Utbildningsminister Björklund föreslår inte oväntat en fortsatt ökning av stressen och pressen på Sveriges elever. Den fyrgradiga betygsskalan blir sexgradig från A-F, och den folkpartistiska "må-dåligt-politiken", kliver upp ytterligare en nivå.
För mig, som för många politiker, var betygsfrågan en av de allra första politiska frågorna som engagerade mig. När jag som högstadieelev lade pannan i veck och försökte begripa betygen kom jag snart fram till att det inte finns något bra överhuvudtaget med betyg. Jag kunde tänka mig att det finns skäl att skilja på godkänd och underkänd - för att veta om man fått den utbildning som grundlagen kräver. Men en mer differentierad skala än så...nej tack!
Sedan dess har åren gått men jag har inte haft anledning att på någon punkt ändra uppfattning i frågan. Bort med betygen!
För min privata del påverkas jag ju inte längre av grundskole och gymnasiebetygen. Men jag mår ändå riktigt illa av att man på min arbetsplats - Historiska institutionen vid SU - har gått före i Bolognaprocessen och infört den nya SJU-gradiga skalan redan från förra terminen när flera andra institutioner väljer att förhala och motarbeta eländet. Samtliga lärare som jag har pratat med har under hösten märkt en starkt ökad stress hos studenterna. Flera lärare känner också obehag inför att sätta fr.a. de lägre betygen.
Jag hoppas att jag slipper medverka i Bolognas betygssystem. Ev. kommer jag bli tvungen att helt ompröva mina ambitioner att överhuvudtaget undervisa på universitetsnivå pga detta.
» Bild: "Blir du lönsam, lille vän”, av Peter Tillberg 1972 (detalj).
onsdag 6 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar