De kraftigt minskade resurserna till kultur i Stockholms stad var ett av ärendena som debatterades på kommunfullmäktige i måndags. Det var en interpellation från socialdemokraterna. Tyvärr hade ett olyckligt fel smugit sig in i siffrorna i interpellationen vilket kulturborgarrådet, Madeleine Sjöstedt snabbt påpekade. Men hur man än räknar så kommer man att se att de sju åren vi haft med Madeleine Sjöstedt i Stockholm har inneburit en minskning med drygt hundra miljoner kronor till kulturen.
Idag presenterade den borgerliga majoriteten i Stadshuset budgeten för 2014. Och den negativa trenden för kulturen fortsätter och förstärks.
Ett bra sätt att jämföra ett budgetområde över tid är att se till områdets andel av den totala budgeten. Det sättet att räkna tar hänsyn både till inflationen, dvs ökade kostnader, och till den snabba befolkningsökningen vi har just nu i Stockholm. Att vi idag är mer än hundratusen fler stockholmare än när moderaterna kom till makten 2006 innebär att vi har fler skattebetalare och därmed en större budget, men vi har också ett större åtagande.
När vi lämnade över makten 2006 var kulturnämndens andel (tillsammans med stadsmuseet och kulturhuset) 2,64 procent av stadens totala budget. Därefter har den andelen minskat i varje borgerlig budget år för år, och var för 2013 endast 2,22 procent. Med den budget för 2014 som presenterades i förmiddags så sjönk siffran återigen, nu till 2,13 procent.
Man kan tycka att några tiondelar av en procent inte låter mycket. Men omräknat i kronor betyder det att vi skulle behöva skjuta till 118 miljoner kronor till området kultur för att komma tillbaka till den nivån där de röd-gröna partierna lämnade makten.
De här kraftigt minskade ambitionerna på den offentliga kulturen i Stockholm har naturligtvis fått konsekvenser. Det gäller över hela kultursektorn: våra museer har tvingats överge den fria entrén som vi införde och har fått svårare att göra egna utställningar, det fria kulturlivet får sänkta anslag samtidigt som den borgerliga utförsäljningspolitiken har pressat upp hyrorna, och kulturhuset har fått hyra ut allt större del av sina lokalytor till annan kommersiell verksamhet.
Men mest upprörande är nedmonteringen av kulturskolan. Vi har fortfarande en fantastisk kulturskola i Stockholm, med en fantastisk kursverksamhet. Men den är inte längre för alla! Det som hänt under de borgerliga åren är att det har blivit en geografisk snedfördelning. Andelen barn som går i kulturskolan är i vissa stadsdelar – i synnerhet i innerstaden och de mer välbeställda villaområdena i t.ex. Bromma – mer än tio gånger högre än i exempelvis stadsdelarna på Järva.
Det är en oacceptabel situation, som måste åtgärdas med kraftigt höjda resurser. I den budget som presenterades idag finns inga sådana ambitioner. I stället läser vi att "fokus bör läggas på att finna metoder för att erbjuda fler barn och unga plats i kulturskolans undervisning".
Alltså, nya metoder, inga nya pengar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar