onsdag 7 december 2011

Bokslut i arenafrågan

Så har Styrelsen för Djurgårdens IF FF äntligen meddelat att de lägger ner planerna på att bygga en ny arena.

Frågan har varit långdragen, inte minst på grund av de borgerliga partiernas hycklande i frågan. I två valrörelser har Djurgårdens fans blivit lovade en ny arena, trots att projektet så uppenbarligen varit omöjligt. Jag har flera påpekat det olämpliga i att utfästa den typen av vallöftet, både i kommunfullmäktige och på min blogg.

Dagens besked bör dock ses som glädjande för alla parter: Stockholmarna behöver inte betala för, eller ta ansvar för ett högriskprojekt som en ny arena skulle ha varit. Det samma gäller självklart också fotbollsklubben, som hade riskerat ekonomiskt obestånd om planerna fullföljts. Och för Stockholmsfotbollen kan minst två klubbar vara med och satsa på en arena vilket betyder större stabilitet och sannolikt bättre matchinramningar.

Fortsatt sänkta ambitioner i det fria kulturlivet

Det var många upprörda röster som höjdes för ett år sedan när den moderatledda majoriteten i Kulturnämnden halverade kulturstödet för flera etablerade institutioner och verksamheter. Syftet var att ett halverat stöd under 2011 skulle ses som ett "omställningsstöd" inför 2012 då stödet helt skulle dras in.

Nu har beskedet inför 2012 kommit. Det är glädjande att några verksamheter får behålla sitt stöd, men mycket trist den borgerliga majoriteten verkställer hoten och att flera av de varslade institutionerna helt blir av med sitt kommunala bidrag.

De verksamheter det gäller är:

1. Barnens underjordiska scen - Får stödet något höjt från den halverade nivån (400.000 kr)
2. Folkkulturcentrum - Får behålla sitt halverade stöd (137.500 kr)
3. Stallet/RFoD - Får behålla sitt halverade stöd (290.000 kr)
4. Tidskriftsverkstaden/TVS - Blir av med hela stödet
5. Danscentrum - Blir av med hela stödet
6. Fria Teatern - Får behålla sitt halverade stöd (480.000 kr)
7. Carl Elds ateljé - Får behålla sitt halverade stöd (125.000 kr)
8. Konstnärernas kollektivverkstad - Får behålla sitt halverade stöd (600.000 kr)

Nyligen klubbade kulturnämnden igenom en ny struktur för bidragsgivningen. Ett av syftena med det nya systemet var att komma bort ifrån den "inlåsningseffekt" som det gamla systemet inneburit, och samtidigt göra systemet mer flexibelt.

Miljöpartiet röstade för det nya systemet men påpekade samtidigt att den främsta orsaken till inlåsningen, har varit sex år av sänkta budgetambitioner från den borgerliga majoritetens sida. Vi vill satsa mer pengar på den fria kulturen.

Men vi tror också på att satsningar på kulturens infrastruktur är betydligt bättre och mer tillväxtskapande än det bonussystem som den politiska majoriteten har satt sin tilltro till, men som hittills inte renderat några effekter överhuvudtaget. Det är därför med extra stor sorg jag konstaterar att flera sådana infrastrukturella institutioner har fått sänkt eller helt indraget stöd.

Ur miljöpartiets särskilda uttalande:

För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.

tisdag 6 december 2011

Monopolsituationen bland Stockholms biografer förstärks

Kulturhuset tillkännager i ett pressmeddelande att Klarabiografen, som hittills varit en kommunal biograf, från och med nästa år kommer att övergå i SF Bio. Syftet anges vara att Kulturhuset inte har kompetensen att driva en biograf, och att det öppnar möjligheter till ett större filmutbud i och med övergången.

Jag är inte nöjd med detta. Vi har idag närapå en monopolsituation bland Stockholms biografer, och denna situation förstärks ytterligare i och med att stadens enda kommunala biograf övergår till det stora monopolet SF Bio.

Miljöpartiet har istället gått åt det motsatta hållet. Vi har verkat för att undersöka möjligheten att driva en reguljär kommunal biograf, som i likhet med den kommunala teatern, Stadsteatern, ska ha som syfte att bredda utbudet genom att erbjuda kultur av hög kvalitet till Stockholmarna.

Miljöpartiet har tidigare visat ett stort engagemang i filmfrågan, bland annat genom att säkerställa att den tidigare Kvartersbion vid Hornstull fick fortsätta sin verksamhet genom övergången till Bio Rio i regi av Folkets hus och parker.

onsdag 23 november 2011

Ny bok: "Offentliga rum"

Jag medverkar med en text om folkmassor och gatubråk i gamla Stockholm i en nyutkommen bok. Det är Samfundet S:t Eriks årsbok med titeln och temat "Offentliga rum". Mer om boken kan man läsa på Epsteins blogg.

Förutom jag själv medverkar en fin skara skribenter, bl.a. mina historikerkollegor Mats Hayen på Stadsarkivet samt professorerna Anna Götlind, Klas Åmark, Herman Schück och Sven Lilja. Ulf Sörenson har varit redaktör för arbetet och boken är utgiven på Balkong förlag.

Boken kan införskaffas här eller i Stadsmuseets butik.
 

Kan man lita på stadens tjänstemän?

Jag är ledamot av Stockholms stads Kulturnämnd. I mitt politiska arbete är jag helt beroende av en öppen och bra dialog med kulturförvaltningen. Förhållandet mellan politiker och tjänstemän måste präglas av ömsesidig respekt och förtroende för att arbetet ska fungera.

Jag har själv ett mycket högt förtroende för kulturförvaltningen och dess personal. Såvitt jag kan minnas har de under alla år jag varit politiker skött sitt arbete oklanderligt och professionellt, och så gott som alltid agerat modigt och med hög svansföring. Men hur står det egentligen till i andra nämnder och förvaltningar?

Jag tänker närmast på trafikkontoret, där flera märkligheter har inträffat:
  • Tidskriften ETC avslöjade för någon månad sedan hur ett smutsigt spel om Slussen har utspelat sig under många år på gatukontoret/trafikkontoret. Styrande borgarråd från båda blocken har konsekvent undanhållits fakta, och serverats lögner bl.a. om vilket skick byggnaden är i. Detta har medvetet lett till att Slussen – som förmodligen är kommunens enda byggnad i verklig "världsklass" – har fått förfalla i stället för att underhållas. Hur många miljarder kronor det spelet har, och kommer att, kosta skattebetalarna är omöjligt att säga. Men nu står vi här med en decennielång byggprocess och ett trafikkaos, samt mångmiljardbelopp i byggkostnader framför oss.
- Trafikkontorets tjänstemän driver en egen agenda!

  • Trafikkontorets "trädexperter" har dömt ut TV-eken. Man hävdar att den är genomrutten, fallfärdig och helt livsfarlig för stockholmarna. Men en hel kader av oberoende arborister och trädforskare har under de senaste dagarna visat upp tydliga resultat på att eken lever och står stabilt.
- Trafikkontoret tjänstemän ljuger för politikerna!

