Om Kulturskolans kris

I ett replikskifte i gårdagens budgetdebatt så kritiserade kulturborgarrådet oss i oppositionen för att vi under vår tid vid makten förde en ineffektiv politik vad gäller kulturskolans resurser. Jag svarade med att hon hade kommit dragandes med en felräkning.

Det kan vara på sin plats att förklara mitt repliksvar. (Jag dock är ingen ekonom, så jag tar gärna emot anmärkningar om det är det så att också jag har räknat fel.)

Kulturborgarrådet hänvisade alltså till sin och Folkpartiets rapport: "Från kulturfritids till kulturskola", som kom för ett år sedan. Rapporten bygger på resonemanget i följande meningar:

Mellan 1999 och 2007 ökade Kulturskolan budget med 39 procent. Men antalet platser i ämnesundervisningen i musik, dans, teater och bild ökade bara med 9 procent, från 13 330 till 14 585.

Min kritik baserades på att Folkpartiet, i vanlig ordning, glömmer pris- och löneökningar. Inflationen gör att pengars värde minskar.

Kulturskolan är en personalintensiv verksamhet. Enligt SCB så låg den genomsnittliga löneökningen för en kommunanställd under perioden 1999 och 2007 på 3,56 procent årligen.

Med en årlig uppräkning med 3,56% så motsvarar en hundralapp år 1999, 128:50 i köpkraft år 2007. Budgetökningen på 39 procent som rapporten bygger på motsvarar alltså en reell budgetökning som är betydligt lägre. Matematiken visar att den reella budgetökningen var [139/128,5=1,08] dvs drygt 8 procent. Alltså till och med lägre än ökningen av antalet elevplatser.

Och då har vi alltså inte räknat med de närmare 20 000 barn och unga som under samma period deltog i kulturskolans projekt på skoltid. Den reformen införde vi för att bredda kulturskolans verksamhet, inte minst i miljonprogrammets stadsdelar där elevantalet är oroväckande lågt.

Mitt inledningsanförande i budgetdebatten om kultur

"Ordf., fullmäktige…

Vårterminen 2008 steg siffran över antalet barn som slutade i kulturskolan med över 20 procent.

Det var alarmerande siffror, och så småningom kom en rapport som talade om varför.Vi visste det nog redan innan, för vi hade alla sett den mailflod som strömmade in med brev från elever, föräldrar och pedagoger, som talade om att det var just avgiftshöjningen. Men också att lärarna hade fått sluta och kurser lagts ner på grund av de sänkta resurserna som kom direkt efter det borgerliga maktövertagandet, och som har fortsatt i varje budget sedan 2007.

Årets budget är inget undantag. Utebliven pris- och lönekompensation kommer att leda till ytterligare åtstramningar. Färre pedagoger, färre elever.

Men nu räknas inte antalet elever längre. I det borgerliga nyspråket används begreppet ”elevplatser”. För då kan man dubbelräkna samma Östermalmsunge som går två kortkurser i stället för en helterminskurs.

Och varför säger jag Östermalm? Jo, därför att där har antalet elevplatser ökat. Mönstret gäller för hela innerstaden; det är samma sak på Kungsholmen, Norrmalm, Södermalm. Men också de välbeställda områdena: Bromma, Älvsjö. I de här stadsdelarna deltar mellan 9 och 14 procent av alla barn och unga i kulturskolans kurser.

Det är såklart väldigt bra, men…

- I Skärholmen är det bara hälften så många, 6½ procent.
- I Spånga-Tensta är siffran 7,3 procent.
- I Rinkeby-Kista 4½ procent.

Den här sociala snedfördelningen är inte acceptabel.
Det är ju därför vi under vår tid vid makten hade uppsökande verksamhet för kulturskolan: I skolan, med BAS-lag, projekt som Attack, Grimstaskolans projekt, Pröva på-verksamhet, och så vidare.

I Miljöpartiets Sverige ska alla barn ha rätt att ägna sig åt en kulturverksamhet. Det är också vad som är förenligt med FN:s barnkonvention. (Art. 31 som stadgar: ”barnets rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet”)

Miljöpartiet avsätter 10 miljoner 2011 för att stärka kulturskolan, och ytterligare 4 miljoner för att sänka avgifterna till samma nivå som de var 2006.

Det här ingår i miljöpartiets satsning på Barn och unga. Där vill vi också ha fler mötesplatser – med kultur – för unga – ute i stadsdelarna. Det kan vara lokala kulturhus, fritidsgårdar, replokaler, osv. Många sådana här miljöer försvann under förra mandatperioden. Vi avsätter 14 miljoner för att rätta till det. (Förstörelsen av tunnelbanebiblioteket i Bredäng visar ju att det behövs fler – och inte färre – mötesplatser för unga.)

Bland miljöpartiets satsningar finns också:

- En stärkt kulturmiljöavdelning. Det är viktigt att Stadsmuseet är med i den snabba expansion av Stockholm som sker nu när vi ska bygga 15 000 nya bostäder. Stadsmuseet måste in tidigt i planprocesserna
- Vi vill stärka föreningslivet och närdemokratin med dels ett breddat kulturstöd och dels genom att rusta upp våra samlingslokaler.
- Vi satsar 3 miljoner på filmen.
- Och vi vill säkra Unga Klaras ekonomi och fortsatta verksamhet.


Bifall till Miljöpartiets reservation…"

___
» Läs vad media har rapporterat från budgetdebatten: DN, DN, Svd, SR.
» Andra gröna bloggröster om budgetdebatten: Jakob Dalunde, Elina Åberg, Anders Wallner, Emilia Hagberg.

En friare IT-politik

Till min besvikelse fann jag - på sista sidan i den borgerliga Stadshusmajoritetens budget för 2011 - en notis om att min motion om Stockholms IT-struktur kommer att avskrivas utan debatt och utan att behandlas, i och med att stadens budget antas i morgon.

Motionen "En friare IT-struktur" behandlar en rad områden för att göra Stockholms IT-politik öppnare och friare. Tre huvudpunkter lyfts fram:

1. Plattformsoberoende. Vi ska erbjuda stöd för såväl Windows- som Mac- och Linuxbaserade operativsystem. Och det gäller också den information som vi sprider till medborgarna.
2. Öppen programvara och öppna filformat. Vi ska bort från beroendet av den proprietära och inlåsta programvaran.
3. Stockholms stad bör utveckla en plattform för att tillgängliggöra vår egen rådata. Plattformen ska också kunna användas av andra aktörer, huvudsakligen inom offentlig verksamhet.

Jag ägnade hela mitt inlägg i förmiddagens debattpass i fullmäktige åt motionen. Jag ställde en rad frågor till finansborgarrådet Sten Norden (M). Bl.a. varför de väljer att avskriva motionen obehandlad. Men också varför de inte vill införa policys kring öppnare IT-strukturer. Varför denna antiliberala inställning?

Sten Nordin (och övriga allianspartier) valde att inte svara!


Själv inser jag att kampen för den öppna källkoden går vidare...

Uppd. (25/11): Tydligen har något hänt under natten, för i morse på budgetfullmäktiges dag 2, meddelade presidiet att motionen flyttas ut från budgeten. Den kommer således trotsallt att behandlas i vanlig demokratisk ordning på ett senare fullmäktigesammanträde. Bra!

____
» Jag hittar inte motionen på Stockholms stads hemsida. Däremot finns en äldre skrivelse till kommunstyrelsen om plattformsoberoende.
» Se även idg som skrev om plattformsärendet.
» Jag har tidigare skrivit om IT-politik på bloggen

Inget klimatarbete i Socialdemokraternas omprövade politik

Jag läser DN och ser att Ylva Johansson (S) ger sig in i debatten om Socialdemokraternas kris. "Väljarna avvisar partiet", skriver hon på DN-debatt, och kräver en förnyelse av partiets politik.

