måndag 15 september 2014

Några tankar dagen efter.

Miljöpartiet gjorde ett bra val i Stockholm. Inte alls så som vi hoppades, men vi behåller våra 16 mandat i Stadshuset, och i procent går vi framåt med några tiondelar. Vi har gjort vårt bästa val någonsin i Stockholm och det blir maktskifte i Stadshuset.

Det ser ut som att det blir en röd-grön-rosa fyrklöver. Ett intressant läge med ett nytt spännande parti. Det är tydlig majoritet inom den nya majoriteten för en offensiv miljö- och klimatpolitik. MP, V och F! har tillsammans fått betydligt fler mandat än S. Det betyder: stora möjligheter att stoppa Förbifart Stockholm och för en ny grön stadsdel där Bromma flygplats ligger idag. Det betyder en helt ny politik för ökad kollektivtrafik och cyklism. Det finns också ett stöd för en feministisk budget och en jämställd politik. Vi kommer att få se en offensiv kulturpolitik: fritt inträde på våra museer, ett rättvist kulturstödssystem som låter kulturlivet växa på sina egna villkor utan pekpinnar, och en kraftigt förstärkt och förbättrad kulturskola där vi lyssnar på de unga och erbjuder ett brett kursutbud och program. 

Vi i Stockholm gjorde ett sämre val till riksdagen vilket bromsar vår framgång till kommunen. Men valet visar ändå att Miljöpartiet har fört en bra oppositionspolitik i Stadshuset. En kommunal politik som stockholmarna vill ha mer av. Där har jag varit med och det är jag stolt över. Vi tappade förmodligen väldigt många röster till F!, men sannolikt även en del röster till SD (det är mitt intryck från valstugorna att det faktiskt fanns de som valde mellan MP och SD).

Sex sverigedemokrater, och tre eller fyra ersättare kommer att få stolar i Rådssalen och kommer att delta i debatterna. Hittills har det varit Sten Nordin med sin arrogans samt några nyliberaler från Stureplanscentern som stått för de obehagliga inslagen och gjort mig illa till mods, nu blir det betydligt värre.

Moderaterna backade mycket kraftigt. I Stockholm har de tappat tio mandat och i landstinget fjorton. Jag väljer att se det som en förlust för deras negativa kampanjande. Jag hoppas att också moderatledningen gör den analysen så att vi aldrig mer får se en sådan kampanj. Ajöken negativt kampanjande!

I Stockholms läns landsting blir situationen knepig. Det blir inte maktskifte, men alliansen får inte egen majoritet. Kan vi hoppas på blocköverskridande styre?

Regeringsfrågan: Här finns tre vägar att gå:
1) Inledningsvis får vi nog se en röd-grön minoritetsregering. Men i längden blir det svårt att få den att fungera, då återstår två vägar: antingen 2) en blocköverskridande regering med S-MP-C-FP, eller 3) en alliansminoritetsregering med aktivt stöd av SD. Sverigedemokraterna kan aldrig vara vågmästare, de är ett borgerligt stödparti! Det är ansvarslöst av de alliansledare som redan nu säger att de aldrig kommer regera med Stefan Löven. Annie Lööf, m.fl. har att välja mellan Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Vad väljer de? Rasism eller demokrati?

Det ser just nu ut som att mina goda vänner Per Olsson, Pernilla Stålhammar och Stefan Nilsson kommer in i riksdagen. Det är tre mycket engagerade politiker som kommer att märkas i debatten och som kommer att göra avtryck och förändra Sverige till ett bättre land att leva i. Det gör mig glad!

Inga kommentarer: