Jag skriver i Stockholms Fria Tidning om behovet av en ny kulturpolitik och att kulturen behövs för att hålla ihop staden.
Under många år har Stockholm, liksom andra städer, genomgått en omvandling där resurser fördelats ojämnt. Innerstaden har därför haft en helt annan utveckling än många delar i ytterstaden. Processen brukar kallas för gentrifiering.
Det finns en omfattande forskning kring detta. Gentrifiering innebär att centrala stadsdelar lyfts på bekostnad av andra. Förespråkarna pekar ofta på de stadsdelar som har vunnit i omvandlingen. Men det är viktigt att påpeka att det inte är människorna som lyfts - utan just de geografiska områdena. Förlorarna i längden är de som inte har råd eller möjlighet att hänga med i utvecklingen, och därför hamnar i socialt mer utsatta områden, ofta längre ut från stadskärnorna.
Den nu avgående borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus har under de två senaste mandatperioderna sett gentrifiering som lösningen på ytterstadsproblemet. Genom att tillföra resurser – ofta i projektform såsom Järvalyftet och Söderortsvisionen – så hoppas de att stadsdelarna ska utvecklas i en positiv riktning.
Problemet är att de projekten stannar upp när de boende inte är med, när pengarna tar slut och visionerna bleknar. För att skapa en hållbar stad som hänger ihop måste permanenta lösningar till som utgår från Stockholmarna själva. Därför måste kulturen, föreningslivet, boende och arbete med i de politiska processerna. Kulturens och människornas engagemang och initiativkraft är självklara för ett hållbart samhälle och en hållbar stad.
I min artikel avslutar jag med meningen: Så bygger vi ett samhälle som håller ihop och som har kraften att behärska de utmaningar som vi står inför, nu och i framtiden.
Visar inlägg med etikett rödgrönt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rödgrönt. Visa alla inlägg
måndag 29 september 2014
lördag 16 oktober 2010
Ingen Norrbotniabanan i regeringens budget
Jag har tidigare bloggat om Norrbotniabanan, ett projekt som har stor betydelse för min numera andra hemstad, Umeå. Men också för hela Norrland och därmed hela Sveriges infrastruktur.
Här i Umeå är förväntningarna stora, och det är därför med besvikelse som man läser den nya regeringens budgetförslag. Trots löften från många borgerliga politiker - inte minst den nyblivne riksdagsledamoten från Västerbotten Edward Riedl - att Norrbotniabanan ska byggas och bli av, så saknas satsningen helt i såväl budget som långtidsplanen för infrastruktur.
Ur Västerbottensnytt den 13 oktober 2010
Ett projekt som däremot finns med är såklart Förbifart Stockholm. Som Hans Sternlycke från Järnvägsfrämjandet konstaterar kostar dessa två projekt ungefär lika mycket.
Men, säger Sternlycke: "det är ingen tvekan om vad som hade varit mest värdefullt för svensk industri. Förbifart Stockholm kommer att öka på luftföroreningarna, ge ökad bilträngsel, och sprida bebyggelsen så att den blir omöjlig att försörja med kollektivtrafik. Om den överhudtaget kommer att kunna användas."
Notera särskilt den sista meningen. Inom några få år är vi inne i Peak Oil. Fossila fordonsbränslen kommer att bli för dyra. Och el som alternativ är inte helt självklart. Det kommer att krävas el från mellan två och tre nya kärnkraftsreaktorer för att hålla dagens bilism rullande i framtiden.
Alternativbränslena kommer inte att räcka till. Det enda som är hållbart för framtiden är stora satsningar på kollektivtrafik och järnvägar.
Men i den nya regeringen första budget satsat ungefär dubbelt så mycket pengar på bilväg som på järnväg. Förutom att det är uppenbara felsatsningar så är det dessutom ett brott mot de löften om förhållandena mellan järnväg och bilväg som gavs i valrörelsen. Då lovade allianspartierna att mer än hälften av infrastruktursatsningarna skulle gå till järnväg.
Varför håller ni inte era löften, Edward Riedl?
