Jag kommer just från ett seminarium anordnat av Stockholms IT-region på Stockholm Business Regions lokaler om IT branschens framtid i Stockholm. Frågan som ställdes var: Vad kan Stockholmspolitiker göra åt IT-kompetensbristen?
En panel, bestående av arbetsmarknadsborgarrådet Ulla Hamilton (M), tillsammans med företrädare för IT-branschen och arbetsförmedlingen, hade ställts upp. Men svaren som gavs var påtagligt fantasilösa. Det var mest mer och bättre utbildning, på grund och gymnasienivå, samt generell arbetsmarknadsmatchning, som efterfrågades. Det är standardsvar för alla branscher med rekryteringsbehov.
Men om nu svaren inte kan komma från branschen, så får väl vi politiker hitta lösningarna själva. Och det finns saker som politikerna bör jobba med och bli bättre på för att Stockholm inte ska fortsätta att tappa mark som ledande IT-stad. Några exempel:
- Vi vet att Stockholms skolor på grund av en dålig upphandling för några år sedan har drabbats mycket hårt vad gäller datorstödet. Extrema logintider och trasiga datorer lockar knappast elever till framtida IT-karriärer och utbildningar. Bättre datorpark i stadens skolor, där det inte ska ta timmar att logga in i varje dator är en grundförutsättning.
- En friare IT-struktur i staden, som använder öppna standarder, tillåter alternativa operativsystem och där vi publicerar stadens rådata för entreprenöriell förädling. Här gick jag själv före med en motion i kommunfullmäktige förra året som faktiskt togs påfallande väl emot av den borgerliga majoriteten. Motionen har resulterat i flera bra projekt, bland annat Open Stockholm och PSI-labbet som leds av Stockholms stadsarkiv. Men fortfarande finns mycket att göra för att bocka av de förslag jag ställde i motionen.
- Fler öppna nätverk i staden. En av få bra idéer från majoriteten i Stockholms kulturnämnd är krav på s.k. ”hotspots” i kulturförvaltningens fastigheter och lokaler. Tyvärr stötte förslaget på patrull, och det verkar som att energi saknas såväl från kulturförvaltningen som hos de borgerliga politikerna att fortsätta driva frågan. En bredare ambition som innefattar samtliga stadens förvaltningar skulle kunna öppna många nya möjligheter för såväl Stockholms invånare som turister och IT-entreprenörer.
____
» Trots bristen på idéer på seminariet, bör en så innovativ bransch som IT-branschen ha många tankar om hur vi i Stadshuset kan underlätta. Skicka gärna idér och förslag till mig via e-post eller i kommentarsfältet här på bloggen!
» Seminariet på SBR filmades och kan ses här.
måndag 26 mars 2012
onsdag 11 januari 2012
Umeå - bilstaden
Enligt ett inslag i Aktuellt som sändes i kväll är Umeå en stad bland flera som har dålig luft på grund av för hög och fortsatt växande biltrafik. Jag har bott i Umeå i två år och då ständigt kunna notera hur den kommunen växer hastig men på ett helt felaktigt sätt.
Umeå är Norrlands snabbast växande stad. Universitetet och Universitetssjukhuset är arbetsplatser som lockar studenter och andra grupper till stan. Den demografiska profilen med många unga och utbildade invånare är extremt gynnsam. Umeå är en kreativ stad med ett spännande kulturliv. Det byggs just nu många nya bostäder, det blir kulturhuvudstad 2014, och framtiden för staden ser på ytan väldigt ljus ut.
Men under den putsade fasaden ligger en bomb som tickar och kommer att explodera. Transporterna är inte ordnade. I decennier har politiker och näringslivet i en destruktiv förening byggt ett utpräglat bilsamhälle. De geografiska avstånden är extremt stora; Umeå är befolkningsmässigt en mellanstor stad, men ytmässigt en storstad. Luckorna mellan husen är vida, och nybyggnation sker med radhus, eller tvåvångshus. Staden slår sig för brösten och marknadsför sig som cykelstad, men cykelbanor finns bara på vissa ställen, de underhålls dåligt och är ofta avspärrade. På flera håll, exempelvis vid flygplatsen är cykelparkeringarna små och fullpackade medan bilparkeringsplatserna extremt väl tilltagna.
Sanningen är att varje gång det uppstår en målkonflikt mellan bilar och cyklar eller gående i Umeå så prioriteras bilarna. Vid alla de många byggena som sker just nu ger man tillstånd till byggbolagen för generöst tilltagna avspärrningar. Men aldrig har jag sett att avspärrningarna når ut till bilvägarna, de stannar vid trottoarerna och cykelbanorna. Bilarna åker alltid närmaste vägen men vi som inte sitter bältade i bil får ta stora omvägar.