  • Och nu senast tycks trafikborgarrådet Ulla Hamilton ha blivit grundlurad. Samtal har förts mellan hennes tjänstemän och organisationen City i samverkan. Men Hamilton har uppenbarligen inte blivit informerad ordentligt av sina tjänstemän vilket har lett den pinsamma situationen med ett borgarråd inklämt mellan två jordekorrar i jätteformat.
- Trafikkontorets tjänstemän undanhåller information för politikerna!


Oavsett vad man anser om TV-eken, Slussen eller gigantiska jordekorrar, så är det en demokratisk skandal av stora mått som tycks utspela sig på trafikkontoret. Och det tycks också vara en kultur som har funnits där länge och satt sig i väggarna!

___
» Bilden är tagen från DN.se Foto: Jessica Gow / Scanpix

lördag 12 november 2011

Nytt system för kulturstöd i Stockholm

I veckan som gick klubbade kulturnämnden i Stockholms stad ett nytt system för fördelningen av kulturstöd. Det var, med undantag för vänsterpartiet, en ening nämnd som stod bakom förvaltningens förslag.

Kulturstödet har fått kraftig kritik från kulturlivet, inte minst sedan flera verksamheter fick halverat anslag förra året med en föraning om helt indraget stöd inför 2012. Även bonussystemet har rönt massiv kritik.

Även processen att ta fram det nya systemet har kritiserats. Men förvaltningen och kulturborgarrådet lyssnade på kritiken, tog tillbaka förslaget och lät kutlurlivet granska förslaget i ett samråd. Vi i Miljöpartiet anser nu att förslaget har processats tillräckligt, vi tycker också att vi har fått gehör från förvaltningen för våra synpunkter, och att det nya systemet är redo att sjösättas.

Dock är det lång ifrån perfekt. Vi kommer att bevaka implementeringen och har begärt en grundlig revision och översyn inom några år. På nämnden sammanträde framförde vi en rad synpunkter och önskemål inför den fortsatta processen och implementeringen av stödsystemet. Våra synpunkter gäller bland annat: kontinuiteten, kompetensöverföringen, kulturens infrastruktur och att bonussystemet borde ha lagts ner och de pengarna gått in i det stora systemet.

Vårt särskilda uttalande i sin helhet:

2011-11-08
Kulturnämnden
Ärende 13
Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet
Mats Berglund (MP)
Marja Sandin-Wester (MP)

Särskilt uttalande

Det fria kulturlivet är nödvändigt för att Stockholm ska vara en vital kulturstad och det främjar den kulturella mångfalden. Att skapa förutsättningar för ett starkt kulturliv vid sidan av institutionerna är ytterst en fråga om yttrandefrihet och demokrati. Det är därför viktigt att stadens kulturstöd till fria kulturorganisationer används på ett effektivt sätt. Vi är positiva till förslaget, men har också en rad synpunkter samt vissa förslag på förändringar.


Sammanfattning:

- Viss oro för långsiktigheten och att kontinuiteten kan brytas.

- Starkare fokus på infrastrukturellt stöd.

- Systemet måste vara genomskinligt med tydliga ansvarsfördelning och erbjuda god insyn i referensgruppens och förvaltningens arbete.

- Förvaltningens roll bör utökas till ett coachande, stödjande och praktiskt serviceanpassat uppdrag.

- Finansieringen måste bli stabilare. Lokalhyresökningarna måste hejdas.

- Planera för en stor översyn och revidering, och därefter kontinuerliga revideringar med några års mellanrum.


Våra förslag inför framtida revideringar:

- De s.k. växtpengarna bör ingå i systemet.

- Utöka stödet så att även t.ex. konsthantverkare och formgivare får möjlighet att söka.


Kontinuitet: Flera av samrådets instanser ser positivt på möjligheten att söka flerårigt stöd. Men frågan är dels om maxtaket på tre år ger tillräcklig trygghet och dels hur många som kommer att ha möjligheten att få dessa stöd. Ett av syftena med det nya systemet är att bryta inlåsningseffektens negativa sidor. Men inlåsningen bidrog också till en trygghet för de kulturföreningar som var inne i systemet. Det är av stor vikt att denna trygghet, som också inbegriper långsiktighet och säkrad kompetensöverföring inte får gå förlorad med det nya systemet.


Infrastrukturellt stöd: Av regelverket framgår att projektstöd enbart kan sökas för publik verksamhet. För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.


Transparens: I samrådssvaren påtalas vikten av en tydlighet och transparens i ansvar och beslutsbehörighet i ansökningsförfarandet. Rollfördelningen mellan nämnden, förvaltningen och referensgruppen måste skärpas. Dessutom bör ett system för granskning utarbetas. Där bör ingå en fristående kontrollinstans, gärna med internationell kompetens, peer-review samt en utomstående revision.


Referensgruppen: Det formella tillsättandet av referensgruppen bör ske genom beslut i kulturnämnden efter förslag från kulturförvaltningen. Referensgruppen bör förutom experter och kulturproducenter också innehålla personer som representerar kulturkonsumenterna. Vi vill att den demokratiska/politiska nivån ska komma in i ett tidigare skede än i dag där nämnden har det politiska ansvaret men knappt någon insyn i beredningen. Ett sätt för nämnden att under beredningens gång få insyn, och också kunna vara ett bollplank till referensgruppen, är att tillsätta en beredningsgrupp med minst en politiker från varje parti. Den gruppen träffas innan ärendet hamnar hos förvaltningen/nämnden och synar referensgruppens förslag. Ett annat sätt är att kulturnämnden ges möjlighet att själva nominera två eller tre politiskt tillsatta ledamöter att ingå som fullvärdiga medlemmar i referensgruppen och då som representanter för kulturkonsumenterna bland övriga experter och kulturproducenter.


Kulturförvaltningen bör förutom att ha det övergripande ansvaret för att upprätthålla ansökningssystemet även få en mer serviceanpassad roll mot det fria kulturlivet. Förvaltningen bör bistå med stöd att författa korrekta och starka ansökningar samt ge råd och support till verksamheter som fått avslag för att deras ansökningar ska kunna stärkas inför kommande ansökningstillfällen. Men förvaltningen bör också stödja i synnerhet de mindre verksamheterna med praktiska göromål såsom bokföring, teknisk support, vaktmästartjänster, osv. Detta bör kunna ske genom gemensam upphandling för att hålla kostnaderna nere för verksamheterna.


