tisdag 24 augusti 2010

Om klåfingrighet och avdemokratisering

Kulturborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt (fp), skriver återigen på sin blogg om Miljöpartiets "klåfingrighet" i kulturpolitiken.

Madeleine Sjöstedt har en märklig syn på demokrati. Det är tydligt att när oppositionen kommer med förslag så är det klåfingrighet, men när hon själv kommer med förslag är det… direktiv?

Det är sant att vi har haft en konflikt under mandatperioden. Det konflikten handlar om är bl.a. att jag flera gånger under perioden har kritiserat henne för att hon har fört över en rad politiska beslut från nämnden till tjänstemän. Samtidigt har hon sett till att åtminstone en hög chef har fått avgå för att han vägrade följa hennes egna direktiv.

Det Madeleine Sjöstedt har gjort under mandatperioden är alltså att i praktiken föra över mer makt till sig själv och slutna rum, och bort från öppna protokoll och insyn.

Några exempel: Hon har avskaffat kulturstödsdelegationen. Där politikerna tidigare satt med och fattade besluten över vilka verksamheter som ska få stöd, tas besluten idag ensamt av tjänstemännen. Hon har avskaffat biblioteksråden som gav medborgarna insyn i de lokala bibliotekens verksamheter. Och hon har genom eget beslut kraftigt ändrat kulturskolans verksamhetsinriktning, utan beslut på nämnden.

Madeleine Sjöstedt talar om klåfingrighet. Jag kallar det avdemokratisering.

2 kommentarer:

ertigo sa...

"Hon har avskaffat kulturstödsdelegationen. Där politikerna tidigare satt med och fattade besluten över vilka verksamheter som ska få stöd, tas besluten idag ensamt av tjänstemännen."
- Det är riktigt. Vi tycker inte att de kulturverksamheter som senast bjöd kulturnämnden på kaffe ska få mest stöd. Vi tror inte heller att kulturnämnden har kompetens att bedöma vilka verksamheter som har den kvalitet som behövs för att fördela verksamhetsstöd. Ni tycker annorlunda.

"Hon har avskaffat biblioteksråden som gav medborgarna insyn i de lokala bibliotekens verksamheter."

- Vår bild är inte att biblioteken är stängda för insyn. Hur kan du tycka det. De politiskt tillsatta biblioteksråden hade en massa åsikter om verksamheten. Varför var det bra?

"Och hon har genom eget beslut kraftigt ändrat kulturskolans verksamhetsinriktning, utan beslut på nämnden."
- Hm, jag vill minnas att vi både har lagt en skrivelse i nämnden och fattat beslut om uppdraget i fullmäktige. Det kan knappast sägas vara ett eget beslut. Men ni kanske tyckte det var bättre förr, när kulturskolan inte hade ett uppdrag?

Erik Jennische
Kultur- och idrottsroteln i Stockholms stadshus.

mats sa...

Erik, jag har hört det där om kaffe ett par gånger tidigare både från dig och från Madeleine.

Till skillnad från er tycker vi att det är bra om också fritidspolitikerna åker runt till kulturinstitutionerna och träffar kulturarbetarna och diskuterar verksamhet, ekonomi och annat. Att då bli bjudna på kaffe är väl bara trevligt, kaffe underlättar ofta diskussionerna.

Men att vi fritidspolitiker därmed anses vara korrupta, det är en rätt allvarlig anklagelse och den får faktiskt stå för dig, och för Madeleine!

Vi vet också att vi politiker har kompetens. Förutom att vi på den rödgröna sidan just nu råkar har spetskompetens på åtminstone Stockholms teaterscen (Ann Mari Engel - V) och Stockholms konst och design (Kerstin Wickman - MP), så har ju politiker från alla partier per definition ett nätverk inom respektive parti och bland kommuninvånarna, alla våra väljare.

Det är en kompetens som förvaltningen inte kan täcka. Ett samarbete i en kulturstödsdelegation mellan tjänstemän och politiker innebär därför en demokratisering av kulturstödet.

Jag skulle önska att ni borgerliga politiker inte hade så dåligt självförtroende. Jag tror att också ni är kompetenta!

Precis som med kulturstödet är det med biblioteksråden bra om politikerna kommer närmare verksamheterna. Det öppnar insynen och stärker medborgarinflytandet.

Detsamma gäller för övrigt också andra verksamheter. Varför lade ni t.ex. ner Stadsmuseinämnden? Den som er partikamrat Stella Fare inrättade. Det är tydligt att demokrati kostar för mycket i ett borgerligt Stockholm?