Skygglapparna och bortförklaringarna ska bort, och en "genuin omprövning"måste göras. Det har hon såklart helt rätt i. Men sedan kommer det intressanta. I sex punkter föreslår hon vad som ska vara den nya politiken; samtliga dessa sex punkter är som tagna rakt ur nuvarande partiprogram, det gäller:

- Arbetslinjen
- Satsa på växande företag
- Kompetensutveckling och större lönespridning bland lärare
- Bort med vinsterna i vården
- Bättre arbetsmiljö
- Stärk EU

Man undrar, var är den genuina omprövningen?

Tydligast blir det bakåtsträvande resonemanget i avsnittet om de små och växande företagen. Johansson skriver: "...det räcker inte med investeringar i infrastruktur, bostäder och miljöteknik".

- Kanske inte, men man kan väl åtminstone försöka börja där!

---
» Uppd. För att fortsätta sosse-bashingen så hänvisar jag till det moderata borgarrådet Hamiltons hemsida, där ett bättre förslag till genuin omprövning föreslås. (Tyvärr har borgarrådet - efter en egen genuint omprövning av begreppet "medborgarkontakt" - stängt av kommentarsfunktionen, så nu är hennes hemsida ingen blogg.)
.

Nytt hopp för Slussen

Frågan om Slussen är inte avgjord. Det liggande förslaget, med en åttafilig motorvägsbro, höga ramper in mot Skeppsbron och stora murliknande byggnader på Södermalmssidan, är det av förklarliga skäl många som gärna vill slippa se förverkligas. Men alternativen har varit många och omtvistade.

Frågan är politiskt besvärlig och förslagen skär rakt igenom partierna. Själv har jag argumenterat för förslaget "Nybyggt bevarande" som aktualiserades efter den misslyckade tävlingen i början av 2000-talet. Förslaget bygger på Wiliam-Olssons hyllade funkiskonstruktion med klöverbladen och den eleganta trafiklösningen.

Under den gågna mandatperioden har jag och andra företrädare för bevarandeförslaget dock låtit oss förstå att stödet och acceptansen för god kulturmiljö bland politiker och tjänstemän är allt för svagt för att ett bevarande ska realiseras. Många har därför samlats kring andra alternativ.

Nu öppnas dock plötsligt och oväntat en ny möjlighet att bevara Slussen. Det är socialdemokraternas nya borgarråd Tomas Rudin som meddelar att han har tagit ställning för att åtminstone låta utreda möjligheten att renovera Slussen istället för att riva helt och bygga nytt.

Vi vet att det finns många, såväl rödgröna som borgerliga, politiker som gärna skulle se klöverbladen på sin plats även i framtiden. Slussen har förfallit därför att den är misskött. En renovering kan återskapa det fantastiska och moderna byggnadsverk det en gång var. Låt oss ta chansen och undersöka den saken!

---
» Jag har tidigare bloggat om Slussen.

Stockholms kulturliv bromsar in

Med den kulturbudget som den moderatstyrda Stadshusalliansen presenterade idag visar borgarrådet Madeleine Sjöstedt tydligt sin intention att dra hårdast möjligt i bromsarna.

Två små strimmor av ljus lyser genom de i övrigt dystra raderna; det är två stycken tiomiljonerssedlar som fördelas till Stadsbibliotekets fortsatta strukturomvandling respektive den hårt eftersatta utställningsverksamheten på stadens museer.

Sjöstedt själv slår sig för bröstet och kallar dessa strimmor för "satsningar". Men läser man vidare i budgeten så ser man snart att de tjugo "satsade" miljonerna kommer att ätas upp av inflationen och de ökade kostnaderna för priser och löner. Därtill lägger alliansen ett generellt sparbeting på ytterligare 13 miljoner(!).