___
» I budgetpropostitionen anslås 53,2 miljarder till vägar och 31,8 till järnväg över mandatperioden. I järnvägsfrämjandets enkät före valet lovade allianspartierna att förhållandet mellan järnväg och väg skulle vara 56% mot 42% av infrastrukturpengarna till järnvägens fördel.
» De rödgröna partierna vill satsa 100 miljarder kronor mer än alliansen på järnvägar fram till 2020, vilket betyder c:a 65 miljarder under mandatperioden alltså mer än dubbelt så mycket som alliansen. Den rödgröna planen inbegriper även höghastighetsbanorna: Ostlänken samt sträckan Gbg–Borås.
Här i Umeå är förväntningarna stora, och det är därför med besvikelse som man läser den nya regeringens budgetförslag. Trots löften från många borgerliga politiker - inte minst den nyblivne riksdagsledamoten från Västerbotten Edward Riedl - att Norrbotniabanan ska byggas och bli av, så saknas satsningen helt i såväl budget som långtidsplanen för infrastruktur.
Ur Västerbottensnytt den 13 oktober 2010
Ett projekt som däremot finns med är såklart Förbifart Stockholm. Som Hans Sternlycke från Järnvägsfrämjandet konstaterar kostar dessa två projekt ungefär lika mycket.
Men, säger Sternlycke: "det är ingen tvekan om vad som hade varit mest värdefullt för svensk industri. Förbifart Stockholm kommer att öka på luftföroreningarna, ge ökad bilträngsel, och sprida bebyggelsen så att den blir omöjlig att försörja med kollektivtrafik. Om den överhudtaget kommer att kunna användas."
Notera särskilt den sista meningen. Inom några få år är vi inne i Peak Oil. Fossila fordonsbränslen kommer att bli för dyra. Och el som alternativ är inte helt självklart. Det kommer att krävas el från mellan två och tre nya kärnkraftsreaktorer för att hålla dagens bilism rullande i framtiden.
Alternativbränslena kommer inte att räcka till. Det enda som är hållbart för framtiden är stora satsningar på kollektivtrafik och järnvägar.
Men i den nya regeringen första budget satsat ungefär dubbelt så mycket pengar på bilväg som på järnväg. Förutom att det är uppenbara felsatsningar så är det dessutom ett brott mot de löften om förhållandena mellan järnväg och bilväg som gavs i valrörelsen. Då lovade allianspartierna att mer än hälften av infrastruktursatsningarna skulle gå till järnväg.
Varför håller ni inte era löften, Edward Riedl?
___
» I budgetpropostitionen anslås 53,2 miljarder till vägar och 31,8 till järnväg över mandatperioden. I järnvägsfrämjandets enkät före valet lovade allianspartierna att förhållandet mellan järnväg och väg skulle vara 56% mot 42% av infrastrukturpengarna till järnvägens fördel.
» De rödgröna partierna vill satsa 100 miljarder kronor mer än alliansen på järnvägar fram till 2020, vilket betyder c:a 65 miljarder under mandatperioden alltså mer än dubbelt så mycket som alliansen. Den rödgröna planen inbegriper även höghastighetsbanorna: Ostlänken samt sträckan Gbg–Borås.
söndag 19 september 2010
Med Paggan på tamburin...
Tycker det här YouTube-klippet får avsluta valrörelsen på min blogg. Det är Nationalteatern som uppträdde med klassikern Jack the Ripper på de Rödgrönas valfinal på Götaplatsen i Göteborg igår.
Notera särskilt den småväxte killen i skägg längst bak på scen med en jättetamburin i handen.
Notera särskilt den småväxte killen i skägg längst bak på scen med en jättetamburin i handen.
lördag 18 september 2010
Vänd utvecklingen - hjälp mig att stärka Stockholms kulturliv!
Hej kulturvänner,
några tankar om Stockholmskulturen att ta med sig till vallokalerna morgon.
I fyra år har den moderatstyrda alliansen och den folkpartistyrda kulturroteln steg för steg monterat ner Stockholms kulturinstitutioner. Av runt tusen anställda har mer än 150 fått gå under mandatperioden. Resultatet har blivit att kvaliteten på våra utställningar på museerna har sänkts, öppettiderna på biblioteken har minskat och antalet elever i Kulturskolan har närapå halverats. En utredning från kulturförvaltningen visade att de höjda avgifterna tillsammans med att elevernas lärare fått sluta var de vanligaste orsakerna till att barnen hoppat av sina kurser.
För varje budget har läget förvärrats!
Jag representerar Miljöpartiet de gröna i kulturnämnden. Jag vill tillsammans med de övriga rödgröna kulturpolitikerna vända utvecklingen, tillföra mer resurser så att vi får ett starkare kulturliv i Stockholm.
Vi vill sänka avgifterna till kulturskolan och erbjuda fler kurser och ett mer varierat utbud. Dessutom vill vi ha ett Lava eller kulturhus i varje stadsdel. Alla barn och unga ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet.
Vi vill ge våra kommunala museer resurser så att de kan ha fler och starkare utställningar. Och vi vill återinföra fri entré på våra museer, också de statliga.
Vi vill ta bort det impopulära bonussystemet och istället stället stärka det ordinarie kulturstödet. Vi vill också satsa på kulturens infrastruktur; fler scener, upprustning av samlingslokalerna och en starkare koppling mellan kulturskolan, skolan och det fria kulturlivet så att fler kulturarbetare kan leva på sina jobb.
Om jag får fortsatt förtroende efter valet i morgon så kommer jag fortsätta arbetet för mer kultur för Stockholm!
Vänliga hälsningar,
Mats Berglund
lördag 28 augusti 2010
Borgerlig kulturpolitik utan ambitioner
Jag skriver på Newsmill om moderaternas klena ambitioner vad gäller den kulturpolitik som de har bedrivit under fyra år och som de går till val på att fortsätta med.
Medan kulturministerna inte har fått ett öre extra från sin finansminister så går de rödgröna till val på en miljard extra till kulturen. Mer om vad den kulturmiljarden kommer att satsas på lär vi få veta när de rödgröna släpper sitt gemensamma valmanifest. Men några saker som lär vara med är:
Ökade satsningar på kultur i skolorna. Lägre avgifter och fler pedagoger kulturskolan i hela landet. Återinförande av fri entré på de statliga museerna. Stärkt infrastruktur för kulturen med fler scener och nya kulturcentrum.
En stark kulturpolitik är nödvändig för ett levande kulturliv och för demokratin. Men den borgerliga politiken på kulturområdet är defensiv och saknar ambitioner. Vi måste bryta den negativa trenden som pågått i fyra år. Valet den 19 september gäller klimatet, jobben, skolan. Men också kulturens framtid.
Medan kulturministerna inte har fått ett öre extra från sin finansminister så går de rödgröna till val på en miljard extra till kulturen. Mer om vad den kulturmiljarden kommer att satsas på lär vi få veta när de rödgröna släpper sitt gemensamma valmanifest. Men några saker som lär vara med är:
Ökade satsningar på kultur i skolorna. Lägre avgifter och fler pedagoger kulturskolan i hela landet. Återinförande av fri entré på de statliga museerna. Stärkt infrastruktur för kulturen med fler scener och nya kulturcentrum.
En stark kulturpolitik är nödvändig för ett levande kulturliv och för demokratin. Men den borgerliga politiken på kulturområdet är defensiv och saknar ambitioner. Vi måste bryta den negativa trenden som pågått i fyra år. Valet den 19 september gäller klimatet, jobben, skolan. Men också kulturens framtid.
tisdag 24 augusti 2010
Miljöpartiet vill att kulturen ska växa!
Mitt svar igår till kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har genererat ytterligare ett inlägg på henne blogg där hon berömmer sin egen kulturpolitik och efterfrågar Miljöpartiets förslag till att stärka kultursektorn.
Till att börja med har Madeleine Sjöstedt fel när hos skriver att vi var emot alla hennes reformer: Många av dem har varit så dåliga att vi inte kunnat rösta för dem. Men vi har varit försiktigt positiva till förslaget med livecheckar till det fria musiklivet, men vi väntar samtidigt fortfarande på en utvärdering. Livecheckarna riktar sig endast till proffsmusiker och vi vill också stödja alla de tusentals amatörmusiker och band som spelar på Stockholms klubbar och scener.
