Kulturarvet avgiftsbeläggs

Stockholms museer blir återigen avgiftsbelagda. Det framgår i en artikel i SvD. Syftet är naturligtvis att den borgerliga majoriteten måste spara pengar. 2 miljoner tillförs i årets budget, men besparingarna de senaste åren har varit långt större än så, och nu måste alltså besökarantalet minska för att hålla de löpande kostnaderna nere.

Det är mycket tragiskt. Vårt gemensamma kulturarv bör vara fritt tillgängligt för alla; så fungerar biblioteken och så borde även museerna fungera.

När de rödgröna partierna hade majoriteten senast infördes fri entré på såväl stadens som statens museer. Den borgerliga regeringen skyndade dock med att återinföra avgifterna på de statliga museerna. Men i Stadshuset har fram tills nu, i synnerhet folkpartiet, haft hög svansföring och envist hållit kvar det fria insläppet på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Nu faller dock svansen och det är dags att montera in vändkors och spärrar i museifoajéerna.

Fri entré-reformen har varit oerhört uppskattad av stockholmarna. Ett decennium av fritt inträde på våra museer har visat att helt nya besökargrupper har hittat till museerna, det gäller bland annat grupperna unga vuxna och medelålders och äldre män. Även besöksmönstren har förändrats. Med fri entré har man haft möjlighet att betrakta utställningarna i lugnare tempo med mer kvalitet. Varje besök har blivit kortare då man har haft möjlighet att återkomma.

Men mönstret med fler och kortare besök, har naturligtvis också kostat. Den stora besparingen i en återinförd entréavgift ligger inte på intäktssidan utan i minskade kostnader för städning, underhåll och annat. Den borgerliga politiken går alltså ut på att minska tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv, för att få fortsatt utrymme för skattesänkningar. Det är en cynisk politik, långt bort från det gröna Stockholm som Miljöpartiet förespråkar.

Mer forskning på stadens museer

Här är mitt inledande anförande i debatten om min motion: "Satsning på mer forskning på stadens museer", från kommunfullmäktiges sammanträde i måndags.

Ordf. fullmäktige...

Den här motionen syftar till att stärka kompetensen på stadens förvaltningar. I ett första steg är det våra museer det handlar om. Men andra förvaltningar bör vara med. Flera är redan idag forskningsstyrda: Stadsarkivet och USK till exempel. Men, miljöarbetet, trafikplanering, stadsplanering… sådana verksamheter, som redan idag både använder forskning och själva genererar forskning i sin verksamhet.

Kompetenslyft behövs alltid! Det blir väldigt tydligt när man läser remissvaren, som alla (utom stadsledningskontoret av någon anledning) är positiva – mycket positiva – till motionen.

Motionen går ut på att: staden ska knyta till sig forskare. De (forskarna) ska ha förvaltningarna som sin arbetsplats, och forska om stadens verksamheter. De kommer in med kompetens, och bidrar till att öka kunskapen kring vissa områden. Kostnaderna är låga. Budgetpåverkan är liten eftersom finansieringen ska sökas externt: Från de statliga forskningsråden eller privata stiftelser. Men också EU.

Pengarna kommer utifrån, det är det viktiga. Så motionen syftar också till att stärka stadens budget och finanser.

I Sverige har vi en tradition där universiteten haft närmast monopol på offentlig forskning. Så har det inte alltid varit, och så är det inte heller i många andra länder. I Danmark till exempel, är museerna betydligt starkare forskningsmiljöer än i Sverige. Men vi har goda exempel också i Sverige; jag nämner Upplandsmuseet i motionen som har lyckats dra till sig flera forskningsprojekt i mångmiljonklassen.

Det blir en viss konkurrenssituation gentemot högskolor och universitet om fler aktörer blandar sig in. Det är positivt. Det är en konkurrens som universiteten skulle må väl av, och där vi – som kommun – har konkurrensfördelar. Både Vetenskapsrådet och Riksbanken till exempel, har länge kritiserat lärosätena för deras alldeles för höga kostnader för lokaler och administration. Uppemot hälften av ett beviljat belopp kan försvinna den vägen. Men där kan vi lägga oss betydligt lägre, och därmed få ut mer forskning för samma pengar. (Så har andra gjort.)

Men man ska inte se konkurrensen alltför strikt. Medel bör sökas tillsammans med lärosätena. Det är så vi kan locka de bästa forskarna och så stärker vi våra ansökningar.

Jag vill med den här motionen inte tvinga förvaltningarna och förvaltningscheferna till något. Men däremot bygga upp strukturer som gör det lättare för cheferna att stärka kompetensen på sina avdelningar. Underlätta att göra förstudier, och därmed starka ansökningar.

Att en kommunal förvaltning står som huvudman för ett forskningsprojekt är knappast något konstigt. Stadsarkivet har flera forskningsprojekt: Om Tidigmoderna konkurser, till exempel, finansierat av Riksbanken. Och ett om Grosshandlare, där Söderbergsstiftelsen gått in. Projekt i miljonklassen som knyter upp ett par tre disputerade forskare. Och där pengarna kommer utifrån.

Stadsarkivarien har haft stora framgångar, och jag vill ge fler förvaltningschefer samma möjligheter.

-

Det är framför allt två argument som framförs i borgarrådets svar för att avslå motionen:

1. Vi har redan forskare, och vi bedriver redan forskning för över 40 miljoner kronor.
- Mitt svar: Ja men det är väl jättebra! Att vi har en miljö, och vi har möjlighet att ta emot forskare. Låt oss bygga vidare på det. Stärka det vi har!

2. Forskning är primärt en statlig uppgift i Sverige.
- Mitt svar: Förutom att det här låter som ett eko från en kommunistdiktatur, så är det fel. Vi har en jättestor privat forskningssektor i Sverige. Inte minst den tekniska industrin, läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin. Men vi har också, en stor andel privat finansierad forskning inom akademin. Wallenbergstiftelserna, Wennergren, Hjärt- och lungfonden, Cancerfonden... (Och här har ju staden möjlighet att vara med och söka)

Remissvaren är väldigt positiva. Staden har mycket att vinna, knappast något att förlora. Varför är ni borgerliga politiker så negativa?

- Bifall till motionen och Miljöpartiets reservation i Borgarrådsberedningen!

Stärk forskningen på stadens museer

Som ersättare i kommunfullmäktige har man rätt att lägga motioner bara när man tjänstgör vid ett sammanträde. (Ledamöter får skicka in motioner när som helst). Jag tjänstgör idag och har lagt en motion om att stärka forskningen vid stadens museer.

Både Stadsmuseet och Medeltidsmuseet har goda förutsättningar att bli starka forskningsmiljöer, sådant som forskningsstiftelserna efterfrågar. Mitt förslag går ut på att skjuta till en mindre summa pengar som museerna ska använda till kortare forskartjänster med syfte att skriva ansökningar till forskningsråden för vidare projekt.

Vinsten blir dubbel: Flera eftersatta inenteringsprojekt och annat kan genomföras samtidigt som vi ger oss möjligheten att öka den externa finansieringen på museerna.

Min motion:

Satsa på mer forskning på stadens museer.

I Sverige har universiteten närmast monopol på forskning. Så behöver det inte vara, och så är det inte heller i många andra länder. Danmark är ett bra exempel där man har starka forskningsmiljöer även på museer. Men även i Sverige finns goda exempel, Upplandsmuseet är ett sådant där man har lyckats dra till sig forskningsmedel för en rad framstående projekt.

Genom att dra till sig forskare kan Stockholms museer stärka sin kompetens vilket bidrar till en högre kvalitet både i utställningar och i övrig verksamhet. Vetenskapssamhället idag har även ”starka forskningsmiljöer” som ett ledande kriterium för fördelningen av medel. Stockholms museer har stor potential i att utvecklas till sådana efterfrågade starka forskningsmiljöer.