Butiker saknas i områden där folk bor. I stället har man uppfört handelsområden i stadens utkanter där köpladorna hålls isär av gigantiska parkeringsytor: Ersboda, Strömpilen och Klockarbäcken . Och nu är ett fjärde på gång när IKEA öppnar i nya Entré Syd. Jag har själv bott relativt centralt på Öbacka strand, men har haft min närmaste mataffär vid Strömpilen, 2 km bort. I relativt nybyggda området Tomteboda finns ingen butik. Samma sak i Umedalen.
De fördjupade översiktsplaner som har antagits av kommunfullmäktige är helt felaktig. Bland annat vill man bygga massivt på Ön. Istället borde man förtäta i de redan (ofta relativt nyligen) byggda områdena, som är alldeles för glesa, låga eller uppförda som punkthus istället för yteffektiva slutna stadslika kvarter. Ön bör inte bebyggas utan rustas till ett värdefullt rekreationsområde för Umeborna.
Även kollektivtrafiken är tydligt nedprioriterad. Bussarna går sällan, och slutar gå tidigt på kvällarna, långt innan krogarna stänger. Under storhelger som jul och midsommar slutar bussarna gå efter lunch, vilket är extremt opraktist om man tänker sig en nubbe till sillen innan man kör (?) hem. När nya resecentret Umeå Östra byggdes tänkte man inte på en koppling mellan tåg och buss, utan valde att bygga stationen ett par hundra meter i från bussterminalen vid Universitetssjukhuset vilket kraftigt försvårar en smidig omstigning mellan buss och tåg. Och nu ett drygt år efter resecentrets invigning river man den gamla bussterminalen och bygger en ny... ytterligare några hundra meter bort!
Slutsatsen av det här långa blogginlägget är att Umeå har en unik möjlighet just nu. Man står inför en blomstrande framtid, men håller på att sabba allting genom en extremt ogenomtänkt stadsplanering. Att bo i Umeå idag utan bil innebär stora umbäranden som jag aldrig har upplevt i Stockholm. Logistiken är svår, och enligt reportaget i Aktuellt är också luften på väg att bli allt sämre. Ett nytänk måste till. Det som krävs är inte fler parkeringsplatser i centrum vilket har varit den stora debatten i lokala medier, utan en fullständig revidering av översiktsplanen med tätare bebyggelse, offensiva satsningar på kollektivtrafiken, butiker i områden där människor bor och att cyklister och gående prioriteras aktivt före bilarna.
Först då har Umeå möjlighet att ta chansen att utvecklas till en modern storstad med de tvåhundratusen invånarna som man förväntar sig.
Umeå är Norrlands snabbast växande stad. Universitetet och Universitetssjukhuset är arbetsplatser som lockar studenter och andra grupper till stan. Den demografiska profilen med många unga och utbildade invånare är extremt gynnsam. Umeå är en kreativ stad med ett spännande kulturliv. Det byggs just nu många nya bostäder, det blir kulturhuvudstad 2014, och framtiden för staden ser på ytan väldigt ljus ut.
Men under den putsade fasaden ligger en bomb som tickar och kommer att explodera. Transporterna är inte ordnade. I decennier har politiker och näringslivet i en destruktiv förening byggt ett utpräglat bilsamhälle. De geografiska avstånden är extremt stora; Umeå är befolkningsmässigt en mellanstor stad, men ytmässigt en storstad. Luckorna mellan husen är vida, och nybyggnation sker med radhus, eller tvåvångshus. Staden slår sig för brösten och marknadsför sig som cykelstad, men cykelbanor finns bara på vissa ställen, de underhålls dåligt och är ofta avspärrade. På flera håll, exempelvis vid flygplatsen är cykelparkeringarna små och fullpackade medan bilparkeringsplatserna extremt väl tilltagna.
Sanningen är att varje gång det uppstår en målkonflikt mellan bilar och cyklar eller gående i Umeå så prioriteras bilarna. Vid alla de många byggena som sker just nu ger man tillstånd till byggbolagen för generöst tilltagna avspärrningar. Men aldrig har jag sett att avspärrningarna når ut till bilvägarna, de stannar vid trottoarerna och cykelbanorna. Bilarna åker alltid närmaste vägen men vi som inte sitter bältade i bil får ta stora omvägar.
