Jag kandiderar till riksdagen 2018

Efter tre mandatperioder i Stockholms kommunfullmäktige kandiderar jag nu till riksdagen. Här är min presentation inför provvalet och listsättningsvalet i höst.

Jag har lång erfarenhet från både politiken och organisationen inom Miljöpartiet. Genom mina tidigare uppdrag både som forskare, fritidspolitiker och numera deltidspolitiker har jag fått den kunskap och de verktyg som behövs för att driva grön politik på ett kreativt sätt.

Jag har varit aktiv i Miljöpartiet sedan 2002 och är nu ordförande i Miljöpartiet Stockholms stad och vice ordförande i Stockholms kommunfullmäktige.

Nu vill jag ta med mig erfarenheterna från den lokala nivån och fokusera på rikspolitik. Frågor kring högre utbildning, forskning och kultur, men även hållbara städer och infrastruktur ligger mig nära. Men jag har ett brett intresse som omfamnar hela den gröna politiken.

Jag är doktor i historia med inriktning mot städernas historia, och arbetar som lärare och forskare på Stockholms universitet. Nu vill jag vara med för att göra skillnad för ett grönare Sverige och en grönare värld.

  

Mer om mig:

Jag är född 1970. Har varit medlem i Miljöpartiet sedan 2001 och har genom åren haft både interna och politiska uppdrag.

Internt har jag suttit i valberedningen och styrelsen för Miljöpartiet Stockholms stad. Sedan 2015 är jag ordförande. Därmed sitter jag också i Miljöpartiets förtroenderåd som är ett rådgivande organ till partistyrelsen på riksnivå. Jag har också suttit med i flera utredningar och utskott internt i lokalavdelningen.

Mina politiska uppdrag har mest haft med kulturpolitik att göra; jag har suttit i Stadsmuseinämnden, Kulturnämnden och i Stadsarkivets utskott. Nu har jag ett ersättaruppdrag i Storstockholms brandförsvar. Jag kom in i som ersättare i Stockholms kommunfullmäktige för tio år sedan, 2007, och har varit ordinarie ledamot sedan förra mandatperioden. Mitt nuvarande uppdrag som 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige har givit mig en väldigt bred orientering kring kommunalpolitik, Stockholms politik, och om politikens villkor.

Utanför politiken är jag lärare och forskare i historia vid Stockholms universitet. Jag disputerade 2009 på en avhandling om Stockholms historia på 1700- och 1800-talen. Mitt huvudsakliga område som forskare är urbanhistoria som är en inriktning inom historievetenskapen där vi studerar städernas historia, dess framväxt och villkor.

Varför ska ni rösta på mig?

Jag har en bred erfarenhet från politiken, både från partiets organisation och från den politiska nivån. Jag har under flera mandatperioder drivit framförallt kulturpolitik, men har genom mina nuvarande uppdrag breddat mig till att omfamna hela den gröna politiken. Jag har förutsättningarna för att driva en kreativ grön politik djupt förankrad i vårt partiprogram och vår gröna ideologi. Jag är lojal med partiet, tycker om att arbeta både självständigt och tillsammans med andra.

Både globalt och nationellt står vi inför utmaningar där den gröna rörelsen står med svaren. Klimathotet väntar inte; vi måste agera nu och Sverige har förutsättningarna att visa globalt ledarskap. Jag vill vara med och ta det ansvaret. Att demokratin är hotad står bortom allt tvivel. Med ett parti i riksdagen som hämtar sin ideologi från fascismen och med nazister som fritt uttrycker sitt hat och sitt människoförakt i Almedalen, på bokmässan och runt om i våra kommuner, är det hög tid att agera. Demokratin måste stärkas varje dag och med varje politiskt beslut. Bildning och kultur är extremhögerns politiska verktyg, vi måste stärka oss inom de områdena.

Några politiska visioner

Högre utbildning och forskning: är politikområden där miljöpartiet tyvärr har varit alltför tystlåtet under lång tid. Trots att att vi har många aktiva medlemmar med hög utbildning med sig tycks det som att de politikområdena ännu inte har lockat så många av våra gröna politiker. Universiteten är tillsammans en av våra största offentliga arbetsgivare i Sverige, och räknar man in det stora antalet studenter är det våra universitet och högskolor som är den sektor som sysselsätter flest vuxna. Men den högre utbildningen och forskningen är tyvärr kraftigt underfinansierad idag. Studenterna får allt mindre tid med sina lärare, och en majoritet av forskarna har mycket dåliga och osäkra arbetsvillkor. Det finns mycket att göra, den gröna politiken kan utvecklas och har bättre potential än någon annan ideologi att hitta de långsiktiga lösningarna.

Kulturpolitik: Också kulturen är ett politikområde som har potential att utvecklas inom den gröna ideologin. Kulturen är en väg till en starkare demokrati och till bättre livskvalitet. Kulturen trivs i den gröna ideologin och handlar om våra kärnfrågor: Kulturen får individer och samhällen att växa. Den erbjuder en meningsfull fritid, ett kreativt yrkesliv och en bättre skola. Kulturen är demokratifrämjande, men också klimatsmart. Den är ofta närproducerad och lämnar ett litet ekologiskt fotavtryck. I den gröna omställningen måste kulturen vara med.

Stadsutveckling: I mer än 20 år har jag som urbanhistoriker studerat städernas historia, deras utveckling och förutsättningar. Städer är komplexa system som har förmåga att snabbt anpassa sig till nya förutsättningar och villkor. Samtidigt är varje stad unik genom sin historia. Den här dubbelheten erbjuder både utmaningar och förutsättningar. Hållbarhet och motståndskraft är ledord för den moderna stadens utveckling. FN:s globala miljömål (Agenda 2030) är de naturliga riktlinjerna mot framtiden. Genom kreativt ledarskap kan städer vara föregångare inom samhällsutvecklingen, och leda vägen till hållbara samhällen och en hållbar värld. I mångt och mycket är det städerna som måste gå före i klimatomställningen, vi har inte tid att vänta på nationella eller internationella hinder.

Är du miljöpartist i Stockholms stad: ge mig din röst i provvalet 4–18 september och i listsättningsvalet som startar den 18 oktober och pågår fram till den 8 november. 

https://mpstockholm.easyvote.se/userprofile/show/users/1854

Reservationer ger ingen förändring

När jag för drygt femton år sedan blev medlem i Miljöpartiet pågick fortfarande en debatt om vi verkligen skulle sitta i riksdagen. Många hävdade ännu att miljörörelsen trivs bättre som en utomparlamentarisk rörelse. Riksdagsledamöter tvingas kompromissa hette det, man kan inte säga ifrån tydligt. Efter vår förta period i riksdagen hade de rösterna fått vatten på kvarnen när partiet röstades ut ur riksdagen.

Men partiet återkom 1994 och växte sig starkare, partiet hade lärt mycket av den första perioden i riksdagen. Men rösterna för en ständig oppositionsroll levde kvar. Inför de senaste valen har dock den starka drivkraften och glädjen att skriva reservationer nästan helt försvunnit vilket jag har sett som att partiet blivit moget att regera.

Nu har tyvärr rösterna vaknat igen. Många medlemmar anser att vi inte är mogna, att väljarstödet är för lågt, att vi ständigt blir överkörda, att vi skulle gjort bättre ifrån oss som reservationsskrivare. Jag delar inte den uppfattningen. Att vi är rookies i regeringen har såklart betydelse, vi har inte den erfarenhetsbredd i medlemskåren som de äldre partierna har. Alla historiska erfarenheter av att samarbeta med det stora partiet visar att man på kort sikt förlorar på det.

Men om Miljöpartiet ska komma framåt måste vi våga ta ansvar. Vi måste få erfarenhet, och vi måste lära oss att kompromisser med ett stort parti kan vara smärtsamma. Vi måste bli tydligare i valrörelserna vad vi kan åstadkomma med ett begränsat antal riksdagsmandat.

Efter valet 2014 fick vi vår chans. Vi har jobbat i 35 år för att få den. Miljön och klimatet behöver oss. Vi har åkt på en del bakslag, men har också lyckats med mycket.  Fyra kärnreaktorer har fått ett slutdatum i närtid och resten ska stängas senast 2040. Vår miljöminister var drivande i Parisavtalet. Ojnareskogen är förhoppningsvis räddad. Vi har fått ett avtal som kan göra brunkol och annan koldioxid-drivande elproduktion olönsam. Om det sista funkar återstår att se. Men utan Miljöpartiet i regering hade vi haft en betydligt svårare situation på väldigt många områden.

Vi gör mycket och har mycket kvar att göra, därför måste Miljöpartiet sitta kvar i regeringen.

Efter nolltoleransen - hur går vi vidare?

Kunskapsseminarium om graffiti

Tid: tisdag 5 maj, kl. 18-21
Plats: Konstskolan Basis, Folkungagatan 147, Stockholm

Den 5 maj arrangerar Miljöpartiets kulturnätverk och Grön ungdom Sthlm ett kunskapsseminarium om graffiti och gatukonst.

I höstas avskaffades nolltoleransen, och Stockholm har idag intagit en mer positiv attityd till både gatukonst och graffiti. Men hur går vi vidare efter beslutet att stryka paragraf nio i stadens klotterpolicy? Hur ska Stockholm bli en gatukonstvänlig stad med graffitiväggar i alla stadsdelar? Vad behöver stadens politiker, tjänstemän och invånare göra?

Några svar på dessa frågor samt tankar och idéer från andra projekt hoppas vi få av en rad inbjudna gäster i panelen och publiken. Seminariet riktar sig både till beslutsfattare och alla som vill vara med och förändra Stockholm i en mer färgglad riktning.

I panelen (prel.): Hugo Röjgård (Graffitifrämjandet), Emma Simu (Märstaväggen), Jacob Kimvall (Stockholms univ), Jessica Mihai (Galleri Konstart), Fredrik Sanabria (Snösätra).
Moderator: Tjia Torpe (Kulturnämnden)
Seminariet öppnas av Maria Saveland (Basis)

Arrangörer är Miljöpartiet Stockholms kulturnätverk och Grön ungdom Stockholms stad

Kulturen måste vara med i byggandet av en stad som håller ihop

Jag skriver i Stockholms Fria Tidning om behovet av en ny kulturpolitik och att kulturen behövs för att hålla ihop staden.

Under många år har Stockholm, liksom andra städer, genomgått en omvandling där resurser fördelats ojämnt. Innerstaden har därför haft en helt annan utveckling än många delar i ytterstaden. Processen brukar kallas för gentrifiering.

Det finns en omfattande forskning kring detta. Gentrifiering innebär att centrala stadsdelar lyfts på bekostnad av andra. Förespråkarna pekar ofta på de stadsdelar som har vunnit i omvandlingen. Men det är viktigt att påpeka att det inte är människorna som lyfts - utan just de geografiska områdena. Förlorarna i längden är de som inte har råd eller möjlighet att hänga med i utvecklingen, och därför hamnar i socialt mer utsatta områden, ofta längre ut från stadskärnorna.

Den nu avgående borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus har under de två senaste mandatperioderna sett gentrifiering som lösningen på ytterstadsproblemet. Genom att tillföra resurser – ofta i projektform såsom Järvalyftet och Söderortsvisionen – så hoppas de att stadsdelarna ska utvecklas i en positiv riktning.

Problemet är att de projekten stannar upp när de boende inte är med, när pengarna tar slut och visionerna bleknar. För att skapa en hållbar stad som hänger ihop måste permanenta lösningar till som utgår från Stockholmarna själva. Därför måste kulturen, föreningslivet, boende och arbete med i de politiska processerna. Kulturens och människornas engagemang och initiativkraft är självklara för ett hållbart samhälle och en hållbar stad.


I min artikel avslutar jag med meningen: Så bygger vi ett samhälle som håller ihop och som har kraften att behärska de utmaningar som vi står inför, nu och i framtiden.

Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm

Kulturpolitiskt program för ett grönt Stockholm

Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad

Kulturen som motor i den växande staden

I Sverige, precis som i större delen av Norra Europa, sker just nu en metropolisering. Det vill säga en utveckling där den tidigare urbaniseringen under den industriella epoken har övergått till en postindustriell fas där de stora städerna växer mycket fort medan majoriteten av städerna – de små och mellanstora – krymper. Stockholm är landets snabbaste växande region, samtidigt sker en näringsstrukturell omvandling där industrierna lämnar huvudstaden och den offentliga sektorn minskar i betydelse gentemot övriga landet. De växande sektorerna återfinns inom finanssektorn och de kreativa näringarna. Idag är var fjärde företag i Stockholms stad en del av den kulturella och kreativa sektorn. [1] Det ställer höga krav på en kraftfull grön kulturpolitik.

Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad ser kulturen som en motor i den växande staden. Kulturen sätter staden i rörelse, får stadsdelar att leva upp och människor att tänka nytt. En fri och levande kultur är en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle och erbjuder möjligheter för människor att leva långsiktigt hållbara liv. Kulturen är också viktig i utbildningssystemet. Kultur är ofta närproducerad, den avger ett förhållandevis litet ekologiskt fotavtryck och skänker livslust och glädje. Varje satsad krona på kultur är en investering i samhället som ger ett överskott tillbaka, både ekonomiskt och ekologiskt. Miljöpartiet vill därför se en kraftig tillväxt inom den kulturella sektorn i Stockholm.

Kulturens infrastruktur

Det offentligas uppgift är att stimulera kreativitet och stärka en kulturell tillväxt i samhället. Kulturens infrastruktur måste på samma sätt som all fysisk infrastruktur kontinuerligt underhållas och stärkas. Vi vill att kulturen ska växa på sina egna villkor. Därför ska en större andel av det offentliga stödet gå till infrastrukturella insatser som når många aktörer.

I Stockholm är kulturpolitikens roll dubbel. Kulturpolitiken har ett stort ansvar för att erbjuda alla stockholmare och alla besökare i Stockholm ett brett kulturliv med hög kvalitet. Varje stockholmare ska känna sig delaktig i stadens kulturutbud. Geografiskt ska kulturen nå ut till alla stadens delar. Kulturpolitiken har också ett ansvar för den kreativa sektorns tillväxt. Stockholm ska vara en nyskapande stad som bejakar talang och nya innovativa tekniker. Kultursektorn ska erbjuda fler arbetstillfällen i fler nyskapande företag. De två uppgifterna behöver inte stå emot varandra. Med en grön kulturpolitik får vi de att sammanfalla och stärka varandra.

Nyckeln till en starkare kultur i Stockholm ligger till en stor del i infrastrukturella satsningar. Om kultur är odling så är kulturpolitikens roll att skapa den bästa jordmånen. Genom att långsiktigt arbeta utifrån ett kulturperspektiv i förskolan och skolan liksom i en bred och öppen kulturskola uppmuntras intresset för kreativitet hos barn och unga. En kreativitet som främjar individernas tolerans och uppmuntrar skapande ända upp i vuxen ålder. I ett grönt Stockholm lever en kvarterskultur där varje stadsdel har minst en unik kulturinstitution av något slag. Miljöpartiet vill se fler teatrar, biografer och lokala kulturhus över hela staden.

För att uppnå detta ska stadens egna institutioner: Kulturhuset–Stadsteatern, Stadsmuseet, Liljevalchs och biblioteken få ett tydligare uppdrag att nå ut med sin verksamhet i hela staden. Miljöpartiet vill bygga en ny scen för Stadsteatern på Järva som kompletterar den scen Stadsteatern redan har i Skärholmen och vi vill skapa flera lokala kulturhus. Vi vill även ge incitament och möjligheter för det fria kulturlivet att växa i hela staden. Därför börjar vi med att omvandla den så kallade ”kulturbonusen” till ett infrastrukturellt stöd som kan sökas för upprätthållande av scener, repetitions- och träningslokaler, dyrbar utrustning, kontorsutrymmen och liknande. Därutöver förstärker vi stödet till initiering av nya kulturprojekt. Vi vill även skapa kreativa plattformar för samarbeten inom till exempel upphandlingar och praktisk assistans såsom vaktmästeri-, revisions- och ekonomitjänster. Kulturdirekt – som har startats av Stockholms stad och som tillhandahåller biljettförsäljning och annonsering – är en sådan verksamhet som har startats av Stockholms stad och som bör stödjas ytterligare.