Några direktiv till kulturförvaltningen hur de ska lyckas spara så pass mycket pengar ges dock inte. Min gissning är att det knappast blir varken fler bibliotek eller fler utställningar det här året. Däremot lär vi få se en fortsatt personalminskning samt en rad nedlagda verksamheter.

Det är en dyster prognos jag gör utifrån såvitt jag kan se den hårdaste kulturbudgeten hittills under de fem år som de borgerliga partierna haft ansvaret. Hittills har vi sett kraftiga nedskärningar inom biblioteket, museerna, kulturhuset och kulturskolan. (Över 150 tjänster har dragits in de senaste åren.) Men aldrig tidigare har vi presenterats ett så pass stort sparbeting och ett så pass litet påslag som i årets kulturbudget.

---
» Även Stadsarkivet, som redan under detta år har ropat efter resurser, har fått ett besvärligt sparbeting på nära en miljon kronor.
» Fler analyser av budgeten: (MP) och (V).
» Budgeten i sin helhet kan hämtas hem här.

Ingen Norrbotniabanan i regeringens budget

Jag har tidigare bloggat om Norrbotniabanan, ett projekt som har stor betydelse för min numera andra hemstad, Umeå. Men också för hela Norrland och därmed hela Sveriges infrastruktur.

Här i Umeå är förväntningarna stora, och det är därför med besvikelse som man läser den nya regeringens budgetförslag. Trots löften från många borgerliga politiker - inte minst den nyblivne riksdagsledamoten från Västerbotten Edward Riedl - att Norrbotniabanan ska byggas och bli av, så saknas satsningen helt i såväl budget som långtidsplanen för infrastruktur.


Ur Västerbottensnytt den 13 oktober 2010

Ett projekt som däremot finns med är såklart Förbifart Stockholm. Som Hans Sternlycke från Järnvägsfrämjandet konstaterar kostar dessa två projekt ungefär lika mycket.

Men, säger Sternlycke: "det är ingen tvekan om vad som hade varit mest värdefullt för svensk industri. Förbifart Stockholm kommer att öka på luftföroreningarna, ge ökad bilträngsel, och sprida bebyggelsen så att den blir omöjlig att försörja med kollektivtrafik. Om den överhudtaget kommer att kunna användas."

Notera särskilt den sista meningen. Inom några få år är vi inne i Peak Oil. Fossila fordonsbränslen kommer att bli för dyra. Och el som alternativ är inte helt självklart. Det kommer att krävas el från mellan två och tre nya kärnkraftsreaktorer för att hålla dagens bilism rullande i framtiden.

Alternativbränslena kommer inte att räcka till. Det enda som är hållbart för framtiden är stora satsningar på kollektivtrafik och järnvägar.

Men i den nya regeringen första budget satsat ungefär dubbelt så mycket pengar på bilväg som på järnväg. Förutom att det är uppenbara felsatsningar så är det dessutom ett brott mot de löften om förhållandena mellan järnväg och bilväg som gavs i valrörelsen. Då lovade allianspartierna att mer än hälften av infrastruktursatsningarna skulle gå till järnväg.

Varför håller ni inte era löften, Edward Riedl?

___
» I budgetpropostitionen anslås 53,2 miljarder till vägar och 31,8 till järnväg över mandatperioden. I järnvägsfrämjandets enkät före valet lovade allianspartierna att förhållandet mellan järnväg och väg skulle vara 56% mot 42% av infrastrukturpengarna till järnvägens fördel.

» De rödgröna partierna vill satsa 100 miljarder kronor mer än alliansen på järnvägar fram till 2020, vilket betyder c:a 65 miljarder under mandatperioden alltså mer än dubbelt så mycket som alliansen. Den rödgröna planen inbegriper även höghastighetsbanorna: Ostlänken samt sträckan Gbg–Borås.