Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna!

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna. Jag tror inte att 20 rasister i riksdagen kommer att få nio miljoner svenskar att bli rasister. Men det hänger ett stort ansvar på regeringen att inte ge de främlingsfientliga något utrymme. Det hänger ett stort ansvar på folkpartiet att nu upphöra med sina besvärande glidningar.

Om regeringspartierna lyckas hålla SD utanför förhandlingar och beslutsprocesser så är jag övertygad om att många av de sverigedemokratiska väljarna kommer ångra, eller rent av förtränga, sin röst. Så hände för 19 år sedan med Ny Demokrati och deras väljare, och så bör hända nu.

Inget nytt kom fram vid dagens presskonferens med Fredrik Reinfeldt, det lär innebära att han trotsallt kommer att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Och det innebär i sin tur att i varje fråga som de rödgröna partierna är överens så kan SD fälla regeringen. Det är en svag maktbas som, oavsett vad Reinfeldt påstår, öppnar för förhandlingar med de främlingsfientliga.

Moderaterna kommer nu sannolikt försöka bilda en minoritetsregering. Faller den regeringen, på ett misstroendevotum eller – nu eller senare – på annat sätt, så faller blockpolitiken. Då är det rimligt att partiledaren för riksdagens största parti får uppmaningen att bilda regering. Vi får inte glömma att Socialdemokraterna ser ut att få sex mandat mer än moderaterna. Läget har öppnat sig för en mittenregering.

Som jag bloggat om tidigare är det, trots ständiga upprepningar i media, inte Sverigedemokraterna som har blivit vågmästare. Fredrick Federlay (C) skriver idag på Newsmill att det är Miljpöpartiet som har fått den rollen. Men han bör också betänka att det likaväl kan vara hans eget parti som tillsammans med FP eller KD ska ha den rollen.