockholms stad, och framför allt dels att den borgerliga Stadshusalliansen under många år har omnämnt en ny operascen i sin kommunala budgettext för Stockholm, pekar i riktning mot att kostnader kommer att läggas på staden.

- För det andra: Platsen som anges, tomten bakom Nationalmuseum, är idag parkmark. Platsen är ur många aspekter väl vald; den ligger centralt, den är väl försörjd med kollektivtrafik och den omges av ett kluster av musik- och kulturinstitutioner. En central miljöaspekt i allt byggande är dock att exploatering av parkmark alltid bör kompenseras med ny grönmark i närområdet. Detta sker tyvärr alltför sällan och lär bli mycket svårt att åstadkomma i området runt Blasieholmen.

- För det tredje: Idén bygger i sin helhet på att privata finansiärer sluter upp. Vi har tyvärr sett många gånger förut att staten och kommuner gör stora investeringar i planer som aldrig kan genomföras för att det privata kapitalet drar sig ur. Det är viktigt att hålla kostnaderna nere. Därför är artikelförfattarnas formulering om "att sätta Stockholm och Sverige på kartan genom ett modernt och spektakulärt operahus", mycket olycklig.

Antalet "spektakulära" operahus i världen är idag närmast oräkneliga. Att försöka hävda sig i den konkurrensen måste anses både dyrt och dumt. Kostnaderna för en ny operabyggnad, oavsett om de finansieras med privata eller offentliga medel, måste förr eller senare tas ut. Det kommer sannolikt att ske helt eller delvis via biljettpriset och därmed även via offentligt kulturstöd. Ska en ny Stockholmsopera konkurrera nationellt och internationellt, så måste det ovillkorligt ske via den konstnärliga kvaliteten – inte i första hand via en dyr fasad.
..

Kransens brandstation i kulturnämnden

2010-12-14T21:11:00.007+01:00

För en tid sedan motionerade jag tillsammans med Stefan Nilsson och Ylva Wahlström, om att bevara den kulturmärkta brandstationen i Midsommarkransen. Nu är ärendet under beredning och remissen har nått kulturnämnden.

Tyvärr har kulturförvaltningen valt att fokusera på vårt förslag på nya användningsområden i byggnaden snarare än på de kulturhistoriska aspekterna, vilket fick ett något märkligt svar till följd. Kransen anses mättad av kultur (!), varför man i praktiken avslog motionen.

Vårt förslag till beslut (se nedan) byggde istället på att brandstationen bör bevaras och att det finns en rad verksamheter som står beredda att flytta in. Vi vet också att det finns en bred opinion i stadsdelen för ett bevarande som också gärna ser mer kultur i området. Även om Kransen är väl försett med kultur så menar vi att kultur har en tendens att växa i god jordmån.

Midsommarkransens brandstation ingår i LM-Staden som är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Den moderatstyrda majoriteten i Stadshuset har nyligen fört över brandstationsfastigheten till Exploateringsnämnen, vilket förebådar en kommande rivning. Det finns risk för att hela området kan hamna under en kraftig och olycklig exploateringsprocess med följd att de kulturhistoriska värdena omintetgörs.

Vårt förslag till beslut

Nämnden föreslås besluta

att bifalla motionen,

att ärendet lyfts från exploateringsnämnden,

att kulturförvaltningen medverkar i att finna en lämplig aktör som kan ta över ansvar för drift och verksamhet i den gamla brandstationen,

samt att därutöver anföra:

Det är inledningsvis mycket beklagligt att inte kulturmiljöaspekterna behandlas i kulturnämndens remissvar.

Brandstationen i Midsommarkransen ingår i LM-staden som är riksintresse för kulturmiljövården samt till stora delar blå- och grönklassad enligt kulturmiljöavdelningens klassificering (den aktuella fastigheten är grönklassad). Som anförs i motionen är brandstationen nu hotad, och av den moderatstyrda majoriteten i Stadshuset överförd till exploateringsnämnden för ett kommande rivningsbeslut.

Motionen syftar i första hand till att bevara den kulturklassade och unika byggnaden, och föreslår därför en möjlig framtida funktion som kulturhus.

Nu krävs det att ärendet lyfts bort från exploateringsnämnden för att kunna förverkliga en framtida verksamhet i den gamla brandstationen.

Vi delar inte kulturförvaltningens bedömning att kulturen är mättad i området, utan menar att kultur istället har en positiv tendens att växa i god jordmån. Vår förhoppning är därför att man i den starka kulturrörelse som finns i området runt Midsommarkransen-Aspudden-Telefonplan kan hitta en aktör som kan överta huset och fylla det med kultur. I samband med rivningen av Aspuddsbadet bildades en kulturförening som nu saknar lokal. Men även andra föreningar och aktörer bör prövas att ta över drift och ansvar av brandstationen. Vi vet att det är brist på lokaler för förskoleverksamhet i området. Och den lilla tillhörande idrottshallen bör också bevaras och utnyttjas till friskvårdande aktiviteter. Idag används den bl.a. av förskolor på dagtid och av andra grupper på kvällstid.

___

Se även: tidigare bloggpost.

Facebook: http://www.facebook.com/note.php?note_id=470200528181

Om Kulturskolans kris

2010-11-26T16:26:00.004+01:00

I ett replikskifte i gårdagens budgetdebatt så kritiserade kulturborgarrådet oss i oppositionen för att vi under vår tid vid makten förde en ineffektiv politik vad gäller kulturskolans resurser. Jag svarade med att hon hade kommit dragandes med en felräkning.

Det kan vara på sin plats att förklara mitt repliksvar. (Jag dock är ingen ekonom, så jag tar gärna emot anmärkningar om det är det så att också jag har räknat fel.)

Kulturborgarrådet hänvisade alltså till sin och Folkpartiets rapport: "Från kulturfritids till kulturskola", som kom för ett år sedan. Rapporten bygger på resonemanget i följande meningar:

Mellan 1999 och 2007 ökade Kulturskolan budget med 39 procent. Men antalet platser i ämnesundervisningen i musik, dans, teater och bild ökade bara med 9 procent, från 13 330 till 14 585.

Min kritik baserades på att Folkpartiet, i vanlig ordning, glömmer pris- och löneökningar. Inflationen gör att pengars värde minskar.

Kulturskolan är en personalintensiv verksamhet. Enligt SCB så låg den genomsnittliga löneökningen för en kommunanställd under perioden 1999 och 2007 på 3,56 procent årligen.

Med en årlig uppräkning med 3,56% så motsvarar en hundralapp år 1999, 128:50 i köpkraft år 2007. Budgetökningen på 39 procent som rapporten bygger på motsvarar alltså en reell budgetökning som är betydligt lägre. Matematiken visar att den reella budgetökningen var [139/128,5=1,08] dvs drygt 8 procent. Alltså till och med lägre än ökningen av antalet elevplatser.

Och då har vi alltså inte räknat med de närmare 20 000 barn och unga som under samma period deltog i kulturskolans projekt på skoltid. Den reformen införde vi för att bredda kulturskolans verksamhet, inte minst i miljonprogrammets stadsdelar där elevantalet är oroväckande lågt.

Mitt inledningsanförande i budgetdebatten om kultur

2010-11-26T00:43:00.006+01:00

"Ordf., fullmäktige…

Vårterminen 2008 steg siffran över antalet barn som slutade i kulturskolan med över 20 procent.

Det var alarmerande siffror, och så småningom kom en rapport som talade om varför.Vi visste det nog redan innan, för vi hade alla sett den mailflod som strömmade in med brev från elever, föräldrar och pedagoger, som talade om att det var just avgiftshöjningen. Men också att lärarna hade fått sluta och kurser lagts ner på grund av de sänkta resurserna som kom direkt efter det borgerliga maktövertagandet, och som har fortsatt i varje budget sedan 2007.

Årets budget är inget undantag. Utebliven pris- och lönekompensation kommer att leda till ytterligare åtstramningar. Färre pedagoger, färre elever.

Men nu räknas inte antalet elever längre. I det borgerliga nyspråket används begreppet ”elevplatser”. För då kan man dubbelräkna samma Östermalmsunge som går två kortkurser i stället för en helterminskurs.

Och varför säger jag Östermalm? Jo, därför att där har antalet elevplatser ökat. Mönstret gäller för hela innerstaden; det är samma sak på Kungsholmen, Norrmalm, Södermalm. Men också de välbeställda områdena: Bromma, Älvsjö. I de här stadsdelarna deltar mellan 9 och 14 procent av alla barn och unga i kulturskolans kurser.

Det är såklart väldigt bra, men…

- I Skärholmen är det bara hälften så många, 6½ procent.
- I Spånga-Tensta är siffran 7,3 procent.
- I Rinkeby-Kista 4½ procent.

Den här sociala snedfördelningen är inte acceptabel.
Det är ju därför vi under vår tid vid makten hade uppsökande verksamhet för kulturskolan: I skolan, med BAS-lag, projekt som Attack, Grimstaskolans projekt, Pröva på-verksamhet, och så vidare.

I Miljöpartiets Sverige ska alla barn ha rätt att ägna sig åt en kulturverksamhet. Det är också vad som är förenligt med FN:s barnkonvention. (Art. 31 som stadgar: ”barnets rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet”)

Miljöpartiet avsätter 10 miljoner 2011 för att stärka kulturskolan, och ytterligare 4 miljoner för att sänka avgifterna till samma nivå som de var 2006.

Det här ingår i miljöpartiets satsning på Barn och unga. Där vill vi också ha fler mötesplatser – med kultur – för unga – ute i stadsdelarna. Det kan vara lokala kulturhus, fritidsgårdar, replokaler, osv. Många sådana här miljöer försvann under förra mandatperioden. Vi avsätter 14 miljoner för att rätta till det. (Förstörelsen av tunnelbanebiblioteket i Bredäng visar ju att det behövs fler – och inte färre – mötesplatser för unga.)

Bland miljöpartiets satsningar finns också:

- En stärkt kulturmiljöavdelning. Det är viktigt att Stadsmuseet är med i den snabba expansion av Stockholm som sker nu när vi ska bygga 15 000 nya bostäder. Stadsmuseet måste in tidigt i planprocesserna
- Vi vill stärka föreningslivet och närdemokratin med dels ett breddat kulturstöd och dels genom att rusta upp våra samlingslokaler.
- Vi satsar 3 miljoner på filmen.
- Och vi vill säkra Unga Klaras ekonomi och fortsatta verksamhet.

Bifall till Miljöpartiets reservation…"

___
» Läs vad media har rapporterat från budgetdebatten: DN, DN, Svd, SR.
» Andra gröna bloggröster om budgetdebatten: Jakob Dalunde, Elina Åberg, Anders Wallner, Emilia Hagberg.

En friare IT-politik

2010-11-24T19:45:00.005+01:00

Till min besvikelse fann jag - på sista sidan i den borgerliga Stadshusmajoritetens budget för 2011 - en notis om att min motion om Stockholms IT-struktur kommer att avskrivas utan debatt och utan att behandlas, i och med att stadens budget antas i morgon.

Motionen "En friare IT-struktur" behandlar en rad områden för att göra Stockholms IT-politik öppnare och friare. Tre huvudpunkter lyfts fram:

Plattformsoberoende. Vi ska erbjuda stöd för såväl Windows- som Mac- och Linuxbaserade operativsystem. Och det gäller också den information som vi sprider till medborgarna.
Öppen programvara och öppna filformat. Vi ska bort från beroendet av den proprietära och inlåsta programvaran.
Stockholms stad bör utveckla en plattform för att tillgängliggöra vår egen rådata. Plattformen ska också kunna användas av andra aktörer, huvudsakligen inom offentlig verksamhet.

Jag ägnade hela mitt inlägg i förmiddagens debattpass i fullmäktige åt motionen. Jag ställde en rad frågor till finansborgarrådet Sten Norden (M). Bl.a. varför de väljer att avskriva motionen obehandlad. Men också varför de inte vill införa policys kring öppnare IT-strukturer. Varför denna antiliberala inställning?

Sten Nordin (och övriga allianspartier) valde att inte svara!

Själv inser jag att kampen för den öppna källkoden går vidare...

Uppd. (25/11): Tydligen har något hänt under natten, för i morse på budgetfullmäktiges dag 2, meddelade presidiet att motionen flyttas ut från budgeten. Den kommer således trotsallt att behandlas i vanlig demokratisk ordning på ett senare fullmäktigesammanträde. Bra!

____
» Jag hittar inte motionen på Stockholms stads hemsida. Däremot finns en äldre skrivelse till kommunstyrelsen om plattformsoberoende.
» Se även idg som skrev om plattformsärendet.
» Jag har tidigare skrivit om IT-politik på bloggen

Inget klimatarbete i Socialdemokraternas omprövade politik

2010-11-07T13:07:00.009+01:00

Jag läser DN och ser att Ylva Johansson (S) ger sig in i debatten om Socialdemokraternas kris. "Väljarna avvisar partiet", skriver hon på DN-debatt, och kräver en förnyelse av partiets politik.

Skygglapparna och bortförklaringarna ska bort, och en "genuin omprövning"måste göras. Det har hon såklart helt rätt i. Men sedan kommer det intressanta. I sex punkter föreslår hon vad som ska vara den nya politiken; samtliga dessa sex punkter är som tagna rakt ur nuvarande partiprogram, det gäller:

- Arbetslinjen
- Satsa på växande företag
- Kompetensutveckling och större lönespridning bland lärare
- Bort med vinsterna i vården
- Bättre arbetsmiljö
- Stärk EU

Man undrar, var är den genuina omprövningen?