Butiker saknas i områden där folk bor. I stället har man uppfört handelsområden i stadens utkanter där köpladorna hålls isär av gigantiska parkeringsytor: Ersboda, Strömpilen och Klockarbäcken . Och nu är ett fjärde på gång när IKEA öppnar i nya Entré Syd. Jag har själv bott relativt centralt på Öbacka strand, men har haft min närmaste mataffär vid Strömpilen, 2 km bort. I relativt nybyggda området Tomteboda finns ingen butik. Samma sak i Umedalen.
De fördjupade översiktsplaner som har antagits av kommunfullmäktige är helt felaktig. Bland annat vill man bygga massivt på Ön. Istället borde man förtäta i de redan (ofta relativt nyligen) byggda områdena, som är alldeles för glesa, låga eller uppförda som punkthus istället för yteffektiva slutna stadslika kvarter. Ön bör inte bebyggas utan rustas till ett värdefullt rekreationsområde för Umeborna.
Även kollektivtrafiken är tydligt nedprioriterad. Bussarna går sällan, och slutar gå tidigt på kvällarna, långt innan krogarna stänger. Under storhelger som jul och midsommar slutar bussarna gå efter lunch, vilket är extremt opraktist om man tänker sig en nubbe till sillen innan man kör (?) hem. När nya resecentret Umeå Östra byggdes tänkte man inte på en koppling mellan tåg och buss, utan valde att bygga stationen ett par hundra meter i från bussterminalen vid Universitetssjukhuset vilket kraftigt försvårar en smidig omstigning mellan buss och tåg. Och nu ett drygt år efter resecentrets invigning river man den gamla bussterminalen och bygger en ny... ytterligare några hundra meter bort!
Slutsatsen av det här långa blogginlägget är att Umeå har en unik möjlighet just nu. Man står inför en blomstrande framtid, men håller på att sabba allting genom en extremt ogenomtänkt stadsplanering. Att bo i Umeå idag utan bil innebär stora umbäranden som jag aldrig har upplevt i Stockholm. Logistiken är svår, och enligt reportaget i Aktuellt är också luften på väg att bli allt sämre. Ett nytänk måste till. Det som krävs är inte fler parkeringsplatser i centrum vilket har varit den stora debatten i lokala medier, utan en fullständig revidering av översiktsplanen med tätare bebyggelse, offensiva satsningar på kollektivtrafiken, butiker i områden där människor bor och att cyklister och gående prioriteras aktivt före bilarna.
Först då har Umeå möjlighet att ta chansen att utvecklas till en modern storstad med de tvåhundratusen invånarna som man förväntar sig.
onsdag 7 december 2011
Bokslut i arenafrågan
Så har Styrelsen för Djurgårdens IF FF äntligen meddelat att de lägger ner planerna på att bygga en ny arena.
Frågan har varit långdragen, inte minst på grund av de borgerliga partiernas hycklande i frågan. I två valrörelser har Djurgårdens fans blivit lovade en ny arena, trots att projektet så uppenbarligen varit omöjligt. Jag har flera påpekat det olämpliga i att utfästa den typen av vallöftet, både i kommunfullmäktige och på min blogg.
Dagens besked bör dock ses som glädjande för alla parter: Stockholmarna behöver inte betala för, eller ta ansvar för ett högriskprojekt som en ny arena skulle ha varit. Det samma gäller självklart också fotbollsklubben, som hade riskerat ekonomiskt obestånd om planerna fullföljts. Och för Stockholmsfotbollen kan minst två klubbar vara med och satsa på en arena vilket betyder större stabilitet och sannolikt bättre matchinramningar.
Frågan har varit långdragen, inte minst på grund av de borgerliga partiernas hycklande i frågan. I två valrörelser har Djurgårdens fans blivit lovade en ny arena, trots att projektet så uppenbarligen varit omöjligt. Jag har flera påpekat det olämpliga i att utfästa den typen av vallöftet, både i kommunfullmäktige och på min blogg.
Dagens besked bör dock ses som glädjande för alla parter: Stockholmarna behöver inte betala för, eller ta ansvar för ett högriskprojekt som en ny arena skulle ha varit. Det samma gäller självklart också fotbollsklubben, som hade riskerat ekonomiskt obestånd om planerna fullföljts. Och för Stockholmsfotbollen kan minst två klubbar vara med och satsa på en arena vilket betyder större stabilitet och sannolikt bättre matchinramningar.
Fortsatt sänkta ambitioner i det fria kulturlivet
Det var många upprörda röster som höjdes för ett år sedan när den moderatledda majoriteten i Kulturnämnden halverade kulturstödet för flera etablerade institutioner och verksamheter. Syftet var att ett halverat stöd under 2011 skulle ses som ett "omställningsstöd" inför 2012 då stödet helt skulle dras in.
