Nytt system för kulturstöd i Stockholm

I veckan som gick klubbade kulturnämnden i Stockholms stad ett nytt system för fördelningen av kulturstöd. Det var, med undantag för vänsterpartiet, en ening nämnd som stod bakom förvaltningens förslag.

Kulturstödet har fått kraftig kritik från kulturlivet, inte minst sedan flera verksamheter fick halverat anslag förra året med en föraning om helt indraget stöd inför 2012. Även bonussystemet har rönt massiv kritik.

Även processen att ta fram det nya systemet har kritiserats. Men förvaltningen och kulturborgarrådet lyssnade på kritiken, tog tillbaka förslaget och lät kutlurlivet granska förslaget i ett samråd. Vi i Miljöpartiet anser nu att förslaget har processats tillräckligt, vi tycker också att vi har fått gehör från förvaltningen för våra synpunkter, och att det nya systemet är redo att sjösättas.

Dock är det lång ifrån perfekt. Vi kommer att bevaka implementeringen och har begärt en grundlig revision och översyn inom några år. På nämnden sammanträde framförde vi en rad synpunkter och önskemål inför den fortsatta processen och implementeringen av stödsystemet. Våra synpunkter gäller bland annat: kontinuiteten, kompetensöverföringen, kulturens infrastruktur och att bonussystemet borde ha lagts ner och de pengarna gått in i det stora systemet.

Vårt särskilda uttalande i sin helhet:

2011-11-08
Kulturnämnden
Ärende 13
Förslag på nytt stödsystem för det fria kulturlivet
Mats Berglund (MP)
Marja Sandin-Wester (MP)

Särskilt uttalande

Det fria kulturlivet är nödvändigt för att Stockholm ska vara en vital kulturstad och det främjar den kulturella mångfalden. Att skapa förutsättningar för ett starkt kulturliv vid sidan av institutionerna är ytterst en fråga om yttrandefrihet och demokrati. Det är därför viktigt att stadens kulturstöd till fria kulturorganisationer används på ett effektivt sätt. Vi är positiva till förslaget, men har också en rad synpunkter samt vissa förslag på förändringar.

Sammanfattning:

- Viss oro för långsiktigheten och att kontinuiteten kan brytas.

- Starkare fokus på infrastrukturellt stöd.

- Systemet måste vara genomskinligt med tydliga ansvarsfördelning och erbjuda god insyn i referensgruppens och förvaltningens arbete.

- Förvaltningens roll bör utökas till ett coachande, stödjande och praktiskt serviceanpassat uppdrag.

- Finansieringen måste bli stabilare. Lokalhyresökningarna måste hejdas.

- Planera för en stor översyn och revidering, och därefter kontinuerliga revideringar med några års mellanrum.

Våra förslag inför framtida revideringar:

- De s.k. växtpengarna bör ingå i systemet.

- Utöka stödet så att även t.ex. konsthantverkare och formgivare får möjlighet att söka.

Kontinuitet: Flera av samrådets instanser ser positivt på möjligheten att söka flerårigt stöd. Men frågan är dels om maxtaket på tre år ger tillräcklig trygghet och dels hur många som kommer att ha möjligheten att få dessa stöd. Ett av syftena med det nya systemet är att bryta inlåsningseffektens negativa sidor. Men inlåsningen bidrog också till en trygghet för de kulturföreningar som var inne i systemet. Det är av stor vikt att denna trygghet, som också inbegriper långsiktighet och säkrad kompetensöverföring inte får gå förlorad med det nya systemet.

Infrastrukturellt stöd: Av regelverket framgår att projektstöd enbart kan sökas för publik verksamhet. För att kulturen ska växa är dock infrastrukturen avgörande och bör därför prioriteras i stödsystemet. Verksamheter som inte har egen publik, men som riktar sig till fria kulturarbetare och föreningar, måste också kunna ta del av stödet. Det kan röra sig om verksamheter som driver repetitionslokaler och verkstäder, tillhandahåller dyrbar utrustning, upplåter scener eller erbjuder biljettförsäljning och marknadsföring. Andelen av stödet till kulturens infrastrukturer bör öka.

Transparens: I samrådssvaren påtalas vikten av en tydlighet och transparens i ansvar och beslutsbehörighet i ansökningsförfarandet. Rollfördelningen mellan nämnden, förvaltningen och referensgruppen måste skärpas. Dessutom bör ett system för granskning utarbetas. Där bör ingå en fristående kontrollinstans, gärna med internationell kompetens, peer-review samt en utomstående revision.