Finansiering: Den främsta orsaken till ”inlåsningseffekten” är att det är för lite pengar i systemet. De senaste åren har kostnaderna för det fria kulturlivet ökat samtidigt som kulturstödet har legat i det närmaste oförändrat. Dessutom har staden vuxit och prognoserna för framtiden är fortsatt stark tillväxt vilket ställer höga krav på en starkare budget. Av samrådsunderlaget framgick dessutom att kostnaderna för kulturlokaler har ökat sedan det politiska majoritetsskiftet 2006. Samrådsunderlagets svar på detta är att kulturlivet måste i högre utsträckning dela på lokalerna samt öka sin egenfinansiering. Detta är två viktiga bitar, men vi kommer inte undan att den absolut viktigaste pusselbiten i en hållbar finansiell utveckling är att lokalkostnadsökningarna måste hejdas. Kulturen måste ha möjlighet att hålla lokaler till rimliga kostnadsnivåer. För det behövs en bred samverkan mellan kulturnämnden och flera av stadens förvaltningar. Stadens egna bostadsbolag bör gå före och hålla nere hyresnivåerna. Därutöver måste tydliga konsekvensutredningar göras med kulturen i fokus vid försäljningar av stadens fastighetsinnehav. Såväl försäljningen av Centrumkompaniet som den massiva ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter har tydligt medfört ökade kostnader för det fria kulturlivet.


Uppföljning och revidering: Idag är mycket oklart vilka effekter som det nya systemet får framöver. Vi förväntar oss därför en kontinuerlig utvärdering av systemet med årlig avrapportering till nämnden. Dessa utvärderingar bör ligga till grund för förändringar och justeringar av stödsystemet. Men därutöver bör förvaltningen redan nu rikta in sig på en större översyn och revidering – med beslut i Kulturnämnden – vart tredje år.



Utöver det som nämns ovan har vi några synpunkter som inte är förankrade i förslaget, men som vi gärna ser implementerade framöver.


Växtpengarna: Incitamentsstrukturen, de s.k. ”växtpengarna” diskuteras inte i underlaget, utan är undantagna från det föreslagna stödsystemet för kulturstöd och utvecklingsstöd. Det är olyckligt och bör rättas till. Kulturbonusen är missriktad och djupt ifrågasatt av kulturlivet och bör avskaffas helt. Fonden för innovativ kultur är med sin externa konsult oerhört kostnadsineffektiv. Kompetensen för fördelningen bör ligga på kulturförvaltningen och stödet bör ingå i det ordinarie kulturstödet och utvecklingsstödet. Likaså saknas anledning till att den unga musiken hålls utanför. Vad gäller Kulturdirekt är det att betrakta som ett infrastrukturellt projekt och bör därför prioriteras i fördelningen inom ramen för kulturstödet. Målet om full självfinansiering bör lyftas bort från Kulturdirekt som därmed görs behörig att söka stöd i normal ordning.


Utökat stöd till konsthantverkare m.fl.: Miljöpartiet har under lång tid drivit frågan om ett utökat kulturstödssystem där fler kulturutövare, till exempel konsthantverkare och formgivare, har möjlighet att ta del av systemet. Dessa grupper av kulturutövare som ofta inte har möjlighet att erhålla ateljéstöd står idag i praktiken helt utanför det kommunala stödsystemet.


___
Mer om nya kulturstödet: SvD, SR.

tisdag 8 november 2011

Om att välja grönt borgarråd

I morgon (9 nov) väljer medlemmarna i Miljöpartiet de Gröna i Stockholms stad ett nytt borgarråd efter Per Bolund som lämnade posten för att bli ekonomisk talesperson i den gröna riksdagsgruppen. Jag kommer rösta på Daniel Helldén, det har jag redogjort för tidigare. Men det här inlägget handlar om annat.

Vi har valt att ha en öppen process med många kandidater. Men debatten runt borgarrådsvalet har tyvärr varit allt annat än snygg och städad. Flera påhopp och personangrepp har förekommit. Debatten i de sociala medierna har inte handlat om politik och förmåga till ledarskap, istället har den dominerats av ständiga försök att misskreditera åsiktsmotståndare.

Valberedningen fick sig en känga av vårt tidigare språkrör, som i sin tur attackerades med orden ”Göran Persson-fasoner”. Kanslichefen på stadshuset tog ställning för en kandidat och fick med diverse otidigheter veta att han som tjänsteman borde hålla sig utanför processen. Flera Slussen-aktivister såg en av kandidaterna som den bästa och försökte få medlemmar att rösta utifrån ett politiskt perspektiv, men också icke-medlemmar med grön grundinställning att bli medlemmar för denna enda fråga. Det resulterade i en storm på Facebook och Twitter som ett försök att ”kuppa” borgarrådsvalet. Ord som ”vidrigt”, ”skamlöst”, o.s.v. har hörts. En ledamot i fullmäktige och engagerad medlem publicerade en skärmdump med Slussen-aktivisternas brev och personerna bakom detta ”kuppförsök” namngivna, vilket andra ansåg vara ett grovt personpåhopp.

Allt det här riskerar nu att krackelera partiet. Känslorna har kommit i svallning och flera medlemmar har gått till överord (förmodligen även jag). Därför är det oerhört viktigt att det nya borgarrådet – vem det än blir – behandlar alla medlemmar med stor respekt och öppenhet. Och tillsammans med styrelsen, fullmäktigegruppen och alla medlemmar ser till att hålla ihop partiet och föra vår politik framåt. Bara så kan vi vinna valet 2014.

onsdag 26 oktober 2011

Budget för kultur

Idag offentliggjordes oppositionspartiernas skuggbudgetar för Stockholm. En jämförelse mellan partiernas satsningar på kultur bekräftar det jag befarade tidigare, att Miljöpartiets satsning på kultur tyvärr är mycket svag.

Budget 2012
Nettokostnader(mnkr) Kultur  Hela staden  Andel  Skattehöjning
Majoriteten          840,7   32 155       2,61%   0 öre
Socialdemokraterna   881,7   32 697       2,69%  10 öre
Vänsterpartiet       900,8   33 228       2,71%  60 öre
Miljöpartiet         858,5   32 977       2,60%  40 öre*
___
*)MP har utöver detta en grön skatteväxling med höjda parkeringsintäkter.

Kulturens plats i samhället och i människors vardag är en viktig och central del i Miljöpartiets politik och har sina rötter djupt ner i den gröna ideologin. Det handlar både om livskvalitet och demokrati, men också om klimatsmarta konsumtionsmönster och hållbara samhällen. Att utvecklingen de senaste åren i Miljöpartiets budgetarbete i Stockholms stad har gått åt fel håll är beklagligt. Jag avser att fortsätta mitt snart tioåriga arbete för att stärka kulturens roll i partiets budgetar och politik.

___
» Jag har tidigare skrivit om den borgerliga majoritetens neddragningar på kulturområdet här. Att siffrorna skiljer sig något från tabellen ovan beror på att jag tidigare använt bruttokostnader istället för nettokostnader. Detta har dock ingen betydelse, trenden och nivåerna är desamma oavsett räknemetod.
» Läs mer om Miljöpartiets budgetreservation här och här

Open Stockholm

Min motion om en friare IT-struktur fick ett relativt positivt bemötande av den borgerliga majoriteten.

