tisdag 14 december 2010

Kransens brandstation i kulturnämnden

För en tid sedan motionerade jag tillsammans med Stefan Nilsson och Ylva Wahlström, om att bevara den kulturmärkta brandstationen i Midsommarkransen. Nu är ärendet under beredning och remissen har nått kulturnämnden.

Tyvärr har kulturförvaltningen valt att fokusera på vårt förslag på nya användningsområden i byggnaden snarare än på de kulturhistoriska aspekterna, vilket fick ett något märkligt svar till följd. Kransen anses mättad av kultur (!), varför man i praktiken avslog motionen.

Vårt förslag till beslut (se nedan) byggde istället på att brandstationen bör bevaras och att det finns en rad verksamheter som står beredda att flytta in. Vi vet också att det finns en bred opinion i stadsdelen för ett bevarande som också gärna ser mer kultur i området. Även om Kransen är väl försett med kultur så menar vi att kultur har en tendens att växa i god jordmån.

Midsommarkransens brandstation ingår i LM-Staden som är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Den moderatstyrda majoriteten i Stadshuset har nyligen fört över brandstationsfastigheten till Exploateringsnämnen, vilket förebådar en kommande rivning. Det finns risk för att hela området kan hamna under en kraftig och olycklig exploateringsprocess med följd att de kulturhistoriska värdena omintetgörs.

__

Vårt förslag till beslut

Nämnden föreslås besluta

att bifalla motionen,
att ärendet lyfts från exploateringsnämnden,
att kulturförvaltningen medverkar i att finna en lämplig aktör som kan ta över ansvar för drift och verksamhet i den gamla brandstationen,

samt att därutöver anföra:

Det är inledningsvis mycket beklagligt att inte kulturmiljöaspekterna behandlas i kulturnämndens remissvar.

Brandstationen i Midsommarkransen ingår i LM-staden som är riksintresse för kulturmiljövården samt till stora delar blå- och grönklassad enligt kulturmiljöavdelningens klassificering (den aktuella fastigheten är grönklassad). Som anförs i motionen är brandstationen nu hotad, och av den moderatstyrda majoriteten i Stadshuset överförd till exploateringsnämnden för ett kommande rivningsbeslut.

Motionen syftar i första hand till att bevara den kulturklassade och unika byggnaden, och föreslår därför en möjlig framtida funktion som kulturhus.

Nu krävs det att ärendet lyfts bort från exploateringsnämnden för att kunna förverkliga en framtida verksamhet i den gamla brandstationen.

Vi delar inte kulturförvaltningens bedömning att kulturen är mättad i området, utan menar att kultur istället har en positiv tendens att växa i god jordmån. Vår förhoppning är därför att man i den starka kulturrörelse som finns i området runt Midsommarkransen-Aspudden-Telefonplan kan hitta en aktör som kan överta huset och fylla det med kultur. I samband med rivningen av Aspuddsbadet bildades en kulturförening som nu saknar lokal. Men även andra föreningar och aktörer bör prövas att ta över drift och ansvar av brandstationen. Vi vet att det är brist på lokaler för förskoleverksamhet i området. Och den lilla tillhörande idrottshallen bör också bevaras och utnyttjas till friskvårdande aktiviteter. Idag används den bl.a. av förskolor på dagtid och av andra grupper på kvällstid.

___
Se även: tidigare bloggpost.

fredag 26 november 2010

Om Kulturskolans kris

I ett replikskifte i gårdagens budgetdebatt så kritiserade kulturborgarrådet oss i oppositionen för att vi under vår tid vid makten förde en ineffektiv politik vad gäller kulturskolans resurser. Jag svarade med att hon hade kommit dragandes med en felräkning.

Det kan vara på sin plats att förklara mitt repliksvar. (Jag dock är ingen ekonom, så jag tar gärna emot anmärkningar om det är det så att också jag har räknat fel.)

Kulturborgarrådet hänvisade alltså till sin och Folkpartiets rapport: "Från kulturfritids till kulturskola", som kom för ett år sedan. Rapporten bygger på resonemanget i följande meningar:

Mellan 1999 och 2007 ökade Kulturskolan budget med 39 procent. Men antalet platser i ämnesundervisningen i musik, dans, teater och bild ökade bara med 9 procent, från 13 330 till 14 585.

Min kritik baserades på att Folkpartiet, i vanlig ordning, glömmer pris- och löneökningar. Inflationen gör att pengars värde minskar.

Kulturskolan är en personalintensiv verksamhet. Enligt SCB så låg den genomsnittliga löneökningen för en kommunanställd under perioden 1999 och 2007 på 3,56 procent årligen.

Med en årlig uppräkning med 3,56% så motsvarar en hundralapp år 1999, 128:50 i köpkraft år 2007. Budgetökningen på 39 procent som rapporten bygger på motsvarar alltså en reell budgetökning som är betydligt lägre. Matematiken visar att den reella budgetökningen var [139/128,5=1,08] dvs drygt 8 procent. Alltså till och med lägre än ökningen av antalet elevplatser.

Och då har vi alltså inte räknat med de närmare 20 000 barn och unga som under samma period deltog i kulturskolans projekt på skoltid. Den reformen införde vi för att bredda kulturskolans verksamhet, inte minst i miljonprogrammets stadsdelar där elevantalet är oroväckande lågt.

Mitt inledningsanförande i budgetdebatten om kultur

"Ordf., fullmäktige…

Vårterminen 2008 steg siffran över antalet barn som slutade i kulturskolan med över 20 procent.

Det var alarmerande siffror, och så småningom kom en rapport som talade om varför.Vi visste det nog redan innan, för vi hade alla sett den mailflod som strömmade in med brev från elever, föräldrar och pedagoger, som talade om att det var just avgiftshöjningen. Men också att lärarna hade fått sluta och kurser lagts ner på grund av de sänkta resurserna som kom direkt efter det borgerliga maktövertagandet, och som har fortsatt i varje budget sedan 2007.

Årets budget är inget undantag. Utebliven pris- och lönekompensation kommer att leda till ytterligare åtstramningar. Färre pedagoger, färre elever.

Men nu räknas inte antalet elever längre. I det borgerliga nyspråket används begreppet ”elevplatser”. För då kan man dubbelräkna samma Östermalmsunge som går två kortkurser i stället för en helterminskurs.

Och varför säger jag Östermalm? Jo, därför att där har antalet elevplatser ökat. Mönstret gäller för hela innerstaden; det är samma sak på Kungsholmen, Norrmalm, Södermalm. Men också de välbeställda områdena: Bromma, Älvsjö. I de här stadsdelarna deltar mellan 9 och 14 procent av alla barn och unga i kulturskolans kurser.

Det är såklart väldigt bra, men…

- I Skärholmen är det bara hälften så många, 6½ procent.
- I Spånga-Tensta är siffran 7,3 procent.
- I Rinkeby-Kista 4½ procent.

Den här sociala snedfördelningen är inte acceptabel.
Det är ju därför vi under vår tid vid makten hade uppsökande verksamhet för kulturskolan: I skolan, med BAS-lag, projekt som Attack, Grimstaskolans projekt, Pröva på-verksamhet, och så vidare.

I Miljöpartiets Sverige ska alla barn ha rätt att ägna sig åt en kulturverksamhet. Det är också vad som är förenligt med FN:s barnkonvention. (Art. 31 som stadgar: ”barnets rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet”)

Miljöpartiet avsätter 10 miljoner 2011 för att stärka kulturskolan, och ytterligare 4 miljoner för att sänka avgifterna till samma nivå som de var 2006.

Det här ingår i miljöpartiets satsning på Barn och unga. Där vill vi också ha fler mötesplatser – med kultur – för unga – ute i stadsdelarna. Det kan vara lokala kulturhus, fritidsgårdar, replokaler, osv. Många sådana här miljöer försvann under förra mandatperioden. Vi avsätter 14 miljoner för att rätta till det. (Förstörelsen av tunnelbanebiblioteket i Bredäng visar ju att det behövs fler – och inte färre – mötesplatser för unga.)

Bland miljöpartiets satsningar finns också:

- En stärkt kulturmiljöavdelning. Det är viktigt att Stadsmuseet är med i den snabba expansion av Stockholm som sker nu när vi ska bygga 15 000 nya bostäder. Stadsmuseet måste in tidigt i planprocesserna
- Vi vill stärka föreningslivet och närdemokratin med dels ett breddat kulturstöd och dels genom att rusta upp våra samlingslokaler.
- Vi satsar 3 miljoner på filmen.
- Och vi vill säkra Unga Klaras ekonomi och fortsatta verksamhet.