Inledningsvis bör det prövas att stärka Stadsmuseets kulturmiljöavdelning. Det är redan idag en miljö där verksamheten står på hög vetenskaplig grund, och där det också bedrivs viss forskning. Men även andra museer, såsom Medeltidsmuseet, Liljevalchs och Kulturhuset liksom andra förvaltningar inom staden (exempelvis USK och Stadsbyggnadskontoret) bör kunna stärka sin verksamhet på detta sätt.

En möjlighet att stärka forskningsmiljöerna är att till en början tillföra medel från staden för utlysa ett antal kortare forskningstjänster (c:a 3 månader). Inom ramen för dessa tjänster bör forskarna utföra till exempel någon form av inventeringsuppgifter för att utifrån detta arbete färdigställa ansökningar till de stora forskningsråden för vidare projektmedel. För stadens del blir vinsten dubbel; viktiga arbetsuppgifter, av vilka många hittills varit åsidosatta, kommer att genomföras samtidigt som staden vid gott utfall i ansökningarna drar in externa forskningsmedel som stärker verksamheten utan att det belastar den kommunala budgeten.

För att komma igång bör en förteckning på möjliga inventerings- och forskningsprojekt snarast tas fram inom berörda förvaltningar.

Jag föreslår därför fullmäktige besluta att:

1. Utreda vilka museer och övriga förvaltningsavdelningar som kan stärka sin kompetens genom forskningsprojekt.

2. Låta Stadsmuseet utlysa ett antal kortare forskartjänster för disputerade forskare i syfte att färdigställa ansökningar om projektmedel från forskningsråden.

3. Upprätta en plan för hur stadens museer och förvaltningar på längre sikt kan stärka sin kompetens genom forskning.

Stockholm, den 21 juni 2010

Mats Berglund

Medeltid

Den senaste veckan har mitt politiska uppdrag bjudit mig som historiker på två intressanta medeltidsnyheter.

Det ena manifesterade sig på arkivutskottets möte i torsdags förra veckan då jag fick ett exemplar av Stockholms stads tänkeböcker för året 1635 i min hand. Boken ser – precis som de andra årgångarna i serien – inte mycket ut för världen utanpå, men erbjuder en fantastisk källa till det gamla Stockholm. Det som trotsallt utgör nyheten i just årgången 1635, är att det är den sista i den långa serie som arkivet har givit ut ända sedan 1930-talet.

På arkivutskottets sammanträde läste stadsarkivarien Björn Jordell högtidligt upp delar av redaktören Bo Elthammars förord för ledamöterna:

Den 18 december 1931 uppdrog Stockholms stadfullmäktige åt Stockholms stadsarkiv att edera stadens tänkeböcker från 1592 till och med 1635. Den första volymen 1592–1595 redigerades av arkivarien Daniel Almqvist och trycktes 1939. Med föreliggande edition av Stockholms tänkeböcker 1635 är uppdraget slutfört.

Den andra nyheten fick vi oss förevisade på Kulturnämndens sammanträde nu i tisdags. Mötet hade nämligen flyttats från den pampiga Stora sessionssalen i Stadshuset där vi annars plägar hålla till, till Medeltidsmuseets lokaler under Norrbro. Medeltidsmuseet har ju varit stängt sedan sommaren 2007 för reparationsarbeten av bron. Under tiden har museet förvisso haft verksamhet igång i sin tillfälliga lokal i Kulturhuset, men framför allt har ett renoveringsarbete pågått i lokalen under bron.

Kulturnämndens ledamöter fick en visning av landets förmodligen bästa museipedagog, Tina Rodhe. Ännu har inte mycket av utställningen kommit upp. Men muren står där den stått sedan Gustav Vasas dagar, båten ligger kvar och galgbacken kommer även fortsättningsvis att skrämma alla barnen. (Medeltidsmuseet har flest skolklassvisningar av alla museer i landet.)

Invigning sker den 23 januari, museet öppnar för allmänheten dagen därpå.