Kultur behöver lokaler för att verka och växa

Miljöpartiet ser en mycket oroande tendens i Stockholm där kulturens kostnader för lokaler och hyror ökar kraftigt. En negativ brytpunkt i utvecklingen kom efter det borgerliga maktövertagandet 2006. Fram tills dess låg det fria kulturlivets kostnader för lokaler på runt eller under 10 procent, därefter har det ökat till över 50 procent av de totala kostnaderna. Orsakerna till detta beror till stor del på den bostads- och fastighetspolitik som har drivits i staden, där allmännyttan har sålts till privata aktörer och till nybildade bostadsrättsföreningar. Även stadens egna fastighetskontor och bostadsbolag har höjt hyrorna. Kulturproduktionerna urholkas idag av dessa höga kostnader för lokaler. Vi vill bryta den här utvecklingen på flera sätt, bland annat genom att införa så kallad ändamålshyra för kulturverksamhet. Det innebär att kulturell verksamhet inte ska betala mer än självkostnaderna för de lokaler de hyr. Detta uppnås genom att avkastningskravet slopas på stadens egna lokaler och att vi även verkar för ett motsvarande system inom privat sektor. Vi vill även finna system för att befintliga lokaler kan utnyttjas effektivare för flera verksamheter.

En grön bibliotekspolitik för Stockholm

Stockholm behöver en tydligare bibliotekspolitik. Idag utgör biblioteken ryggraden i stockholmarnas kulturliv. Med en ökad satsning på kvarterskultur och nya kulturinstitutioner över hela staden fördelas ansvaret för den lokala kulturen på fler aktörer. Biblioteken kan då inrikta sig mer på sina kärnuppgifter – inte minst att stimulera barns läsning – utan att för den skull sänka ambitionerna på att vara lokala ”kulturhubbar”. Miljöpartiet vill stärka kvaliteten i bibliotekens verksamhet. Bibliotekens roll i informationssamhället kommer fortsätta att bli allt viktigare. Medielandskapets snabba förändring ställer höga krav på kompetens och kunskapsutveckling. Det är framför allt de anställda på stadens bibliotek som kommer att få möta den utvecklingen. Miljöpartiet vill därför göra en satsning för att få fler utbildade bibliotekarier. Inte minst viktigt är detta för skolbiblioteken där vi vill fördubbla andelen högskoleutbildade bibliotekarier.

Kultur för barn och unga

Barnkultur är kultur för barn, med barn och av barn. Alla bitar är betydelsefulla. Miljöpartiet vill lyfta in FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) fullt ut i stadens styrdokument.

Barnkonventionen innebär att varje barn har rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet, men också att vara med och påverka det. Vi vill därför skapa fler utrymmen där barn och unga får delta i kulturlivet på sina egna villkor. Vi stödjer och stöttar Lava, Rum för barn, TioTretton och Serieteket på Kulturhuset. Vi vill stärka bidragsgivningen till ungas initiativ för kulturella projekt och ge ungdomsgårdarna större möjlighet att själva utveckla sin verksamhet.

Miljöpartiet erkänner graffiti som en betydelsefull konstform och vill skapa öppna väggar för graffiti och gatukonst runt om i staden samt ta bort den otidsenliga befintliga nolltoleransen och klotterpolicyn.

Kulturen ska ges större plats i förskolan och skolan. Barn måste ”utsättas” för kultur i olika former för att senare i livet ha förutsättningar att göra egna val. Alla skolelever ska erbjudas en mångfald av kulturupplevelser och goda möjligheter till eget skapande. Förskolan och skolan ska i sin planering sträva efter att olika kulturyttringar integreras såväl i förskolans verksamhet som i skolans teoretiska ämnen. Skolbibliotekslagen ska följas så att varje elev i Stockholm har tillgång till ett skolbibliotek med utbildade bibliotekarier.

Kulturskolan

Miljöpartiet vill återupprätta den starka och breda kulturskolan som den såg ut innan 2006. Vi vill erbjuda kulturskolan till barn från fem års ålder. Vi avsätter resurser för att fler anställa pedagoger, skapa fler platser och sänka avgifterna. Vi vill att samtliga barn och unga från hela staden ska uppmuntras till kreativt skapande och att alla ska erbjudas en konkret möjlighet att ta del av kulturskolans resurser. Talangerna ska på bästa sätt tas tillvara inom kulturskolans avancerade program (KAP). Vi verkar även för att alla barn, genom elevinflytande, aktivt är med och påverkar och utvecklar kulturskolans utbud och undervisning på alla nivåer. Den skenande segregationen i Stockholm, som under de senaste åren har drabbat kulturskolan hårt, måste brytas. I ett grönt Stockholm ska det inte spela någon roll var du bor eller vad dina föräldrar tjänar om du vill delta i kulturskolan.

Museer och arkiv

I Stockholmsområdet finns över hundra museer som alla bidrar till att göra Stockholm till en stark kultur- och kunskapsstad. De allra flesta museer är privata eller ägs av stiftelser och flera får stöd från Stockholms kulturförvaltning. Miljöpartiet vill ha fri entré till alla offentligt drivna museer. Stockholms stad driver två museer i egen regi; Stockholms stadsmuseum och Medeltidsmuseet. Dessa båda museer förvaltar delar av vårt gemensamma oersättliga kulturarv och vår historia. De måste därför både värnas och utvecklas, bland annat genom att ges större möjligheter till egen kompetensutveckling och till egenproducerade utställningar.

Miljöpartiet vill stärka forskningsanknytningen på stadens förvaltningar genom att stödja forskningsinitierande insatser i samarbete med universitet och högskolor. Stadsarkivet och stadens museer ska premieras i en sådan satsning.

Vi vill att Stadsarkivet, som har varit drivande i övergången till digital hantering av arkivhandlingar och en ökad offentlig insyn i stadens dokument, ges nödvändiga resurser för att genomföra en plattformsoberoende IT-struktur baserad på fri programvara.

Scenkonst och stadsteatern

Miljöpartiet vill att Stockholms stad ska skapa förutsättningar för såväl smal som bred scen- och performancekonst där mångfald och konstnärlig frihet ska vara vägledande. Vi vill stimulera till fortsatt hög kvalitet och nytänkande på scener och övriga spelplatser. Därför är det viktigt att kulturnämnden håller sig väl underrättad om teatrarnas och övriga utövares utveckling, inriktning och mål. Vi vill långsiktigt stödja de fria teatrarna på deras egna villkor. Vi menar att det behövs nya riktlinjer för det offentliga kulturstödet där både nyskapande idéer och tidigare erfarenheter spelar in i bedömningen.

Kulturhuset och lokala kulturhus

2013 slogs Kulturhuset och Stockholms stadsteater ihop till en gemensam verksamhet. Miljöpartiet var tveksamt till underlaget som föregick sammanslagningen. Bland annat saknades riskanalys och inhämtning av personalens synpunkter varför man nu behöver avvakta kommande utvärderingar innan man fullt ut kan avgöra det nya bolagets förutsättningar. Ambitionen för den stora institutionen är dock att stärka stadens kulturliv på många fronter.

Miljöpartiet driver frågan om lokala kulturhus; vi vill skapa en helt ny infrastruktur vid sidan om biblioteken, där Kulturhuset–Stadsteatern vid Sergels torg får en liknande ställning som Stadsbiblioteket med lokala kulturhusfilialer runt om i staden. Genom sammanslagningen med Stadsteatern skapades den första kulturhusfilialen i Skärholmen. Farsta och Järva är områden där liknande kulturhusfilialer bör etableras i ett tidigt skede. Vi stödjer även tillskapandet av fristående kulturhus, till exempel i den nedlagda brandstationen i Hägersten/Midsommarkransen och Cyklopen i Högdalen, samt till kulturhus som stöds av stadsdelsnämnderna såsom i Tensta och Skarpnäck.

Miljöpartiet vill även inrätta ett "Josefinas hus" för kvinnohistoria, kvinnokultur och kvinnliga frivilligorganisationer på Björngårdsgatan i den fastighet – Stiftelsen 1 – som uppfördes som änkehus av drottning Josefina på 1800-talet. Huset har ända sedan den ursprungliga verksamheten flyttade ut använts på flera sätt för att stödja kvinnlig verksamhet och står idag under utredning för sin framtida verksamhet.

Kultur för alla i hela staden

Den snabba folkökningen i Stockholm följs av en lika påtaglig gentrifiering, där innerstadens stadsdelar lyfts ekonomiskt till stor del på ytterstadens bekostnad. Resultatet blir höga tal av arbetslöshet och barnfattigdom lokalt i vissa stadsdelar, men också kulturlivet har drabbats, inte minst på grund av bristande initiativkraft i de politiska besluten. Miljöpartiet vill möta de här utmaningarna med satsningar på den lokala kulturella infrastrukturen. De lokala kulturhusen är viktiga pusselbitar för att stimulera en kulturell tillväxt i hela staden.

Vi vill gynna kulturaktiviteter som gagnar samverkan över generationerna och mellan stadsdelarna. Miljöpartiet värnar demokrati och transparens samt möjligheten till småskalig verksamhet inom kultursektorn för att motverka monopol och oligopol. Aktörer med olika politisk hemvist, etnicitet, religion och kön ska respekteras och behandlas lika.

Det mycket stora kulturutbudet i Stockholm är i hög grad koncentrerat till innerstaden, medan flera av ytterstadens stadsdelar helt saknar egna kulturinstitutioner och ett levande kulturliv. Miljöpartiet vill ha ett levande kulturliv med nära kulturmötesplatser över hela staden. Vi kallar det kvarterskultur, där varje stadsdel har en egen kulturinstitution som gör stadsdelen unik och de boende stolta över sitt närområde. Staden ska därför stödja lokala initiativ och lokala teatrar, biografer, kulturhus och konsthallar. Det behövs fler hemgårdar och samlingslokaler i stadsdelarna. Vi vill också införa ”Konstytor i stadsmiljön” där stockholmarna kostnadsfritt kan ställa ut sin konst.

Nationaldagsfirandet, Stockholms kulturfestival, och ungdomsfestivalen ”We are Sthlm” är populära evenemang som drar mycket folk och som kulturförvaltningen arrangerar. Vi vill nu utveckla konceptet genom en ”världskulturfestival” som årligen ambulerar mellan ytterstadens stadsdelar. För att stärka den lokala kopplingen mellan fria kulturutövare och skolorna återinrättas de lokala kultursekreterarna i någon form.