Bifall till Miljöpartiets reservation…"

___
» Läs vad media har rapporterat från budgetdebatten: DN, DN, Svd, SR.
» Andra gröna bloggröster om budgetdebatten: Jakob Dalunde, Elina Åberg, Anders Wallner, Emilia Hagberg.

onsdag 24 november 2010

En friare IT-politik

Till min besvikelse fann jag - på sista sidan i den borgerliga Stadshusmajoritetens budget för 2011 - en notis om att min motion om Stockholms IT-struktur kommer att avskrivas utan debatt och utan att behandlas, i och med att stadens budget antas i morgon.

Motionen "En friare IT-struktur" behandlar en rad områden för att göra Stockholms IT-politik öppnare och friare. Tre huvudpunkter lyfts fram:

  1. Plattformsoberoende. Vi ska erbjuda stöd för såväl Windows- som Mac- och Linuxbaserade operativsystem. Och det gäller också den information som vi sprider till medborgarna.
  2. Öppen programvara och öppna filformat. Vi ska bort från beroendet av den proprietära och inlåsta programvaran.
  3. Stockholms stad bör utveckla en plattform för att tillgängliggöra vår egen rådata. Plattformen ska också kunna användas av andra aktörer, huvudsakligen inom offentlig verksamhet.

Jag ägnade hela mitt inlägg i förmiddagens debattpass i fullmäktige åt motionen. Jag ställde en rad frågor till finansborgarrådet Sten Norden (M). Bl.a. varför de väljer att avskriva motionen obehandlad. Men också varför de inte vill införa policys kring öppnare IT-strukturer. Varför denna antiliberala inställning?

Sten Nordin (och övriga allianspartier) valde att inte svara!


Själv inser jag att kampen för den öppna källkoden går vidare...

Uppd. (25/11): Tydligen har något hänt under natten, för i morse på budgetfullmäktiges dag 2, meddelade presidiet att motionen flyttas ut från budgeten. Den kommer således trotsallt att behandlas i vanlig demokratisk ordning på ett senare fullmäktigesammanträde. Bra!

____
» Jag hittar inte motionen på Stockholms stads hemsida. Däremot finns en äldre skrivelse till kommunstyrelsen om plattformsoberoende.
» Se även idg som skrev om plattformsärendet.
» Jag har tidigare skrivit om IT-politik på bloggen

söndag 7 november 2010

Inget klimatarbete i Socialdemokraternas omprövade politik

Jag läser DN och ser att Ylva Johansson (S) ger sig in i debatten om Socialdemokraternas kris. "Väljarna avvisar partiet", skriver hon på DN-debatt, och kräver en förnyelse av partiets politik.

Skygglapparna och bortförklaringarna ska bort, och en "genuin omprövning"måste göras. Det har hon såklart helt rätt i. Men sedan kommer det intressanta. I sex punkter föreslår hon vad som ska vara den nya politiken; samtliga dessa sex punkter är som tagna rakt ur nuvarande partiprogram, det gäller:

- Arbetslinjen
- Satsa på växande företag
- Kompetensutveckling och större lönespridning bland lärare
- Bort med vinsterna i vården
- Bättre arbetsmiljö
- Stärk EU

Man undrar, var är den genuina omprövningen?

Tydligast blir det bakåtsträvande resonemanget i avsnittet om de små och växande företagen. Johansson skriver: "...det räcker inte med investeringar i infrastruktur, bostäder och miljöteknik".

- Kanske inte, men man kan väl åtminstone försöka börja där!

---
» Uppd. För att fortsätta sosse-bashingen så hänvisar jag till det moderata borgarrådet Hamiltons hemsida, där ett bättre förslag till genuin omprövning föreslås. (Tyvärr har borgarrådet - efter en egen genuint omprövning av begreppet "medborgarkontakt" - stängt av kommentarsfunktionen, så nu är hennes hemsida ingen blogg.)
.

torsdag 28 oktober 2010

Nytt hopp för Slussen

Frågan om Slussen är inte avgjord. Det liggande förslaget, med en åttafilig motorvägsbro, höga ramper in mot Skeppsbron och stora murliknande byggnader på Södermalmssidan, är det av förklarliga skäl många som gärna vill slippa se förverkligas. Men alternativen har varit många och omtvistade.

Frågan är politiskt besvärlig och förslagen skär rakt igenom partierna. Själv har jag argumenterat för förslaget "Nybyggt bevarande" som aktualiserades efter den misslyckade tävlingen i början av 2000-talet. Förslaget bygger på Wiliam-Olssons hyllade funkiskonstruktion med klöverbladen och den eleganta trafiklösningen.

Under den gågna mandatperioden har jag och andra företrädare för bevarandeförslaget dock låtit oss förstå att stödet och acceptansen för god kulturmiljö bland politiker och tjänstemän är allt för svagt för att ett bevarande ska realiseras. Många har därför samlats kring andra alternativ.

Nu öppnas dock plötsligt och oväntat en ny möjlighet att bevara Slussen. Det är socialdemokraternas nya borgarråd Tomas Rudin som meddelar att han har tagit ställning för att åtminstone låta utreda möjligheten att renovera Slussen istället för att riva helt och bygga nytt.

Vi vet att det finns många, såväl rödgröna som borgerliga, politiker som gärna skulle se klöverbladen på sin plats även i framtiden. Slussen har förfallit därför att den är misskött. En renovering kan återskapa det fantastiska och moderna byggnadsverk det en gång var. Låt oss ta chansen och undersöka den saken!

---
» Jag har tidigare bloggat om Slussen.

måndag 25 oktober 2010

Stockholms kulturliv bromsar in

Med den kulturbudget som den moderatstyrda Stadshusalliansen presenterade idag visar borgarrådet Madeleine Sjöstedt tydligt sin intention att dra hårdast möjligt i bromsarna.

Två små strimmor av ljus lyser genom de i övrigt dystra raderna; det är två stycken tiomiljonerssedlar som fördelas till Stadsbibliotekets fortsatta strukturomvandling respektive den hårt eftersatta utställningsverksamheten på stadens museer.

Sjöstedt själv slår sig för bröstet och kallar dessa strimmor för "satsningar". Men läser man vidare i budgeten så ser man snart att de tjugo "satsade" miljonerna kommer att ätas upp av inflationen och de ökade kostnaderna för priser och löner. Därtill lägger alliansen ett generellt sparbeting på ytterligare 13 miljoner(!).

Några direktiv till kulturförvaltningen hur de ska lyckas spara så pass mycket pengar ges dock inte. Min gissning är att det knappast blir varken fler bibliotek eller fler utställningar det här året. Däremot lär vi få se en fortsatt personalminskning samt en rad nedlagda verksamheter.

Det är en dyster prognos jag gör utifrån såvitt jag kan se den hårdaste kulturbudgeten hittills under de fem år som de borgerliga partierna haft ansvaret. Hittills har vi sett kraftiga nedskärningar inom biblioteket, museerna, kulturhuset och kulturskolan. (Över 150 tjänster har dragits in de senaste åren.) Men aldrig tidigare har vi presenterats ett så pass stort sparbeting och ett så pass litet påslag som i årets kulturbudget.

---
» Även Stadsarkivet, som redan under detta år har ropat efter resurser, har fått ett besvärligt sparbeting på nära en miljon kronor.
» Fler analyser av budgeten: (MP) och (V).
» Budgeten i sin helhet kan hämtas hem här.

lördag 16 oktober 2010

Ingen Norrbotniabanan i regeringens budget

Jag har tidigare bloggat om Norrbotniabanan, ett projekt som har stor betydelse för min numera andra hemstad, Umeå. Men också för hela Norrland och därmed hela Sveriges infrastruktur.

Här i Umeå är förväntningarna stora, och det är därför med besvikelse som man läser den nya regeringens budgetförslag. Trots löften från många borgerliga politiker - inte minst den nyblivne riksdagsledamoten från Västerbotten Edward Riedl - att Norrbotniabanan ska byggas och bli av, så saknas satsningen helt i såväl budget som långtidsplanen för infrastruktur.