Tydligast blir det bakåtsträvande resonemanget i avsnittet om de små och växande företagen. Johansson skriver: "...det räcker inte med investeringar i infrastruktur, bostäder och miljöteknik".

- Kanske inte, men man kan väl åtminstone försöka börja där!

---
» Uppd. För att fortsätta sosse-bashingen så hänvisar jag till det moderata borgarrådet Hamiltons hemsida, där ett bättre förslag till genuin omprövning föreslås. (Tyvärr har borgarrådet - efter en egen genuint omprövning av begreppet "medborgarkontakt" - stängt av kommentarsfunktionen, så nu är hennes hemsida ingen blogg.)
.

Nytt hopp för Slussen

2010-10-28T05:30:00.004+02:00

Frågan om Slussen är inte avgjord. Det liggande förslaget, med en åttafilig motorvägsbro, höga ramper in mot Skeppsbron och stora murliknande byggnader på Södermalmssidan, är det av förklarliga skäl många som gärna vill slippa se förverkligas. Men alternativen har varit många och omtvistade.

Frågan är politiskt besvärlig och förslagen skär rakt igenom partierna. Själv har jag argumenterat för förslaget "Nybyggt bevarande" som aktualiserades efter den misslyckade tävlingen i början av 2000-talet. Förslaget bygger på Wiliam-Olssons hyllade funkiskonstruktion med klöverbladen och den eleganta trafiklösningen.

Under den gågna mandatperioden har jag och andra företrädare för bevarandeförslaget dock låtit oss förstå att stödet och acceptansen för god kulturmiljö bland politiker och tjänstemän är allt för svagt för att ett bevarande ska realiseras. Många har därför samlats kring andra alternativ.

Nu öppnas dock plötsligt och oväntat en ny möjlighet att bevara Slussen. Det är socialdemokraternas nya borgarråd Tomas Rudin som meddelar att han har tagit ställning för att åtminstone låta utreda möjligheten att renovera Slussen istället för att riva helt och bygga nytt.

Vi vet att det finns många, såväl rödgröna som borgerliga, politiker som gärna skulle se klöverbladen på sin plats även i framtiden. Slussen har förfallit därför att den är misskött. En renovering kan återskapa det fantastiska och moderna byggnadsverk det en gång var. Låt oss ta chansen och undersöka den saken!

---
» Jag har tidigare bloggat om Slussen.

Stockholms kulturliv bromsar in

2010-10-25T17:15:00.010+02:00

Med den kulturbudget som den moderatstyrda Stadshusalliansen presenterade idag visar borgarrådet Madeleine Sjöstedt tydligt sin intention att dra hårdast möjligt i bromsarna.

Två små strimmor av ljus lyser genom de i övrigt dystra raderna; det är två stycken tiomiljonerssedlar som fördelas till Stadsbibliotekets fortsatta strukturomvandling respektive den hårt eftersatta utställningsverksamheten på stadens museer.

Sjöstedt själv slår sig för bröstet och kallar dessa strimmor för "satsningar". Men läser man vidare i budgeten så ser man snart att de tjugo "satsade" miljonerna kommer att ätas upp av inflationen och de ökade kostnaderna för priser och löner. Därtill lägger alliansen ett generellt sparbeting på ytterligare 13 miljoner(!).

Några direktiv till kulturförvaltningen hur de ska lyckas spara så pass mycket pengar ges dock inte. Min gissning är att det knappast blir varken fler bibliotek eller fler utställningar det här året. Däremot lär vi få se en fortsatt personalminskning samt en rad nedlagda verksamheter.

Det är en dyster prognos jag gör utifrån såvitt jag kan se den hårdaste kulturbudgeten hittills under de fem år som de borgerliga partierna haft ansvaret. Hittills har vi sett kraftiga nedskärningar inom biblioteket, museerna, kulturhuset och kulturskolan. (Över 150 tjänster har dragits in de senaste åren.) Men aldrig tidigare har vi presenterats ett så pass stort sparbeting och ett så pass litet påslag som i årets kulturbudget.

---
» Även Stadsarkivet, som redan under detta år har ropat efter resurser, har fått ett besvärligt sparbeting på nära en miljon kronor.
» Fler analyser av budgeten: (MP) och (V).
» Budgeten i sin helhet kan hämtas hem här.

Ingen Norrbotniabanan i regeringens budget

2010-10-16T22:36:00.006+02:00

Jag har tidigare bloggat om Norrbotniabanan, ett projekt som har stor betydelse för min numera andra hemstad, Umeå. Men också för hela Norrland och därmed hela Sveriges infrastruktur.

Här i Umeå är förväntningarna stora, och det är därför med besvikelse som man läser den nya regeringens budgetförslag. Trots löften från många borgerliga politiker - inte minst den nyblivne riksdagsledamoten från Västerbotten Edward Riedl - att Norrbotniabanan ska byggas och bli av, så saknas satsningen helt i såväl budget som långtidsplanen för infrastruktur.

Ur Västerbottensnytt den 13 oktober 2010

Ett projekt som däremot finns med är såklart Förbifart Stockholm. Som Hans Sternlycke från Järnvägsfrämjandet konstaterar kostar dessa två projekt ungefär lika mycket.

Men, säger Sternlycke: "det är ingen tvekan om vad som hade varit mest värdefullt för svensk industri. Förbifart Stockholm kommer att öka på luftföroreningarna, ge ökad bilträngsel, och sprida bebyggelsen så att den blir omöjlig att försörja med kollektivtrafik. Om den överhudtaget kommer att kunna användas."

Notera särskilt den sista meningen. Inom några få år är vi inne i Peak Oil. Fossila fordonsbränslen kommer att bli för dyra. Och el som alternativ är inte helt självklart. Det kommer att krävas el från mellan två och tre nya kärnkraftsreaktorer för att hålla dagens bilism rullande i framtiden.

Alternativbränslena kommer inte att räcka till. Det enda som är hållbart för framtiden är stora satsningar på kollektivtrafik och järnvägar.

Men i den nya regeringen första budget satsat ungefär dubbelt så mycket pengar på bilväg som på järnväg. Förutom att det är uppenbara felsatsningar så är det dessutom ett brott mot de löften om förhållandena mellan järnväg och bilväg som gavs i valrörelsen. Då lovade allianspartierna att mer än hälften av infrastruktursatsningarna skulle gå till järnväg.

Varför håller ni inte era löften, Edward Riedl?

___
» I budgetpropostitionen anslås 53,2 miljarder till vägar och 31,8 till järnväg över mandatperioden. I järnvägsfrämjandets enkät före valet lovade allianspartierna att förhållandet mellan järnväg och väg skulle vara 56% mot 42% av infrastrukturpengarna till järnvägens fördel.

» De rödgröna partierna vill satsa 100 miljarder kronor mer än alliansen på järnvägar fram till 2020, vilket betyder c:a 65 miljarder under mandatperioden alltså mer än dubbelt så mycket som alliansen. Den rödgröna planen inbegriper även höghastighetsbanorna: Ostlänken samt sträckan Gbg–Borås.

Stadsarkivet tvingas till sänkta ambitioner

2010-09-27T14:30:00.000+02:00

Stockholms stadsarkiv får inte budgeten att gå ihop. 2,4 miljoner kronor saknas. I den lägesrapport som presenteras för kulturnämnden nu i veckan läser vi att det finns ”en strukturell obalans mellan uppdrag och budget”. Förklarat betyder det att den borgerliga majoritetens budgetneddragningar kommer att slå mot arkivets kärnverksamhet.

Några nya pengar har inte skjutits till från den moderatstyrda majoriteten trots nödrop redan tidigare i våras. Nu måste arkivet minska personalstyrkan med motsvarande fem heltidstjänster samtidigt som lokalunderhåll och ordinarie arkivvård får sänkta ambitioner. På sikt är situationen ytterst allvarlig och måste åtgärdas inför budgetprocessen i höst.

En bidragande orsak till den alarmerade situationen är att verksamheten kring det så kallade Rotemansarkivet har utlokaliserats till Östersund. Därmed sades ett tiotal medarbetare upp, vilka man inte har kunnat hitta någon ny anställningsform för. Avgångsvederlag och andra kostnader hamnar därmed som oväntade utgifter i knät på Stadsarkivet.

De rödgröna partierna motsade sig utlokaliseringen av Rotemansarkivet. Miljöpartiet satsade 3,3 miljoner kronor mer i sin budgetreservation för Stadsarkivet än vad den borgerliga majoriteten hade i sin budget.

Med vår budget hade Stadsarkivet, istället för att utlokalisera viktig verksamhet, kunnat fortsätta i sin expansiva fas med bland annat kraftiga satsningar på digitalisering och tillgängliggörande av vårt kulturarv.

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna!

2010-09-20T14:05:00.010+02:00

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna. Jag tror inte att 20 rasister i riksdagen kommer att få nio miljoner svenskar att bli rasister. Men det hänger ett stort ansvar på regeringen att inte ge de främlingsfientliga något utrymme. Det hänger ett stort ansvar på folkpartiet att nu upphöra med sina besvärande glidningar.

Om regeringspartierna lyckas hålla SD utanför förhandlingar och beslutsprocesser så är jag övertygad om att många av de sverigedemokratiska väljarna kommer ångra, eller rent av förtränga, sin röst. Så hände för 19 år sedan med Ny Demokrati och deras väljare, och så bör hända nu.

Inget nytt kom fram vid dagens presskonferens med Fredrik Reinfeldt, det lär innebära att han trotsallt kommer att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Och det innebär i sin tur att i varje fråga som de rödgröna partierna är överens så kan SD fälla regeringen. Det är en svag maktbas som, oavsett vad Reinfeldt påstår, öppnar för förhandlingar med de främlingsfientliga.

Moderaterna kommer nu sannolikt försöka bilda en minoritetsregering. Faller den regeringen, på ett misstroendevotum eller – nu eller senare – på annat sätt, så faller blockpolitiken. Då är det rimligt att partiledaren för riksdagens största parti får uppmaningen att bilda regering. Vi får inte glömma att Socialdemokraterna ser ut att få sex mandat mer än moderaterna. Läget har öppnat sig för en mittenregering.

Som jag bloggat om tidigare är det, trots ständiga upprepningar i media, inte Sverigedemokraterna som har blivit vågmästare. Fredrick Federlay (C) skriver idag på Newsmill att det är Miljpöpartiet som har fått den rollen. Men han bör också betänka att det likaväl kan vara hans eget parti som tillsammans med FP eller KD ska ha den rollen.

Med Paggan på tamburin...

2010-09-19T00:51:00.007+02:00

Tycker det här YouTube-klippet får avsluta valrörelsen på min blogg. Det är Nationalteatern som uppträdde med klassikern Jack the Ripper på de Rödgrönas valfinal på Götaplatsen i Göteborg igår.

Notera särskilt den småväxte killen i skägg längst bak på scen med en jättetamburin i handen.

Vänd utvecklingen - hjälp mig att stärka Stockholms kulturliv!

2010-09-18T07:41:00.001+02:00

Hej kulturvänner,

några tankar om Stockholmskulturen att ta med sig till vallokalerna morgon.

I fyra år har den moderatstyrda alliansen och den folkpartistyrda kulturroteln steg för steg monterat ner Stockholms kulturinstitutioner. Av runt tusen anställda har mer än 150 fått gå under mandatperioden. Resultatet har blivit att kvaliteten på våra utställningar på museerna har sänkts, öppettiderna på biblioteken har minskat och antalet elever i Kulturskolan har närapå halverats. En utredning från kulturförvaltningen visade att de höjda avgifterna tillsammans med att elevernas lärare fått sluta var de vanligaste orsakerna till att barnen hoppat av sina kurser.

För varje budget har läget förvärrats!

Jag representerar Miljöpartiet de gröna i kulturnämnden. Jag vill tillsammans med de övriga rödgröna kulturpolitikerna vända utvecklingen, tillföra mer resurser så att vi får ett starkare kulturliv i Stockholm.

Vi vill sänka avgifterna till kulturskolan och erbjuda fler kurser och ett mer varierat utbud. Dessutom vill vi ha ett Lava eller kulturhus i varje stadsdel. Alla barn och unga ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet.

Vi vill ge våra kommunala museer resurser så att de kan ha fler och starkare utställningar. Och vi vill återinföra fri entré på våra museer, också de statliga.

Vi vill ta bort det impopulära bonussystemet och istället stället stärka det ordinarie kulturstödet. Vi vill också satsa på kulturens infrastruktur; fler scener, upprustning av samlingslokalerna och en starkare koppling mellan kulturskolan, skolan och det fria kulturlivet så att fler kulturarbetare kan leva på sina jobb.

Om jag får fortsatt förtroende efter valet i morgon så kommer jag fortsätta arbetet för mer kultur för Stockholm!

Vänliga hälsningar,

Mats Berglund

Om moderaternas kulturpolitik

2010-09-15T11:13:00.010+02:00

Jag skrev häromdagen om vilka faror för Stockholms kulturliv som väntar om Centern får vara med och bestämma över kulturpolitiken efter valet. Men vi bör också vara medvetna om vad som kan hända om det efter valet kan bli så att moderaterna tar över kultur- och idrottsroteln.

Folkpartiet, som har kulturroteln idag, har under mandatperioden mest gjort sig kända för sina impopulära kulturbonusar och avdemokratiseringen av kulturstödet. Kulturskolan har förvisso också stegvis monterats ner, och relativt stora personalavgångar har skett även på Stadsmuseet, inom Kulturhuset och på Stockholms bibliotek. Med det som hänt de senaste fyra åren är bara en västanfläkt av det som väntar vid ett moderat intåg på kulturroteln.

Moderaterna har sagt att de vill skrota den i allt lyckade ungdomsverksamheten Lava på Kulturhuset – Miljöpartiet vill istället ha ett Lava i varje stadsdel.

Moderaterna vill spara på samlingslokalerna, kulturstödet och ateljéstödet. ”På sikt bör kulturstödet minskas och ersättas av andra finansieringsformer, som t ex sponsring och ökade biljettintäkter”, skriver moderaterna. – De rödgröna partierna vill rusta upp samlingslokalerna som används av en mängd kulturföreningar och satsa på det fria kulturlivet. Sponsring är bra, men det har visat sig oförutsägbart och duger inte att bygga en verksamhet på.

Ytterligare börda för det fria kulturlivet är de höga hyrorna i Stockholm, som för många kulturverksamheter har blivit ännu högre sedan moderaterna sålde ut Centrumkompaniet till numera ökända Boultbee. Miljöpartiet var emot den affären från början och kräver nu lagstiftning - en Lex Boultbee - för att förhindra ytterligare sådana affärer.

Förutom skandalerna kring Sten Nordin och Medborgarskolan vill moderaterna minska bidragen till folkbildningen. – Vi rödgröna tror istället på demokrati och vill därför stärka folkbildningen.

Vi vill också ge alla stockholmare tillgång till vårt kulturarv genom att behålla den fria entrén till Stockholms muséer. Men i moderaternas Stockholm finns ingen gratis kultur; de har därför sagt att de ska återinföra entréavgifterna samt lägga ner den årliga kulturfestivalen.

Allt detta finns att läsa i Moderaternas sista egna budgetreservation från förra mandatperioden. Totalt rör det sig om en besparing på 77,2 miljoner kronor! Och det var alltså i 2006-års penningvärde.

Moderaterna har en rakt igenom destruktiv syn på offentligt finansierad kultur. I ett moderat Stockholm får fattiga barn stå utanför kulturskolan men de slängs också ut från LAVA. Kulturarbetarna kläms åt, och övriga kulturkonsumenter med knappa resurser får välja mellan att köpa en biljett till museet eller kanske till en konsert. Med ett fortsatt moderat Stockholm minskar det demokratiska deltagandet ytterligare för vare år. I ett moderat Stockholm har de som arbetar möjligen några hundralappar mer i plånboken, men samhället blir så oändligt mycket fattigare.

___
» Klicka på bilden ovan för att se den moderata kulturbudgeten i siffor.

Stefan säger...

2010-09-15T10:12:00.001+02:00

Yvonne säger...

2010-09-14T22:32:00.000+02:00

Se klippet på SvD's webbplats.

En röst på miljöpartiet är en röst på barn, unga, kunskap, klimatomställning och de nya jobben.

- Alla elever ska nå kunskapsmålen.
- Stockholm ska ha en fungerande infrastruktur med cykelbanor, bussar och spårtrafik
- De nya jobben kommer med Miljöpartiets politik för energieffektiviseringar och utbyggd infrastruktur.

Maria säger...

2010-09-13T17:42:00.002+02:00

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Den nya Centerretoriken

2010-09-13T08:52:00.010+02:00

Per Ankersjö har svarat på mitt tidigare blogginlägg om Centerns undermåliga kulturpolitik. Han håller fast vid de kraftiga åtstramningarna av hela kultursektorn, och menar att mindre pengar och mer privatiseringar är medlet för en ökad kvalitet i Stockholms kulturliv.

Resonemanget mindre pengar - mer kvalitet har vi hört förut, men det klingar alltid lika illa. Så i ett desperat försök att försvara sin bristande kulturpolitik går han till hårt angrepp mot Miljöpartiet och menar att vi har en ”vänsterpräglad” ideologi eftersom vi tror att biblioteken trivs bäst i fortsatt kommunal regi.

Men, för det första vet Per Ankerjö mycket väl om att Miljöpartiet har en positiv syn på ett blandat ägande i såväl skolor som hälso- och sjukvård. Och för det andra borde han i konsekvensens namn rikta sin kritik även mot sina samarbetspartier på högerflanken. Faktum är att Per Ankerjö står ensam i sin vilja att privatisera bokutlåningen – inget annat parti i Stadshuset vill idag privatisera biblioteken. Högeralliansen står splittrad!

Inte heller kommenterar han hur de enorma åtstramningarna – motsvarande kostnaderna för hela Kulturhuset och dess verksamhet – skulle medföra en starkare kultur i Stockholm. Men detta är tydligen Centerns nya retoriska teknik: Säg vad ni vill åstadkomma, och gör tvärtom.

Den nya Centerpolitiken illustrerades i en riksdagsdebatt av Maria Wetterstrand i somras.
Hon sa:

Skjut vargar, så blir det fler vargar.
Låt Vattenfall bygga nya kolkraftverk, så får vi mindre kolkraft.
Tillåt tio nya kärnkraftverk, så blir vi av med kärnkraften.
Sänk skatten på konstgödsel, så kommer det gödslas mindre.
Bygg Sveriges dyraste motorväg i Stockholm, så gynnar det landsbygden.
Gör det dyrare att åka tåg, så blir den mer tåg.
Slakta anslagen till att skydda skogen, så räddar vi den biologiska mångfalden.
Skrota strandskyddet, så slutar det bli exploatering på stränderna.
Och det senaste: Tillåt kommersiell valjakt så räddar vi valarna.

Till listan kan nu också läggas:
Stryp de kommunala anslagen till kultur så får vi mer kultur i Stockholm.

_____
» Klippet finns även på SVT-Play (spola 24:30 min in i klippet).

Vad får stockholmarna för kulturpolitik nu när Centern ska vara med?

2010-09-11T15:25:00.014+02:00

Privatiserade bibliotek, återinförande av entréavgifter på museerna samt ohyggliga åtstramningar. Det är vad vi kan vänta oss om Centern ges ett inflytande i Stockholms kulturpolitik.

Den nuvarande högeralliansen i Stockholms stadshus ser inte riktigt ut som den i regeringen. I Stockholm är det idag bara tre partier som delar på rotlarna, M, FP och KD. Centern är alltså inte med.

Men till skillnad från för fyra år sedan går Stockholmsmoderaterna den här gången till val tillsammans med alla de tre småborgerliga partierna.

Att Centern har lämnats utanför Stockholmspolitiken den gågna mandatperioden ska vi nog vara rätt tacksamma för. Centern som ju visserligen har en historia av att vara ett rätt reko miljöparti har under de fyra senaste åren mest gapat om sånt som höga hus i Stockholms innerstad och en exploaterad partybeach istället för naturreservat på de känsliga Årstaholmarna. Några andra frågor har de inte profilerat sig i.

Eftersom Centerns Stockholmspolitik därför nog är rätt okänd kan det vara på sin plats att redovisa något av deras andra områden. Hur är det med Kulturen?

Centern är idag inte representerade i Kulturnämnden, och gruppledaren Per Ankersjö har inte heller varit speciellt flitig i kulturdebatterna. Den bästa sammanfattningen av Centerns kulturpolitik får man därför gå till den budgetreservation som de lade i höstas.

Av den kan man läsa att: Centern vill lägga ner Kulturnämnden och lägga kulturen under idrottsnämnden – som då blir en Kultur- och idrottsnämd. De vill dessutom minska budgeten med 70 miljoner kronor jämfört med vad den nuvarande moderatstyrda alliansen har budgeterat för. Det skulle motsvara ungefär 150 tjänster, eller i praktiken en nedläggning av en hel verksamhetsgren, t.ex. Kulturhuset eller stora delar av kulturskolan. Centern vill också privatisera stadsbiblioteket samt avskaffa den fria entrén på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet.

Som jämförelse vill Miljöpartiet istället öka budgeten för kultur och idrott med över trettio miljoner kronor jämfört med den nuvarande majoriteten. Av dessa pengar ska 10 miljoner gå direkt till Kulturskolan som har blivit så illa behandlad under de fyra senaste åren. Vi behöver sänka avgifterna och anställa fler lärare. Alla barn ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet – så är det tyvärr inte i Stockholm idag.

I Miljöpartiets budget finns också stort utrymme för den fria kulturen genom mer pengar till kulturstödet, samt upprustningar av de kommunala kulturlokalerna. Vi vill dessutom stärka Stadsmuseet med 2 miljoner extra till utställningar och 2 miljoner till kulturmiljöavdelningen.

Dessutom är Miljöpartiet det enda parti idag som konsekvent budgeterar för ökade priser och löner. Vi vill därmed understryka att inga delar i kulturverksamheten måste göra åtstramningar för att få verksamheten att gå ihop. Miljöpartiets satsningar är finansierade och på riktigt.

___
» Stadens budget och oppositionspartiernas budgetreservationer finns att ladda ner här!
» Se Miljöpartiets gruppledare Stefan Nilsson berätta om vår kulturpolitik på YouTube.

Om arenalöften och populism

2010-09-10T17:53:00.009+02:00

Inför förra valet lovade idrottsborgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt (FP) att Djurgårdens IF skulle få en ny hemmaarena under denna mandatperioden. Det löftet har inte infriats, och någon ursäkt har vi ännu inte heller hört (även om hon faktiskt fortfarande har åtta dagar på sig).

Men skam den som ger sig, nu ökar hon på insatsen med att dessutom önska sig ett fotbolls VM till Sverige och nya Stockholmsarenan vid Globen.

Förvisso är VM'et inget löfte och DN låter meddela i sin artikel varför idrottsborgarrådets dröm är helt omöjlig. Vare sig något EM eller VM i fotboll kommer till Sverige. (De skriver det inte, men troligen gäller det inte bara herrfotboll utan även damfotboll).

De flesta har nog redan begripit det lite löjliga i hennes utspel, inte minst med tanke på att arenan kommer att anläggas med konstgräs, vilket förmodligen gör att inget svenskt landslag någonsin kommer spela en tävlingsmatch där. Men faktum är att argumentationen bakom varför Stockholmsarenan skulle få över 30.000 sittplatser var just möjligheten till de stora fotbollsturneringarna.

Jag hade hellre sett en storleksanpassning till Allsvensk fotboll. En kapacitet på mellan runt tjugo tusen sittplatser samt något tusental ståplatser, som i Malmö och Göteborg, hade varit mer lämpligt. Då hade byggnaden inte heller behövt svälla ut över parkområdet i samma omfattning. Jag argumenterade i fullmäktigedebatten i vintras för en mindre arena och för naturgräs.

Och så här sa jag då:

Anförande nr 210
Mats Berglund (mp):

Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation, och med det sällar jag mig också till den glädjekör som menar att det är roligt att vi äntligen kommer i hamn med det här jättelånga ärendet. Jag vet inte hur många år och decennier vi har hållit på med det, och nu kan vi äntligen slutföra ärendet. Miljöpartiet tycker att det är bra att vi bygger den här arenan, och framför allt är det kollektivtrafik nära läget där vi har flera tunnelbanelinjer positivt.

Icke desto mindre har jag några betänkligheter kring arenan så som den är utformad nu, och det handlar om två saker. Dels är det storleken som jag vill problematisera, dels är det inriktningen mot konstgräs.

Storleken är problematisk av tre anledningar: miljöskäl, ekonomiska skäl och idrottsliga skäl. Jag tycker att den är något stor. Miljöskälen handlar om att vi får en väldigt stor, massiv byggnadskropp som kommer att dominera stadsbilden på ett kanske negativt sätt. Minskar man arenan kommer byggnaden att bli lättare och kanske också möjligen lättare att förskjuta på det sätt som Miljöpartiet vill så att den överdäckar Nynäsvägen. Därmed skulle man skapa mindre buller, och det blir en minskad barriäreffekt från Nynäsvägen. Man kanske också kan rädda något av parken.

De ekonomiska skälen har varit uppe här tidigare. I dagens Svenska dagbladet kan man läsa en stor artikel. Rubriken är ”Expert varnar för glädjekalkyl”. Publiken räcker inte till, står det.

Det är ju så, trots allt, att om ekonomin inte fungerar blir det i slutändan staden som kommer att få ta den smällen.

När det gäller det sportsliga kommer en arena för 30 000 personer förmodligen aldrig att bli slutsåld, möjligen till ett derby om året. Jag tycker inte att det är riktigt försvarbart. Fansen vill ha en mindre arena, och jag tycker att man ska titta lite mer på arenorna i Malmö och Göteborg som har anlagts nyligen. De har storleksord- ningen 19 000-21 000 personer. De blev också betydligt billigare.

Om jag hinner med att prata lite om det här med gräskvalitet så tycker jag av sportsliga skäl att vi i Stockholm bör ha en arena med naturgräs. De står i ärendet att Uefa och Fifa har förespråket konstgräs och att konstgräset är tillräckligt bra.

Det är inte riktigt så. Både Malmö och Göteborg har naturgräs på sina arenor, och det tycker jag faktiskt att vi ska ha i Stockholm också.

/---/ Vad Fifa och Uefa menar tror jag inte är den typ av konstgräs som man har till exempel i Borås och Gävle utan snarare den typen som man har i England och Italien, alltså något slags hybridgräs där 95 procent av gräsmattan är naturgräs och resten konstgräs som hjälper gräsrötterna att rota sig och också grässtråna att bli fastare. Det kräver stor planering./---/

Bifall till Miljöpartiets reservation!