Offentlig konst och kulturmiljöer

Det offentliga rummet är till för alla och ska erbjuda kulturupplevelser i vardagen. Stadens parker och platser bör därför rustas upp och förses med konst. ”Enprocentsregeln”, det vill säga att 1 % av byggkostnaderna ska användas till konstnärlig utsmyckning, ska säkras när vi bygger nytt eller renoverar i staden. Gallerier, småbutiker, kaféer, lokaler för hantverk, ateljéer, teatrar, biografer och samlingslokaler ska värnas mot den ökande kommersialiseringen. Hyrorna för dessa verksamheter ska hållas nere. Gatukulturen håller staden levande, och vi ska därför ha en positiv attityd till spontankultur och graffiti. Nolltoleransen ska avskaffas och ersättas med öppna väggar på valda platser för graffiti och gatukonst.

Stockholm grundades för över 750 år sedan, och varje tidsepok har satt sitt avtryck i det offentliga rummet. Historien och kulturmiljöerna är viktiga urbana kvaliteter som ska värnas, användas och utvecklas. Kulturarvet och kulturmiljöaspekterna ska tillmätas stor betydelse när staden växer och vi bygger om eller bygger nytt. Stadsmuseets kulturmiljöavdelning ska därför stärkas vid planprocesserna och i sin roll som remissorgan. De ska även ges ett större uppdrag att nå ut med information till politiker, tjänstemän och allmänheten.

Ett forskningsprojekt kring den transatlantiska slavhandeln och Sveriges deltagande i denna ska genomföras och ett monument till minne av slavhandelns offer ska uppföras på lämplig plats i staden.

Opera, film, fristadsförfattare

Miljöpartiet vill utreda möjligheterna och förutsättningarna för att uppföra ett nytt operahus i Stockholm. Utredningen bör vara parlamentariskt tillsatt utifrån Stockholms kommunfullmäktiges sammansättning och utreda frågan ur ett kommunalt och regionalt Stockholmsperspektiv.

Vi vill att en kommunal filmsatsning, som innehåller alltifrån professionellt filmskapande och barn- och ungdomssatsningar till fler biografer och tillfällen till visning av kvalitetsfilm, ska utarbetas. Vi vill ha film- och tv-produktion som ett eget ämne i kulturskolan. Stockholm bör ta steget och bli en fullvärdig medlem i Filmpool Stockholm med syfte att mer film ska produceras i Stockholms stad. SF-koncernens monopolställning på biografmarknaden bör brytas, därför ska ökat stöd ges till alternativa biografer. Klarabion på Kulturhuset ska återtas i kommunal regi och erbjuda kvalitetsfilm som inte visas på andra ställen.

Fristäder för författare finns idag i runt 40 olika städer runt om i världen. I Sverige tar idag sju kommuner emot författare som av olika anledningar är hotade eller förföljda, Stockholm är en av dem. Men behovet är mycket stort och vi vill därför se över det kommunala fristadsprogrammet i syfte att utöka uppdraget, både till att gälla fler konstnärliga yrken och till att gälla fler personer än en i taget.

Stockholm växer

Stockholm växer just nu mycket kraftigt och det ställer stora krav på att det vi bygger håller hög kvalitet och är långsiktigt kulturellt hållbart. Både när vi bygger helt nya områden och när vi förtätar eller omvandlar befintliga stadsområden så måste kulturens infrastruktur värnas. Kulturmötesplatser och lokaler för kultur måste komma in tidigt i planprocesserna. Här är några exempel på hur vi ser på de större planprojekten i Stockholm ur ett kulturperspektiv:

Slussenområdet har sedan lång tid varit ett viktigt kulturcentrum i Stockholm med Södra teatern, Stadsmuseet och de nyligen stängda klubbarna Debaser och Kolingsborg samt de många små gallerierna, konsthantverks- och designbutikerna som naturliga inslag. Med den förestående ombyggnaden vill vi bevara och stärka kulturen i området. Stadsmuseet ska utvecklas till ett ”urbant centrum” och förses med en särskild lokal för utställning och debatt kring Stockholms historiska och framtida utveckling.

Gasverksområdet i Norra Djurgårdsstaden ska utvecklas till ett kulturkluster med en experimentell scen i en av gasklockorna och där kulturella och kreativa företag stimuleras att etablera sig i området. Vi vill även ha mindre scener och replokaler i området.

Årstafältet kommer att omvandlas till en urban stadsdel med tät bebyggelse. Delar av den tänkta ekologiska kulturparken bör planeras in i området och dess kulturhistoriska kvaliteter ska värnas.

Bromma parkstad är Miljöpartiets förslag på en helt ny stadsdel med 50 000 bostäder och 30 000 arbetsplatser på nuvarande Bromma flygfält. Den ska bli såväl ekologisk som socialt och kulturellt hållbar och ska inrymma ett stort utbud av kultur.

_________

Fotnot:
[1]  Joakim Sternö & Tobias Nilsén, "Kreativa krafter. Stockholm-Mälardalen", Mälardalsrådet Rapport 13:07, maj 2013.