Ur Västerbottensnytt den 13 oktober 2010

Ett projekt som däremot finns med är såklart Förbifart Stockholm. Som Hans Sternlycke från Järnvägsfrämjandet konstaterar kostar dessa två projekt ungefär lika mycket.

Men, säger Sternlycke: "det är ingen tvekan om vad som hade varit mest värdefullt för svensk industri. Förbifart Stockholm kommer att öka på luftföroreningarna, ge ökad bilträngsel, och sprida bebyggelsen så att den blir omöjlig att försörja med kollektivtrafik. Om den överhudtaget kommer att kunna användas."

Notera särskilt den sista meningen. Inom några få år är vi inne i Peak Oil. Fossila fordonsbränslen kommer att bli för dyra. Och el som alternativ är inte helt självklart. Det kommer att krävas el från mellan två och tre nya kärnkraftsreaktorer för att hålla dagens bilism rullande i framtiden.

Alternativbränslena kommer inte att räcka till. Det enda som är hållbart för framtiden är stora satsningar på kollektivtrafik och järnvägar.

Men i den nya regeringen första budget satsat ungefär dubbelt så mycket pengar på bilväg som på järnväg. Förutom att det är uppenbara felsatsningar så är det dessutom ett brott mot de löften om förhållandena mellan järnväg och bilväg som gavs i valrörelsen. Då lovade allianspartierna att mer än hälften av infrastruktursatsningarna skulle gå till järnväg.

Varför håller ni inte era löften, Edward Riedl?

___
» I budgetpropostitionen anslås 53,2 miljarder till vägar och 31,8 till järnväg över mandatperioden. I järnvägsfrämjandets enkät före valet lovade allianspartierna att förhållandet mellan järnväg och väg skulle vara 56% mot 42% av infrastrukturpengarna till järnvägens fördel.

» De rödgröna partierna vill satsa 100 miljarder kronor mer än alliansen på järnvägar fram till 2020, vilket betyder c:a 65 miljarder under mandatperioden alltså mer än dubbelt så mycket som alliansen. Den rödgröna planen inbegriper även höghastighetsbanorna: Ostlänken samt sträckan Gbg–Borås.

måndag 27 september 2010

Stadsarkivet tvingas till sänkta ambitioner

Stockholms stadsarkiv får inte budgeten att gå ihop. 2,4 miljoner kronor saknas. I den lägesrapport som presenteras för kulturnämnden nu i veckan läser vi att det finns ”en strukturell obalans mellan uppdrag och budget”. Förklarat betyder det att den borgerliga majoritetens budgetneddragningar kommer att slå mot arkivets kärnverksamhet.

Några nya pengar har inte skjutits till från den moderatstyrda majoriteten trots nödrop redan tidigare i våras. Nu måste arkivet minska personalstyrkan med motsvarande fem heltidstjänster samtidigt som lokalunderhåll och ordinarie arkivvård får sänkta ambitioner. På sikt är situationen ytterst allvarlig och måste åtgärdas inför budgetprocessen i höst.

En bidragande orsak till den alarmerade situationen är att verksamheten kring det så kallade Rotemansarkivet har utlokaliserats till Östersund. Därmed sades ett tiotal medarbetare upp, vilka man inte har kunnat hitta någon ny anställningsform för. Avgångsvederlag och andra kostnader hamnar därmed som oväntade utgifter i knät på Stadsarkivet.

De rödgröna partierna motsade sig utlokaliseringen av Rotemansarkivet. Miljöpartiet satsade 3,3 miljoner kronor mer i sin budgetreservation för Stadsarkivet än vad den borgerliga majoriteten hade i sin budget.

Med vår budget hade Stadsarkivet, istället för att utlokalisera viktig verksamhet, kunnat fortsätta i sin expansiva fas med bland annat kraftiga satsningar på digitalisering och tillgängliggörande av vårt kulturarv.

måndag 20 september 2010

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna!

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna. Jag tror inte att 20 rasister i riksdagen kommer att få nio miljoner svenskar att bli rasister. Men det hänger ett stort ansvar på regeringen att inte ge de främlingsfientliga något utrymme. Det hänger ett stort ansvar på folkpartiet att nu upphöra med sina besvärande glidningar.

Om regeringspartierna lyckas hålla SD utanför förhandlingar och beslutsprocesser så är jag övertygad om att många av de sverigedemokratiska väljarna kommer ångra, eller rent av förtränga, sin röst. Så hände för 19 år sedan med Ny Demokrati och deras väljare, och så bör hända nu.

Inget nytt kom fram vid dagens presskonferens med Fredrik Reinfeldt, det lär innebära att han trotsallt kommer att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Och det innebär i sin tur att i varje fråga som de rödgröna partierna är överens så kan SD fälla regeringen. Det är en svag maktbas som, oavsett vad Reinfeldt påstår, öppnar för förhandlingar med de främlingsfientliga.

Moderaterna kommer nu sannolikt försöka bilda en minoritetsregering. Faller den regeringen, på ett misstroendevotum eller – nu eller senare – på annat sätt, så faller blockpolitiken. Då är det rimligt att partiledaren för riksdagens största parti får uppmaningen att bilda regering. Vi får inte glömma att Socialdemokraterna ser ut att få sex mandat mer än moderaterna. Läget har öppnat sig för en mittenregering.

Som jag bloggat om tidigare är det, trots ständiga upprepningar i media, inte Sverigedemokraterna som har blivit vågmästare. Fredrick Federlay (C) skriver idag på Newsmill att det är Miljpöpartiet som har fått den rollen. Men han bör också betänka att det likaväl kan vara hans eget parti som tillsammans med FP eller KD ska ha den rollen.

söndag 19 september 2010

Med Paggan på tamburin...

Tycker det här YouTube-klippet får avsluta valrörelsen på min blogg. Det är Nationalteatern som uppträdde med klassikern Jack the Ripper på de Rödgrönas valfinal på Götaplatsen i Göteborg igår.

Notera särskilt den småväxte killen i skägg längst bak på scen med en jättetamburin i handen.

lördag 18 september 2010

Vänd utvecklingen - hjälp mig att stärka Stockholms kulturliv!

Hej kulturvänner,

några tankar om Stockholmskulturen att ta med sig till vallokalerna morgon.

I fyra år har den moderatstyrda alliansen och den folkpartistyrda kulturroteln steg för steg monterat ner Stockholms kulturinstitutioner. Av runt tusen anställda har mer än 150 fått gå under mandatperioden. Resultatet har blivit att kvaliteten på våra utställningar på museerna har sänkts, öppettiderna på biblioteken har minskat och antalet elever i Kulturskolan har närapå halverats. En utredning från kulturförvaltningen visade att de höjda avgifterna tillsammans med att elevernas lärare fått sluta var de vanligaste orsakerna till att barnen hoppat av sina kurser.

För varje budget har läget förvärrats!

Jag representerar Miljöpartiet de gröna i kulturnämnden. Jag vill tillsammans med de övriga rödgröna kulturpolitikerna vända utvecklingen, tillföra mer resurser så att vi får ett starkare kulturliv i Stockholm.

Vi vill sänka avgifterna till kulturskolan och erbjuda fler kurser och ett mer varierat utbud. Dessutom vill vi ha ett Lava eller kulturhus i varje stadsdel. Alla barn och unga ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet.

Vi vill ge våra kommunala museer resurser så att de kan ha fler och starkare utställningar. Och vi vill återinföra fri entré på våra museer, också de statliga.

Vi vill ta bort det impopulära bonussystemet och istället stället stärka det ordinarie kulturstödet. Vi vill också satsa på kulturens infrastruktur; fler scener, upprustning av samlingslokalerna och en starkare koppling mellan kulturskolan, skolan och det fria kulturlivet så att fler kulturarbetare kan leva på sina jobb.

Om jag får fortsatt förtroende efter valet i morgon så kommer jag fortsätta arbetet för mer kultur för Stockholm!


Vänliga hälsningar,

Mats Berglund

onsdag 15 september 2010

Om moderaternas kulturpolitik

Jag skrev häromdagen om vilka faror för Stockholms kulturliv som väntar om Centern får vara med och bestämma över kulturpolitiken efter valet. Men vi bör också vara medvetna om vad som kan hända om det efter valet kan bli så att moderaterna tar över kultur- och idrottsroteln.

Folkpartiet, som har kulturroteln idag, har under mandatperioden mest gjort sig kända för sina impopulära kulturbonusar och avdemokratiseringen av kulturstödet. Kulturskolan har förvisso också stegvis monterats ner, och relativt stora personalavgångar har skett även på Stadsmuseet, inom Kulturhuset och på Stockholms bibliotek. Med det som hänt de senaste fyra åren är bara en västanfläkt av det som väntar vid ett moderat intåg på kulturroteln.

Moderaterna har sagt att de vill skrota den i allt lyckade ungdomsverksamheten Lava på Kulturhuset – Miljöpartiet vill istället ha ett Lava i varje stadsdel.

Moderaterna vill spara på samlingslokalerna, kulturstödet och ateljéstödet. ”På sikt bör kulturstödet minskas och ersättas av andra finansieringsformer, som t ex sponsring och ökade biljettintäkter”, skriver moderaterna. – De rödgröna partierna vill rusta upp samlingslokalerna som används av en mängd kulturföreningar och satsa på det fria kulturlivet. Sponsring är bra, men det har visat sig oförutsägbart och duger inte att bygga en verksamhet på.

Ytterligare börda för det fria kulturlivet är de höga hyrorna i Stockholm, som för många kulturverksamheter har blivit ännu högre sedan moderaterna sålde ut Centrumkompaniet till numera ökända Boultbee. Miljöpartiet var emot den affären från början och kräver nu lagstiftning - en Lex Boultbee - för att förhindra ytterligare sådana affärer.

Förutom skandalerna kring Sten Nordin och Medborgarskolan vill moderaterna minska bidragen till folkbildningen. – Vi rödgröna tror istället på demokrati och vill därför stärka folkbildningen.

Vi vill också ge alla stockholmare tillgång till vårt kulturarv genom att behålla den fria entrén till Stockholms muséer. Men i moderaternas Stockholm finns ingen gratis kultur; de har därför sagt att de ska återinföra entréavgifterna samt lägga ner den årliga kulturfestivalen.

Allt detta finns att läsa i Moderaternas sista egna budgetreservation från förra mandatperioden. Totalt rör det sig om en besparing på 77,2 miljoner kronor! Och det var alltså i 2006-års penningvärde.

Moderaterna har en rakt igenom destruktiv syn på offentligt finansierad kultur. I ett moderat Stockholm får fattiga barn stå utanför kulturskolan men de slängs också ut från LAVA. Kulturarbetarna kläms åt, och övriga kulturkonsumenter med knappa resurser får välja mellan att köpa en biljett till museet eller kanske till en konsert. Med ett fortsatt moderat Stockholm minskar det demokratiska deltagandet ytterligare för vare år. I ett moderat Stockholm har de som arbetar möjligen några hundralappar mer i plånboken, men samhället blir så oändligt mycket fattigare.

___
» Klicka på bilden ovan för att se den moderata kulturbudgeten i siffor.

Stefan säger...

tisdag 14 september 2010

Yvonne säger...


Se klippet på SvD's webbplats.

En röst på miljöpartiet är en röst på barn, unga, kunskap, klimatomställning och de nya jobben.
- Alla elever ska nå kunskapsmålen.
- Stockholm ska ha en fungerande infrastruktur med cykelbanor, bussar och spårtrafik

- De nya jobben kommer med Miljöpartiets politik för energieffektiviseringar och utbyggd infrastruktur.

måndag 13 september 2010

Maria säger...

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Den nya Centerretoriken

Per Ankersjö har svarat på mitt tidigare blogginlägg om Centerns undermåliga kulturpolitik. Han håller fast vid de kraftiga åtstramningarna av hela kultursektorn, och menar att mindre pengar och mer privatiseringar är medlet för en ökad kvalitet i Stockholms kulturliv.

Resonemanget mindre pengar - mer kvalitet har vi hört förut, men det klingar alltid lika illa. Så i ett desperat försök att försvara sin bristande kulturpolitik går han till hårt angrepp mot Miljöpartiet och menar att vi har en ”vänsterpräglad” ideologi eftersom vi tror att biblioteken trivs bäst i fortsatt kommunal regi.

Men, för det första vet Per Ankerjö mycket väl om att Miljöpartiet har en positiv syn på ett blandat ägande i såväl skolor som hälso- och sjukvård. Och för det andra borde han i konsekvensens namn rikta sin kritik även mot sina samarbetspartier på högerflanken. Faktum är att Per Ankerjö står ensam i sin vilja att privatisera bokutlåningen – inget annat parti i Stadshuset vill idag privatisera biblioteken. Högeralliansen står splittrad!

Inte heller kommenterar han hur de enorma åtstramningarna – motsvarande kostnaderna för hela Kulturhuset och dess verksamhet – skulle medföra en starkare kultur i Stockholm. Men detta är tydligen Centerns nya retoriska teknik: Säg vad ni vill åstadkomma, och gör tvärtom.

Den nya Centerpolitiken illustrerades i en riksdagsdebatt av Maria Wetterstrand i somras.
Hon sa:

Skjut vargar, så blir det fler vargar.
Låt Vattenfall bygga nya kolkraftverk, så får vi mindre kolkraft.
Tillåt tio nya kärnkraftverk, så blir vi av med kärnkraften.
Sänk skatten på konstgödsel, så kommer det gödslas mindre.
Bygg Sveriges dyraste motorväg i Stockholm, så gynnar det landsbygden.
Gör det dyrare att åka tåg, så blir den mer tåg.
Slakta anslagen till att skydda skogen, så räddar vi den biologiska mångfalden.
Skrota strandskyddet, så slutar det bli exploatering på stränderna.
Och det senaste: Tillåt kommersiell valjakt så räddar vi valarna.



Till listan kan nu också läggas:
Stryp de kommunala anslagen till kultur så får vi mer kultur i Stockholm.

_____
» Klippet finns även på SVT-Play (spola 24:30 min in i klippet).

lördag 11 september 2010

Vad får stockholmarna för kulturpolitik nu när Centern ska vara med?

Privatiserade bibliotek, återinförande av entréavgifter på museerna samt ohyggliga åtstramningar. Det är vad vi kan vänta oss om Centern ges ett inflytande i Stockholms kulturpolitik.

Den nuvarande högeralliansen i Stockholms stadshus ser inte riktigt ut som den i regeringen. I Stockholm är det idag bara tre partier som delar på rotlarna, M, FP och KD. Centern är alltså inte med.

Men till skillnad från för fyra år sedan går Stockholmsmoderaterna den här gången till val tillsammans med alla de tre småborgerliga partierna.

Att Centern har lämnats utanför Stockholmspolitiken den gågna mandatperioden ska vi nog vara rätt tacksamma för. Centern som ju visserligen har en historia av att vara ett rätt reko miljöparti har under de fyra senaste åren mest gapat om sånt som höga hus i Stockholms innerstad och en exploaterad partybeach istället för naturreservat på de känsliga Årstaholmarna. Några andra frågor har de inte profilerat sig i.

Eftersom Centerns Stockholmspolitik därför nog är rätt okänd kan det vara på sin plats att redovisa något av deras andra områden. Hur är det med Kulturen?

Centern är idag inte representerade i Kulturnämnden, och gruppledaren Per Ankersjö har inte heller varit speciellt flitig i kulturdebatterna. Den bästa sammanfattningen av Centerns kulturpolitik får man därför gå till den budgetreservation som de lade i höstas.

Av den kan man läsa att: Centern vill lägga ner Kulturnämnden och lägga kulturen under idrottsnämnden – som då blir en Kultur- och idrottsnämd. De vill dessutom minska budgeten med 70 miljoner kronor jämfört med vad den nuvarande moderatstyrda alliansen har budgeterat för. Det skulle motsvara ungefär 150 tjänster, eller i praktiken en nedläggning av en hel verksamhetsgren, t.ex. Kulturhuset eller stora delar av kulturskolan. Centern vill också privatisera stadsbiblioteket samt avskaffa den fria entrén på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet.

Som jämförelse vill Miljöpartiet istället öka budgeten för kultur och idrott med över trettio miljoner kronor jämfört med den nuvarande majoriteten. Av dessa pengar ska 10 miljoner gå direkt till Kulturskolan som har blivit så illa behandlad under de fyra senaste åren. Vi behöver sänka avgifterna och anställa fler lärare. Alla barn ska ha möjlighet att ägna sig åt en kulturverksamhet – så är det tyvärr inte i Stockholm idag.

