Det är kul att en historikerkollega får ett sånt fint jobb. Men som Christian Valtersson poängterar finns det genussmolk i glädjebägaren. En viss ljusning ser man dock i att vi tycks få tidernas första pappalediga ständiga sekreterare.
Engdal är Akademiens yngste ledamot, och visst verkar han väl åtminstone lite rock'n'roll! Hoppet om att en ny genre för litteraturpriset introduceras innan Bob hinner dö, lever...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar