tisdag 12 november 2013

Fristadsprogrammet utvidgas

Kulturhuset Stadsteatern berättar i dagens DN om hur verksamheten är tänkt att utvecklas framöver. Bland annat vill man utöka fristadsprogrammet i enlighet med min motion som jag lade tidigare under hösten till att omfatta såväl fler personer som nya konstformer. Tyvärr talar man utöver författare än så länge endast om musiker.

Tidigare under hösten kom även beskedet att Göteborg tar emot rapparen Khaled Harara som den första musikern inom ramen för ett svenskt fristadsprogram. Men även Malmö meddelade idag att man är avser att utvidga fristadsprogrammet, och då talar man om ytterligare fler konstformer, förutom musiker även till exempel bildkonstnärer. Stockholm bör följa Malmös exempel.

I våras lade jag tillsammans med vänstern en skrivelse i Kulturnämnden om ett utökat fristadsprogram, och som en uppföljning lade jag sedan en motion till kommunfullmäktige. Skrivelsen behandlades på kulturnämnden den 29 september. Motionen har inte hunnit behandlas.

Här är länkar till skrivelsen och dess svar i kulturnämnden.


Motionen i sin helhet:
 
Motion av Mats Berglund (MP) om ett utökat fristadsprogram

Fristäder för författare finns idag i runt 40 olika städer runt om i världen. Ansökningarna till fristäderna samordnas och administreras genom ICORN (The International Cities of Refuge Network), med bas i Stavanger. I Sverige tar idag sju städer – Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Växjö, Sigtuna och Skellefteå – emot författare som av olika anledningar är hotade eller förföljda, och nyligen tillkännagjordes att även Jönköping väntas ta emot sin första fristadsförfattare under hösten 2013.

I Stockholm har vi sedan 1998 välkomnat hittills sju författare som har fått möjlighet att verka i Stockholm under en tvåårsperiod. Det är Kulturhuset Stadsteatern som är ansvariga för fristadsprogrammet i Stockholm.  Kostnaden för programmet har av kulturförvaltningen beräknats till omkring 0,5 Mnkr per år, vilket bekostar stipendium, lägenhet och programverksamhet kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Även om Stockholm under 15 år har kunnat ta emot författare så är behovet för fler fristäder världen över mycket stort. Som ojämförligt största kommun i Sverige bör Stockholm kunna utöka det nuvarande programmet till att omfatta fler författare än enbart en åt gången. Men även till att omfatta fler konstarter än enbart författare och journalister. Nyligen har Göteborg blivit den första staden i Sverige att ta emot en musiker inom ramen för fristadsprogrammet via ICORN och PEN, vilket bör möjliggöra öppningar inom ytterligare fler konstområden även för Stockholm. Som medlem i ICORN bör Stockholm även verka för en utvidgning av fristadsbegreppet så att även musiker, bildkonstnärer och andra kulturutövare kan omfattas av de medlemsstädernas fristadsprogram.


Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag följande:

att:    Staden utökar fristadsprogrammet till att omfatta fler platser än enbart en i taget.

att:    Fristadsprogrammet utökas till att omfatta fler konstarter.

att:    Stockholm via sitt medlemskap i ICORN verkar för en utvidgning av fristadsbegreppet till att omfatta fler konstområden.


Stockholm den 10 oktober 2014


Mats Berglund (MP)

onsdag 16 oktober 2013

Fortsatt minskade ambitioner i den borgerliga kulturbudgeten.

De kraftigt minskade resurserna till kultur i Stockholms stad var ett av ärendena som debatterades på kommunfullmäktige i måndags. Det var en interpellation från socialdemokraterna. Tyvärr hade ett olyckligt fel smugit sig in i siffrorna i interpellationen vilket kulturborgarrådet, Madeleine Sjöstedt snabbt påpekade. Men hur man än räknar så kommer man att se att de sju åren vi haft med Madeleine Sjöstedt i Stockholm har inneburit en minskning med drygt hundra miljoner kronor till kulturen.

Idag presenterade den borgerliga majoriteten i Stadshuset budgeten för 2014. Och den negativa trenden för kulturen fortsätter och förstärks.

Ett bra sätt att jämföra ett budgetområde över tid är att se till områdets andel av den totala budgeten. Det sättet att räkna tar hänsyn både till inflationen, dvs ökade kostnader, och till den snabba befolkningsökningen vi har just nu i Stockholm. Att vi idag är mer än hundratusen fler stockholmare än när moderaterna kom till makten 2006 innebär att vi har fler skattebetalare och därmed en större budget, men vi har också ett större åtagande.

När vi lämnade över makten 2006 var kulturnämndens andel (tillsammans med stadsmuseet och kulturhuset) 2,64 procent av stadens totala budget. Därefter har den andelen minskat i varje borgerlig budget år för år, och var för 2013 endast 2,22 procent. Med den budget för 2014 som presenterades i förmiddags så sjönk siffran återigen, nu till 2,13 procent.



Man kan tycka att några tiondelar av en procent inte låter mycket. Men omräknat i kronor betyder det att vi skulle behöva skjuta till 118 miljoner kronor till området kultur för att komma tillbaka till den nivån där de röd-gröna partierna lämnade makten.

De här kraftigt minskade ambitionerna på den offentliga kulturen i Stockholm har naturligtvis fått konsekvenser. Det gäller över hela kultursektorn: våra museer har tvingats överge den fria entrén som vi införde och har fått svårare att göra egna utställningar, det fria kulturlivet får sänkta anslag samtidigt som den borgerliga utförsäljningspolitiken har pressat upp hyrorna, och kulturhuset har fått hyra ut allt större del av sina lokalytor till annan kommersiell verksamhet.

Men mest upprörande är nedmonteringen av kulturskolan. Vi har fortfarande en fantastisk kulturskola i Stockholm, med en fantastisk kursverksamhet. Men den är inte längre för alla! Det som hänt under de borgerliga åren är att det har blivit en geografisk snedfördelning. Andelen barn som går i kulturskolan är i vissa stadsdelar – i synnerhet i innerstaden och de mer välbeställda villaområdena i t.ex. Bromma – mer än tio gånger högre än i exempelvis stadsdelarna på Järva.

Det är en oacceptabel situation, som måste åtgärdas med kraftigt höjda resurser. I den budget som presenterades idag finns inga sådana ambitioner. I stället läser vi att "fokus bör läggas på att finna metoder för att erbjuda fler barn och unga plats i kulturskolans undervisning".

Alltså, nya metoder, inga nya pengar!


lördag 14 september 2013

Jag kandiderar till riksdagen och kommunfullmäktige!

Idag, när jag skriver det här inlägget är det precis ett år kvar till valet den 14 september 2014. Vi har då genomlevt två hela mandatperioder med borgerligt styre i såväl Sveriges riksdag som i Stockholms landsting och kommunfullmäktige. Vi har sett hur politiken gått åt fel håll.

Men om ett år är det dags för förändring. Dags att kavla upp och ställa om till ett grönare samhälle. Och i det arbetet vill jag vara med, och därför har jag idag fyllt i webbformuläret och kandiderar till riksdagen och till Stockholms kommunfullmäktige.

Som jag skriver på min kandidatsida har jag ett brett politiskt engagemang, och är villig att arbeta med nästan vilken fråga som helst för att förändra världen, Sverige och Stockholm i en grönare och mer hållbar riktning. Men det är framför allt inom kulturpolitiken jag hittills engagerat mig, bland annat genom mina två mandatperioder i kulturnämnden och min första mandatperiod i den nu nerlagda Stadsmuseeinämnden.

När vi når majoritet vill jag fortsätta det arbete som jag lagt grunden för genom mina två år i kommunfullmäktige och i kulturnämnden.

I Stockholm vill jag stärka kulturens ställning och göra kulturen tillgänglig för alla:

  • Vi måste ta tillbaka kulturskolan till den höga nivå den hade 2006. Idag har vi förvisso en fantastisk kulturskola i Stockholm – men den är inte för alla! I vissa stadsdelar, i synnerhet på Järva, går mindre än en procent av alla barn i kulturskolan, i stadsdelar som Bromma, Södermalm och Östermalm är den siffran mer än tio gånger högre.  Alla barn och unga ska ha möjlighet och rätt att följa kurser i kulturskolan. Men vi måste också lyssna på de unga. Vad vill de ha för kultur? Vad vill de ha för kurser? Vad vill de lära sig?
  • Kulurstödet till de fria grupperna har i dagarna fått kraftig kritik. Miljöpartiet ställde sig bakom den förändring av stödet som genomfördes för två år sedan. Men vi lämnade samtidigt in en lång lista på åtgärder vi saknade, farhågor och förslag på fortsatta förändringar. Vi ska inte gå tillbaka till det gamla, men kraftiga förändringar måste till för att våra fria kulturgrupper och kulturarbetarna ska få arbetsro och tillåtas utvecklas på sina egna – inte politikernas eller tjänstemännen på kulturförvaltningens – villkor.
  • Kulturen måste nå ut över hela staden. I Stockholms innerstad har kulturlivet en mycket stark ställning: De stora nationella och kommunala institutionerna och evenemangen finns där – och ska finnas där – tillsammans med en mängd mindre scener, museer och kulturlokaler. Men vi måste också se till att hela staden får nära tillgång till kultur av hög kvalitet. Vi har drivit frågan om "kvarterskultur", där alla stadsdelar i Stockholm ska ha minst en kulturinstitution som gör stadsdelen unik och spännande. Det kan t.ex. vara en teater, en biograf eller en konsthall. Men vi vill också bygga ut en helt ny infrastruktur med lokala kulturhus över hela staden.

Det är tre frågor för framtidens Stockholm. Men vi har många andra förslag och idéer. Under hösten leder jag ett arbete med att ta fram ett Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm. Ett första utkast presenteras på Miljöpartiets kulturnätverk nästa vecka och går sedan på bred remiss i partiet och för de som vill vara med och påverka.