Delar av motionen avslogs visserligen, det gällde kraven på fri programvara och plattformsoberoende, dvs. att MacOS, Linux och Windows ska behandlas lika i stadens IT-administration. Men vi fick positiva besked om de delar som gällde öppna standarder och publicering av stadens egen källkod och rådata. Dessutom ska staden inte längre kunna kräva att allmänheten ska ha en viss programvara för att läsa information som staden producerar digitalt.

Nu har stadens förvaltningar glädjande nog också börjat genomföra flera delar i av motionen. Sedan problemet diskuterades i kommunfullmäktige har stadens webb-tv gjorts tillgänglig även för mac-användare.

Men nu lanseras också Open Stockholm! Det är alltså den plattform för öppen publicering av källkod och rådata som jag efterlyste i motionen. Med den här plattformen hoppas vi locka till exempel utvecklare av programvaror och appar. Men det innebär också ett viktigt steg mot en ökad öppenhet, demokrati och insyn i stadens verksamheter.

Det är glädjande att staden tar sitt ansvar och går från ord till handling! Här kan man läsa mer om projektet.

___
» Motionen om en friare IT-struktur skrevs före valet 2010 men blev länge liggande i den kommunala administrationen. De borgerliga politikerna försökte sedan smyga med den i budgetprocessen förra året, men drog tillbaka detta efter att jag påpekade detta under budgetdebatten. På fullmäktiges sammanträde den 26 september kom dock tillslut motionen upp för diskussion och beslut.

Mitt inledande anförande från debatten finns här. Debatten i sin helhet kan läsas i fullmäktiges protokoll, anförandena 136-145. Eller ses i webb-tv här, om man klickar på raden för Utl. 2011.83.

Men frågan är egentligen ännu äldre. Redan under vårvintern 2009 begärde jag i en skrivelse till Kommunstyrelsen att frågan kring plattformsoberoendet skulle behandlas bättre. Tidkriften MacWorld intervjuade mig och skrev om detta.

» Open Stockholm har uppmärksammats i Dagens samhälle, tyvärr utan referens till min motion.

onsdag 19 oktober 2011

Reservation!

Igår sammanträdde Miljöpartiets fullmäktigegrupp för att bestämma den ekonomiska fördelningen mellan Stockholms stads verksamheter inför den skuggbudget som ska presenteras i början av nästa vecka.

Eftersom förslaget från MP:s politiska ledning i Stadshuset innehöll så pass få och dåliga satsningar inom kulturområdet, så tvingades jag att reservera mig mot beslutet.

Jag reserverade mig därmed mot MP:s skuggbudget i sin helhet.

Exakt vad detta innebär får jag fundera på den närmaste tiden. Jag kan naturligtvis inte delta i kommunfullmäktiges budgetdebatt den 16–17 november. Men om jag fortsätter mina uppdrag i fullmäktigegruppen och i Kulturnämnden får framtiden utvisa.

Mötet igår var nog det märkligaste jag varit med om sedan jag engagerade mig i partiet för över tio år sedan. Den borgerliga majoriteten har under sina sex år vid makten kontinuerligt arbetat för att urholka kulturen i Stockholm. I 2012-års budget har borgarna i princip bara en enda betydande satsning, det gäller något de kallar ”kulturellt tillväxtpaket” och innebär, vad vi förstår, en satsning på 27,5 miljoner kronor till barn och ungas kulturupplevelser, i synnerhet i skolan.

Den satsningen ströks i vårt budgetförslag. Miljöpartiets fullmäktigegrupp satt istället på fullt allvar och fördelade dessa kulturpengar åt höger och vänster till alla möjliga andra saker. Min känsla just då var att vi lika gärna hade kunnat fördela ut platser i Stockholm som skulle passa bra att bygga kärnkraftverk på!

Kort därefter tog nästa omröstning vid. Den handlade om vi skulle gå på borgarnas förslag att införa museiavgifter i Stockholm. Att vi överhuvudtaget behövde ha en sådan omröstning var så absurt att ord saknas. Att det dessutom fanns ledamöter i gruppen som inte röstade emot återinförda museiavgifter tog det hela till ytterligare nivåer. Att det sedan var så pass många att inte ens en majoritet av de närvarande röstade emot var droppen som fick mig att lämna lokalen i förtid, och lämna in min reservation. (Nu var visserligen propositionsordningen sådan att förslaget inte krävde majoritetsbeslut. Museiavgifterna kommer trots allt inte att återinföras med MP:s budgetförslag!)

Det var naturligtvis med sorg jag lämnade mötet igår. Jag vill ogärna lägga skulden på Miljöpartiets fullmäktigegrupp. Budgetprocessen har som vanligt varit väldigt hastig, inläsningstiden mycket kort och debatten igår blev upphackad och otillräcklig. Däremot ligger ansvaret helt och hållet på MP:s politiska ledning på Stadshuskansliet – de två gruppledarna och kanslichefen. Faktum är att detta är tredje året i rad som kulturen har fått alldeles för dåliga tilldelning i MP:s budget.

De två gruppledarna, Stefan Nilsson och Emilia Hagberg har båda kandiderat till borgarråd. Mot bakgrund av det jag skrivit ovan stödjer jag Daniel Helldéns kandidatur!

onsdag 12 oktober 2011

Kulturens kräftgång bromsas upp


Idag presenterade den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus sin budget för 2012.
Det handlar om en total budget på drygt 35 miljarder kronor. Skattesatsen är oförändrad sedan förra året, men för att klara kostnaderna fortsätter Sten Nordin (MP) att plocka ut ohållbart mycket från stadens besparingar, vilket vi har kritiserat honom för under flera år.

Kulturen får oväntat mycket resurser i år. För första gången sedan det borgerliga maktövertagandet 2006 så minskar inte kulturens andel av budgeten. Dock bör sägas att den inte heller ökar.

Kulturnämnden får 937,1 mnkr vilket är en ökning från förra året med hela 32,5 miljoner. Men då ska vi komma ihåg att man räknar en intäkt på 5 miljoner för den slopade fria entrén på stadens museer. Dessutom måste man räkna upp för priser och löner, vilket vi förra året beräknade kosta runt 17 miljoner.

Kvar blir dock ändå ett reformutrymme på c:a 10,6 miljoner kronor. Större delen av detta satsas på stöd till det fria kulturlivet vilket är positivt. Förhoppningsvis kan det leda till att de grupper som hotades av indraget stöd förra året nu ändå kan få möjlighet att fortsätta med sina verksamheter.

Men, i jämförelsen med förra året måste man också väga in att hösten 2010 lade borgarna sin svagaste kulturbudget någonsin!

Som diagrammet ovan visar har kulturen totalt sett fått se en minskning motsvarande runt 78 miljoner kronor sett i relation till Stadens övriga verksamheter under de moderatledda åren i Stadshuset. Även om raset (tillfälligt?) har stoppats upp är läget illavarslande. Stockholm behöver kulturen, både för stockholmarnas välmående och som motor för hela samhället. Och Kulturen behöver muskler i form av starkare infrastrukturer och större resurser.