Potatisskal och kaffesump

2010-09-07T11:24:00.006+02:00

Just det: potatisskal och kaffesump! I min Söderkvart hamnar sånt bland papperskuvert och andra sopor och bärs ner till tunnorna utanför porten där en bil hämtar, och till slut bränns upp. På sin höjd kan vi använda värmen från elden till nåt bra. Men det är inte speciellt energieffektivt!

I min Norrlansdlägenhet däremot blir mina matrester till bussbränsle. I Umeå samlar vi in hushållsavfallet i små bruna papperspåsar som hamnar i ett biogasverk.

Vi har idag stor brist på biogas i hela landet, inte minst i Stockholm. Med Miljöpartiets politik kommer vi att kunna samla in 70 procent av Stockholmarnas matavfall. Det ska ske med papperspåsar som i Umeå där inte nyare infrastrukturer finns. Men vi ska också bygga in system för avfallskvarnar i köken så att matresterna kan spolas rakt ner i vasken.

Botniabanan invigs

2010-08-28T11:30:00.003+02:00

Idag invigs Botniabanan. Det känns fantastiskt efter så många år.

Jag kan se nya resecentrum, Umeå Östra från mitt fönster. Och snart kanske jag också kan åka tåg ända till Stockholm.

Men tyvärr saknas ännu en liten snutt järnväg mellan Ö-vik och Sundsvall, man får fortfarande ta bussen: Umeå-Sundsvall (4 timmar) innan man kan kliva på ett X2000 till Stockholm (ytterligare 3 timmar).

Med väntetid tar det idag alltså 7 timmar och 25 minuter med buss/tåg. Med flyg räcker det med en timme, och det till ungefär halva priset! Det är därför rätt sorgligt, men samtidigt symptomatiskt, att invigningen av Botniabanan innebär den största satsningen på svensk järnväg på 70 år. Det hörs ju tydligt: Vi ligger efter!

Invigningen av Botniabanan visar tydligt på att Sverige behöver moderniseras! Vi måste bygga hundratals mil järnväg om vi ska hänga med i framtiden. Med Miljöpartiets politik kommer kapaciteten i järnvägsnätet att fördubblas till 2020.

Vi ska bygga höghastighetsbanor och knyta samman de stora svenska städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, med Köpenhamn och Oslo. Vi vill också koppla ihop stambanan med regionala spår så att de regionala anknytningarna förstärks. Och det ska självklart vara billigare att åka tåg än att köra bil eller flyga.

En sådan här omställning av det svenska transportsystemet, tillsammans med stora satsningar i energiomställning av vägtrafiken och i vårt boende, leder dessutom till att vi skapar tiotusentals nya jobb.

_____
» Bilden på nya resecentrat tog jag runt midnatt för några veckor sedan. På sommaren är det ljust i Norrland.
» Jag har tidigare skrivit om det stopp för tågtrafiken som den borgerliga infrastrukturpolitiken innebär.

Borgerlig kulturpolitik utan ambitioner

2010-08-28T09:15:00.000+02:00

Jag skriver på Newsmill om moderaternas klena ambitioner vad gäller den kulturpolitik som de har bedrivit under fyra år och som de går till val på att fortsätta med.

Medan kulturministerna inte har fått ett öre extra från sin finansminister så går de rödgröna till val på en miljard extra till kulturen. Mer om vad den kulturmiljarden kommer att satsas på lär vi få veta när de rödgröna släpper sitt gemensamma valmanifest. Men några saker som lär vara med är:

Ökade satsningar på kultur i skolorna. Lägre avgifter och fler pedagoger kulturskolan i hela landet. Återinförande av fri entré på de statliga museerna. Stärkt infrastruktur för kulturen med fler scener och nya kulturcentrum.

En stark kulturpolitik är nödvändig för ett levande kulturliv och för demokratin. Men den borgerliga politiken på kulturområdet är defensiv och saknar ambitioner. Vi måste bryta den negativa trenden som pågått i fyra år. Valet den 19 september gäller klimatet, jobben, skolan. Men också kulturens framtid.

Miljöpartiet vill att kulturen ska växa!

2010-08-24T18:53:00.006+02:00

Mitt svar igår till kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har genererat ytterligare ett inlägg på henne blogg där hon berömmer sin egen kulturpolitik och efterfrågar Miljöpartiets förslag till att stärka kultursektorn.

Till att börja med har Madeleine Sjöstedt fel när hos skriver att vi var emot alla hennes reformer: Många av dem har varit så dåliga att vi inte kunnat rösta för dem. Men vi har varit försiktigt positiva till förslaget med livecheckar till det fria musiklivet, men vi väntar samtidigt fortfarande på en utvärdering. Livecheckarna riktar sig endast till proffsmusiker och vi vill också stödja alla de tusentals amatörmusiker och band som spelar på Stockholms klubbar och scener.

Men visst har vi varit emot det, av kulturarbetarna så utskällda, bonussystemet som uteslutande gynnar kvantitet istället för kvalitet, och leder till en ekonomisk oförutsägbarhet och därmed försvårar planeringsarbetet. Vi vill istället stärka det ordinarie kulturstödet med motsvarande belopp utöver vår budgeterade satsning på ökat kulturstöd.

Majoriteten har också skapat "Fonden för innovativ kultur" där man plöjt ner två miljoner av skattepengarna, varav ungefär hälften har gått till en extern konsult som har fått i uppdrag att fördela resten av pengarna till nyskapande projekt. Förhoppningarna att näringslivet skulle ösa in pengar i projektet har grusats rejält; inte en enda krona har hittills kommit in från näringslivet!

Men det är också sant, som hon skriver, att vi har varit emot den kraftiga avdemokratiseringen som skett inom den kommunala kulturen. Vi tycker att de stora politiska besluten ska tas öppet i nämnden, inte i de slutna rummen mellan borgarråd och tjänstemän!

Miljöpartiet vill att kulturen ska växa! Därför vill vi satsa på kulturens infrastruktur, vi behöver bl.a. fler scener för livemusik och teater. Vi vill återskapa en scen istället för den nedbrunna Tantogården. Vi vill stödja - inte som borgarna - motarbeta spontana kulturprojekt som Cyklopen eller Aspuddsbadet. Vi vill ha en levande kvarterskultur, därför stödde vi t.ex. den gamla Kvartersbion vid Hornstull i övergången till den nuvarande Bio Rio.

Miljöpartiet vill tillsammans med våra samarbetspartier göra en storsatsning på Kulturskolan under nästa mandatperiod. Vi vill att Stockholms kulturskola återigen ska få utmärkelsen "Sveriges bästa kulturskola", som den fick efter vår förra period i majoritet. Samarbetet mellan kulturskolan och skolan ska återuppstå. Det låter som en gammal klyscha, men vad vore det svenska musikundret utan den kommunala musikskolan? Vi vill fortsätta utveckla kulturskolan med fler kurser i nytt modernt kulturskapare som datorgenererad kultur, hip-hop, street-dance, film och annat som lockar en bred generation av unga. Vi vill inte ha den snäva gitarr- och piano-orienterade kulturskola enbart för "kulturvana barn och unga" som den moderatstyrda alliansen utlovar.

Den professionella kulturen – som Sjöstedt menar sig värna – fick en rejäl törn när kulturkonsulenterna i stadsdelarna försvann. Kopplingen mellan kulturskaparna och skolan som konsumenter bröts. Nu har kulturförvaltningen istället på eget bevåg lanserat det utmärkta projektet Kulan vilket vi vill arbeta vidare med. Pengarna från skapande skola ska i första hand användas till att köpa in professionell kultur. Idag har alldeles för stor del gått till att återknyta kontakterna med kulturskolan något som vi vill ska ske på annat sätt.

Miljöpartiet tror på kultursponsring, men vi vet att det är svårt och kostnadskrävande att få sponsorer. Därför vill vi ändra nuvarande regelverk, något som den moderata kulturministern har misslyckats med.

Nu föreslår vi också mer kultur på våra äldreboenden. Vi vill se en bred pallett av kulturutövare - såväl clowner som andra - som tillgodoser de äldres stora behov av kultur.

Om klåfingrighet och avdemokratisering

2010-08-24T00:47:00.002+02:00

Kulturborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt (fp), skriver återigen på sin blogg om Miljöpartiets "klåfingrighet" i kulturpolitiken.

Madeleine Sjöstedt har en märklig syn på demokrati. Det är tydligt att när oppositionen kommer med förslag så är det klåfingrighet, men när hon själv kommer med förslag är det… direktiv?

Det är sant att vi har haft en konflikt under mandatperioden. Det konflikten handlar om är bl.a. att jag flera gånger under perioden har kritiserat henne för att hon har fört över en rad politiska beslut från nämnden till tjänstemän. Samtidigt har hon sett till att åtminstone en hög chef har fått avgå för att han vägrade följa hennes egna direktiv.

Det Madeleine Sjöstedt har gjort under mandatperioden är alltså att i praktiken föra över mer makt till sig själv och slutna rum, och bort från öppna protokoll och insyn.

Några exempel: Hon har avskaffat kulturstödsdelegationen. Där politikerna tidigare satt med och fattade besluten över vilka verksamheter som ska få stöd, tas besluten idag ensamt av tjänstemännen. Hon har avskaffat biblioteksråden som gav medborgarna insyn i de lokala bibliotekens verksamheter. Och hon har genom eget beslut kraftigt ändrat kulturskolans verksamhetsinriktning, utan beslut på nämnden.

Madeleine Sjöstedt talar om klåfingrighet. Jag kallar det avdemokratisering.

Var ska Djurgården spela?

2010-08-22T17:07:00.005+02:00

Efter den allsvenska säsongen 2013 går SvFF:s dispens till Djurgården att spela sina hemmamatcher i fotboll på Stockholms stadion ut. Tills dess måste frågan om var klubben ska spela i framtiden ha avgjorts.

Trots att vi vetat om dispensproblematiken under många år, och trots yviga borgerliga vallöften har ingenting konkret hänt under hela den gångna mandatperioden. Istället för det naturliga, att backa från vallöftet, har idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) konsekvent i fyra års tid matat Djurgården och deras supportrar med ständigt nya utfästelser om att frågan är på väg att lösas.

När nu mandatperioden summeras, ser vi att varje sådant löfte har brutits. Istället har en rad ¬– de facto helt orealistiska – utspel kommit; allt från ett flertal markanvisningsförslag i förorten, till att köra ut friidrotten och bygga om Stockholms stadion till renodlad fotbollsarena.

Jag själv och andra miljöpartister har flera gånger påtalat det olämpliga i att på det närmast bedrägliga sättet hålla Djurgårdarna i fortsatt förhoppning om en snar lösning. Borgarrådet borde tala klarspråk, men kunde gärna också ha initierat en bred konstruktiv dialog.

Nu har Djurgården fått nog och presenterade tidigt i somras ett mycket välgjort förslag till en arena vid nuvarande Östermalms IP. Arenan skall inrymma 18 000 sittande åskådare och kosta 425 Mnkr.* Den grävs ner för minskad miljöpåverkan, och DIF menar att den kommer att vara världens mest miljövänliga arena.

Mer information finns på DIF:s hemsida, hos Djurgårdspublikens arenagrupp och på supporterklubbens FAQ.

Miljöpartiet har en positiv syn och förhoppning att frågan ska gå att lösa. På DN:s Stockholmsdebatt skriver Yvonne Ruwaida och Stefan Nilsson att ” Djurgården Fotboll behöver, förtjänar och ska ha tillgång till en större arena.”

Jag tror att förslaget på Östermalms IP kan vara lösningen. Men vi kan inte blunda för de många problem och hinder som fortfarande finns där. I debattartikeln framförs några av dessa kvarvarande problem:

Kostnaderna: Staden har rustat Östermals IP för 200 miljoner kronor de senaste tio åren.
Markarrendet: DIF förväntar sig att staden ska stå för markkostnaderna.
Verksamheten: Idag är Östermalms IP Stockholmregionens mest använda idrottsplats. Både skolor och en stor mängd klubbar och föreningar använder dagligen idrottsplatsen. Lika lite som man kan tvinga Djurgården att spela i t.ex. Akalla (ett av de tidigare förslagen) kan man tvinga skridskosporten eller någon av de många små amatörklubbarna att flytta långväga. Detta måste lösas!
Stora Stadionevenemang: Som påpekas i debattartikeln i DN så har Östermalms IP avgörande funktioner för uppvärmning och ombyte för bl.a. Stockholm Maraton, Diamond League, Finnkampen, mm. Kan dessa funktioner föras över till nya arenan?
Natur- och kulturvärdena: Vilken påverkan kommer bygget och användningen av arenan att ha på den känsliga naturen i Nationalstadsparken? Och hur påverkar en rivning av Östermalms IP stadens kulturhistoriska värden?
Den ekonomiska risken: Oavsett om DIF betalar hela bygget och står för ägandet faller – som alltid i sådana här stora projekt risken tillbaks på kommunen. Kan av någon anledning inte fullfölja sina åtaganden så står vi med en tom och dyr arena.
Kommunfullmäktige har under senvåren beslutat att gå vidare med en annan stor fotbollsarena, Stockholmsarenan vid Globen. Det naturliga och mest kostnads- och fr.a. mest yteffektiva vore självklart att Stockholms elitklubbar, såsom i Göteborg, kunde samordna sig i en gemensam arena.

Dessutom har Djurgårdsförvaltningen som äger marken tidigare sagt nej till ny arena vid Nationalstadsparken. DIF hävdar att de fått löfte om godkännande av de nya ritningarna, men ännu har inget officiellt uttalande kommit.