Nu har beskedet inför 2012 kommit. Det är glädjande att några verksamheter får behålla sitt stöd, men mycket trist den borgerliga majoriteten verkställer hoten och att flera av de varslade institutionerna helt blir av med sitt kommunala bidrag.
De verksamheter det gäller är:
1. Barnens underjordiska scen - Får stödet något höjt från den halverade nivån (400.000 kr)
2. Folkkulturcentrum - Får behålla sitt halverade stöd (137.500 kr)
3. Stallet/RFoD - Får behålla sitt halverade stöd (290.000 kr)
4. Tidskriftsverkstaden/TVS - Blir av med hela stödet
5. Danscentrum - Blir av med hela stödet
6. Fria Teatern - Får behålla sitt halverade stöd (480.000 kr)
7. Carl Elds ateljé - Får behålla sitt halverade stöd (125.000 kr)
8. Konstnärernas kollektivverkstad - Får behålla sitt halverade stöd (600.000 kr)
Nyligen klubbade kulturnämnden igenom en ny struktur för bidragsgivningen. Ett av syftena med det nya systemet var att komma bort ifrån den "inlåsningseffekt" som det gamla systemet inneburit, och samtidigt göra systemet mer flexibelt.
Miljöpartiet röstade för det nya systemet men påpekade samtidigt att den främsta orsaken till inlåsningen, har varit sex år av sänkta budgetambitioner från den borgerliga majoritetens sida. Vi vill satsa mer pengar på den fria kulturen.
Men vi tror också på att satsningar på kulturens infrastruktur är betydligt bättre och mer tillväxtskapande än det bonussystem som den politiska majoriteten har satt sin tilltro till, men som hittills inte renderat några effekter överhuvudtaget. Det är därför med extra stor sorg jag konstaterar att flera sådana infrastrukturella institutioner har fått sänkt eller helt indraget stöd.
Ur miljöpartiets särskilda uttalande:
Nu har beskedet inför 2012 kommit. Det är glädjande att några verksamheter får behålla sitt stöd, men mycket trist den borgerliga majoriteten verkställer hoten och att flera av de varslade institutionerna helt blir av med sitt kommunala bidrag.
De verksamheter det gäller är:
1. Barnens underjordiska scen - Får stödet något höjt från den halverade nivån (400.000 kr)
2. Folkkulturcentrum - Får behålla sitt halverade stöd (137.500 kr)
3. Stallet/RFoD - Får behålla sitt halverade stöd (290.000 kr)
4. Tidskriftsverkstaden/TVS - Blir av med hela stödet
5. Danscentrum - Blir av med hela stödet
6. Fria Teatern - Får behålla sitt halverade stöd (480.000 kr)
7. Carl Elds ateljé - Får behålla sitt halverade stöd (125.000 kr)
8. Konstnärernas kollektivverkstad - Får behålla sitt halverade stöd (600.000 kr)
Nyligen klubbade kulturnämnden igenom en ny struktur för bidragsgivningen. Ett av syftena med det nya systemet var att komma bort ifrån den "inlåsningseffekt" som det gamla systemet inneburit, och samtidigt göra systemet mer flexibelt.
Miljöpartiet röstade för det nya systemet men påpekade samtidigt att den främsta orsaken till inlåsningen, har varit sex år av sänkta budgetambitioner från den borgerliga majoritetens sida. Vi vill satsa mer pengar på den fria kulturen.
Men vi tror också på att satsningar på kulturens infrastruktur är betydligt bättre och mer tillväxtskapande än det bonussystem som den politiska majoriteten har satt sin tilltro till, men som hittills inte renderat några effekter överhuvudtaget. Det är därför med extra stor sorg jag konstaterar att flera sådana infrastrukturella institutioner har fått sänkt eller helt indraget stöd.
Ur miljöpartiets särskilda uttalande:
För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.
tisdag 6 december 2011
Monopolsituationen bland Stockholms biografer förstärks
Kulturhuset tillkännager i ett pressmeddelande att Klarabiografen, som hittills varit en kommunal biograf, från och med nästa år kommer att övergå i SF Bio. Syftet anges vara att Kulturhuset inte har kompetensen att driva en biograf, och att det öppnar möjligheter till ett större filmutbud i och med övergången.
Jag är inte nöjd med detta. Vi har idag närapå en monopolsituation bland Stockholms biografer, och denna situation förstärks ytterligare i och med att stadens enda kommunala biograf övergår till det stora monopolet SF Bio.
