Begriplig forskning

I ett inslag från SVTs Rapport idag så har man startat ett projekt på KTH för att göra forskningen mer begriplig för "vanligt folk". Anledningen är att man vill att politiker och beslutsfattare ska förstå vad forskarna gör.

Men vad det ska vara bra för begriper jag inte. De svårbegripliga forskarna (på KTH, SU's NatFak och på KI) är ju de som får forskningspengarna. Vi inom humaniora får ju i princip ingenting enligt borgarnas nya forskningsprop.

Så, medan teknologerna formulerar sina resultat i korta och begripliga meningar, föreslår jag att vi humanister ska börja göra oss mer svårtydda. Latinets återintåg är en bra lösning, men i väntan på det erbjuder jag en bra exempelmening från mitt eget avhandlingsmanus:

I den premforska narrativens befruktning med strukturalismen handlar bakgrundsfasen således om en process innehållande moment som: uppbyggandet av en fiskal apparat, statsformering, likriktning av språk och religion men också urbanisering och framväxten av en stark borgarklass.

ur: Massans röst. Upplopp och gatubråk i Stockholm, ca 1719–1848. (utkommer 2009)

Kultursponsring

Den alltid lika inskränkte vd'n för Stockholms Handelskammare, Peter Egart, filosoferar över varför det går så trögt med kultursponsring:

Det förvånade mig också att rätt många bland kulturföreträdarna ansåg att risken för att den konstnärliga intregriteten skulle kunna hotas om man slöt sponsoravtal.

Man undrar verkligen i vilken parallell värld han har levt i om en sån insikt kan förvåna!?
Men, efter lite klurande kommer han dock själv på svaret:

Förklaringen kan vara okunskap eller en gammal ideologisk blockering...

Mmm...