Men hur det ska gå till får vi veta när vi i Miljöpartiet lägger vår budgetreservation den 25 oktober.

Budgeten klubbas slutgiltigt efter debatten i kommunfullmäktige 16–17 november.

___
» Miljöpartiets pressmeddelande om den borgerliga budgetpropositionen.

tisdag 11 oktober 2011

Kulturarvet avgiftsbeläggs

Stockholms museer blir återigen avgiftsbelagda. Det framgår i en artikel i SvD. Syftet är naturligtvis att den borgerliga majoriteten måste spara pengar. 2 miljoner tillförs i årets budget, men besparingarna de senaste åren har varit långt större än så, och nu måste alltså besökarantalet minska för att hålla de löpande kostnaderna nere.

Det är mycket tragiskt. Vårt gemensamma kulturarv bör vara fritt tillgängligt för alla; så fungerar biblioteken och så borde även museerna fungera.

När de rödgröna partierna hade majoriteten senast infördes fri entré på såväl stadens som statens museer. Den borgerliga regeringen skyndade dock med att återinföra avgifterna på de statliga museerna. Men i Stadshuset har fram tills nu, i synnerhet folkpartiet, haft hög svansföring och envist hållit kvar det fria insläppet på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Nu faller dock svansen och det är dags att montera in vändkors och spärrar i museifoajéerna.

Fri entré-reformen har varit oerhört uppskattad av stockholmarna. Ett decennium av fritt inträde på våra museer har visat att helt nya besökargrupper har hittat till museerna, det gäller bland annat grupperna unga vuxna och medelålders och äldre män. Även besöksmönstren har förändrats. Med fri entré har man haft möjlighet att betrakta utställningarna i lugnare tempo med mer kvalitet. Varje besök har blivit kortare då man har haft möjlighet att återkomma.

Men mönstret med fler och kortare besök, har naturligtvis också kostat. Den stora besparingen i en återinförd entréavgift ligger inte på intäktssidan utan i minskade kostnader för städning, underhåll och annat. Den borgerliga politiken går alltså ut på att minska tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv, för att få fortsatt utrymme för skattesänkningar. Det är en cynisk politik, långt bort från det gröna Stockholm som Miljöpartiet förespråkar.

onsdag 28 september 2011

En friare IT-struktur

Debatten om en friare IT-politik har äntligen nått Stadshuset. Det var via min motion som ärendet kom upp i fullmäktige. Här är mitt inledningsanförande.

Fru ordförande,

fullmäktigeledamöter och åhörare här på läktaren och via webbradio. Och de stockholmare som har Windows i sina datorer kan också följa den här debatten via webb-tv. Svårare tyvärr då för de som använder MacOS, har jag märkt*).

Och det är bland annat det som den här motionen handlar om: All digital information som Staden producerar ska vara:

Plattformsoberoende – fungera lika bra i Windows-, Mac- och Linux.
och, den ska bygga på fri programvara,
och öppen källkod.

Så är det inte idag. Webb-TV funkar inte. Här har jag en helt nyproducerad DVD-skiva från en av Stadens förvaltningar. På baksidan står att skivan är ”avsedd för PC-datorer med minst Windows XP”. Innehållet på skivan är dessutom gjort som en programvara som man måste installera, och det programmet bygger inte på öppen källkod eller öppna standarder.

Det som är bra med skivan är att den tillgängliggör rådata. (Tyvärr är den inkapslad i programvaran.)

Nu är den här skivan från Stadsarkivet. Och det är en förvaltning i Staden som trots allt är väldigt bra på IT och på att tillgängligöra rådata, fritt via sin hemsida och via Stockholmskällan. Och det är också något som min motion handlar om. Att staden – via Stadsarkivets projekt, Navet, E-arkiv och e-doc – ska öppna upp och tillgängliggöra den rådata som staden producerar.

Det är data som är offentligt finansierad (och offentlig genom arkivlagen, oftast!) och ska kunna användas av vem som helst. Och det vill vi underlätta. – Det är en demokratifråga!

Jag är medveten om att motionen är ganska lång, och spänner över många områden. Kan låta rätt teknisk också: Den handlar om:

Plattformsoberoende
Öppen programvara
Öppna filformat och standarder
Och vår egen rådata

Och det är lite för lätt för politiker att skygga för det tekniska, och skjuta över frågorna till IT-avdelningarna. Men det viktiga med motionen är att påtala att: det här är inte tekniska frågor. Det är politik! En friare IT-struktur handlar om demokrati! Och det är vi politiker som väljer var på den demokratiska skalan vi vill placera in… Stockholms kommun.

Staden använder idag i hög utsträckning proprietär (inlåst) programvara, trots att fullgoda alternativ finns på marknaden. (Open Office för dokumenthantering, Mozilla för e-post och webbhantering). Genom den här snäva upphandlingsprocessen vi använder, så driver vi i staden i praktiken en konkurrenshämmande verksamhet, i en känslig bransch där konkurrensen borde vara stor. Och där Stockholms kommun som är en så pass stor aktör måste ta ett större ansvar. Det gäller inte minst i skolorna, inför skoleleverna – våra unga konsumenter.
-

Jag förstår svaret från majoriteten som att, att-satserna om: öppna standarder och publicering av egen källkod och rådata i princip bifalls, och att vi inte ska kunna kräva att externa användare (allmänheten) ska ha en viss programvara.

Om vi lyckas genomföra det så har vi kommit en bit på väg: Mac- och Linux-användare kommer kunna följa fullmäktige via webb-TV.

Men att det är avslagfri programvara och plattformsoberoendet. Att vi alltså fortsätter t.ex. att ensidigt fostra våra skolelever till att bli Microsoft-användare.


Bifall till Miljöpartiets reservation
_ _


____
*) Sedan jag påpekade att webb-tv inte fungerar för mac-användare tycks detta ha åtgärdats. Fullmäktiges webb-tv- och radiosändningar kan följas från den här sidan. IT-debatten kan följas här, om man klickar på raden för Utl. 2011.83










Mer forskning på stadens museer

Här är mitt inledande anförande i debatten om min motion: "Satsning på mer forskning på stadens museer", från kommunfullmäktiges sammanträde i måndags.

Ordf. fullmäktige...

Den här motionen syftar till att stärka kompetensen på stadens förvaltningar. I ett första steg är det våra museer det handlar om. Men andra förvaltningar bör vara med. Flera är redan idag forskningsstyrda: Stadsarkivet och USK till exempel. Men, miljöarbetet, trafikplanering, stadsplanering… sådana verksamheter, som redan idag både använder forskning och själva genererar forskning i sin verksamhet.

Kompetenslyft behövs alltid! Det blir väldigt tydligt när man läser remissvaren, som alla (utom stadsledningskontoret av någon anledning) är positiva – mycket positiva – till motionen.