Miljöpartiet har istället gått åt det motsatta hållet. Vi har verkat för att undersöka möjligheten att driva en reguljär kommunal biograf, som i likhet med den kommunala teatern, Stadsteatern, ska ha som syfte att bredda utbudet genom att erbjuda kultur av hög kvalitet till Stockholmarna.
Miljöpartiet har tidigare visat ett stort engagemang i filmfrågan, bland annat genom att säkerställa att den tidigare Kvartersbion vid Hornstull fick fortsätta sin verksamhet genom övergången till Bio Rio i regi av Folkets hus och parker.
Jag är inte nöjd med detta. Vi har idag närapå en monopolsituation bland Stockholms biografer, och denna situation förstärks ytterligare i och med att stadens enda kommunala biograf övergår till det stora monopolet SF Bio.
Miljöpartiet har istället gått åt det motsatta hållet. Vi har verkat för att undersöka möjligheten att driva en reguljär kommunal biograf, som i likhet med den kommunala teatern, Stadsteatern, ska ha som syfte att bredda utbudet genom att erbjuda kultur av hög kvalitet till Stockholmarna.
Miljöpartiet har tidigare visat ett stort engagemang i filmfrågan, bland annat genom att säkerställa att den tidigare Kvartersbion vid Hornstull fick fortsätta sin verksamhet genom övergången till Bio Rio i regi av Folkets hus och parker.
onsdag 23 november 2011
Ny bok: "Offentliga rum"
Jag medverkar med en text om folkmassor och gatubråk i gamla Stockholm i en nyutkommen bok. Det är Samfundet S:t Eriks årsbok med titeln och temat "Offentliga rum". Mer om boken kan man läsa på Epsteins blogg.Förutom jag själv medverkar en fin skara skribenter, bl.a. mina historikerkollegor Mats Hayen på Stadsarkivet samt professorerna Anna Götlind, Klas Åmark, Herman Schück och Sven Lilja. Ulf Sörenson har varit redaktör för arbetet och boken är utgiven på Balkong förlag.
Boken kan införskaffas här eller i Stadsmuseets butik.
Kan man lita på stadens tjänstemän?
Jag är ledamot av Stockholms stads Kulturnämnd. I mitt politiska arbete är jag helt beroende av en öppen och bra dialog med kulturförvaltningen. Förhållandet mellan politiker och tjänstemän måste präglas av ömsesidig respekt och förtroende för att arbetet ska fungera.Jag har själv ett mycket högt förtroende för kulturförvaltningen och dess personal. Såvitt jag kan minnas har de under alla år jag varit politiker skött sitt arbete oklanderligt och professionellt, och så gott som alltid agerat modigt och med hög svansföring. Men hur står det egentligen till i andra nämnder och förvaltningar?
Jag tänker närmast på trafikkontoret, där flera märkligheter har inträffat:
- Tidskriften ETC avslöjade för någon månad sedan hur ett smutsigt spel om Slussen har utspelat sig under många år på gatukontoret/trafikkontoret. Styrande borgarråd från båda blocken har konsekvent undanhållits fakta, och serverats lögner bl.a. om vilket skick byggnaden är i. Detta har medvetet lett till att Slussen – som förmodligen är kommunens enda byggnad i verklig "världsklass" – har fått förfalla i stället för att underhållas. Hur många miljarder kronor det spelet har, och kommer att, kosta skattebetalarna är omöjligt att säga. Men nu står vi här med en decennielång byggprocess och ett trafikkaos, samt mångmiljardbelopp i byggkostnader framför oss.
- Trafikkontorets "trädexperter" har dömt ut TV-eken. Man hävdar att den är genomrutten, fallfärdig och helt livsfarlig för stockholmarna. Men en hel kader av oberoende arborister och trädforskare har under de senaste dagarna visat upp tydliga resultat på att eken lever och står stabilt.
- Och nu senast tycks trafikborgarrådet Ulla Hamilton ha blivit grundlurad. Samtal har förts mellan hennes tjänstemän och organisationen City i samverkan. Men Hamilton har uppenbarligen inte blivit informerad ordentligt av sina tjänstemän vilket har lett den pinsamma situationen med ett borgarråd inklämt mellan två jordekorrar i jätteformat.
Oavsett vad man anser om TV-eken, Slussen eller gigantiska jordekorrar, så är det en demokratisk skandal av stora mått som tycks utspela sig på trafikkontoret. Och det tycks också vara en kultur som har funnits där länge och satt sig i väggarna!
___
» Bilden är tagen från DN.se Foto: Jessica Gow / Scanpix
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
