End of the line?

Foto: Mats Berglund

Stopp här!?

Bilden föreställer bygget av nya Resecentrum i Umeå, ändhållplats för Botniabanan. Om det är en vacker byggnad låter jag vara osagt - och det mesta av snön har smält bort sedan bilden togs för några veckor sedan - men den är min närmsta granne och jag kan se den från mitt fönster.

Härifrån ska man kunna åka tåg ner till Ångermanälven där tåget via några länkar kopplar på Norra stambanan. Invigning av första delsträckan ner till Ö-vik sker i höst. Nästa år ska man kunna åka tåg mellan Stockholm och Umeå på knappt sex timmar.

Sedan är det tänkt att man ska kunna fortsätta sitt moderna resande upp genom det västerbottniska och norrbottniska kustlandet, via orter med exotiska namn som Robertsfors, Piteå, Luleå. Norrbotniabanan ansluter sedan till Malmbanan, stambanan och Haparandabanan, och man kommer nästan hur långt som helst.

Men med den nuvarande regeringens infrastrukturpolitik tycks det som att resandet kommer att ta stopp vid Resecentrum i Umeå. Norrbotniabanan finns inte med i det transport-PM som kom lagom inför budgetproppen för ett par veckor sedan. Alliansens pengar räcker inte till. De stannar i Stockholm och ska användas till en extremt onödig motorväg - Förbifart Stockholm. Dystert läge i Västerbotten!

Men, så kom ju den rödgröna infrastrukturplanen med morgontidningen i går. Norrbottniabanan kommer byggas. Likaså höghastighetsjärnvägar i södra Sverige och en hel del andra spännande spårsatsningar i hela landet.

Bra balanserad rödgrön och miljövänlig politik står nu mot en förlegad och klimatfarlig blåbrun infrastrukturplan inför valet i september! Debatten under det senaste dygnet har också - med all tydlighet - än en gång visat hur framför allt Centern har givit upp varje ambition att vara ett miljöparti. Se gärna på svt's och tv4's klipp med infrastrukturminister Åsa Torstensson i debatt mot Peter Eriksson.

Har också kulturpolitiker ett ansvar?

Ska politiker lägga sig i kulturen?

Frågan återkommer med jämna mellanrum, ofta med något exempel på kommunpolitiker som har lagt sig i någon konstutställning eller liknande. Kulturpersonligheter och publicister rasar. Vi känner igen scenen, nu har den kommit till Lund.

Ordföranden i Lunds kulturnämnd, folkpartisten Holger Radner, har noterat en utbredd missbelåtenhet bland universitetsstadens kulturkonsumenter. Man knorrar över utställningarna på stadens konsthall. Besökssiffrorna sjunker.

I ett försök att höja besökstalen och få nöjdare besökare har nämnden nu beslutat att gå ut med en bred förfrågan till Lundafolket: Vad vill ni med konsthallen? Svaret kommer omgående, fast från kulturkritikerna, och med en motfråga: Är inte detta en politisk styrning av verksamheten? Alternativt: det är kulturkonsumenterna som har fel!

Man undrar! Varför detta ständiga förakt för den demokratiska processen så fort det kommer till kulturpolitik? I vilken annan kommunal verksamhet förväntas politikerna ständigt och med glatt leende överlämna hela ansvaret för verksamheten till tjänstemän?

Självklart gör Lunds kulturnämnd helt rätt. Man identifierar en brist i verksamheten, och vidtar åtgärder – politiska åtgärder! Politiska frågor ska hanteras av politiker. Fattar vi politiker dåliga beslut får medborgarna rösta bort oss. Så kan man inte göra med tjänstemän.

Som i Lund har vi även i Stockholm en folkpartist som kulturnämndens ordförande. Vår ordförande har dock inte samma känsla för demokrati som sin skånske partibroder. Under mandatperioden har det vid upprepade tillfällen hänt att jag fått närmast utskällningar så fort jag påpekat det demokratiska underskottet i t.ex. hur fördelningen av kulturstödet hanteras, hur biblioteken ska styras och om vi ska ha kommersiella aktörer på våra kommunala bibliotek. Mantrat: Vi politiker ska hålla tassarna borta från kulturen!

Jag är av annan uppfattning. Jag är en folkvald politiker, och jag har fått ett uppdrag av mina väljare. Jag anser att det då är rimligt att ställa krav på att jag får de verktyg som behövs för att kunna bedriva en meningsfull oppositionspolitik. Sånt kan inte överlämnas till våra tjänstemän, hur kompetenta de än är.

» Jag har tidigare skrivit om detta här och här.