Motionen går ut på att: staden ska knyta till sig forskare. De (forskarna) ska ha förvaltningarna som sin arbetsplats, och forska om stadens verksamheter. De kommer in med kompetens, och bidrar till att öka kunskapen kring vissa områden. Kostnaderna är låga. Budgetpåverkan är liten eftersom finansieringen ska sökas externt: Från de statliga forskningsråden eller privata stiftelser. Men också EU.

Pengarna kommer utifrån, det är det viktiga. Så motionen syftar också till att stärka stadens budget och finanser.

I Sverige har vi en tradition där universiteten haft närmast monopol på offentlig forskning. Så har det inte alltid varit, och så är det inte heller i många andra länder. I Danmark till exempel, är museerna betydligt starkare forskningsmiljöer än i Sverige. Men vi har goda exempel också i Sverige; jag nämner Upplandsmuseet i motionen som har lyckats dra till sig flera forskningsprojekt i mångmiljonklassen.

Det blir en viss konkurrenssituation gentemot högskolor och universitet om fler aktörer blandar sig in. Det är positivt. Det är en konkurrens som universiteten skulle må väl av, och där vi – som kommun – har konkurrensfördelar. Både Vetenskapsrådet och Riksbanken till exempel, har länge kritiserat lärosätena för deras alldeles för höga kostnader för lokaler och administration. Uppemot hälften av ett beviljat belopp kan försvinna den vägen. Men där kan vi lägga oss betydligt lägre, och därmed få ut mer forskning för samma pengar. (Så har andra gjort.)

Men man ska inte se konkurrensen alltför strikt. Medel bör sökas tillsammans med lärosätena. Det är så vi kan locka de bästa forskarna och så stärker vi våra ansökningar.

Jag vill med den här motionen inte tvinga förvaltningarna och förvaltningscheferna till något. Men däremot bygga upp strukturer som gör det lättare för cheferna att stärka kompetensen på sina avdelningar. Underlätta att göra förstudier, och därmed starka ansökningar.

Att en kommunal förvaltning står som huvudman för ett forskningsprojekt är knappast något konstigt. Stadsarkivet har flera forskningsprojekt: Om Tidigmoderna konkurser, till exempel, finansierat av Riksbanken. Och ett om Grosshandlare, där Söderbergsstiftelsen gått in. Projekt i miljonklassen som knyter upp ett par tre disputerade forskare. Och där pengarna kommer utifrån.

Stadsarkivarien har haft stora framgångar, och jag vill ge fler förvaltningschefer samma möjligheter.

-

Det är framför allt två argument som framförs i borgarrådets svar för att avslå motionen:

1. Vi har redan forskare, och vi bedriver redan forskning för över 40 miljoner kronor.
- Mitt svar: Ja men det är väl jättebra! Att vi har en miljö, och vi har möjlighet att ta emot forskare. Låt oss bygga vidare på det. Stärka det vi har!

2. Forskning är primärt en statlig uppgift i Sverige.
-
Mitt svar: Förutom att det här låter som ett eko från en kommunistdiktatur, så är det fel. Vi har en jättestor privat forskningssektor i Sverige. Inte minst den tekniska industrin, läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin. Men vi har också, en stor andel privat finansierad forskning inom akademin. Wallenbergstiftelserna, Wennergren, Hjärt- och lungfonden, Cancerfonden... (Och här har ju staden möjlighet att vara med och söka)

Remissvaren är väldigt positiva. Staden har mycket att vinna, knappast något att förlora. Varför är ni borgerliga politiker så negativa?


- Bifall till motionen och Miljöpartiets reservation i Borgarrådsberedningen!

tisdag 27 september 2011

Oklart om brandstationen

Vid kommunfullmäktige igår ställde jag en fråga till exploateringsborgarrådet Joakim Larsson (M) om hur framtiden egentligen ser ut för Midsommarkransens brandstation. Förhoppningen var väl att få en hint om att moderaterna har lyssnat på allianskollegorna från folkpartiet och att brandstationen kan bevaras. Men svaret svävade. Den korta diskussionen återges på ett bra sätt av Lars Epstein på DN.se.

___
» Det vi väntar svar på är alltså en motion, inte en interpellation som det står i artikeln.

fredag 23 september 2011

DN:s misslyckande

Stockholms borgarråd är okända!

Det är slutsatsen av Dagens Nyheters enkät där drygt tusen stockholmare har tillfrågats om vilket förtroende de har för borgarråden. I en webbenkät som just nu ligger ute på artikelns hemsida säger dessutom nära hälften av de som svarat att de inte känner igen Stockholmspolitikerna och att de inte heller bryr sig.

Självklart är det ett demokratiskt problem att kunskapen om politikerna, och framförallt politiken, inte når ut till medborgarna. Men vems fel är det? När frågan vad det här beror på ställs till de tretton borgarråden är några delvis självkritiska, men de flesta svarar att det är svårt att nå ut i media. Rapporteringen om lokalpolitiken har minskat, säger Sten Nordin.

Som ledande Stockholmstidning borde DN själv ta ansvar.

Varför rapporterar DN så gott som aldrig* från fullmäktigesammanträdena (trots att de alltid har minst en reporter på plats)? Varför söker Stockholms nyhetsjournalister inte själva upp nämndledamöter? Varför lägger journalistiken så ofta fokus skandaler istället för på de politiska frågorna?

Nu har DN haft stora artiklar om Stockholmspolitiken två dagar i rad. Förhoppningsvis är det ett trendbrott vi ser nu med återkomsten av Stockholmsbilagan.

____
* Undantaget är ju Lars Epstein som genom sin fotoblogg utgör ett föredöme för Stockholms alla politiska journalister!

torsdag 15 september 2011

Midsommarkransens brandstation

I slutet av förra mandatperioden skrev jag, tillsammans med min partikollega Ylva Wahlström, en motion till Kommunfullmäktige om att bevara den gamla brandstationen i Midsommarkransen. Istället för planerad rivning tycker vi att den ska bevaras och fyllas med kultur. Motionen har ännu inte behandlats men nu ligger den i alla fall på dagordningen inför höstens fullmäktigesammanträden.

I tisdags hölls en debattkväll på biografen Tellus i Midsommarkransen kring brandstationens framtid. Tyvärr har jag själv tillbringat de senaste dagarna på en konferensanläggning i Olofsfors och kunde trots inbjudan inte närvara på mötet. Men till min glädje läser jag i DN att inte bara de två övriga oppositionspartierna är på vår linje, utan att även Folkpartiet nu har svängt och säger sig vilja bevara den gamla kulturbyggnaden.

Det är glädjande; Folkpartiet tenderar i allt högre utsträckning att bli en positiv kraft i Stockholmspolitiken. I synnerhet deras syn på kulturmiljö och stadsbyggnadsfrågor skiljer sig ofta från de grå betongpartiernas. Med försiktig optimism konstaterar jag att det alltså kan finnas en majoritet för vår motion i fullmäktige. En öppning för LM-stadens bevarande, och mer kultur i Midsommarkransen.