Men om ett godkännande kommer, och de beskrivna problemen kan lösas (i synnerhet gäller det de många andra verksamheterna på Östermalms IP) bör staden gå vidare med planerna. Under tiden måste vi dock fortsätta att titta på alternativen. Kan det t.ex. gå att varsamt rusta Stockholms stadion? Eller finns det andra möjliga alternativa platser?

______
*Jämförelsetal för nya stadion i Malmö [21 000 sittplatsr/695 Mnkr]; Borås [10 000/117 Mnkr]. Inklusive ståplatser blir kapaciteten för nya Djurgårdsarenan 16 000; Swedbank stadion i Malmö 24 000 och Boråsarena 18 000.

» Och, slutligen: Jag vill inte gärna sitta och godkänna ytterligare en elitfotbollsarena i Sveriges huvudstad med konstgräs. God fotboll spelas på naturgräs!

Kulturhuset

2010-08-11T11:11:00.009+02:00

Igår invigdes Kulturhusets nya nedervåning och entrén ut mot Sergels torg. Jag är övertygad om att det blir ett verkligt lyft inte bara för Kulturhuset utan även för området runt omkring. Kulturhuset är ett naturligt nav för hela Stockholms kulturliv.

Efter fyra år av borgerligt styre kan man nu summera Kulturhusets utveckling. Ekonomin har, som på så många andra områden i Kulturstockholm dragits åt. Framförallt beror det på att inga nya pengar har skjutits till i någon av borgarnas fyra senaste budgetar medan kostnaderna för priser och löner ökar för varje år.

Miljöpartiet har som enda parti återkommande budgeterat med en pris- och lönekompensation i stadens förvaltningar, vilket skulle ha gett Kulturhuset runt 1,5 miljoner årligen i ökade anslag. Därtill har vi velat göra en rad riktade satsningar.

Får vi möjlighet att vara med och styra Stockholm efter valet vill vi:

Stärka kulturhuset som Stockholms kulturcentrum.
Låta fri entré-reformen innefatta även Kulturhuset och dess tillfälliga utställningar.
Bygga vidare på ekoteket;ett ekodesigncentrum för småföretagande inom miljöteknik.
Skapa kulturhusfilialer på flera platser i kommunen.
Stärka LAVA. I moderaternas sista egna budget saknades LAVA helt; vi vill inte att detta kreativa paradis för unga ska försvinna!
Erbjuda mer ekologisk mat och dryck i Kulturhusets kaféer.

____
» Kulturhuset finns också på facebook!

Mao

2010-08-10T11:44:00.012+02:00

DN har idag valt att ägna en helsida åt ett press-meddelande från kultur-borgarrådet i Stockholm. Det gäller en staty utanför Västertorpsbadet föreställande sju kända personer sittandes i en soffa, varav en av dessa är Mao (sitter i mitten).

Borgarrådet påpekar den mörka historia som omger det kommunistiska Kina under Mao. Hon menar dock inte att installationen ska bort, men att det ska förtydligas vem Mao var, gärna tillsammans med en harang om kommunismens brott: "Det kan upplevas stötande från folk som flytt undan Kinas folkmord." Inte minst att se barn som klättrar och leker i en staty föreställande en massmördare.

Jag tillhör själv en familj som har drabbats hårt av kommunismens brott, och jag förstår borgarrådets poäng. Men, en ännu bättre poäng tycker jag Roger Mogert (S) har i sin kommentar till pressmeddelandet:

"Jag tror de flesta vet vem Mao var och vad han stod för. Det vore bättre om man hade en skylt som informerar om de andra som sitter där om man vill vara folkupplysande."

Helt riktigt. En skylt till skulpturen kan för all del vara folkupplysande. Men då ska alla personerna beskrivas, och skylten bör ses som en del av konstverket. Kanske bör den också skrivas av konstnären själv. Det bör framgå inte bara vilka personerna var, utan varför de sitter där utanför badhuset. Mao simmade, och Mao ledde ett folkmord. Men Mao betydde också väldigt mycket för svenskt kulturliv under lång tid på sextio och sjuttitalet.

En annan intressant fråga är ju också, vad var det som fick DN att ägna en helsida åt det här pressmeddelandet.

--
» Bild: Wikimedia

Björklund borde åtminstone respektera det kommunala självstyret

2010-08-08T19:38:00.003+02:00

Folkpartiet har den senaste veckan kommit med flera utspel om skolan. Bortsett från det halvrasistiska inslaget i slöjförbudet och det helt ogenomförbara i dagens förslag om tvingad föräldranärvaro, så tycks Jan Björklund helt köra över det kommunala självstyret.

Skolan är, än så länge, en kommunal angelägenhet. Därmed bör detaljregleringar kring personalfrågor (slöjförbudet), eller frågor kring hur man ska lösa de sociala problemen beslutas lokalt på skolan eller åtminstone inom kommunerna. Problem kan se olika ut i olika delar av landet, och de bör kunna lösas på olika sätt.

Men det är också viktigt att både elever, lärare och föräldrar får vara med i beslutsprocessen. Björklund tycks tro att han sitter på en universallösning när han vill tvinga föräldrarna till krångliga elever att ta ut sina semesterdagar under terminerna. Visst kan väl sådant hjälpa någon gång, men lokala sociala problem måste lösas på plats, med fingertoppskänsla - inte på departementsnivå av berörd minister!

Och, Björklund, vad händer om föräldrarna skolkar? Blir det polishämtning då?

Om begreppet vågmästare

2010-07-28T00:11:00.003+02:00

Vågmästaren var i det gamla urbana samhället en kommunal tjänsteman som kontrollerade och ansvarade för den allmänna stadsvågen och såg till att handeln flöt på utan fusk eller misstankar. En central figur i det tidiga kapitalistiska samhället.

Numera används begreppet förmodligen uteslutande i politiska sammanhang och för det parti som kan avgöra en eventuell tveksam majoritetssituation i en vald församling. Som DN skriver idag kan just en sådan situation uppstå efter valet den 19 september. SIFO har i natt presenterat en av alla dessa otaliga opinionsundersökningar, och den visar att den moderatstyrda alliansen har stöd av 48,6% av väljarkåren, de rödgröna har 44,7. Krist- resp. Sverigedemokraterna balanserar på vardera 4%.

Den märkliga analysen dom DN-skribenten då gör är att det är Sverigedemokraterna som i ett sånt läge skulle bli vågmästare.

Analysen är naturligtvis felaktig eftersom SD aldrig kan bli vågmästare!

Samtliga rödgröna partier har (till skillnad från allianspartierna) tydligt deklarerat att något samarbete med SD aldrig kan komma på fråga. Således kan inte SD heller bestämma något majoritetsförhållande.

Det är alltså alltid något av de etablerade riksdagspartierna som ska anses som potentiella vågmästare. Att S och M kommer att ingå koalition efter valet måste dock anses som uteslutet. Att V väljer högerblocket likaså. Och ingen förväntar sig nog heller att KD byter block.

Alltså är det Centern, Folkpartiet eller Miljöpartiet som är de enda potentiella vågmästarna på morgonen den 20 september. (Sviker Moderaterna kan emellertid SD bli "stödparti", men det är ett annat politiskt begrepp.)

Mitt inlägg i Slussendebatten

2010-06-21T18:08:00.003+02:00

Just nu pågår en debatt om Slussen i fullmäktige. Andra har redan bloggat från fullmäktigesalen: Yvonne Ruwaida, Per Ankersjö (C). Läs gärna mer hos SvD, SvD, DN, DN, Epsteins Sthlm eller varför inte Samfundet S:t Eriks yttrande.

Själv har jag har levererat följande anförande:

Ordförande, fullmäktige, ledamöter…

Det finns naturligtvis mycket att säga om Slussen. Och mycket har också sagts, inte minst i de 1200 svar som Stockholmarna har skickat in. Många är missnöjda.

Jag själv tillhör dem som gärna hade sett en återuppbyggnad av William-Olssons gamla Slussenkonstruktion med smarta trafiklösningar i de cirkulerande klöverbladen. Slussen är idag – som finansborgarrådet sa i sitt inledningsanförande – sliten och rätt klumpig. Men så var det inte när den byggdes på 30-talet. Då var den snarare en lätt, tjusig, framtidsanpassad konstruktion, där formen betydde väldigt mycket.

Men det är historia nu. Nu lämnar vi det bakom oss och fokuserar på det förslag som ligger. Det är naturligtvis positivt om vi skulle komma till ett beslut! Nu har vi ett förslag här. Bygger vi det så bygger vi en ganska ful miljö. Det kostar runt 8 miljarder kronor.

Men det kanske inte gör så mycket att det blir fult och tråkigt. Vi har fortfarande många andra fina miljöer i Stockholm. Allt kanske inte måste vara vackert. Eller funktionellt!? Och om en mansålder eller så, kommer man att få göra om hela den här processen. Kanske kan de politikerna i framtiden och de arkitekterna göra ett bättre jobb än vad vi har gjort.

Vi har misslyckats helt enkelt. Det tycker jag vi ska erkänna!

Men det finns ju fortfarande några saker vi kan förbättra. Vi har skrivit ner några av dem i Miljöpartiets förslag till beslut. Och jag vill peka på några bara:

- Gestaltningen:
Ramperna på Gamla stan-sidan måste sänkas.
Också på Södermalmssidan måste betongdäcket sänkas. Det blir inte roligt att se på Katarinahissen, eller det gamla stadshuspalatset när de sjunker ner i betongen.
Den 8-filiga bron måste smalnas av. Minst två filer ska bort.

- Kulturen:
Vi vill ha Slussen som en kulturmötesplats. Det hus där kulturen skulle samlas har strukits ur planerna. Vi har blivit lovade att kulturen inte därmed har strukits utan ska finnas med ändå. Det tror jag när jag ser det! Kulturen har nästan alltid fått stryka på foten när det väl kommer till kostnaderna. Vi måste säkra att kulturen klarar framför allt hyreskostnaderna!

Miljöpartiet vill ha ett ”Kulturcentrum Slussen” – inte en 30.000 kvm shoppinggalleria! Kulturcentret ska bygga på de institutioner som finns där idag: Stadsmuseet, Södra teatern, Debaser, konstgallerierna längs Hornsgatan, osv. Och det ska byggas ut. Gärna en Kulturhuset-filial, bibliotek, fler scener kanske.

- Sen har vi det historiska:
Promenerar man över Västerbron och tittar över Riddarfjärden mot Gamla stan, så förstår man varför Stockholm ligger där det ligger. ”Som ett lås i Mälaren”. Och det är näset, naturligtvis, mellan Gamla stan och Södermalm som skapar det här låset. Och det näset försvinner nu när vi gräver ut och breddar vattnet. Stockholm har tappat sin historiska förankring. Historielöst! Tyvärr!

Bifall till Miljöpartiets reservation!

Stärk forskningen på stadens museer

2010-06-21T17:55:00.005+02:00

Som ersättare i kommunfullmäktige har man rätt att lägga motioner bara när man tjänstgör vid ett sammanträde. (Ledamöter får skicka in motioner när som helst). Jag tjänstgör idag och har lagt en motion om att stärka forskningen vid stadens museer.

Både Stadsmuseet och Medeltidsmuseet har goda förutsättningar att bli starka forskningsmiljöer, sådant som forskningsstiftelserna efterfrågar. Mitt förslag går ut på att skjuta till en mindre summa pengar som museerna ska använda till kortare forskartjänster med syfte att skriva ansökningar till forskningsråden för vidare projekt.

Vinsten blir dubbel: Flera eftersatta inenteringsprojekt och annat kan genomföras samtidigt som vi ger oss möjligheten att öka den externa finansieringen på museerna.

Min motion:

Satsa på mer forskning på stadens museer.

I Sverige har universiteten närmast monopol på forskning. Så behöver det inte vara, och så är det inte heller i många andra länder. Danmark är ett bra exempel där man har starka forskningsmiljöer även på museer. Men även i Sverige finns goda exempel, Upplandsmuseet är ett sådant där man har lyckats dra till sig forskningsmedel för en rad framstående projekt.

Genom att dra till sig forskare kan Stockholms museer stärka sin kompetens vilket bidrar till en högre kvalitet både i utställningar och i övrig verksamhet. Vetenskapssamhället idag har även ”starka forskningsmiljöer” som ett ledande kriterium för fördelningen av medel. Stockholms museer har stor potential i att utvecklas till sådana efterfrågade starka forskningsmiljöer.

Inledningsvis bör det prövas att stärka Stadsmuseets kulturmiljöavdelning. Det är redan idag en miljö där verksamheten står på hög vetenskaplig grund, och där det också bedrivs viss forskning. Men även andra museer, såsom Medeltidsmuseet, Liljevalchs och Kulturhuset liksom andra förvaltningar inom staden (exempelvis USK och Stadsbyggnadskontoret) bör kunna stärka sin verksamhet på detta sätt.

En möjlighet att stärka forskningsmiljöerna är att till en början tillföra medel från staden för utlysa ett antal kortare forskningstjänster (c:a 3 månader). Inom ramen för dessa tjänster bör forskarna utföra till exempel någon form av inventeringsuppgifter för att utifrån detta arbete färdigställa ansökningar till de stora forskningsråden för vidare projektmedel. För stadens del blir vinsten dubbel; viktiga arbetsuppgifter, av vilka många hittills varit åsidosatta, kommer att genomföras samtidigt som staden vid gott utfall i ansökningarna drar in externa forskningsmedel som stärker verksamheten utan att det belastar den kommunala budgeten.

För att komma igång bör en förteckning på möjliga inventerings- och forskningsprojekt snarast tas fram inom berörda förvaltningar.

Jag föreslår därför fullmäktige besluta att:

1. Utreda vilka museer och övriga förvaltningsavdelningar som kan stärka sin kompetens genom forskningsprojekt.

2. Låta Stadsmuseet utlysa ett antal kortare forskartjänster för disputerade forskare i syfte att färdigställa ansökningar om projektmedel från forskningsråden.

3. Upprätta en plan för hur stadens museer och förvaltningar på längre sikt kan stärka sin kompetens genom forskning.

Stockholm, den 21 juni 2010

Mats Berglund

Moderaterna och girigheten

2010-06-08T20:43:00.006+02:00

Jag sätter mig och läser handlingarna till kommande kulturnämnd som sammanträder nästa vecka. I ett ärende om utbetalning av bidragen till studieförbunden läser jag om det utbredda fusk med rapporteringen av studietimmar som några förbund antas ha ägnat sig åt. Kulturförvaltningen har nu låtit utreda fusket, och tills vidare delvis fryst de fortsatta utbetalningarna.

I viss mån har spår av felaktigheter påträffats i flera studieförbund. Men de som långt utöver de andra utmärker sig, är moderata Medborgarskolan. Man har systematiskt rapporterat trippeltimmar för verkliga dubbeltimmar, personer har registrerats på mängder med kurser, så många att det skulle varit fysiskt omöjligt att hinna gå på alla. Andra har noterats för närvaro på flera kurer som haft träffar samtidigt.

Det rör sig sannolikt om tusentals timmar som Medborgarskolan rapporterat in felaktigt och erhållit kommunala bidrag för. Hur mycket pengar det kan röra sig om vet vi inte än. Men det är inte allt: Med vetskapen om den rapport som kom i våras om moderaternas fusk med provvalslistor där de bland annat hade låtit registrera personer helt ovetandes som medlemmar i partiet, blir läsning av kulturförvaltningens utlåtande till nämnden än värre. Kopplingarna mellan dessa två händelser är dessutom mycket tydlig.

Den närmast patetiska så kallade ”internutredning” som moderaterna lät göra i våras måste nu göras om. Den här gången vill vi ha upp allt på bordet!

Och så ser jag på Svt's Rapport; Lundin Petrolium anklagade för krigsbrott. I styrelsen: Moderaten, numera utrikesministern, Carl Bildt. Vad har han för skuld?

Och vad händer med Medborgarskolan. Stryrelseordförande för Medborgarskolans Stockholmsavdelning 2000–2008: Moderaten, kommunstyrelsens ordförande, Sten Nordin. Vad har han för skuld? Och vad är det som ligger bakom beteendet?

Måhända är det – så som Stockholms kulturborgarråd låter antyda – finaniseringssystemet som det är fel på; att systemet helt enkelt lockar till fusk. Men måhända kan det också vara så enkelt att det är girigheten – de värsta av dödssynderna – som den här gången har lockat två av landets mest framträdande moderater.

End of the line?

2010-04-27T14:31:00.010+02:00

Foto: Mats Berglund

Stopp här!?

Bilden föreställer bygget av nya Resecentrum i Umeå, ändhållplats för Botniabanan. Om det är en vacker byggnad låter jag vara osagt - och det mesta av snön har smält bort sedan bilden togs för några veckor sedan - men den är min närmsta granne och jag kan se den från mitt fönster.

Härifrån ska man kunna åka tåg ner till Ångermanälven där tåget via några länkar kopplar på Norra stambanan. Invigning av första delsträckan ner till Ö-vik sker i höst. Nästa år ska man kunna åka tåg mellan Stockholm och Umeå på knappt sex timmar.

Sedan är det tänkt att man ska kunna fortsätta sitt moderna resande upp genom det västerbottniska och norrbottniska kustlandet, via orter med exotiska namn som Robertsfors, Piteå, Luleå. Norrbotniabanan ansluter sedan till Malmbanan, stambanan och Haparandabanan, och man kommer nästan hur långt som helst.

Men med den nuvarande regeringens infrastrukturpolitik tycks det som att resandet kommer att ta stopp vid Resecentrum i Umeå. Norrbotniabanan finns inte med i det transport-PM som kom lagom inför budgetproppen för ett par veckor sedan. Alliansens pengar räcker inte till. De stannar i Stockholm och ska användas till en extremt onödig motorväg - Förbifart Stockholm. Dystert läge i Västerbotten!

Men, så kom ju den rödgröna infrastrukturplanen med morgontidningen i går. Norrbottniabanan kommer byggas. Likaså höghastighetsjärnvägar i södra Sverige och en hel del andra spännande spårsatsningar i hela landet.

Bra balanserad rödgrön och miljövänlig politik står nu mot en förlegad och klimatfarlig blåbrun infrastrukturplan inför valet i september! Debatten under det senaste dygnet har också - med all tydlighet - än en gång visat hur framför allt Centern har givit upp varje ambition att vara ett miljöparti. Se gärna på svt's och tv4's klipp med infrastrukturminister Åsa Torstensson i debatt mot Peter Eriksson.

Har också kulturpolitiker ett ansvar?

2010-04-16T23:10:00.002+02:00

Ska politiker lägga sig i kulturen?

Frågan återkommer med jämna mellanrum, ofta med något exempel på kommunpolitiker som har lagt sig i någon konstutställning eller liknande. Kulturpersonligheter och publicister rasar. Vi känner igen scenen, nu har den kommit till Lund.

Ordföranden i Lunds kulturnämnd, folkpartisten Holger Radner, har noterat en utbredd missbelåtenhet bland universitetsstadens kulturkonsumenter. Man knorrar över utställningarna på stadens konsthall. Besökssiffrorna sjunker.

I ett försök att höja besökstalen och få nöjdare besökare har nämnden nu beslutat att gå ut med en bred förfrågan till Lundafolket: Vad vill ni med konsthallen? Svaret kommer omgående, fast från kulturkritikerna, och med en motfråga: Är inte detta en politisk styrning av verksamheten? Alternativt: det är kulturkonsumenterna som har fel!

Man undrar! Varför detta ständiga förakt för den demokratiska processen så fort det kommer till kulturpolitik? I vilken annan kommunal verksamhet förväntas politikerna ständigt och med glatt leende överlämna hela ansvaret för verksamheten till tjänstemän?

Självklart gör Lunds kulturnämnd helt rätt. Man identifierar en brist i verksamheten, och vidtar åtgärder – politiska åtgärder! Politiska frågor ska hanteras av politiker. Fattar vi politiker dåliga beslut får medborgarna rösta bort oss. Så kan man inte göra med tjänstemän.

Som i Lund har vi även i Stockholm en folkpartist som kulturnämndens ordförande. Vår ordförande har dock inte samma känsla för demokrati som sin skånske partibroder. Under mandatperioden har det vid upprepade tillfällen hänt att jag fått närmast utskällningar så fort jag påpekat det demokratiska underskottet i t.ex. hur fördelningen av kulturstödet hanteras, hur biblioteken ska styras och om vi ska ha kommersiella aktörer på våra kommunala bibliotek. Mantrat: Vi politiker ska hålla tassarna borta från kulturen!

Jag är av annan uppfattning. Jag är en folkvald politiker, och jag har fått ett uppdrag av mina väljare. Jag anser att det då är rimligt att ställa krav på att jag får de verktyg som behövs för att kunna bedriva en meningsfull oppositionspolitik. Sånt kan inte överlämnas till våra tjänstemän, hur kompetenta de än är.

» Jag har tidigare skrivit om detta här och här.

Borgerliga neddragningar i kulturskolan, igen och igen och igen...

2010-03-30T12:06:00.003+02:00

SvD skriver om att den borgerliga politiken har inneburit fortsatta neddragningar och färre barn i kulturskolan.

Det folkpartistiska kulturborgarrådet luras med statistik och hävdar att elevantalet har ökat. I själva verket är det antalet fyllda kursplatser som har ökat - medan antalet elever minskat dramatiskt!

Som SvD visar har man fixat statistiken genom att köra kortare kurser och räknar samma elev flera gånger. I stället för att gå en helterminskurs och betala en avgift har man nu fått samma elev att gå två halvterminskurser, med dubbla avgifter.

Vad som inte står i SvD-artikeln är att det här inte bara har lett till färre elever, utan också till en dramatiskt växling från ytterstaden mot innerstaden. Den statistik som vi fick i nämnden visar tydligt att det är de rika Östermalmsbarnen som har råd att gå dubbla kurser med höjda avgifter, medan barnen i miljonprogramförorterna står för den stora minskningen.

Riktigt dålig politik!

» Läs gärna några av mina tidigare inlägg om den borgerliga kulturskolepolitiken:

- Fp drar ner på kulturen i Stockholms skolor
- Kulturskolan ska spara - igen!
- Svarta lögner eller bara en enkel felräkning?
- Barnfattigdom
- KF 11 dec: Kulturskolans avgifter höjdes
- http://mats-berglund.blogspot.com/2007/11/kulturborgarrdet-madeleine-sjstedt-fp.html
- Mer om kulturskolan
- http://mats-berglund.blogspot.com/2007/11/demonstration-fr-kulturskolan.html

Förbifart Stockholm, hur tänker borgarna egentligen?

2010-03-30T01:32:00.005+02:00

Stockholmsborgarna lovar inte mycket inför valet.

Men de lovar att skuldsätta oss i trettio år framöver. De lovar oss att öka trafikmängden med 0,5 procent varje år, och därmed motsvarande ökning av partiklar, koldioxid och andra växthusgaser.

De lovar oss förmodligen varmare klimat. De lovar oss en kontinuerlig ökning av antalet trafikdöda i Stockholmsregionen. De lovar oss oerhörda finansiella risker och avbrutna kollektivtrafiksatsningar.

De lovar att spendera 28 miljarder kronor på Förbifart Stockholm. Det är svårt att förstå summan, den kan inte beskrivas på annat sätt än att det är – ohyggligt – mycket pengar!

(Eller, i runda slängar, ungefär lika mycket som Stockholms hela kulturbudget under återstoden av min beräknade livstid!)

Man undrar, hur tänker borgarna egentligen?

» MP, SNF, DN, DN, DN, SVD, ABC (bilden ovan är en skärmdump från SVT Play)

Slussen - vårt uttalande i Kulturnämnden

2010-03-26T00:02:00.008+01:00

Den utställda modellen över Slussen är förföriskt vacker och välgjord. Men man undrar om det verkligen behövs så många körfält när det är så få bilar – och så många gångtrafikanter!? (Foto: Mats Berglund)

Dagens Nyheter skriver om planerna för nya Slussen. Precis som vid så många andra byggen i Stockholm just nu blir kostnaderna för Slussen så höga att området måste exploateras så hårt att de positiva värdena drunknar i de väldiga byggvolymerna.

Som DN visar har en mycket stor mängd starkt kritiska synpunkter skickats in från Stockholmare. Även jag har uttryckt mig relativt kritiskt till den plan som nu har varit på utställning och remiss. Så här skrev vi i vårt yttrande i Kulturnämnden för någon vecka sedan:

Kulturnämnden
2010-03-09

Ärende 6
Remiss betr. Samråd om förslag till detaljplan för Slussen, etc…

Kerstin Wickman (mp)
Mats Berglund (mp)

Särskilt uttalande

Kulturförvaltningen anför i sitt förslag till beslut ett antal mycket viktiga kulturmiljöaspekter gällande utformningen av nya Slussen. Det är därför av mycket stor betydelse att Stadsmuseets kulturmiljöavdelning inbjuds att vara en aktiv part i hela den fortsatta processen kring projektet. Utöver förvaltningens synpunkter vill vi framföra följande:

Minska ner trafikapparaten
En trafikapparat med åtta filer – lika bred som Essingeleden – kan inte bli den smäckra bro som hävdas i förslaget, utan kommer för lång framtid prägla Gamla stan och Slussenområdet. Därför bör man utreda om den går att minska med två bilfiler.

Ny syn på Slussen – förslaget som glömdes bort
Det är beklagligt att inte det förslag som en grupp arkitekter presenterade under namnet ”Ny syn på Slussen” har utvärderats tydligare av staden. Förslaget (som finns att ladda hem på www.forsstrom.se) innebär bl.a. en nergrävning av tunnelbanan samt möjlighet att på sikt öppna Riddarholmskanalen.

Ta tillvara de kulturhistoriska värdena
Slussens kulturhistoria är lång och tydlig och måste tillvaratas i områdets utformning. Det aktuella förslaget öppnar upp vattnet men gräver samtidigt ut näset mellan Södermalm och Gamla stan. Därmed raderas den topografiska orsaken till varför Stockholm ligger där det ligger, men också den historiska förståelsen för Stockholms framväxt och utveckling. Som ett lås i Mälaren fungerade Stockholm både som försvarsanläggning och som omlastningsplats för in- och utrikes handelsvaror. Med det föreliggande detaljplaneförslagets genomförande kommer detta inte längre att vara synligt.

För att ändå bevara minnet och förståelsen för Stockholm som sjönärahandelsplats i kustbandet bör en Skärgårdsmarknad anläggas i området. Som förvaltningen anför att det beklagligt att den kulturmärkta trafikapparaten från 1930-talet försvinner. För att hålla minnet av den bör klöverbladens runda former återkomma i detaljer i den nya anläggningen. De kvarvarande delarna av gamla slussanläggningen från 1850, den s.k. Nils Ericson-slussen som idag används som avtappningskanal, bör lyftas fram och i möjligaste mån integreras i den nya konstruktionen. I likhet bör även eventuella lämningar från äldre slusskonstruktioner göras visuellt tillgängliga.