Referensgruppen: Det formella tillsättandet av referensgruppen bör ske genom beslut i kulturnämnden efter förslag från kulturförvaltningen. Referensgruppen bör förutom experter och kulturproducenter också innehålla personer som representerar kulturkonsumenterna. Vi vill att den demokratiska/politiska nivån ska komma in i ett tidigare skede än i dag där nämnden har det politiska ansvaret men knappt någon insyn i beredningen. Ett sätt för nämnden att under beredningens gång få insyn, och också kunna vara ett bollplank till referensgruppen, är att tillsätta en beredningsgrupp med minst en politiker från varje parti. Den gruppen träffas innan ärendet hamnar hos förvaltningen/nämnden och synar referensgruppens förslag. Ett annat sätt är att kulturnämnden ges möjlighet att själva nominera två eller tre politiskt tillsatta ledamöter att ingå som fullvärdiga medlemmar i referensgruppen och då som representanter för kulturkonsumenterna bland övriga experter och kulturproducenter.

Kulturförvaltningen bör förutom att ha det övergripande ansvaret för att upprätthålla ansökningssystemet även få en mer serviceanpassad roll mot det fria kulturlivet. Förvaltningen bör bistå med stöd att författa korrekta och starka ansökningar samt ge råd och support till verksamheter som fått avslag för att deras ansökningar ska kunna stärkas inför kommande ansökningstillfällen. Men förvaltningen bör också stödja i synnerhet de mindre verksamheterna med praktiska göromål såsom bokföring, teknisk support, vaktmästartjänster, osv. Detta bör kunna ske genom gemensam upphandling för att hålla kostnaderna nere för verksamheterna.

Finansiering: Den främsta orsaken till ”inlåsningseffekten” är att det är för lite pengar i systemet. De senaste åren har kostnaderna för det fria kulturlivet ökat samtidigt som kulturstödet har legat i det närmaste oförändrat. Dessutom har staden vuxit och prognoserna för framtiden är fortsatt stark tillväxt vilket ställer höga krav på en starkare budget. Av samrådsunderlaget framgick dessutom att kostnaderna för kulturlokaler har ökat sedan det politiska majoritetsskiftet 2006. Samrådsunderlagets svar på detta är att kulturlivet måste i högre utsträckning dela på lokalerna samt öka sin egenfinansiering. Detta är två viktiga bitar, men vi kommer inte undan att den absolut viktigaste pusselbiten i en hållbar finansiell utveckling är att lokalkostnadsökningarna måste hejdas. Kulturen måste ha möjlighet att hålla lokaler till rimliga kostnadsnivåer. För det behövs en bred samverkan mellan kulturnämnden och flera av stadens förvaltningar. Stadens egna bostadsbolag bör gå före och hålla nere hyresnivåerna. Därutöver måste tydliga konsekvensutredningar göras med kulturen i fokus vid försäljningar av stadens fastighetsinnehav. Såväl försäljningen av Centrumkompaniet som den massiva ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter har tydligt medfört ökade kostnader för det fria kulturlivet.

Uppföljning och revidering: Idag är mycket oklart vilka effekter som det nya systemet får framöver. Vi förväntar oss därför en kontinuerlig utvärdering av systemet med årlig avrapportering till nämnden. Dessa utvärderingar bör ligga till grund för förändringar och justeringar av stödsystemet. Men därutöver bör förvaltningen redan nu rikta in sig på en större översyn och revidering – med beslut i Kulturnämnden – vart tredje år.

Utöver det som nämns ovan har vi några synpunkter som inte är förankrade i förslaget, men som vi gärna ser implementerade framöver.

Växtpengarna: Incitamentsstrukturen, de s.k. ”växtpengarna” diskuteras inte i underlaget, utan är undantagna från det föreslagna stödsystemet för kulturstöd och utvecklingsstöd. Det är olyckligt och bör rättas till. Kulturbonusen är missriktad och djupt ifrågasatt av kulturlivet och bör avskaffas helt. Fonden för innovativ kultur är med sin externa konsult oerhört kostnadsineffektiv. Kompetensen för fördelningen bör ligga på kulturförvaltningen och stödet bör ingå i det ordinarie kulturstödet och utvecklingsstödet. Likaså saknas anledning till att den unga musiken hålls utanför. Vad gäller Kulturdirekt är det att betrakta som ett infrastrukturellt projekt och bör därför prioriteras i fördelningen inom ramen för kulturstödet. Målet om full självfinansiering bör lyftas bort från Kulturdirekt som därmed görs behörig att söka stöd i normal ordning.

Utökat stöd till konsthantverkare m.fl.: Miljöpartiet har under lång tid drivit frågan om ett utökat kulturstödssystem där fler kulturutövare, till exempel konsthantverkare och formgivare, har möjlighet att ta del av systemet. Dessa grupper av kulturutövare som ofta inte har möjlighet att erhålla ateljéstöd står idag i praktiken helt utanför det kommunala stödsystemet.

___
Mer om nya kulturstödet: SvD, SR.