På nationell nivå ska vi arbeta för en kulturell tillväxt på kulturens egna villkor:

  • Kulturstödet ska ställas om så att en större del går till infrastrukturellt stöd. Det kan handla om stöd till scener, dyrbar utrustning eller dansares dagliga träning. På så sätt kan många aktörer få del av det offentliga stödet, och därmed lägger vi en grund för hela kulturlivet att växa.
  • Satsa på de kulturella och kreativa näringarna. Det hävdas ofta – och med rätta – att varje satsad krona på kultur ger mångdubbelt tillbaka. Vi har idag en näringlivsutveckling där de kreativa näringarna tillhör den sektor som växer starkast och ger flest nya jobb. Det är ofta gröna jobb som genererar engagemang och demokrati men som lämnar ett påtagligt litet fotavtryck. Dessa näringar vill vi stödja.
  • Stärk kulturen i den statliga budgeten. Kulturen är en grön kärnfråga, och handlar om hur vi ställer om samhället i en hållbar riktning. Kulturen får individer och samhällen att växa. Den erbjuder en meningsfull fritid, ett kreativt yrkesliv och en bättre skola. Kulturen är demokratifrämjande, men också klimatsmart. Den är ofta närproducerad och lämnar ett litet ekologiskt fotavtryck. I den gröna omställningen måste därför kulturen vara med.

Jag har varit medlem i Miljöpartiet sedan millennieskiftet ungefär (minns inte exakt när jag gick med). Jag har erfarenhet från politiska uppdrag i Stadsmuseinämnden, Kulturnämnden, Stadsarkivet, Storstockholms brandförsvar, och så klart Kommunfullmäktige. Jag har också haft flera interna uppdrag i partiet, bland annat: Valberedningen och Styrelsen för MP Stockholms stad, Förtroenderådet, ombud på kongresser och kommun- och landstingsdagar. Jag har suttit med i gruppen som utvärderade det förra provvalet och i gruppen som tog fram riktlinjer för det nu aktuella provvalet.

Nu ber jag om stöd för att få vara med och genomföra alla de goda idéer som vi tillsammans kommit med under två perioder i opposition. Jag vill vara med och förändra i riksdagen och i kommunfullmäktige.


onsdag 1 maj 2013

Svar till Madeleine Sjöstedt om MPs bibliotekspolitik

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har gått till angrepp mot Miljöpartiets bibliotekspolitik i ett inlägg på sin blogg den 24 april 2013.

Jag svarar henne här:

Madeleine,

Jag vet inte varför du ständigt går tillbaka till våra budgetar på 00-talet. Du kan titta i Miljöpartiets skuggbudget för 2013 om du vill veta något om vår kulturpolitik eller bibliotekspolitik i Stockholm. Vi har de senaste åren haft lika mycket pengar till bibliotekens verksamhet som den borgerliga majoriteten, men vi har samtidigt också budgeterat för ökade kostnader för priser och löner vilket blir åtskilliga extra miljoner kronor varje år till biblioteken jämfört med vad alliansen och folkpartiet ger.

Precis som du skriver har miljöpartiet även på den statliga nivån högre ambitioner för biblioteken. Regeringens budget för regionala bibliotekssatsningar är - med din uträkning - 68.965 kronor lägre per kommun än den gröna. På vilket sätt menar du att er lägre budget gynnar biblioteksfilialerna runt om i landet?

Bibliotekens finansiering är en kommunal uppgift. Miljöpartiet har lokaliserat en dyster trend med allt fler nedläggningar av folkbibliotek runt om i Sverige - även i Stockholm - och vill motverka detta genom ett tillskott på 20 miljoner.

Vi har också kritiserat den borgerliga bibliotekspolitiken - både på nationell nivå och i Stockholm - för att ni gång på gång vägrar ta med personalens kompetens i era styrdokument. Som kulturnyheterna visade har vi starkt stöd från Biblioteksföreningen i den frågan. Folkbiblioteken är mitt uppe i en kraftig strukturomvandling där bibliotekariernas kompetens blir allt viktigare.

vänligen,

Mats Berglund
Miljöpartiets gruppledare i kulturnämnden

Kuriosa: Agneta Börjesson är ersättare i Riksdagens kulturutskott och därför är hon på bild på Miljöpartiets hemsida med citat om vår kulturpolitik.


fredag 22 mars 2013

Kulturhuset och stadsteatern

Kulturhuset och stadsteatern slås ihop, det har den borgerliga majoriteten i Stadshuset beslutat.
Frågan diskuterades i kommunfullmäktige den 18 februari.

Vi vet forfarande inte riktigt varför de borgerliga politikerna ville genomföra sammanslagningen och därmed bolagisera Kulturhuset. Någon avsiktsförklaring har inte givits, inte heller någon konsekvensbeskrivning eller riskanalys. Därför röstade Miljöpartiet nej till sammanslagningen.

Jag förklarar varför i en debattartikel i Stockholms fria tidning.