i Gadden...

I senaste numret av Stockholms studentkårs tidning Gaudeamus, (eller "Gadden" som vi överliggare gärna säger), så finns en artikel som jag har skrivit. Det är en populärhistorisk text om det rysliga upploppet som rasade i de fattiga kvarteren kring Katarina kyrka under några sommarnätter året 1719.

För den som inte betalat sin kåravgift finns texten även att läsa i sin helhet på Gaddens hemsida (fast då missar man förstås de fina illustrationerna av Monica Byekwaso).

Mediakravaller

Känns lite skönt att det inte blev någon tennismatch i Stockholm. I Malmö har det däremot utbrutit kravaller. Enligt de bilder som förmedlats av bl.a. SVT, SvD och DN så rör det sig om runt en knapp handfull svartklädda och ett par hundra fotografer som tillsammans har sölat ner en svart polisbil med färg. En plastbit från ett blåljus, en backspegel samt en cykel tycks även ha demolerats.

Man undrar vad det här har med Mellanöstern-konflikten att göra. Kanske var cykeln av israeliskt märke?

Intressantast är väl ändå medias deltagande. På bilderna ser man tydligt att den s.k. 'massan' utgörs uteslutande av tidnings- och TV-fotografer. Har de ett ansvar? Ja, självklart! Vad gör de där? Finns det en historia?

Ja, det hela började år 1838. Den långa heta "Crusenstolpesommaren" blev svensk medias stora genombrott för aktivt deltagande i kravaller. Tidigare (t.ex. i samband med upploppen efter Axel von Fersens död 1810) hade tidningarna visserligen rapporterat om våldet. Men 1838 blev de aktiva deltagare på samma sätt som i Malmö idag.

I synnerhet blev Crusenstolpekravallerna ett genombrott för Aftonbladet som då hade blott åtta år på nacken. Tio år senare var AB och de andra liberala tidningarna relativt utmanövrerade och istället var det den då helt nya socialistiska pressen som slog igenom med sin hårdkokta rapportering från "Marsoroligheterna" på Storkyrkobrinken, då 18 personer fick sätta livet till.

» Läs mer i min avhandling (utkommer 8 maj).

”Anpassad offensiv”

Kravaller i Malmö. Men poliserna ingrep inte!

Varför?

De hade order att avvakta... ”anpassad offensiv”, kallas tydligen taktiken.

- Ett tidigt ingripande kunde ha lett till att hela Föreningsgatan slagits sönder, säger kommenderingschefen Håkan Jarborg Eriksson till TT (enl. SvD).

- Det var förfärligt. Men det var ännu värre att vi inte fick gå ut och gripa killen som kastade, säger däremot en tydligt irriterad Stockholmspolis som var på plats i Malmö (enl. DN).

Resonemanget är intressant; ska polisen ingripa och därmed hindra fortsatt våld och skadegörelse. Eller ska de avvakta, spärra av gator, iaktta och registrera, och på så sätt undvika en eventuell upptrappning av våldet?

Frågan är knepig, och resonemanget är som sagt intressant. Men inte nytt!

I juni 1810 mördades riksmarskalken Axel von Fersen. Döden inträffade genom ett jämfotahopp över hans bröstkorg just utanför stadsvaktens s.k. Corps-de-garde i Rådhuset (Bondeska palatset), och inför ögonen på en skvadron från Svea Livgarde som stod uppställda på granntomten, Riddarhuset.

Varför ingrep inte poliserna i Malmö? Varför ingrep inte vakterna 1810? Och varför sköts 18 personer ihjäl på Stockholms gator en febrarikväll 1848? Varför var stadsvakterna så passiva under upploppen sommaren 1719?

Ja...


... svaren ges i min kommande avhandling!

» Planerad utgivning och disputation nån gång under våren 2009.

Det oroliga sekelskiftet

I kväll håller jag ett föredrag för Stockholms läns hembygdsförenings tätortsgrupp. Det kommer att handla om upplopp och bråkighet i Stockholm under åren runt sekelskiftet 1800. Kom och lyssna! En överambitiös keynote utlovas!


Tid: 19.00
Plats: Stockholms läns hembygdsförening, Sabbatsbergsvägen 6.

» Ur innehållet: Hantverkaruppbådet 1789, Ebelska upploppet 1793, Oroligheterna vid Maria fattighus 1799, Fersenska mordet 1810.

När blir det kravaller i Sverige?

Just hemkommen från Teater Tribunalen där America Vera Zavalas pjäs, Etnoporr, följdes av en oerhört spännande debatt på temat: När blir det kravaller i Sverige?

I panelen satt företrädare för tidningen Gringo, ungdomsgården Reactor, organisationen Husby Unite, men också en forskare på magisternivå och en polis med invandrarbakgrund. I publiken satt många ungdomar främst från Husby - som tyvärr inte hann komma till tals så mycket som jag hade önskat.

Jag vet inte om jag själv satt i publiken som en medelklass kulturkonsument, som kulturpolitiker eller som kravallhistoriker. Frågorna var många men svaren desto färre. Är kravaller en positiv förändringskraft? Vad är alternativet till kravaller? Varför känner man sig inte delaktig i den svenska gemenskapen i miljonprogrammets förorter? Vad kan vi göra för att minska segregationen?

Efter hand insåg jag att mitt svar helst skulle vara engagemang. Gärna politiskt och gärna partipolitiskt. Men engagemang i föreningar, kulturlivet, idrott... vad som helst bara vi inte blir sittande passiva. I så fall satt jag i publiken som företrädare för miljöpartiets interna valberedning. Vi arbetar målmedvetet för att sprida på uppdragen i partiet så att alla medlemmar - också de nya - känner att de har ett förtroende och spelar en viktig roll inom partiet och inom politiken.