Gör nya Slussenområdet till ett kulturcentrum
Det är av stor vikt att Slussenområdet utvecklas till ett kulturcentrum där Stadsmuseet, Södra teatern och Debaser kan bli naturliga delar. De många små gallerierna, konsthantverks- och designbutikerna i näraliggande kvarteren måste värnas. Stadsmuseets lokaler bör utökas och förses med en nyinrättad utställningslokal, där byggprojekt kan presenteras och stadsbyggnads- och stadsplaneringsprojekt diskuteras. På så sätt kan stockholmarna stimuleras att bli delaktiga i debatten om det offentliga rummet och om stadens framtid. Även andra kulturfunktioner bör finnas här, som till exempel ett bibliotek och en mindre teaterlokal och biograf.

Planera för biogasbåtar
Stockholm är staden på vattnet, och vad kan väl då vara bättre än att se just vattenvägarna som en lösning på framtidens kommunikationsproblem. Vi bör planera för flera båtlinjer för miljövänliga biogasbåtar på såväl Riddarfjärden och Mälaren som på Saltsjösidan. I ett sådant båtlinjenät är Slussen den mest naturliga knytpunkten. Infrastrukturen på båda sidan om Slussen måste därför planeras för detta med kajer och tydliga kopplingar till bl.a. buss och tunnelbana.

Turbin
Den nya Slussen-konstuktionen bör inbegripa en turbin för att ta tillvara energi från vattenströmmen. Energin bör sedan användas lokalt kring Slussen för belysning eller konstverk.

Kallbadhus
I anslutning till det nya Slussen bör man även överväga badmöjligheter i form av ett kallbadhus, på Mälarsidan, vilket manifesterar den i storstadssammanhang unika möjligheten att kunna bada mitt i en storstad.

Klockhuset vid Norra station.

2010-03-15T23:33:00.004+01:00

Under kvällen idag hölls en lång debatt i kommunfullmäktige om Norra Stationsområdet. Jag själv bidrog med lite kulturmiljösynpunkter, och sa saker som att "varje plats har en historia" och att den historien bör tas tillvara för att ge varje område och stadsdel en unik karaktär och identitet.

Det är därför tragiskt att man i Norra stationsområdet så tydligt kastar bort möjligheten att använda sig av den gamla stationsbyggnaden och i synnerhet klockhuset.

Någon replik fick jag inte och det var inte mycket i debatten som överhuvudtaget rörde vare sig kultur eller kulturmiljö eller platsens historia (förutom Kristina Alvendal som var mycket tydlig med att hon - istället för att bevara - ville radera platsen historia!)

Men nu ser jag att DN:s Lars Epstein har skrivit om mitt inlägg i sin DN-blogg. Dessutom med foto. Kul att någon uppskattar kulturen!

DN backar

2010-03-14T15:46:00.009+01:00

Även om det inte skrivs rakt ut, så är det tydligt att Dagens Nyheter idag backar från sina tidigare påståenden om att Miljöpartiets borgarråd Yvonne Ruwaida skulle ha begått något som helst fel. Tidningen klargör nu äntligen att storleken på politikernas telefonkostnader inte påverkar skattebetalarna, utan endast partikanslierna.

Yvonne bemöttes av långa applåder på gårdagens årsmöte, och har fullt förtroende i hela partiet.

Det är också tydligt att den tekniska detaljen om vilken metod man ska använda för att anmäla kostnader för privatsamtal rimligen inte kan spela någon roll. Ruwaidas telefonräkningar har alla år gått igenom Stadshusets administration helt utan anmärkningar just på grund av att de har redovisats helt korrekt.

Ruwaida har ringt för en dryg tusenlapp i månaden. En summa som på inget sätt kan anses annat än helt rimlig. Hon har varit en aktiv politiker som har använt kommunikation som en naturlig arbetsmetod och telefonen som ett centralt arbetsredskap.

Dagens Nyheters journalist har i ett antal artiklar försökt göra en höna av en fjäder. Den hönan har successivt reducerats. Och när det nu dessutom uppenbaras att kostnaderna inte ens kan anses höga så fladdrar slutligen fjädern själv bort i vinden. Kvar står journalisten med två nakna händer som det nu bara återstår att tvåla in och tvätta av.

Självklart vill vi dock också – innan saken helt begravs – gärna veta hur mycket moderaterna har ringt för.

MP Stockholms stads årsmöte 2010

2010-03-13T11:56:00.001+01:00

De fyra revisorerna "tillstyrker att årsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen samt beviljar styrelsens ledamöter ansvarsfrihet för räkenskapsåret."

DN fortsätter…

2010-03-12T10:47:00.005+01:00

Så slår man upp morgontidningen, och vad ser man? Hör och häpna, där är en sån skräpartikel till! Samma journalist också som skrev de två tidigare. Mats J. Larsson heter han och han tycks nu väldigt trött.

Tre saker anförs:

Ett – det töntiga ”prefix”-spåret fortsätter. Tydligen ”måste” stadens 14000 anställda använda prefix för privatsamtal. Dock kan undantag göras för den manuella metoden också.

Två – Journalisten hävdar att stadens regler säger att man under ledigt tid inte får ringa tjänstesamtal på sin tjänstemobil. Om nu staden verkligen har sådana regler så är det självklart reglerna som ska ändras inte beteendet!

Och för det tredje så anförs "intern kritik" genom citat som verkar helt ryckta från sitt sammanhang. Återigen riktigt dålig journalistisk metod som bara kan användas när man inte har nåt annat att komma med.

Alltså, nu får Dagens Nyheter faktiskt ta sig i kragen. Granska vår politik, men återkom nu inte en gång till med ytterligare lågvattenjournalistik och lögner.

Och, när får vi veta vad moderaterna betalar?

___
» DN-artikeln finns att läsa här. Men de har av nån anledning stängt av ping-funktionen till artiklarna, så mina småsyrliga bloggposter kan inte länkas därifrån. Märklig åtgärd! Fortfarande har - tack och lov - övrig media valt att hålla sig utanför. Förmodligen vill de istället granska vår politik, och väljer därför att gå på vår pressträff där vårt kommunpolitiska program för nästa mandatperiod ska presenteras.
Läs också: Stefan Nilssons bloggpost.

Ruwaidas räkningar och Dagens nyheters skandaljournalistik

2010-03-11T23:19:00.009+01:00

- Moderaterna Uffe och Micke snackar så som grabbar gör, men vad kostar det? (foto: Mats Berglund)

Nu har DN två dagar i rad med krigsrubriker försökt göra vad de kan för att ”granska” miljöpartiet. Det har länge efterfrågats en hårdare granskning av vår politik. Men om detta är vad DN tänker komma med så är ju bara för bedrövligt.

I de två artiklarna försöker man ge ett tydligt sken av att borgarrådet Yvonne Ruwaida har varit slarvig med sin telefon. Och till stöd för tesen gör tidningen en lång rad helt orimliga påståenden ochhaltande jämförelser samt lägger påhittade citat i mun på partimedlemmar. DN som tidigare stod för kvalitetsjournalistik tycks ha fallit ner i ett riktig geggigt skräpjournalistiskt träsk.

Har Yvonne Ruwaida gjort något som helst fel?
- Svaret är tydligt: Nej! Tvärtom har hon gjort allt helt rätt. De fel som begåtts här kommer dels från DN och dels från moderaterna.

Vad DN påstår är bland annat:
- att Ruwaidas telefonräkning på 44775 kr på 21 månader är orimligt hög.
- att de andra borgarrådens räkningar är påfallande lägre
- att Ruwaida inte klarar av teknik
- att moderaterna betalar sina räkningar själv medan mp låter skattebetalarna stå för kostnaderna

allt detta är felaktigheter, glidningar på sanningen eller möjligen rena lögner.

Som miljöpartiet visade i sitt pressmeddelande betalas borgarrådens telefonräkningar via ett fast kanslistöd. Alltså, en hög räkning belastar inte skattebetalarna mer än en låg. Det som händer är att partikansliet får lite mindre pengar över till annat. Här gör dock moderaterna på ett annat sätt, där de tar telefonräkningarna över partiet istället och låter hela kanslistödet gå till det där andra. På så sätt tror moderaterna att de kan komma undan eventuella granskningar.

Pressmeddelandet visar också att det i Ruwaidas höga belopp inte bara ligger tjänstetelefoni utan även kostnader för dataöverföring samt för sms och mms. Detta borträknat blir telefonikostnaderna drygt 23000 kr, eller dryga tusenlappen i månaden, och således i paritet med kostnaderna för de andra redovisade borgarråden. Undantaget här är dock Lotta Edholm som påstår att hon har ringt för en dryg hundring i månaden. Det är helt uppenbart att hon har ringt sina samtal på en annan telefon (eller möjligen att hon inte bryr sig om att ha kontakter i sitt jobb). Vad moderaterna ringer för vet vi fortfarande inte!

Att ett borgarråd i opposition ringer för drygt tusen spänn i månaden kan väl omöjligt anses vara slöseri med skattepengar! Det är helt enkelt en fullständigt rimlig kostnad! Men den stora skandalen är att moderaterna i vanlig ordning inte redovisar!

I artikel två (publicerad den 11/3) försöker DN på något märkligt sätt få det till en skandal att Ruwaida inte har använt ett speciellt ”prefix” när hon ringer privatsamtal. Istället har hon använt en – måhända lite omständlig – metod att manuellt i efterhand kolla varje samtal, för att sedan skicka summan för privatsamtalskostnaderna till lönekontoret på Stadshuset som sedan drar det på hennes lön.

En krånglig, men sannolikt säkrare, metod. Det kan väl knappast bli till en skandal!? Skandalen är naturligtvis att vi fortfarande inte vet hur mycket de moderata borgarråden låter skattebetalarna stå för!

Slutligen lägger DN i sin andra artikel ett citat i munnen på MP:s partisekreterare som aldrig har uttalats. Det är ett känt skandaljournalistikgrepp som DN faktiskt inte borde behöva nedlåta sig till att befatta sig med!

Så, kom igen nu Dagens Nyheter: granska vår politik, men kom inte med lågvattenjournalistik och lögner!

__
DN-artiklarna kan läsas här och här. Även politikerbloggen har nämnt debatten. Däremot har övrig media valt att inte dras med i det DN:s träskjournalistik och hållit sig utanför.

Om Liljevalchs utbyggnad

2010-03-10T17:32:00.003+01:00

Igår meddelades det i media att Liljevalchs konsthall kan komma att bygga ut. En tillbyggnad på den nuvarande parkeringsplatsen bakom konsthallen skulle vara ett stor lyft för verksamheten och möjliggöra fler utställningar, bättre service åt besökarna, ett eget kafé och mycket annat efterlängtat.

Möjligheten till utbyggnad har öppnat sig sedan en finansiär – som ännu vill vara anonym – sagt sig vilja donera 50 miljoner kronor. Självklart bör vi i Kulturnämnden se positivt på detta vilket vi också gjorde på gårdagens sammanträde där vi enhälligt beslöt att gå vidare med projektet. I ett första steg beviljade nämnden 300 000 kr för fortsatt utredning.

Helt problemfritt är dock inte ärendet. Miljöpartiet och Vänstern var tydliga med att nämnden måste få mer information kring donationen och den mystiske donatorn innan något avtal med denne kan undertecknas från förvaltningens del. Vi menar att vi bör veta vad vi gör innan vi rusar åstad. Det borgerliga blocket valde dock just åstadrusningen, och ett uppdrag gavs alltså åt kulturdirektören att skriva avtal.

Men, det måste dock understrykas att det är en mycket lång väg kvar innan projektet är iland. Inte minst gällande finansieringen. Det som gäller nu för staden är dels att skaka fram ytterligare 50 miljoner utöver den donerade summan, samt att säkra finansieringen av de ökade kostnaderna för den nya utställningshallen, c:a 4,5 miljoner kronor per år. Enligt de i dagsläget mycket skakiga prognoserna för kostnadstäckning ska byggnationen tas över stadens investeringsbudget (pengar som bör gå till mycket annat, inte minst till nya Barnpalatset på Riddarholmen). De rörliga kostnaderna förväntas kunna täckas via entréavgifter genom att fler utställningar lockar fler besökare. Det senare är problematiskt inte minst med tanke på vår strävan mot fri entré på samtliga stadens museum, inklusive Liljevalchs. Om inte finansiering hittas på annat håll skjuter man således den kommunala fri entré-reformen i sank.

De borgerliga partierna svar på nämndärendet igår var dock genomgående närmast extremt optimistiska, vilket gör mig en aning nervös. Jag drar mig till minnes ett parallellfall till detta. Under våren 2007 hade vi möjligheten att, i samband med Norrbros renovering, överta delar av riksdagens garage för att bygga ut Medeltidsmuseet. Med en sådan utbyggnad skulle museet kunna erbjuda alla de många skolklasserna någonstans att äta medhavd matsäck, personalen skulle kunna få anständiga kontorsytor och mycket annat.

Kostnaden för en utbyggnad av Medeltidsmuseet skulle gå på omkring 8,5 miljoner och den årliga hyresökningen, mm på runt 850 000 kr. Sålunda en långt lägre kostnad än för det föreslagna Liljevalchsprojektet. Då röstade de borgerliga partierna ner den efterlängtade utbyggnaden. Nu är man istället mycket positiv.