I Miljöpartiets budget finns också stort utrymme för den fria kulturen genom mer pengar till kulturstödet, samt upprustningar av de kommunala kulturlokalerna. Vi vill dessutom stärka Stadsmuseet med 2 miljoner extra till utställningar och 2 miljoner till kulturmiljöavdelningen.

Dessutom är Miljöpartiet det enda parti idag som konsekvent budgeterar för ökade priser och löner. Vi vill därmed understryka att inga delar i kulturverksamheten måste göra åtstramningar för att få verksamheten att gå ihop. Miljöpartiets satsningar är finansierade och på riktigt.

___
» Stadens budget och oppositionspartiernas budgetreservationer finns att ladda ner här!
» Se Miljöpartiets gruppledare Stefan Nilsson berätta om vår kulturpolitik på YouTube.

fredag 10 september 2010

Om arenalöften och populism

Inför förra valet lovade idrottsborgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt (FP) att Djurgårdens IF skulle få en ny hemmaarena under denna mandatperioden. Det löftet har inte infriats, och någon ursäkt har vi ännu inte heller hört (även om hon faktiskt fortfarande har åtta dagar på sig).

Men skam den som ger sig, nu ökar hon på insatsen med att dessutom önska sig ett fotbolls VM till Sverige och nya Stockholmsarenan vid Globen.

Förvisso är VM'et inget löfte och DN låter meddela i sin artikel varför idrottsborgarrådets dröm är helt omöjlig. Vare sig något EM eller VM i fotboll kommer till Sverige. (De skriver det inte, men troligen gäller det inte bara herrfotboll utan även damfotboll).

De flesta har nog redan begripit det lite löjliga i hennes utspel, inte minst med tanke på att arenan kommer att anläggas med konstgräs, vilket förmodligen gör att inget svenskt landslag någonsin kommer spela en tävlingsmatch där. Men faktum är att argumentationen bakom varför Stockholmsarenan skulle få över 30.000 sittplatser var just möjligheten till de stora fotbollsturneringarna.

Jag hade hellre sett en storleksanpassning till Allsvensk fotboll. En kapacitet på mellan runt tjugo tusen sittplatser samt något tusental ståplatser, som i Malmö och Göteborg, hade varit mer lämpligt. Då hade byggnaden inte heller behövt svälla ut över parkområdet i samma omfattning. Jag argumenterade i fullmäktigedebatten i vintras för en mindre arena och för naturgräs.


Och så här sa jag då:

Anförande nr 210
Mats Berglund (mp):

Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation, och med det sällar jag mig också till den glädjekör som menar att det är roligt att vi äntligen kommer i hamn med det här jättelånga ärendet. Jag vet inte hur många år och decennier vi har hållit på med det, och nu kan vi äntligen slutföra ärendet. Miljöpartiet tycker att det är bra att vi bygger den här arenan, och framför allt är det kollektivtrafik nära läget där vi har flera tunnelbanelinjer positivt.

Icke desto mindre har jag några betänkligheter kring arenan så som den är utformad nu, och det handlar om två saker. Dels är det storleken som jag vill problematisera, dels är det inriktningen mot konstgräs.

Storleken är problematisk av tre anledningar: miljöskäl, ekonomiska skäl och idrottsliga skäl. Jag tycker att den är något stor. Miljöskälen handlar om att vi får en väldigt stor, massiv byggnadskropp som kommer att dominera stadsbilden på ett kanske negativt sätt. Minskar man arenan kommer byggnaden att bli lättare och kanske också möjligen lättare att förskjuta på det sätt som Miljöpartiet vill så att den överdäckar Nynäsvägen. Därmed skulle man skapa mindre buller, och det blir en minskad barriäreffekt från Nynäsvägen. Man kanske också kan rädda något av parken.

De ekonomiska skälen har varit uppe här tidigare. I dagens Svenska dagbladet kan man läsa en stor artikel. Rubriken är ”Expert varnar för glädjekalkyl”. Publiken räcker inte till, står det.

Det är ju så, trots allt, att om ekonomin inte fungerar blir det i slutändan staden som kommer att få ta den smällen.

När det gäller det sportsliga kommer en arena för 30 000 personer förmodligen aldrig att bli slutsåld, möjligen till ett derby om året. Jag tycker inte att det är riktigt försvarbart. Fansen vill ha en mindre arena, och jag tycker att man ska titta lite mer på arenorna i Malmö och Göteborg som har anlagts nyligen. De har storleksord- ningen 19 000-21 000 personer. De blev också betydligt billigare.

Om jag hinner med att prata lite om det här med gräskvalitet så tycker jag av sportsliga skäl att vi i Stockholm bör ha en arena med naturgräs. De står i ärendet att Uefa och Fifa har förespråket konstgräs och att konstgräset är tillräckligt bra.

Det är inte riktigt så. Både Malmö och Göteborg har naturgräs på sina arenor, och det tycker jag faktiskt att vi ska ha i Stockholm också.

/---/ Vad Fifa och Uefa menar tror jag inte är den typ av konstgräs som man har till exempel i Borås och Gävle utan snarare den typen som man har i England och Italien, alltså något slags hybridgräs där 95 procent av gräsmattan är naturgräs och resten konstgräs som hjälper gräsrötterna att rota sig och också grässtråna att bli fastare. Det kräver stor planering./---/

Bifall till Miljöpartiets reservation!



tisdag 7 september 2010

Potatisskal och kaffesump

Just det: potatisskal och kaffesump! I min Söderkvart hamnar sånt bland papperskuvert och andra sopor och bärs ner till tunnorna utanför porten där en bil hämtar, och till slut bränns upp. På sin höjd kan vi använda värmen från elden till nåt bra. Men det är inte speciellt energieffektivt!

I min Norrlansdlägenhet däremot blir mina matrester till bussbränsle. I Umeå samlar vi in hushållsavfallet i små bruna papperspåsar som hamnar i ett biogasverk.

Vi har idag stor brist på biogas i hela landet, inte minst i Stockholm. Med Miljöpartiets politik kommer vi att kunna samla in 70 procent av Stockholmarnas matavfall. Det ska ske med papperspåsar som i Umeå där inte nyare infrastrukturer finns. Men vi ska också bygga in system för avfallskvarnar i köken så att matresterna kan spolas rakt ner i vasken.

lördag 28 augusti 2010

Botniabanan invigs

Idag invigs Botniabanan. Det känns fantastiskt efter så många år.

Jag kan se nya resecentrum, Umeå Östra från mitt fönster. Och snart kanske jag också kan åka tåg ända till Stockholm.

Men tyvärr saknas ännu en liten snutt järnväg mellan Ö-vik och Sundsvall, man får fortfarande ta bussen: Umeå-Sundsvall (4 timmar) innan man kan kliva på ett X2000 till Stockholm (ytterligare 3 timmar).

Med väntetid tar det idag alltså 7 timmar och 25 minuter med buss/tåg. Med flyg räcker det med en timme, och det till ungefär halva priset! Det är därför rätt sorgligt, men samtidigt symptomatiskt, att invigningen av Botniabanan innebär den största satsningen på svensk järnväg på 70 år. Det hörs ju tydligt: Vi ligger efter!

Invigningen av Botniabanan visar tydligt på att Sverige behöver moderniseras! Vi måste bygga hundratals mil järnväg om vi ska hänga med i framtiden. Med Miljöpartiets politik kommer kapaciteten i järnvägsnätet att fördubblas till 2020.

Vi ska bygga höghastighetsbanor och knyta samman de stora svenska städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, med Köpenhamn och Oslo. Vi vill också koppla ihop stambanan med regionala spår så att de regionala anknytningarna förstärks. Och det ska självklart vara billigare att åka tåg än att köra bil eller flyga.

En sådan här omställning av det svenska transportsystemet, tillsammans med stora satsningar i energiomställning av vägtrafiken och i vårt boende, leder dessutom till att vi skapar tiotusentals nya jobb.

_____
» Bilden på nya resecentrat tog jag runt midnatt för några veckor sedan. På sommaren är det ljust i Norrland.
» Jag har tidigare skrivit om det stopp för tågtrafiken som den borgerliga infrastrukturpolitiken innebär.

Borgerlig kulturpolitik utan ambitioner

Jag skriver på Newsmill om moderaternas klena ambitioner vad gäller den kulturpolitik som de har bedrivit under fyra år och som de går till val på att fortsätta med.

Medan kulturministerna inte har fått ett öre extra från sin finansminister så går de rödgröna till val på en miljard extra till kulturen. Mer om vad den kulturmiljarden kommer att satsas på lär vi få veta när de rödgröna släpper sitt gemensamma valmanifest. Men några saker som lär vara med är:

Ökade satsningar på kultur i skolorna. Lägre avgifter och fler pedagoger kulturskolan i hela landet. Återinförande av fri entré på de statliga museerna. Stärkt infrastruktur för kulturen med fler scener och nya kulturcentrum.

En stark kulturpolitik är nödvändig för ett levande kulturliv och för demokratin. Men den borgerliga politiken på kulturområdet är defensiv och saknar ambitioner. Vi måste bryta den negativa trenden som pågått i fyra år. Valet den 19 september gäller klimatet, jobben, skolan. Men också kulturens framtid.

tisdag 24 augusti 2010

Miljöpartiet vill att kulturen ska växa!

Mitt svar igår till kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har genererat ytterligare ett inlägg på henne blogg där hon berömmer sin egen kulturpolitik och efterfrågar Miljöpartiets förslag till att stärka kultursektorn.

Till att börja med har Madeleine Sjöstedt fel när hos skriver att vi var emot alla hennes reformer: Många av dem har varit så dåliga att vi inte kunnat rösta för dem. Men vi har varit försiktigt positiva till förslaget med livecheckar till det fria musiklivet, men vi väntar samtidigt fortfarande på en utvärdering. Livecheckarna riktar sig endast till proffsmusiker och vi vill också stödja alla de tusentals amatörmusiker och band som spelar på Stockholms klubbar och scener.

Men visst har vi varit emot det, av kulturarbetarna så utskällda, bonussystemet som uteslutande gynnar kvantitet istället för kvalitet, och leder till en ekonomisk oförutsägbarhet och därmed försvårar planeringsarbetet. Vi vill istället stärka det ordinarie kulturstödet med motsvarande belopp utöver vår budgeterade satsning på ökat kulturstöd.

Majoriteten har också skapat "Fonden för innovativ kultur" där man plöjt ner två miljoner av skattepengarna, varav ungefär hälften har gått till en extern konsult som har fått i uppdrag att fördela resten av pengarna till nyskapande projekt. Förhoppningarna att näringslivet skulle ösa in pengar i projektet har grusats rejält; inte en enda krona har hittills kommit in från näringslivet!

Men det är också sant, som hon skriver, att vi har varit emot den kraftiga avdemokratiseringen som skett inom den kommunala kulturen. Vi tycker att de stora politiska besluten ska tas öppet i nämnden, inte i de slutna rummen mellan borgarråd och tjänstemän!


Miljöpartiet vill att kulturen ska växa! Därför vill vi satsa på kulturens infrastruktur, vi behöver bl.a. fler scener för livemusik och teater. Vi vill återskapa en scen istället för den nedbrunna Tantogården. Vi vill stödja - inte som borgarna - motarbeta spontana kulturprojekt som Cyklopen eller Aspuddsbadet. Vi vill ha en levande kvarterskultur, därför stödde vi t.ex. den gamla Kvartersbion vid Hornstull i övergången till den nuvarande Bio Rio.

Miljöpartiet vill tillsammans med våra samarbetspartier göra en storsatsning på Kulturskolan under nästa mandatperiod. Vi vill att Stockholms kulturskola återigen ska få utmärkelsen "Sveriges bästa kulturskola", som den fick efter vår förra period i majoritet. Samarbetet mellan kulturskolan och skolan ska återuppstå. Det låter som en gammal klyscha, men vad vore det svenska musikundret utan den kommunala musikskolan? Vi vill fortsätta utveckla kulturskolan med fler kurser i nytt modernt kulturskapare som datorgenererad kultur, hip-hop, street-dance, film och annat som lockar en bred generation av unga. Vi vill inte ha den snäva gitarr- och piano-orienterade kulturskola enbart för "kulturvana barn och unga" som den moderatstyrda alliansen utlovar.

Den professionella kulturen – som Sjöstedt menar sig värna – fick en rejäl törn när kulturkonsulenterna i stadsdelarna försvann. Kopplingen mellan kulturskaparna och skolan som konsumenter bröts. Nu har kulturförvaltningen istället på eget bevåg lanserat det utmärkta projektet Kulan vilket vi vill arbeta vidare med. Pengarna från skapande skola ska i första hand användas till att köpa in professionell kultur. Idag har alldeles för stor del gått till att återknyta kontakterna med kulturskolan något som vi vill ska ske på annat sätt.

Miljöpartiet tror på kultursponsring, men vi vet att det är svårt och kostnadskrävande att få sponsorer. Därför vill vi ändra nuvarande regelverk, något som den moderata kulturministern har misslyckats med.

Nu föreslår vi också mer kultur på våra äldreboenden. Vi vill se en bred pallett av kulturutövare - såväl clowner som andra - som tillgodoser de äldres stora behov av kultur.

Om klåfingrighet och avdemokratisering

Kulturborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt (fp), skriver återigen på sin blogg om Miljöpartiets "klåfingrighet" i kulturpolitiken.

Madeleine Sjöstedt har en märklig syn på demokrati. Det är tydligt att när oppositionen kommer med förslag så är det klåfingrighet, men när hon själv kommer med förslag är det… direktiv?

Det är sant att vi har haft en konflikt under mandatperioden. Det konflikten handlar om är bl.a. att jag flera gånger under perioden har kritiserat henne för att hon har fört över en rad politiska beslut från nämnden till tjänstemän. Samtidigt har hon sett till att åtminstone en hög chef har fått avgå för att han vägrade följa hennes egna direktiv.

Det Madeleine Sjöstedt har gjort under mandatperioden är alltså att i praktiken föra över mer makt till sig själv och slutna rum, och bort från öppna protokoll och insyn.

Några exempel: Hon har avskaffat kulturstödsdelegationen. Där politikerna tidigare satt med och fattade besluten över vilka verksamheter som ska få stöd, tas besluten idag ensamt av tjänstemännen. Hon har avskaffat biblioteksråden som gav medborgarna insyn i de lokala bibliotekens verksamheter. Och hon har genom eget beslut kraftigt ändrat kulturskolans verksamhetsinriktning, utan beslut på nämnden.

Madeleine Sjöstedt talar om klåfingrighet. Jag kallar det avdemokratisering.

söndag 22 augusti 2010

Var ska Djurgården spela?

Efter den allsvenska säsongen 2013 går SvFF:s dispens till Djurgården att spela sina hemmamatcher i fotboll på Stockholms stadion ut. Tills dess måste frågan om var klubben ska spela i framtiden ha avgjorts.

Trots att vi vetat om dispensproblematiken under många år, och trots yviga borgerliga vallöften har ingenting konkret hänt under hela den gångna mandatperioden. Istället för det naturliga, att backa från vallöftet, har idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) konsekvent i fyra års tid matat Djurgården och deras supportrar med ständigt nya utfästelser om att frågan är på väg att lösas.

När nu mandatperioden summeras, ser vi att varje sådant löfte har brutits. Istället har en rad ¬– de facto helt orealistiska – utspel kommit; allt från ett flertal markanvisningsförslag i förorten, till att köra ut friidrotten och bygga om Stockholms stadion till renodlad fotbollsarena.

Jag själv och andra miljöpartister har flera gånger påtalat det olämpliga i att på det närmast bedrägliga sättet hålla Djurgårdarna i fortsatt förhoppning om en snar lösning. Borgarrådet borde tala klarspråk, men kunde gärna också ha initierat en bred konstruktiv dialog.

Nu har Djurgården fått nog och presenterade tidigt i somras ett mycket välgjort förslag till en arena vid nuvarande Östermalms IP. Arenan skall inrymma 18 000 sittande åskådare och kosta 425 Mnkr.* Den grävs ner för minskad miljöpåverkan, och DIF menar att den kommer att vara världens mest miljövänliga arena.

Mer information finns på DIF:s hemsida, hos Djurgårdspublikens arenagrupp och på supporterklubbens FAQ.


Miljöpartiet har en positiv syn och förhoppning att frågan ska gå att lösa. På DN:s Stockholmsdebatt skriver Yvonne Ruwaida och Stefan Nilsson att ” Djurgården Fotboll behöver, förtjänar och ska ha tillgång till en större arena.”

Jag tror att förslaget på Östermalms IP kan vara lösningen. Men vi kan inte blunda för de många problem och hinder som fortfarande finns där. I debattartikeln framförs några av dessa kvarvarande problem:

  • Kostnaderna: Staden har rustat Östermals IP för 200 miljoner kronor de senaste tio åren.
  • Markarrendet: DIF förväntar sig att staden ska stå för markkostnaderna.
  • Verksamheten: Idag är Östermalms IP Stockholmregionens mest använda idrottsplats. Både skolor och en stor mängd klubbar och föreningar använder dagligen idrottsplatsen. Lika lite som man kan tvinga Djurgården att spela i t.ex. Akalla (ett av de tidigare förslagen) kan man tvinga skridskosporten eller någon av de många små amatörklubbarna att flytta långväga. Detta måste lösas!
  • Stora Stadionevenemang: Som påpekas i debattartikeln i DN så har Östermalms IP avgörande funktioner för uppvärmning och ombyte för bl.a. Stockholm Maraton, Diamond League, Finnkampen, mm. Kan dessa funktioner föras över till nya arenan?
  • Natur- och kulturvärdena: Vilken påverkan kommer bygget och användningen av arenan att ha på den känsliga naturen i Nationalstadsparken? Och hur påverkar en rivning av Östermalms IP stadens kulturhistoriska värden?
  • Den ekonomiska risken: Oavsett om DIF betalar hela bygget och står för ägandet faller – som alltid i sådana här stora projekt risken tillbaks på kommunen. Kan av någon anledning inte fullfölja sina åtaganden så står vi med en tom och dyr arena.
  • Kommunfullmäktige har under senvåren beslutat att gå vidare med en annan stor fotbollsarena, Stockholmsarenan vid Globen. Det naturliga och mest kostnads- och fr.a. mest yteffektiva vore självklart att Stockholms elitklubbar, såsom i Göteborg, kunde samordna sig i en gemensam arena.

Dessutom har Djurgårdsförvaltningen som äger marken tidigare sagt nej till ny arena vid Nationalstadsparken. DIF hävdar att de fått löfte om godkännande av de nya ritningarna, men ännu har inget officiellt uttalande kommit.

Men om ett godkännande kommer, och de beskrivna problemen kan lösas (i synnerhet gäller det de många andra verksamheterna på Östermalms IP) bör staden gå vidare med planerna. Under tiden måste vi dock fortsätta att titta på alternativen. Kan det t.ex. gå att varsamt rusta Stockholms stadion? Eller finns det andra möjliga alternativa platser?

______
*Jämförelsetal för nya stadion i Malmö [21 000 sittplatsr/695 Mnkr]; Borås [10 000/117 Mnkr]. Inklusive ståplatser blir kapaciteten för nya Djurgårdsarenan 16 000; Swedbank stadion i Malmö 24 000 och Boråsarena 18 000.

» Och, slutligen: Jag vill inte gärna sitta och godkänna ytterligare en elitfotbollsarena i Sveriges huvudstad med konstgräs. God fotboll spelas på naturgräs!

onsdag 11 augusti 2010

Kulturhuset

Igår invigdes Kulturhusets nya nedervåning och entrén ut mot Sergels torg. Jag är övertygad om att det blir ett verkligt lyft inte bara för Kulturhuset utan även för området runt omkring. Kulturhuset är ett naturligt nav för hela Stockholms kulturliv.

Efter fyra år av borgerligt styre kan man nu summera Kulturhusets utveckling. Ekonomin har, som på så många andra områden i Kulturstockholm dragits åt. Framförallt beror det på att inga nya pengar har skjutits till i någon av borgarnas fyra senaste budgetar medan kostnaderna för priser och löner ökar för varje år.

Miljöpartiet har som enda parti återkommande budgeterat med en pris- och lönekompensation i stadens förvaltningar, vilket skulle ha gett Kulturhuset runt 1,5 miljoner årligen i ökade anslag. Därtill har vi velat göra en rad riktade satsningar.

Får vi möjlighet att vara med och styra Stockholm efter valet vill vi:
  • Stärka kulturhuset som Stockholms kulturcentrum.
  • Låta fri entré-reformen innefatta även Kulturhuset och dess tillfälliga utställningar.
  • Bygga vidare på ekoteket;ett ekodesigncentrum för småföretagande inom miljöteknik.
  • Skapa kulturhusfilialer på flera platser i kommunen.
  • Stärka LAVA. I moderaternas sista egna budget saknades LAVA helt; vi vill inte att detta kreativa paradis för unga ska försvinna!
  • Erbjuda mer ekologisk mat och dryck i Kulturhusets kaféer.

____
» Kulturhuset finns också på facebook!

tisdag 10 augusti 2010

Mao

DN har idag valt att ägna en helsida åt ett press-meddelande från kultur-borgarrådet i Stockholm. Det gäller en staty utanför Västertorpsbadet föreställande sju kända personer sittandes i en soffa, varav en av dessa är Mao (sitter i mitten).

Borgarrådet påpekar den mörka historia som omger det kommunistiska Kina under Mao. Hon menar dock inte att installationen ska bort, men att det ska förtydligas vem Mao var, gärna tillsammans med en harang om kommunismens brott: "Det kan upplevas stötande från folk som flytt undan Kinas folkmord." Inte minst att se barn som klättrar och leker i en staty föreställande en massmördare.

Jag tillhör själv en familj som har drabbats hårt av kommunismens brott, och jag förstår borgarrådets poäng. Men, en ännu bättre poäng tycker jag Roger Mogert (S) har i sin kommentar till pressmeddelandet:

"Jag tror de flesta vet vem Mao var och vad han stod för. Det vore bättre om man hade en skylt som informerar om de andra som sitter där om man vill vara folkupplysande."

Helt riktigt. En skylt till skulpturen kan för all del vara folkupplysande. Men då ska alla personerna beskrivas, och skylten bör ses som en del av konstverket. Kanske bör den också skrivas av konstnären själv. Det bör framgå inte bara vilka personerna var, utan varför de sitter där utanför badhuset. Mao simmade, och Mao ledde ett folkmord. Men Mao betydde också väldigt mycket för svenskt kulturliv under lång tid på sextio och sjuttitalet.

En annan intressant fråga är ju också, vad var det som fick DN att ägna en helsida åt det här pressmeddelandet.

--
» Bild: Wikimedia

söndag 8 augusti 2010

Björklund borde åtminstone respektera det kommunala självstyret

Folkpartiet har den senaste veckan kommit med flera utspel om skolan. Bortsett från det halvrasistiska inslaget i slöjförbudet och det helt ogenomförbara i dagens förslag om tvingad föräldranärvaro, så tycks Jan Björklund helt köra över det kommunala självstyret.

Skolan är, än så länge, en kommunal angelägenhet. Därmed bör detaljregleringar kring personalfrågor (slöjförbudet), eller frågor kring hur man ska lösa de sociala problemen beslutas lokalt på skolan eller åtminstone inom kommunerna. Problem kan se olika ut i olika delar av landet, och de bör kunna lösas på olika sätt.

Men det är också viktigt att både elever, lärare och föräldrar får vara med i beslutsprocessen. Björklund tycks tro att han sitter på en universallösning när han vill tvinga föräldrarna till krångliga elever att ta ut sina semesterdagar under terminerna. Visst kan väl sådant hjälpa någon gång, men lokala sociala problem måste lösas på plats, med fingertoppskänsla - inte på departementsnivå av berörd minister!

Och, Björklund, vad händer om föräldrarna skolkar? Blir det polishämtning då?

onsdag 28 juli 2010

Om begreppet vågmästare

Vågmästaren var i det gamla urbana samhället en kommunal tjänsteman som kontrollerade och ansvarade för den allmänna stadsvågen och såg till att handeln flöt på utan fusk eller misstankar. En central figur i det tidiga kapitalistiska samhället.