Vi behöver fler engagerade medlemmar, inte minst bland de unga från de invandrartäta områdena i Stockholm. Men vi måste också förbättra dialogen mellan ungdomarna och oss politiker. Fler förslag mottages tacksamt...

» Etnoporr spelas ett fåtal gånger under april. Efter söndagsföreställningarna följer debatter på olika ämnen.

Frikulor

Igår var jag på Folkoperan och såg sista föreställningen av Wagners, Friskytten. Folkoperan är den institution som får det största ekonomiska stödet från kulturnämnden, omkring åtta miljoner årligen. Jag kan bara konstatera att det är väldigt väl använda pengar. Folkoperans uppsättning var som vanligt väldigt bra, både vad gäller sång, musik, librettot, scenografi... och skådespeleri. Det är långa talpartier i Friskytten, vilket Regissören Linus Fellbom hade löst på ett mycket bra sätt.

Friskytten spelas märkligt nog inte så ofta på svenska scener. Senast den sattes upp på Stockholmsoperan var 1946, då Birgit Nilsson gjorde sin debutroll som Agathe. 1838 gjorde Jenny Lind debut i samma roll och slog igenom stort och fick åka på långa utlandsturnéer.
Mer spännande är att hon tio år senare, den 18 mars 1848, kom tillbaka till Stockholm och gjorde än en gång Agathe. Nu var hon superkändis och hela etablissemanget var där.


» Jenny Lind, idag på våra 50-lappar!

På plats var Kungen och hans söner, men också överståthållaren och polischefen. Man kan dra en tydlig parallell till tsunamidebaclet 2004, för just den 18 mars 1848 utbröt ett av de blodigaste upploppen i Stockholms historia. Liberala krafter kämpade för en ökad demokratisering, inte bara i Sverige utan i hela Europa. En våg av revolter, kravaller, upplopp och revolutioner sköljde över kontinenten med start i Paris i februari. Att så många ur den högsta militära och polisiära ledningen, likt 2004-års utrikesminister, satt på teatern när oron bröt ut i Stockholm kan möjligen ha varit en orsak till att läget blev så akut.

Det fruktansvärda övervåld som därefter användes i gränderna runt Storkyrkobrinken i mars 1848 kan inte anses ha varit motiverat. 18 personer sköts ihjäl - måhända var det kungen själv som, likt Max i Operauppsättningen, hade stöpt djävulska frikulor i Vargklyftan - i vilket fall får Oscar I ta på sig en stor del av ansvaret.

» Läs mer i min kommande avhandling!

Allmännytteutredningen

Jag känner mig orolig för vad som ska hända med vår stad om regeringens utredare får igenom sina förslag att införa marknadshyror. Det lär bli kraftigt höjda hyror i innerstaden. Följderna därav kan inte bli annat än segregation. Och ur det kan inget nyttigt överhuvudtaget komma. Våldet i Paris och Södertälje, i Tallinn och i Rosengård är så tydliga exempel. Och hur ska det gå för kulturen, när hyrorna chockhöjs!?

Det Södermalm som jag flyttade till för snart sex år sedan är sig inte likt. Det förr så levande Knivsöder har blivit hippt Sofo... på väg mot ett dyrsnobbigt Birkastan, och snart ett stendött Östermalm.

För så funkar gentrifieringen. Omhuldad av borgarpolitikernas dagdrömmeri, men så destruktiv i verkligheten. Ett område där det är billigt att bo, där man kan få en kaffe och en 'mellanost' för under 15 spänn (Cinnamon när jag flyttade till Hornstull), där trivs konstnärerna - de livsbejakande. Men när folket med pengar men utan idéer ser detta och lockas dit försvinner sakta men säkert livskraften i området. Och parallellt ökar kostnaderna. För såväl hyra som för kaffe och mellanost. Nu finns bara latte, getost och märkliga märkeskläder att få tag på. Och när konstnärerna - de livsbejakande till slut slungas ut från området, så är döden där. 'Charons brygga' kallade Lundell området runt Birkastan för i sin bok Sömnen. Men Styx rinner numera in genom Pålsundet, under broarna, och långsamt ut mot Årsta holmar.

Stökig julafton på stan!

Två underofficerare från finska fortifikationsbrigaden har på julaftonskvällen strukit omkring i Gamla stan och betett sig på ett helt vedervärdigt sätt. Bl.a. traksserade de högvakterna uppe vid Slottet med knuffar och slag och även med hot om värre saker. De lär också ha sagt till en av vakterna att han: "gjorde sin tjänst som en hunsfott"(!).

Tydligen försvann de sen från platsen, men någon timme senare var de igång igen. Nu var det några patrullerande brandvakter som råkade illa ut. En av dessa misshandlades rätt illa när officerarna tog hans skallra och slog honom i huvudet med den. (Varför brandvakterna ska ha de där skallrorna begriper jag faktiskt inte, de blir ju jämt av med dem. Och så används de som tillhyggen!)

Nåväl, när först piketstyrkan och sedan ytterligare polisiär förstärkning anlände blev det bara ännu värre. Officerarna - som båda bar värja - högg vilt omkring sig, och uppges ha drivit undan vakterna. Inte förrän tre beväpnade rotemästare kom till platsen lyckades de finska officerarna övermannas. De båda dömdes till döden men benådades, och fick istället sitta en månad var på vatten och bröd. Året var 1766. Läs mer i min kommande avhandling!