___
» Midsommarkransens brandstationen är grönmärkt på Stadsmuseets kulturmiljökarta vilket innebär att den har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Den ingår också i LM-staden som är ett riksintresse för kulturmiljövården.
» Jag har tidigare skrivit om Brandstationen här och här.
» Ärendet till KF kan läsas här.

» Motionen i sin helhet:


2010:19

Motion av Ylva Wahlström m.fl. (mp) om bevarande av den gamla brandstationen i Midsommarkransen och fylla den med kultur

Dnr 328-1598/2010


I LM-staden i Midsommarkransen, med dess unika kulturskyddade karaktär, finns i den gamla brandstationen. Brandstationen behöver få nytt liv, och det är viktigt att den bevaras till sitt yttre p.g.a. det kulturella riksintresset. Denna del av staden behöver ha en plats för kultur och sociala möten. Detta skulle innebära en mer levande stadsdel. Troligen skulle man även kunna bevara idrottshallen för friskvårdande aktiviteter. Ibland skulle hallen kunna bli en utställningshall eller en konsertlokal, gärna för lokala förmågor.

Brandförsvaret lämnade brandstationen i vintras 2010. Fastighetsnämnden har överlåtit fastigheten till Exploateringsnämnden med syfte att avyttra eller riva stationen. Vi motsätter oss rivning. Vi kan tänka oss ett kommunalt ansvar, en förening som äger eller hyr. Men även helt privat ägande är tänkbart.

Det viktigaste är att kunna använda detta hus som är kulturmärkt och bedömt som riksintressant. Här skulle man med fördel anpassa lokalerna för tillgänglighet med mera genom självbygge för den förening eller ägare som är villig att ta sig an detta kulturella hus. Kanske kan det bli ett projekt i sig själv, för t ex arbetslösa ungdomar. Man kan dra en parallell till Aspuddsbadet. Där fanns ett stort engagemang hos lokalbefolkningen, som också ledde till att det så småningom blev ett kulturhus.

Vem som ska ansvara för planerna kring den gamla brandstationen i Midsommarkransen är inte helt klarlagt. Remissen bör gå till kulturnämnden, stadsdelsnämnden samt även idrottsnämnden.

Eftersom brandförsvaret lämnade byggnaden i vintras antar vi att verksamheten inte kommer att återupptas, utan att vi kan använda det kulturmärkta huset till kulturell verksamhet.


Vi föreslår stadsfullmäktige besluta

att Stockholms stad bevarar den gamla brandstationen och rustar den till ett kulturhus antingen i egen regi eller efter avtal med extern part.


Stockholm den 21 juni 2010


Ylva Wahlström Mats Berglund Stefan Nilsson


tisdag 13 september 2011

Sjukskrivna ska digitalisera, igen!

Den borgerliga regeringen vill att sjukskrivna ska arbeta med kultur. De kan till exempel "ägna sig åt digitalisering av gamla arkiv" säger kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) i DN.

I Stockholm hade vi länge en framgångsrik rehabiliteringsverksamhet där före detta sjukskrivna arbetade på Stadsarkivet med att digitalisera det så kallade Rotemansarkivet, ett typiskt "gammalt arkiv". Det satte den borgerliga majoriteten i Stadshuset stopp för, och lade ner verksamheten.

Vet den andra handen alltså inte vad den ena sysslar med?

__
» Jag reserverade mig tillsammans med representanterna från S och V mot neddragningarna på arkivet. Vi ville behålla både digitaliseringsarbetet på Rotemansarkivet och forskarsalen i Frihamnen.
» Mer om den borgerliga majoritetens dåliga Stadsarkivspolitik finns här!
» Mer om kultur, kulturarbetare och den borgerliga regeringens syn på sjukskrivning, på Kulturbloggen.

torsdag 21 juli 2011

Sluta motverka den unga kulturen!

Nu har det hänt igen!
Moderaternas nolltolerans har slagit till mot Stockholm kulturliv. Igen!

Förra gången var det Stadsmuseets uppskattade gatukonstvandringar som anmäldes och stoppades, och gjorde en guide arbetslös och staden lite mer kulturlös. Den här gången är det Riksteatern som inte får marknadsföra sitt evenemang, Art of the streets på Södra teatern.

Det är egentligen bara ett av många hundra evenemang som den borgerliga politiken hindrar marknadsföring. Nolltoleransen slår inte bara, som för Riksteatern, mot de bokade kulturtavlorna utan dagligen också mot de mindre musik- och kulturscenerna som vill marknadsföra sig via affischering på stan.

Det är dumt, infantilt, barnsligt, meningslöst.

Sluta motverka den unga kulturen!

En laglig grafittivägg i Ghent, Belgien. (Foto: Mats Berglund)

..

torsdag 7 juli 2011

Sommar

Jag tog förmiddagen ledigt. Läser twitterrapporterna från Almedalen om grådask, kyla. Isdimma. Här i Västerbotten är det sol och blå himmel. Jag tog så förmiddagen ledigt och satte mig på balkongen någon timme i solen istället för att cykla till Universitetet och skriva ytterligare en sida på min evighetsartikel om Stockholm, och om Köpenhamn. Lyssnar på ett gammalt avsnitt av Sommar i P1 med författaren Torgny Lindgren. Lindgren menar att Göran Tunström var en "makalös författare". Det är ett uttryck av ödmjukhet eftersom med "makalös" menas att det inte finns nån like. Tunström är en bra författare, men Torgny Lindgren är bättre.

Senare i programmet pratar Torgny Lindgren om konstnärernas villkor. Och han säger så här:

Politikerna och skattemyndigheterna tror att man skriver för att tjäna pengar, därför har de bestämt att alla som skriver är företagare. I själva verket är det alldeles tvärtom. Man skriver för att - inte - tjäna pengar. Alla uppslagsböcker och ordböcker som jag rådfrågat, de säger att: företagare är personer som gör det ena eller det andra i "vinstsyfte". När politiker och skattemyndigheter dömer alla konstnärer att framstå som företagare, då är det ett utslag av okunnighet, illvilja och en önskan att kränka fria och självständiga människor.

…ett utslag av okunnighet…

Det är något som nog är värt att tänka på om man är kulturpolitiker.

måndag 30 maj 2011

Tyskland avvecklar kärnkraften

I natt beslutade den tyska regeringen att avveckla landets kärnkraft inom tio år. Självklart ett mycket positivt beslut som kommer att underlätta ytterligare för Sverige att följa efter.

Sverige har ett av världens bästa förutsättningar att stänga kärnkraften och ställa om till 100 % förnybart. Ändå tappar vi ständigt mark till andra länder som satsar mer helhjärtat på den gröna omställningen. Om det skriver bl.a. min fullmäktigekollega Yvonne Ruwaida i en nyutkommen bok.

