Stadsmuseets kulturmiljöavdelning ska (till en början delvis) flyttas över till Stadsbyggnadskontoret, och därmed ska kontorets kompetens öka samtidigt som deras projekterare slipper jobbiga nej-sägare.
Syftet är att effektivisera byggprocesserna i stan genom att överföra mer makt åt grabbarna (!) på Stadsbyggnadskontoret. Genom att radera museets och skönhetsrådets kompetens så "slipper man en remissvända", som stadens utredare utrycker det.
Som exempel på ärenden där Stadsmuseet inte längre skulle få vara med i processen nämns Asplundsbiblioteket och Gasverksområdet.
Det är naturligtvis helt fel väg att gå. Byggprocesserna har redan "effektiviserats" långt utöver vad som är demokratiskt försvarbart. Under mandatperioden har borgarna redan strukit såväl stadsmuseet och skönhetsrådet som de lokalt förankrade stadsdelsnämnderna som remissinstans från väldigt många byggärenden. Sådant ska inte benämnas "effektivisering", kalla det istället för vad det är, en reell "avdemokratisering"!
Vad som borde göras är istället det rakt motsatta. Stärk de kompetenta remissinstanserna! Det är oerhört viktigt att stadsmuseet och skönhetsrådet utgör enheter som är tydligt skilda från Stadsbyggnadskontoret. Självklart borde SBK ha en egen kompetens i huset, men de fristående remissinstanserna måste få finnas kvar. Att stirra sig blind på effektiviseringar och kortare handläggningstider är vanskligt och farligt, och riskerar att bli förödande för Stockholms fortsatta utveckling. Kvaliteten på den urbana kulturmiljön är hotad.
Jag har vid flera tillfällen, såväl i fullmäktige som i kulturnämnden, påpekat att vi politiker fått allt färre byggremisser att ta ställning till. Man har konstant glidit undan och vägrat ge ordentliga svar på varför det har blivit så. Men mönstret är tydligt. Nämnderna och fullmäktigepolitiker får, liksom medborgarna i stadsdelarna, allt mindre att säga till om gällande stadens omvandling. Detta samtidigt som tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret och – fr.a. Stadsbyggnadsborgarrådet – stärker sin egen makt. Vi är med stora kliv bort från demokrati och medbestämmande, på väg mot ett tjänstemannavälde.
Jag har tidigare skrivit om den interpellation som Jonas Eklund (mp) ställde till Mikael Söderlund (m) i våras, som behandlar samma ämne.
.png)
1 kommentar:
Den process du talar om har aldrig varit demokratisk. Remissinstanserna Skönhetsrådet och Stadsmuseet består inte av folkvalda individer, inte heller utgör de ett representativt tvärsnitt av människorna i Stockholm.
Det här är ett steg i rätt riktning. Både Skönhetsrådet och Stadsmuseet har av tradition fungerat som bromsklossar, som saknar förståelse för helheten. Istället har de stirrat sig blinda på rent estetiska kvaliteer, som i sin tur är rent subjektiva. Därför motarbetar Stadsmuseet initiativ för att modernisera och förbättra miljonprogrammets betongområden, eftersom de anser att det är viktigt att dessa områden får se ut som de alltid har gjort, än att de människor som bor i dem får bättre levnadsstandard.
Så, processen blir varken mer eller mindre demokratisk i och med detta. Däremot effektiviseras den genom att remissinstanser som inte tillför någonting lyfts ut.
Skicka en kommentar