Umeå - bilstaden

Enligt ett inslag i Aktuellt som sändes i kväll är Umeå en stad bland flera som har dålig luft på grund av för hög och fortsatt växande biltrafik. Jag har bott i Umeå i två år och då ständigt kunna notera hur den kommunen växer hastig men på ett helt felaktigt sätt.

Umeå är Norrlands snabbast växande stad. Universitetet och Universitetssjukhuset är arbetsplatser som lockar studenter och andra grupper till stan. Den demografiska profilen med många unga och utbildade invånare är extremt gynnsam. Umeå är en kreativ stad med ett spännande kulturliv. Det byggs just nu många nya bostäder, det blir kulturhuvudstad 2014, och framtiden för staden ser på ytan väldigt ljus ut.

Men under den putsade fasaden ligger en bomb som tickar och kommer att explodera. Transporterna är inte ordnade. I decennier har politiker och näringslivet i en destruktiv förening byggt ett utpräglat bilsamhälle. De geografiska avstånden är extremt stora; Umeå är befolkningsmässigt en mellanstor stad, men ytmässigt en storstad. Luckorna mellan husen är vida, och nybyggnation sker med radhus, eller tvåvångshus. Staden slår sig för brösten och marknadsför sig som cykelstad, men cykelbanor finns bara på vissa ställen, de underhålls dåligt och är ofta avspärrade. På flera håll, exempelvis vid flygplatsen är cykelparkeringarna små och fullpackade medan bilparkeringsplatserna extremt väl tilltagna.

Sanningen är att varje gång det uppstår en målkonflikt mellan bilar och cyklar eller gående i Umeå så prioriteras bilarna. Vid alla de många byggena som sker just nu ger man tillstånd till byggbolagen för generöst tilltagna avspärrningar. Men aldrig har jag sett att avspärrningarna når ut till bilvägarna, de stannar vid trottoarerna och cykelbanorna. Bilarna åker alltid närmaste vägen men vi som inte sitter bältade i bil får ta stora omvägar.

Butiker saknas i områden där folk bor. I stället har man uppfört handelsområden i stadens utkanter där köpladorna hålls isär av gigantiska parkeringsytor: Ersboda, Strömpilen och Klockarbäcken . Och nu är ett fjärde på gång när IKEA öppnar i nya Entré Syd. Jag har själv bott relativt centralt på Öbacka strand, men har haft min närmaste mataffär vid Strömpilen, 2 km bort. I relativt nybyggda området Tomteboda finns ingen butik. Samma sak i Umedalen.

De fördjupade översiktsplaner som har antagits av kommunfullmäktige är helt felaktig. Bland annat vill man bygga massivt på Ön. Istället borde man förtäta i de redan (ofta relativt nyligen) byggda områdena, som är alldeles för glesa, låga eller uppförda som punkthus istället för yteffektiva slutna stadslika kvarter. Ön bör inte bebyggas utan rustas till ett värdefullt rekreationsområde för Umeborna.

Även kollektivtrafiken är tydligt nedprioriterad. Bussarna går sällan, och slutar gå tidigt på kvällarna, långt innan krogarna stänger. Under storhelger som jul och midsommar slutar bussarna gå efter lunch, vilket är extremt opraktist om man tänker sig en nubbe till sillen innan man kör (?) hem. När nya resecentret Umeå Östra byggdes tänkte man inte på en koppling mellan tåg och buss, utan valde att bygga stationen ett par hundra meter i från bussterminalen vid Universitetssjukhuset vilket kraftigt försvårar en smidig omstigning mellan buss och tåg. Och nu ett drygt år efter resecentrets invigning river man den gamla bussterminalen och bygger en ny... ytterligare några hundra meter bort!

Slutsatsen av det här långa blogginlägget är att Umeå har en unik möjlighet just nu. Man står inför en blomstrande framtid, men håller på att sabba allting genom en extremt ogenomtänkt stadsplanering. Att bo i Umeå idag utan bil innebär stora umbäranden som jag aldrig har upplevt i Stockholm. Logistiken är svår, och enligt reportaget i Aktuellt är också luften på väg att bli allt sämre. Ett nytänk måste till. Det som krävs är inte fler parkeringsplatser i centrum vilket har varit den stora debatten i lokala medier, utan en fullständig revidering av översiktsplanen med tätare bebyggelse, offensiva satsningar på kollektivtrafiken, butiker i områden där människor bor och att cyklister och gående prioriteras aktivt före bilarna.

Först då har Umeå möjlighet att ta chansen att utvecklas till en modern storstad med de tvåhundratusen invånarna som man förväntar sig.