__________________________________

Bilaga: Urval av motioner, interpellationer och skrivelser


Kulturmotioner lämnade till KF

Motion (2009:10) om att uppmärksamma 100-årsjubileet av de olympiska spelen i Stockholm 1912 med ett forskningsprojekt om den olympiska rörelsen och Stockholmsidrotten under etthundra år – Mats Berglund och Stefan Nilsson (MP)

Motion (2010:9) om en friare IT-struktur – Mats Berglund (MP)


Motion (2010:19) om bevarande av den gamla brandstationen i Midsommarkransen och fylla den med kultur – Ylva Wahlström m. fl. alla (MP)


Motion (2010:20) om satsning på mer forskning på stadens museer – Mats Berglund (MP)

Motion (2011:39) om minnesmärke/monument till minne av offren för den transatlantiska slavhandeln och Sveriges deltagande i denna. – Awad Hersi (MP)


Motion (2011:62) om nya konstytor i stadsmiljön – Åke Askensten (MP)


Motion (2012:7) om driften av Klarabiografen – Mats Berglund och Stefan Nilsson (båda MP)

Motion (2012:8) om avpolitisering av stödet till Nobelmuseet – Mats Berglund (MP)


Motion (2012:37) om en mer positiv attityd till gatukonst och graffiti – Mats Berglund (MP)

Motion (2013:12) om fastigheten Stiftelsen 1, Björngårdsgatan på Södermalm, ska vid upprustning kvarhålla sin ursprungliga inriktning för och med kvinnor så att Stockholms stads stolta kvinnor i dåtid, nutid och framtid får en gemensam plats att möta varandra – Ewa Larsson (MP)

Motion (2013:23) om kulturhusfilialer – Mats Berglund (MP)


Motion (2013:30) om ett ”Demokratins torg” på Ragnar Östbergs plan – Mats Berglund (MP)

Interpellationer ställda till borgarråd

(2011:32) om anställningsvillkoren på Stockholms stadsteater, av Mats Berglund (MP)

(2011:33) angående finansieringen av Strindbergsåret 2012, av Mats Berglund (MP)

(2012:37) angående kulturlivets skenande kostnader för lokaler i Stockholms stad, av Mats Berglund (MP)


(2013:23) om konstverket Hyenor vid Stureplan, av Mats Berglund (MP)


(2013:24) om hanteringen av kulturmiljövärden vid Slussen, av Mats Berglund (MP)

Urval av skrivelser lämnade till Kulturförvaltningen

2007-02-20 Grekiskt Kulturcentrum – Ann Mari Engel (V), Kerstin Wickman (MP)

2007-10-02 Kulturmötesplats Slussen – Kerstin Wickman (mp MP Mats Berglund (MP)

2008-02-13 Kvartersbion vid Hornstull – Kerstin Wickman (MP), Mats Berglund (MP)

2008-06-18 Framtidsplanerna för Filmpool Stockholm- Mälardalen – en satsning som kom av sig? – Ann Marie Engel (V), Roger Mogert (S), Kerstin Wickman (MP)


2009-02-10 Film i kulturskolan – Kerstin Wickman (MP), Mats Berglund (MP)


2010-03-09 Ta ansvar för Strindbergs hundraårsjubileum! – Roger Mogert m fl (S), Ann Mari Engel (V), Kerstin Wickman (MP)


2010-04-20 Behov av ökad kompetens om talböcker och tillgänglighet i stadsdelbiblioteken –Mårten Andersson (V), Eva-Louise Erlandsson Slorach m fl (S), Kerstin Wickman (MP)

2010-04-20 Rädda Farsta gård! – Mårten Andersson (V), Eva-Louise Erlandsson Slorach m fl (S), Kerstin Wickman (MP)

2010-06-15 Skrivelse om den lösa inredningen i Stadsbiblioteket och Stadshuset – Kerstin Wickman (mp), Ann Marie Engel (v), Roger Mogert (s)

2010-12-14 Inrättande av ett Stadsmuseiutskott för snabbare hantering av plan- och byggremisser – Kerstin Wickman (mp), Mats Berglund (mp)

2011-02-15 Bevara den K-märkta muralmålningen i Bromsten – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)

2011-02-15 Om projektet Kulan – Mats Berglund (MP), Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V)

2011-03-22 Högtidighållandet av minnet av August Strindberg 2012 – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)


2011-11-08 Fri entré till stadens museer – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V)


2011-11-08 Återinrättas ett parlamentariskt utskott för beredning av Kulturstödet inom kulturnämnden – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)


2011-11-08 (Ärende 13) Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet – Mats Berglund (MP), Marja Sandin-Wester (MP)


2011-12-13 Stadsbibliotekets utlåning av e-böcker – Ann Mari Engel (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)


2012-02-09 Om stöd till Rinkeby Folkets Hus – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Ann Mari Engel (V)


2012-02-09 Ompröva stadens 0-tolerans mot graffiti – Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)

2012-05-10 Om stadens hederspriser och kulturstipendier – Ann Mari Engel (V), Mårten Andersson (V), Anna-Greta Leijon (S), Mats Berglund (MP)


2012-06-14 Kultur för förskolorna inom ramen för projektet Kulan – Marja Sandin-Wester (MP), Mats Berglund (MP)


2012-08-30 Säkra stödet till Cyklopenprojektet – lös den byråkratiska knuten! – Ann Mari Engel (V), Tony Nilsson (S), Marja Sandin-Wester (MP)


2012-10-25 Redogörelse för bonussystemet – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)


2012-10-25 Inrätta ett parlamentariskt utskott för beredning av kultur- och utvecklingsstöd till det fria kulturlivet – Anna-Greta Leijon (S), Ann Mari Engel (V), Mats Berglund (MP)

2012-10-25 Om bibliotekarier inom Stockholms stadsbibliotek – Mats Berglund (MP), Marja Sandin-Wester (MP)
2012-10-25 Allhuset i Hässelby Gård – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP)

2012-11-22 Skrivelse till kulturnämnden om sakfel i underlag inför beslut om kulturstöd – Mats Berglund (MP), Ann Mari Engel (V), Anna Greta Leijon (S)


2012-11-22 Fördjupa Kulturskolans statistik – Ann Mari Engel (V), Mårten Andersson (V), Mats Berglund  (MP), Anna Greta Leijon (S)


2013-02-07 Skrivelse om Stockholmsregionen och samverkansmodellen – Ann Mari Engel (V), Tomas Rudin (S), Mats Berglund (MP)


2013-06-11 Skrivelse till Kulturförvaltningen om Stockholms fristadsförfattare – Mats Berglund (MP), Marja Sandin Wester (MP), Ann Mari Engel (V)

____________

» Programmet antogs av Miljöpartiets kommunfullmäktigegrupp våren 2014.