Det återstår således för de borgerliga partiernas företrädare i kulturnämnden att tydligt förklara skillnaden mellan de två projekten.

Men, det är inte nog där. Staden har ytterligare ett museum som har blivit minst sagt missbehandlat under den borgerliga mandatperioden: Stadsmuseet har tvingats göra sig av med runt var femte anställd, kontorsytorna i det nyrenoverade Sjömanshemmet har släppts till andra förvaltningar, och tidigare utställningsytor har fått göras om till kontor (där personalen idag sitter extremt trångt). Utställningsperioden för de stora utställningarna har förlängts p.g.a. brist på resurser att skapa nya, osv.

Inför projektet med Liljevalchs har alltså majoritetspartierna en del att svara på: Varför menar de att Liljevalchs är ett så pass mycket mer angeläget museum för stockholmarna än Medeltidsmuseet och Stadsmuseet?

Min bedömning av projektets framtid då!?

- Näe, det blir nog ingen utbyggnad av Liljevalchs. Tyvärr!!! (Men borgarna spelar nog med – åtminstone fram till valet!)

Läs mer på DN, SVD

Dyr rivning av bad

2010-03-10T17:23:00.006+01:00

Nu var det länge sedan jag skrev nåt här på bloggen. I brist på fantasi och tid så knycker jag helt enkelt en existerande text och bara klipper in eftersom den är så bra skriven:

Inför nästa Idrottsnämnd har idrottsförvaltningen utrett den totala kostnaden för rivningen av badet i Aspudden. Den uppgick till 500 000 kronor vilket inkluderade demolering, bortforsling och miljösanering. Men när rivningsbeslutet av badet skulle genomföras tvingades idrottsförvaltningen också att anlita vakter för att bevaka huset, därtill fick stängsel sättas upp. Bevakningen i samband med ockupationen och rivningen visar sig nu ha kostat Stockholmarna 733 000 kronor. Totalt blev kostnaden för rivningen därmed 1.2 miljoner. Detta var 700 000 som istället kunde ha lagts på barn och unga i Stockholms idrottsliv [...].

Ja, är det inte bedrövligt? 1,2 miljoner kronor som kunde läggas på så mycket annat bra. Dessutom kunde vi haft kvar ett fint kultur- och badhus! (Texten kommer föresten härifrån!)

i Gadden...

2010-02-17T14:31:00.006+01:00

I senaste numret av Stockholms studentkårs tidning Gaudeamus, (eller "Gadden" som vi överliggare gärna säger), så finns en artikel som jag har skrivit. Det är en populärhistorisk text om det rysliga upploppet som rasade i de fattiga kvarteren kring Katarina kyrka under några sommarnätter året 1719.

För den som inte betalat sin kåravgift finns texten även att läsa i sin helhet på Gaddens hemsida (fast då missar man förstås de fina illustrationerna av Monica Byekwaso).

Kransens kulturbad?

2010-01-30T10:27:00.003+01:00

Idag skriver jag tillsammans med Ylva Wahström en debattartikel om Kransens kulturbad i Stockholms Fria Tidning. Vi vill att kraften, engagemanget och verksamheten från det numera rivna Aspuddsbadet ska få möjlighet att leva vidare.

När brandmännen lämnade den gamla och kulturmärkta brandstationen i grannstadsdelen Midsommarkransen vid årsskiftet så lämnade de över en lokal som har alla förutsättningar att inhysa såväl motion som kultur i den unika lilla skalan som Aspuddsbadet kunde erbjuda.

I december ställde jag en fråga om detta till ansvarigt borgarråd vilket jag också bloggade om.

Först på Öbacka

2010-01-29T09:43:00.002+01:00

Nu är jag officiellt den första hyresgästen som flyttar in i Bostadens nya område Öbacka.

Det ligger bra till mellan Universitetet och Centrum, och helt nära Bottniabanan när tågen börjar rulla till hösten. Fin utsikt över älven också, bilden är tagen från min balkong.

Men, hur tänkte allmännyttan egentligen när de bygger hundratals dyra tvåor, treor och fyror -alla med öppen planlösning - när den stora efterfrågan gäller små, billiga ettor?

Slussen

2010-01-28T12:19:00.008+01:00

Med anledning av den Slussen-utställning som nyligen öppnades i Stadsmuseiförvaltningens bamla lokaler i Sjömanshemmet*, redogör DN i ett par artiklar i dagens tidning för det politiska läget kring projektet.

Det är kul och trevligt att läsa att mitt arbete** med att lobba för att Slussen ska bli en kulturplats har slagit rot inte bara hos mina egna partikompisar och hos våra samarbetspartier, utan även på den borgerliga sidan. Redan 2007 snodde Mikael Söderlund vårt begrepp "Kulturcentrum" i en SVD-artikel.

Trots den upplevda samsynen om kulturens roll så är skillnaderna mellan blocken tydliga. Där vi vill ha en levande kulturverksamhet tycks allianspartierna vilja ha stora manifestationer och märkesbyggnader. Moderaterna, som väl är de som har tagit fram det utställda förslaget, tycker allt är bra. Centern, som bara har en enda politisk idé för Stockholm, gläfser naturligtvis på om en hög byggnad. Folkpartiet vill ha lägre bebyggelse, och kultur är som vanligt lika med privata aktörer och bibliotek (gärna i samverkan!) och i princip inget annat.

Jag kan dock tycka att just bibliotek är väl kanske det minst viktiga på just den här platsen eftersom det ligger så pass nära både Medborgarplatsens bibliotek och PunktMedis. Jag har dock inget emot privat kulturverksamhet, tvärtom bör man värna om både Debaser och de små galleristerna. Därutöver vill jag ha ett "urbant centrum" i Stadsmuseets regi där utställningar om Stockholms fysiska planering har sin naturliga plats. En kulturhusfilial bör också kunna få plats i detta framtida kulturkluster.

Huruvida de borgerliga partierna är oense har jag ingen aning om, men DN väljer att vinkla artikeln åt det hållet. På samma sätt påstås att även vi inom oppositionen är oense. Men som syns i DN-artikeln har man den här gången bara lagt våra ord i munnen på Ann-Margarethe Livh.

Så här skriver vi om Slussen i Miljöpartiets budgetreservation för 2010:

Gör nya Slussenområdet till ett kulturcentrum
Slussenområdet ska utvecklas till ett kulturcentrum där Stadsmuseet, Södra teatern och Debaser blir naturliga delar. De många små gallerierna, konsthantverks- och designbutikerna i näraliggande kvarteren ska värnas. Stadsmuseet ska förses med en nyinrättad utställningslokal, där byggprojekt ska presenteras och stadsbyggnads- och stadsplaneringsprojekt diskuteras. På så sätt ska stockholmarna stimuleras att bli delaktiga i debatten om det offentliga rummet och om stadens framtid.

___

*) Under förra mandatperioden renoverades Sjömanshemmet upp till fina kontorslokaler för Stadsmuseets personal. I den bistra besparingsivern som kom med borgarna har nu museets personal flyttat ut ur dessa lokaler och in i tidigare utställningslokaler inne i Södra stadshuset. Detta är alltså orsaken till att museet numera har rätt mycket sämre kontorslokaler och även mindre plats för utställningar!

**) Ja, jag hävdar benhårt att kulturplats Slussen är min idé! När jag lanserade detta för rätt många år sedan talade alla andra bara om bostäder och shoppinggallerior. Nu tycks både bostäder och gallerior ha tonats ner betänkligt i debatten, men de lär komma igen...

I tidningen!

2010-01-28T11:28:00.010+01:00

Idag är jag på bild i tidningen! Det är City som har gjort ett par notiser om några forskare som också blivit fotade i sina forskningsrelaterade Stockholmsmiljöer. Jag står på Storkyrkobrinken där 18 personer sköts ihjäl den 19 mars 1848.

Recenserad

2010-01-04T09:00:00.001+01:00

Min avhandling, Massans Röst, recenseras i lördagens Svenska Dagbladet. Det är Björn Furuhagen, historiker i Uppsala, som har skrivit understreckaren. Länk här!

Borg eller Berglund?

2010-01-03T21:34:00.004+01:00

Enligt SVT så ställer de tyngsta moderatministrarna inte upp i valet 2010. Varken finansministern, utrikesministern eller arbetsmarknadsministern finns med på någon av moderaternas valsedlar inför höstens val.

– Vill man ha kvar Anders Borg som finansminister får man rösta på mig som statsminister, säger Fredrik Reinfeldt.

Frånsett det Reinfeldtska missförståndet om vad vi egentligen röstar på i riksdagsvalet, så kontrar jag härmed med nedanstående pratminus:

– Vill man däremot ha bort Anders Borg som finansminister så kan man istället rösta på mig! Jag kommer att stå på plats 47 på Miljöpartiets riksdagsvalsedel för Stockholms stad, och lovar att jag som riksdagsman inte kommer rösta för en moderatledd regering.

__
Fotnot: Det går naturligtvis lika bra att rösta på Maria Wetterstrand eller någon annan miljöpartist om man vill få ett mer jämlikt, solidariskt och grönt samhälle efter valet.

Soldater och stadsbor i förindustriellt gatuvåld

2009-12-29T16:18:00.004+01:00

Jag medverkar med ett kapitel i en antologi från Uppsala universitet som släpptes i dagarna. Boken heter: Sammanflätat, och behandlar relationerna mellan civilt och militärt i det tidigmoderna Sverige.

Min text, Soldater och stadsbor i förindustriellt gatuvåld. Stockholm 1719–1848, är en utveckling av delar av min avhandling och springer ur ett föredrag jag höll på en konferens i Lyon förra sommaren.

» Läs mer och beställ boken här!

Könsfördelningen i våra kommunala bolag

2009-12-28T20:33:00.012+01:00

Svt:s Rapport har gjort en kartläggning över könsfördelningen i de kommunala bolagen. Resultatet är nedslående. Det visar att endast var fjärde styrelseledamot är en kvinna. I hela 35 kommuner saknas kvinnliga ledamöter helt.

Jag kan inte annat än att hålla med jämställdhetsministern som menar att "kommunerna borde skämmas". Men det är egentligen inte kommunerna, utan partiernas valberedningar och nomineringskommittéer som är ansvariga och som borde skämmas och skärpa sig.

Eftersom jag nu själv sitter i Miljöpartiet Stockholms stads valberedning så ställde jag mig frågan: hur ser det hos oss? Jag kollar i våra listor och får fram följande data:

- Miljöpartiet är representerad i 14 kommunala bolag med totalt 23 uppdrag i Stockholms stad.* Av dessa är 13 ledamöter, 9 suppleanter och 1 vice ordförande.

- Av de 23 uppdragen innehas 11 av kvinnor och 12 av män.
- Av de 13 ledamöterna är 6 kvinnor och 7 män.
- Av de 9 suppleanterna är 5 kvinnor och 4 män.
- Vice ordförandeposten innehas av en man.

Så långt alltså väldigt jämställt. En viss problematik uppstår dock när vi tar i beaktande att några personer innehar flera uppdrag. Könsfördelningen totalt hos de miljöpartister som innehar styrelseuppdrag i Stockholms stad är: 8 kvinnor och 11 män.

Slutsatsen blir ändå att vi har en god könsfördelning i våra bolagsstyrelseuppdrag.

___
*) Viss reservation dock för att jag kan ha missat något uppdrag.

Medeltid

2009-12-18T08:35:00.001+01:00

Den senaste veckan har mitt politiska uppdrag bjudit mig som historiker på två intressanta medeltidsnyheter.

Det ena manifesterade sig på arkivutskottets möte i torsdags förra veckan då jag fick ett exemplar av Stockholms stads tänkeböcker för året 1635 i min hand. Boken ser – precis som de andra årgångarna i serien – inte mycket ut för världen utanpå, men erbjuder en fantastisk källa till det gamla Stockholm. Det som trotsallt utgör nyheten i just årgången 1635, är att det är den sista i den långa serie som arkivet har givit ut ända sedan 1930-talet.

På arkivutskottets sammanträde läste stadsarkivarien Björn Jordell högtidligt upp delar av redaktören Bo Elthammars förord för ledamöterna:

Den 18 december 1931 uppdrog Stockholms stadfullmäktige åt Stockholms stadsarkiv att edera stadens tänkeböcker från 1592 till och med 1635. Den första volymen 1592–1595 redigerades av arkivarien Daniel Almqvist och trycktes 1939. Med föreliggande edition av Stockholms tänkeböcker 1635 är uppdraget slutfört.

Den andra nyheten fick vi oss förevisade på Kulturnämndens sammanträde nu i tisdags. Mötet hade nämligen flyttats från den pampiga Stora sessionssalen i Stadshuset där vi annars plägar hålla till, till Medeltidsmuseets lokaler under Norrbro. Medeltidsmuseet har ju varit stängt sedan sommaren 2007 för reparationsarbeten av bron. Under tiden har museet förvisso haft verksamhet igång i sin tillfälliga lokal i Kulturhuset, men framför allt har ett renoveringsarbete pågått i lokalen under bron.

Kulturnämndens ledamöter fick en visning av landets förmodligen bästa museipedagog, Tina Rodhe. Ännu har inte mycket av utställningen kommit upp. Men muren står där den stått sedan Gustav Vasas dagar, båten ligger kvar och galgbacken kommer även fortsättningsvis att skrämma alla barnen. (Medeltidsmuseet har flest skolklassvisningar av alla museer i landet.)

Invigning sker den 23 januari, museet öppnar för allmänheten dagen därpå.