Numera används begreppet förmodligen uteslutande i politiska sammanhang och för det parti som kan avgöra en eventuell tveksam majoritetssituation i en vald församling. Som DN skriver idag kan just en sådan situation uppstå efter valet den 19 september. SIFO har i natt presenterat en av alla dessa otaliga opinionsundersökningar, och den visar att den moderatstyrda alliansen har stöd av 48,6% av väljarkåren, de rödgröna har 44,7. Krist- resp. Sverigedemokraterna balanserar på vardera 4%.

Den märkliga analysen dom DN-skribenten då gör är att det är Sverigedemokraterna som i ett sånt läge skulle bli vågmästare.

Analysen är naturligtvis felaktig eftersom SD aldrig kan bli vågmästare!

Samtliga rödgröna partier har (till skillnad från allianspartierna) tydligt deklarerat att något samarbete med SD aldrig kan komma på fråga. Således kan inte SD heller bestämma något majoritetsförhållande.

Det är alltså alltid något av de etablerade riksdagspartierna som ska anses som potentiella vågmästare. Att S och M kommer att ingå koalition efter valet måste dock anses som uteslutet. Att V väljer högerblocket likaså. Och ingen förväntar sig nog heller att KD byter block.

Alltså är det Centern, Folkpartiet eller Miljöpartiet som är de enda potentiella vågmästarna på morgonen den 20 september. (Sviker Moderaterna kan emellertid SD bli "stödparti", men det är ett annat politiskt begrepp.)

måndag 21 juni 2010

Mitt inlägg i Slussendebatten

Just nu pågår en debatt om Slussen i fullmäktige. Andra har redan bloggat från fullmäktigesalen: Yvonne Ruwaida, Per Ankersjö (C). Läs gärna mer hos SvD, SvD, DN, DN, Epsteins Sthlm eller varför inte Samfundet S:t Eriks yttrande.

Själv har jag har levererat följande anförande:

Ordförande, fullmäktige, ledamöter…

Det finns naturligtvis mycket att säga om Slussen. Och mycket har också sagts, inte minst i de 1200 svar som Stockholmarna har skickat in. Många är missnöjda.

Jag själv tillhör dem som gärna hade sett en återuppbyggnad av William-Olssons gamla Slussenkonstruktion med smarta trafiklösningar i de cirkulerande klöverbladen. Slussen är idag – som finansborgarrådet sa i sitt inledningsanförande – sliten och rätt klumpig. Men så var det inte när den byggdes på 30-talet. Då var den snarare en lätt, tjusig, framtidsanpassad konstruktion, där formen betydde väldigt mycket.

Men det är historia nu. Nu lämnar vi det bakom oss och fokuserar på det förslag som ligger. Det är naturligtvis positivt om vi skulle komma till ett beslut! Nu har vi ett förslag här. Bygger vi det så bygger vi en ganska ful miljö. Det kostar runt 8 miljarder kronor.

Men det kanske inte gör så mycket att det blir fult och tråkigt. Vi har fortfarande många andra fina miljöer i Stockholm. Allt kanske inte måste vara vackert. Eller funktionellt!? Och om en mansålder eller så, kommer man att få göra om hela den här processen. Kanske kan de politikerna i framtiden och de arkitekterna göra ett bättre jobb än vad vi har gjort.

Vi har misslyckats helt enkelt. Det tycker jag vi ska erkänna!

Men det finns ju fortfarande några saker vi kan förbättra. Vi har skrivit ner några av dem i Miljöpartiets förslag till beslut. Och jag vill peka på några bara:

- Gestaltningen:
Ramperna på Gamla stan-sidan måste sänkas.
Också på Södermalmssidan måste betongdäcket sänkas. Det blir inte roligt att se på Katarinahissen, eller det gamla stadshuspalatset när de sjunker ner i betongen.
Den 8-filiga bron måste smalnas av. Minst två filer ska bort.

- Kulturen:
Vi vill ha Slussen som en kulturmötesplats. Det hus där kulturen skulle samlas har strukits ur planerna. Vi har blivit lovade att kulturen inte därmed har strukits utan ska finnas med ändå. Det tror jag när jag ser det! Kulturen har nästan alltid fått stryka på foten när det väl kommer till kostnaderna. Vi måste säkra att kulturen klarar framför allt hyreskostnaderna!

Miljöpartiet vill ha ett ”Kulturcentrum Slussen” – inte en 30.000 kvm shoppinggalleria! Kulturcentret ska bygga på de institutioner som finns där idag: Stadsmuseet, Södra teatern, Debaser, konstgallerierna längs Hornsgatan, osv. Och det ska byggas ut. Gärna en Kulturhuset-filial, bibliotek, fler scener kanske.

- Sen har vi det historiska:
Promenerar man över Västerbron och tittar över Riddarfjärden mot Gamla stan, så förstår man varför Stockholm ligger där det ligger. ”Som ett lås i Mälaren”. Och det är näset, naturligtvis, mellan Gamla stan och Södermalm som skapar det här låset. Och det näset försvinner nu när vi gräver ut och breddar vattnet. Stockholm har tappat sin historiska förankring. Historielöst! Tyvärr!

Bifall till Miljöpartiets reservation!

Stärk forskningen på stadens museer

Som ersättare i kommunfullmäktige har man rätt att lägga motioner bara när man tjänstgör vid ett sammanträde. (Ledamöter får skicka in motioner när som helst). Jag tjänstgör idag och har lagt en motion om att stärka forskningen vid stadens museer.

Både Stadsmuseet och Medeltidsmuseet har goda förutsättningar att bli starka forskningsmiljöer, sådant som forskningsstiftelserna efterfrågar. Mitt förslag går ut på att skjuta till en mindre summa pengar som museerna ska använda till kortare forskartjänster med syfte att skriva ansökningar till forskningsråden för vidare projekt.

Vinsten blir dubbel: Flera eftersatta inenteringsprojekt och annat kan genomföras samtidigt som vi ger oss möjligheten att öka den externa finansieringen på museerna.

Min motion:

Satsa på mer forskning på stadens museer.


I Sverige har universiteten närmast monopol på forskning. Så behöver det inte vara, och så är det inte heller i många andra länder. Danmark är ett bra exempel där man har starka forskningsmiljöer även på museer. Men även i Sverige finns goda exempel, Upplandsmuseet är ett sådant där man har lyckats dra till sig forskningsmedel för en rad framstående projekt.


Genom att dra till sig forskare kan Stockholms museer stärka sin kompetens vilket bidrar till en högre kvalitet både i utställningar och i övrig verksamhet. Vetenskapssamhället idag har även ”starka forskningsmiljöer” som ett ledande kriterium för fördelningen av medel. Stockholms museer har stor potential i att utvecklas till sådana efterfrågade starka forskningsmiljöer.


Inledningsvis bör det prövas att stärka Stadsmuseets kulturmiljöavdelning. Det är redan idag en miljö där verksamheten står på hög vetenskaplig grund, och där det också bedrivs viss forskning. Men även andra museer, såsom Medeltidsmuseet, Liljevalchs och Kulturhuset liksom andra förvaltningar inom staden (exempelvis USK och Stadsbyggnadskontoret) bör kunna stärka sin verksamhet på detta sätt.


En möjlighet att stärka forskningsmiljöerna är att till en början tillföra medel från staden för utlysa ett antal kortare forskningstjänster (c:a 3 månader). Inom ramen för dessa tjänster bör forskarna utföra till exempel någon form av inventeringsuppgifter för att utifrån detta arbete färdigställa ansökningar till de stora forskningsråden för vidare projektmedel. För stadens del blir vinsten dubbel; viktiga arbetsuppgifter, av vilka många hittills varit åsidosatta, kommer att genomföras samtidigt som staden vid gott utfall i ansökningarna drar in externa forskningsmedel som stärker verksamheten utan att det belastar den kommunala budgeten.


För att komma igång bör en förteckning på möjliga inventerings- och forskningsprojekt snarast tas fram inom berörda förvaltningar.


Jag föreslår därför fullmäktige besluta att:

1. Utreda vilka museer och övriga förvaltningsavdelningar som kan stärka sin kompetens genom forskningsprojekt.

2. Låta Stadsmuseet utlysa ett antal kortare forskartjänster för disputerade forskare i syfte att färdigställa ansökningar om projektmedel från forskningsråden.

3. Upprätta en plan för hur stadens museer och förvaltningar på längre sikt kan stärka sin kompetens genom forskning.


Stockholm, den 21 juni 2010


Mats Berglund