Fristadsprogram och väckarklockor!

SVT:s kulturnyheterna har idag ett inslag om att Svenska PEN vill väcka Gävlemoderaterna med Elin Wägners väckarklocka - ett pris som årligen delas ut av Elin Wägner-sällskapet till en organisation som då får skicka klockan vidare till någon som behöver väckas.

Orsaken till att Svenska PEN skickade klockan till moderaterna i Gävle är deras blunder när de aktivt motarbetade sitt eget fristadsprogram som skulle leda till en utökning av fristadskonceptet då det var en konstnär och inte en författare som skulle erbjudas fristad.

Det är naturligtvis en helt bedrövlig åtgärd från Gävlemoderaterna vilket många har påpekat. Men även i Stockholm hade vi haft möjligheten att införa ett utökat fristadsprogram om moderaterna här hade agerat lite rappare. Men min motion om ett utökat fristadsprogram blev liggande i den moderatstyrda administrationen och hann aldrig hanteras före valet.

Förhoppningsvis kan frågan lyftas på nytt nu när majoritetsförhållandena i Stadshuset har förändrats. 

Länk till Kulturnyheterna.
Länk till tidigare inlägg om min motion.
Tidigare väckarklockepristagare.

Några tankar dagen efter.

Miljöpartiet gjorde ett bra val i Stockholm. Inte alls så som vi hoppades, men vi behåller våra 16 mandat i Stadshuset, och i procent går vi framåt med några tiondelar. Vi har gjort vårt bästa val någonsin i Stockholm och det blir maktskifte i Stadshuset.

Det ser ut som att det blir en röd-grön-rosa fyrklöver. Ett intressant läge med ett nytt spännande parti. Det är tydlig majoritet inom den nya majoriteten för en offensiv miljö- och klimatpolitik. MP, V och F! har tillsammans fått betydligt fler mandat än S. Det betyder: stora möjligheter att stoppa Förbifart Stockholm och för en ny grön stadsdel där Bromma flygplats ligger idag. Det betyder en helt ny politik för ökad kollektivtrafik och cyklism. Det finns också ett stöd för en feministisk budget och en jämställd politik. Vi kommer att få se en offensiv kulturpolitik: fritt inträde på våra museer, ett rättvist kulturstödssystem som låter kulturlivet växa på sina egna villkor utan pekpinnar, och en kraftigt förstärkt och förbättrad kulturskola där vi lyssnar på de unga och erbjuder ett brett kursutbud och program. 

Vi i Stockholm gjorde ett sämre val till riksdagen vilket bromsar vår framgång till kommunen. Men valet visar ändå att Miljöpartiet har fört en bra oppositionspolitik i Stadshuset. En kommunal politik som stockholmarna vill ha mer av. Där har jag varit med och det är jag stolt över. Vi tappade förmodligen väldigt många röster till F!, men sannolikt även en del röster till SD (det är mitt intryck från valstugorna att det faktiskt fanns de som valde mellan MP och SD).

Sex sverigedemokrater, och tre eller fyra ersättare kommer att få stolar i Rådssalen och kommer att delta i debatterna. Hittills har det varit Sten Nordin med sin arrogans samt några nyliberaler från Stureplanscentern som stått för de obehagliga inslagen och gjort mig illa till mods, nu blir det betydligt värre.

Moderaterna backade mycket kraftigt. I Stockholm har de tappat tio mandat och i landstinget fjorton. Jag väljer att se det som en förlust för deras negativa kampanjande. Jag hoppas att också moderatledningen gör den analysen så att vi aldrig mer får se en sådan kampanj. Ajöken negativt kampanjande!

I Stockholms läns landsting blir situationen knepig. Det blir inte maktskifte, men alliansen får inte egen majoritet. Kan vi hoppas på blocköverskridande styre?

Regeringsfrågan: Här finns tre vägar att gå:
1) Inledningsvis får vi nog se en röd-grön minoritetsregering. Men i längden blir det svårt att få den att fungera, då återstår två vägar: antingen 2) en blocköverskridande regering med S-MP-C-FP, eller 3) en alliansminoritetsregering med aktivt stöd av SD. Sverigedemokraterna kan aldrig vara vågmästare, de är ett borgerligt stödparti! Det är ansvarslöst av de alliansledare som redan nu säger att de aldrig kommer regera med Stefan Löven. Annie Lööf, m.fl. har att välja mellan Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Vad väljer de? Rasism eller demokrati?

Det ser just nu ut som att mina goda vänner Per Olsson, Pernilla Stålhammar och Stefan Nilsson kommer in i riksdagen. Det är tre mycket engagerade politiker som kommer att märkas i debatten och som kommer att göra avtryck och förändra Sverige till ett bättre land att leva i. Det gör mig glad!