Tysklad har länge varit världsledande gällande ny energiteknik där man utvecklar teknologi för vindkraft och ny förnybar energi. Med kärnkraftsstoppet som kom direkt efter olyckan i Fukushima, och nu med beslutet att inte återstarta de stängda reaktorerna och att genomföra en avveckling före 2022, kommer den gröna teknologin få ytterligare en skjuts. De tekniska landvinningarna från Tyskland kommer hela världen till godo. Det finns få anledningar att satsa på fortsatt kärnkraft.

Trots det är miljöminister Andreas Carlgren (C) skeptisk till det tyska beslutet. Centerns omsvängning i kärnkraftsfrågan blottlägger så tydligt den utvecklingspessimism som karaktäriserar hela det borgerliga blocket. Andra bakåtsträvande borgare som har uttalat sig under dagen är: Gunnar Hökmark (M), Carl B Hamilton (FP) och Fredrik Reinfeldt (M).

Miljöpartiet har ett tydligt program för hur vi även i Sverige kan avveckla kärnkraften inom tio till femton år. Vi har alla möjligheter att satsa på vind, biobränsle och framförallt stora effektiviseringar.

__
» Andra bloggar: Daniel Helldén.

fredag 27 maj 2011

Världsminne

UNESCO listar inte enbart världsarv utan även har även en lista över minnen, Memories of the World.

Bland de 45 nya objekten som tillkom efter kommitténs godkännande idag fanns glädjande nog ett från Stockholms stadsarkiv där jag sitter med i den politiska ledningen. Det är den nära trehundra år långa och obrutna serien av bygglovshandlingar i Stockholms stadsplanearkiv som nu alltså fått status av världsminne. I arkivet finns inte bara de textbaserade ansökningshandlingarna utan framförallt över 2,5 miljoner bilder i form av kartor och ritningar.

Ytterligare ett svenskt objekt tillkom till den ärofulla listan, nämligen Silverbibeln som finns bevarad på Uppsala universitetsbibliotek, Carolina Rediviva.

___
» Arkivutskottets ordförande Rasmus Jonlund (FP) har också bloggat om det nya världsminnet.
» Mer om den nya Världsminnet finns i en artikel i DN.

fredag 20 maj 2011

MP Kongress 2011

Idag börjar Miljöpartiets kongress 2011. Jag åker inte med till Karlstad utan förbereder mig istället för en urbanhistorisk genusworkshop i Umeå nästa vecka. Naturligtvis är det frustrerande att inte få vara med att rösta om språkrör och partisekreterare. Men för att ändå skrika ut lite, så fiskar jag upp min gamla blogg för att redovisa hur jag hade röstat om jag nu hade fått:

Gustav Fridolin är självskriven sedan länge, hans enorma energi kommer att föra hela partiet framåt. Åsa Romson kompletterar Gustav, inte minst med hennes miljökunnande och erfarenheter från kommunpolitiken. Ett plus är såklart Åsas akademiska meriter.

Men språkrör till all ära. Den viktigaste posten är kanske ändå partisekreteraren. Jag hävdar envist att det inte var Reinfeldt som vann valet över Sahlin. Det var Schlingmann som vann valet över Baylan. Partisekreteraren sätter tonen, tekniken och anslaget i kommunikationen. Och även om vi självklart har grön politik för att vinna ett val, så måste den kommuniceras till väljarna.

Som tur är finns det flera bra kandidater; Anders Wallner, Helene Sigfridsson, Daniel Helldén och Mats Pertoft är några mycket lämpade av dem som ställer upp. Anders Wallner har jag lärt känna relativt nyligen genom kommunfullmäktigegruppen i Stockholm där han ofta har visat prov på det nytänkande och förmåga att skapa politik utanför boxen som en partisekreterare måste ha.

Som gammal valberedare på lokal nivå tror och hoppas jag således på att det blir valberedningens förslag som går igenom i alla tre valen. Så hade jag röstat, och så hoppas jag majoriteten av kongressdelegaterna också röstar idag (sekreterare) och imorgon (språkrör).

___
» Programmet för kongressen finns här.
» Valen till partisekreterare och språkrör presenteras på fredag kl. 17:00, respektive lördag kl. 16:10.
» Kongressen kan självklart ses på SVT24 och på webben.
» Nyhetslänkar: DN debatt, DN (igår), SVD ledare (igår), SVD (igår).

Dessutom finns ett Newsmill-inlägg av Grön ungdoms kongressombud att läsa.

lördag 26 mars 2011

Håkan Juholts (linje-) tal på S-kongressen

Det här var inte bra!
- det är den snabba analysen av Håkan Juholts linjetal tidigare idag på S-kongressen.

Juholt höll på i över en timme. Han kunde ha strukit nio tiondelar. Man undrar vad "linjetal" betyder om man släpper så många politiska områden. Det var klassisk socialdemokrati: ord som skatter, pensioner, a-kassan, sjukförsäkringar tuggades om och om och om igen...

August Palms, Brantings och Palmes namn droppades flitigt både här och där i talet. Och så Karl-Oscar och Kristina, så klart (efter 58 minuter). Inte Reinfeldt, men däremot Harald Blåtand.

Men var var svaren på de stora frågorna: Inget om Miljö eller klimat! Den internationella politiken kom tio minuter från slutet och höll sig uteslutande till den finansiella krisen. Man undrar om Håkan suttit instängd länge och slipat på sitt tal och kanske missat vad som händer i världen: Var var Japan, Nordafrika, den globala flyktingfrågan, Mellanöstern, de religiösa konflikterna. Inget om detta nämndes.

Knappast något om skolan. Inget alls om utbildningspolitik och forskning.

Det tog tre kvart innan han nämnde: "rovdrift på naturen"!
Det tog över 50 minuter innan han nämnde ordet klimat, och det tog mindre än fem sekunder därefter innan han var färdig med det, och kunde gå vidare med ytterligare mer om skatter, klyftor, a-kassa...

Analysen av valförlusterna 2006 och 2010 fastnade i att det inte var politiken det hade varit fel på, utan oförmågan att kommunicera den. Detta har jag skrivit om förut på bloggen; om inte sossarna fattar att de måste vara med och ställa om Sverige mot ett modernare system med lägre energikonsumtion, utbyggndad av ny förnybar el och bättre kollektivtrafik, så kommer de fortsätta att förlora val!

Är detta Juholts inriktning i politiken så blir det inte lätt att sy ihop ett S+MP-samarbete inför valet 2014.


Några snabba slutsatser:
  • Positivt: Inledningen med kulturpolitik - Kraftig kritik mot Madeleine Sjöstedts indragna kulturstöd till flera av Stockholms kulturinstitutioner.
  • Negativt: Valförlustanalysen: "Det är inte vår politik som är fel, utan att vi inte lyckades kommunicera…", typ.
  • Bedrövligt: Tystnaden kring miljö och klimat…
  • Starkaste partiet: var dock det om barnfattigdomen. "Vi ska utrota barnfattigdomen!" och där håller jag iallafall med Håkan Juholt!
__
» Hela talet: SVT-Play.
» DN, Svd, Aftonbladet, Expressen (hela talet i text)