Men visst har vi varit emot det, av kulturarbetarna så utskällda, bonussystemet som uteslutande gynnar kvantitet istället för kvalitet, och leder till en ekonomisk oförutsägbarhet och därmed försvårar planeringsarbetet. Vi vill istället stärka det ordinarie kulturstödet med motsvarande belopp utöver vår budgeterade satsning på ökat kulturstöd.
Majoriteten har också skapat "Fonden för innovativ kultur" där man plöjt ner två miljoner av skattepengarna, varav ungefär hälften har gått till en extern konsult som har fått i uppdrag att fördela resten av pengarna till nyskapande projekt. Förhoppningarna att näringslivet skulle ösa in pengar i projektet har grusats rejält; inte en enda krona har hittills kommit in från näringslivet!
Men det är också sant, som hon skriver, att vi har varit emot den kraftiga avdemokratiseringen som skett inom den kommunala kulturen. Vi tycker att de stora politiska besluten ska tas öppet i nämnden, inte i de slutna rummen mellan borgarråd och tjänstemän!
Miljöpartiet vill att kulturen ska växa! Därför vill vi satsa på kulturens infrastruktur, vi behöver bl.a. fler scener för livemusik och teater. Vi vill återskapa en scen istället för den nedbrunna Tantogården. Vi vill stödja - inte som borgarna - motarbeta spontana kulturprojekt som Cyklopen eller Aspuddsbadet. Vi vill ha en levande kvarterskultur, därför stödde vi t.ex. den gamla Kvartersbion vid Hornstull i övergången till den nuvarande Bio Rio.
Miljöpartiet vill tillsammans med våra samarbetspartier göra en storsatsning på Kulturskolan under nästa mandatperiod. Vi vill att Stockholms kulturskola återigen ska få utmärkelsen "Sveriges bästa kulturskola", som den fick efter vår förra period i majoritet. Samarbetet mellan kulturskolan och skolan ska återuppstå. Det låter som en gammal klyscha, men vad vore det svenska musikundret utan den kommunala musikskolan? Vi vill fortsätta utveckla kulturskolan med fler kurser i nytt modernt kulturskapare som datorgenererad kultur, hip-hop, street-dance, film och annat som lockar en bred generation av unga. Vi vill inte ha den snäva gitarr- och piano-orienterade kulturskola enbart för "kulturvana barn och unga" som den moderatstyrda alliansen utlovar.
Den professionella kulturen – som Sjöstedt menar sig värna – fick en rejäl törn när kulturkonsulenterna i stadsdelarna försvann. Kopplingen mellan kulturskaparna och skolan som konsumenter bröts. Nu har kulturförvaltningen istället på eget bevåg lanserat det utmärkta projektet Kulan vilket vi vill arbeta vidare med. Pengarna från skapande skola ska i första hand användas till att köpa in professionell kultur. Idag har alldeles för stor del gått till att återknyta kontakterna med kulturskolan något som vi vill ska ske på annat sätt.
Miljöpartiet tror på kultursponsring, men vi vet att det är svårt och kostnadskrävande att få sponsorer. Därför vill vi ändra nuvarande regelverk, något som den moderata kulturministern har misslyckats med.
Nu föreslår vi också mer kultur på våra äldreboenden. Vi vill se en bred pallett av kulturutövare - såväl clowner som andra - som tillgodoser de äldres stora behov av kultur.
Till att börja med har Madeleine Sjöstedt fel när hos skriver att vi var emot alla hennes reformer: Många av dem har varit så dåliga att vi inte kunnat rösta för dem. Men vi har varit försiktigt positiva till förslaget med livecheckar till det fria musiklivet, men vi väntar samtidigt fortfarande på en utvärdering. Livecheckarna riktar sig endast till proffsmusiker och vi vill också stödja alla de tusentals amatörmusiker och band som spelar på Stockholms klubbar och scener.
Men visst har vi varit emot det, av kulturarbetarna så utskällda, bonussystemet som uteslutande gynnar kvantitet istället för kvalitet, och leder till en ekonomisk oförutsägbarhet och därmed försvårar planeringsarbetet. Vi vill istället stärka det ordinarie kulturstödet med motsvarande belopp utöver vår budgeterade satsning på ökat kulturstöd.
Majoriteten har också skapat "Fonden för innovativ kultur" där man plöjt ner två miljoner av skattepengarna, varav ungefär hälften har gått till en extern konsult som har fått i uppdrag att fördela resten av pengarna till nyskapande projekt. Förhoppningarna att näringslivet skulle ösa in pengar i projektet har grusats rejält; inte en enda krona har hittills kommit in från näringslivet!
Men det är också sant, som hon skriver, att vi har varit emot den kraftiga avdemokratiseringen som skett inom den kommunala kulturen. Vi tycker att de stora politiska besluten ska tas öppet i nämnden, inte i de slutna rummen mellan borgarråd och tjänstemän!
Miljöpartiet vill att kulturen ska växa! Därför vill vi satsa på kulturens infrastruktur, vi behöver bl.a. fler scener för livemusik och teater. Vi vill återskapa en scen istället för den nedbrunna Tantogården. Vi vill stödja - inte som borgarna - motarbeta spontana kulturprojekt som Cyklopen eller Aspuddsbadet. Vi vill ha en levande kvarterskultur, därför stödde vi t.ex. den gamla Kvartersbion vid Hornstull i övergången till den nuvarande Bio Rio.
Miljöpartiet vill tillsammans med våra samarbetspartier göra en storsatsning på Kulturskolan under nästa mandatperiod. Vi vill att Stockholms kulturskola återigen ska få utmärkelsen "Sveriges bästa kulturskola", som den fick efter vår förra period i majoritet. Samarbetet mellan kulturskolan och skolan ska återuppstå. Det låter som en gammal klyscha, men vad vore det svenska musikundret utan den kommunala musikskolan? Vi vill fortsätta utveckla kulturskolan med fler kurser i nytt modernt kulturskapare som datorgenererad kultur, hip-hop, street-dance, film och annat som lockar en bred generation av unga. Vi vill inte ha den snäva gitarr- och piano-orienterade kulturskola enbart för "kulturvana barn och unga" som den moderatstyrda alliansen utlovar.
Den professionella kulturen – som Sjöstedt menar sig värna – fick en rejäl törn när kulturkonsulenterna i stadsdelarna försvann. Kopplingen mellan kulturskaparna och skolan som konsumenter bröts. Nu har kulturförvaltningen istället på eget bevåg lanserat det utmärkta projektet Kulan vilket vi vill arbeta vidare med. Pengarna från skapande skola ska i första hand användas till att köpa in professionell kultur. Idag har alldeles för stor del gått till att återknyta kontakterna med kulturskolan något som vi vill ska ske på annat sätt.
Miljöpartiet tror på kultursponsring, men vi vet att det är svårt och kostnadskrävande att få sponsorer. Därför vill vi ändra nuvarande regelverk, något som den moderata kulturministern har misslyckats med.
Nu föreslår vi också mer kultur på våra äldreboenden. Vi vill se en bred pallett av kulturutövare - såväl clowner som andra - som tillgodoser de äldres stora behov av kultur.
onsdag 28 juli 2010
Om begreppet vågmästare
Vågmästaren var i det gamla urbana samhället en kommunal tjänsteman som kontrollerade och ansvarade för den allmänna stadsvågen och såg till att handeln flöt på utan fusk eller misstankar. En central figur i det tidiga kapitalistiska samhället.
Numera används begreppet förmodligen uteslutande i politiska sammanhang och för det parti som kan avgöra en eventuell tveksam majoritetssituation i en vald församling. Som DN skriver idag kan just en sådan situation uppstå efter valet den 19 september. SIFO har i natt presenterat en av alla dessa otaliga opinionsundersökningar, och den visar att den moderatstyrda alliansen har stöd av 48,6% av väljarkåren, de rödgröna har 44,7. Krist- resp. Sverigedemokraterna balanserar på vardera 4%.
Den märkliga analysen dom DN-skribenten då gör är att det är Sverigedemokraterna som i ett sånt läge skulle bli vågmästare.
Analysen är naturligtvis felaktig eftersom SD aldrig kan bli vågmästare!
Samtliga rödgröna partier har (till skillnad från allianspartierna) tydligt deklarerat att något samarbete med SD aldrig kan komma på fråga. Således kan inte SD heller bestämma något majoritetsförhållande.
Det är alltså alltid något av de etablerade riksdagspartierna som ska anses som potentiella vågmästare. Att S och M kommer att ingå koalition efter valet måste dock anses som uteslutet. Att V väljer högerblocket likaså. Och ingen förväntar sig nog heller att KD byter block.
Alltså är det Centern, Folkpartiet eller Miljöpartiet som är de enda potentiella vågmästarna på morgonen den 20 september. (Sviker Moderaterna kan emellertid SD bli "stödparti", men det är ett annat politiskt begrepp.)
Numera används begreppet förmodligen uteslutande i politiska sammanhang och för det parti som kan avgöra en eventuell tveksam majoritetssituation i en vald församling. Som DN skriver idag kan just en sådan situation uppstå efter valet den 19 september. SIFO har i natt presenterat en av alla dessa otaliga opinionsundersökningar, och den visar att den moderatstyrda alliansen har stöd av 48,6% av väljarkåren, de rödgröna har 44,7. Krist- resp. Sverigedemokraterna balanserar på vardera 4%.
Den märkliga analysen dom DN-skribenten då gör är att det är Sverigedemokraterna som i ett sånt läge skulle bli vågmästare.
Analysen är naturligtvis felaktig eftersom SD aldrig kan bli vågmästare!
Samtliga rödgröna partier har (till skillnad från allianspartierna) tydligt deklarerat att något samarbete med SD aldrig kan komma på fråga. Således kan inte SD heller bestämma något majoritetsförhållande.
Det är alltså alltid något av de etablerade riksdagspartierna som ska anses som potentiella vågmästare. Att S och M kommer att ingå koalition efter valet måste dock anses som uteslutet. Att V väljer högerblocket likaså. Och ingen förväntar sig nog heller att KD byter block.
Alltså är det Centern, Folkpartiet eller Miljöpartiet som är de enda potentiella vågmästarna på morgonen den 20 september. (Sviker Moderaterna kan emellertid SD bli "stödparti", men det är ett annat politiskt begrepp.)
tisdag 27 april 2010
End of the line?
Foto: Mats Berglund
Stopp här!?
Bilden föreställer bygget av nya Resecentrum i Umeå, ändhållplats för Botniabanan. Om det är en vacker byggnad låter jag vara osagt - och det mesta av snön har smält bort sedan bilden togs för några veckor sedan - men den är min närmsta granne och jag kan se den från mitt fönster.
Härifrån ska man kunna åka tåg ner till Ångermanälven där tåget via några länkar kopplar på Norra stambanan. Invigning av första delsträckan ner till Ö-vik sker i höst. Nästa år ska man kunna åka tåg mellan Stockholm och Umeå på knappt sex timmar.
Sedan är det tänkt att man ska kunna fortsätta sitt moderna resande upp genom det västerbottniska och norrbottniska kustlandet, via orter med exotiska namn som Robertsfors, Piteå, Luleå. Norrbotniabanan ansluter sedan till Malmbanan, stambanan och Haparandabanan, och man kommer nästan hur långt som helst.
Men med den nuvarande regeringens infrastrukturpolitik tycks det som att resandet kommer att ta stopp vid Resecentrum i Umeå. Norrbotniabanan finns inte med i det transport-PM som kom lagom inför budgetproppen för ett par veckor sedan. Alliansens pengar räcker inte till. De stannar i Stockholm och ska användas till en extremt onödig motorväg - Förbifart Stockholm. Dystert läge i Västerbotten!
Bra balanserad rödgrön och miljövänlig politik står nu mot en förlegad och klimatfarlig blåbrun infrastrukturplan inför valet i september! Debatten under det senaste dygnet har också - med all tydlighet - än en gång visat hur framför allt Centern har givit upp varje ambition att vara ett miljöparti. Se gärna på svt's och tv4's klipp med infrastrukturminister Åsa Torstensson i debatt mot Peter Eriksson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
