Göran Hägglund

Göran Hägglund öppnade Kd:s riksting med ett jättelångt tal. Trots längenden på hans anförande var det en förhållande vis stor andel av tiden som användes till kultur och kulturpolitik.

Hägglund noterade bl.a. att politiken, i synnerhet den borgerliga politiken, av tradition har förbisett kulturområdet. Han hade några bra poänger om urban kulturmiljö (som Kristina Alvendal nog borde lyssna på), som jag gärna skriver under på. Kopplingen mellan kultur och miljö var en annan intressant aspekt som togs upp. Vårt kulturarv förstörs av bl.a luftföroreningar och försurningar i markerna. Inget nytt, men trevligt att den borgerliga sidan börjar upptäcka sånt också.

Men anförandet tydliggjorde också skillnaderna mellan den borgerliga kultursynen och den gröna. Hägglund påpekade flera gånger att konst ska vara vacker, uppbygglig och allmänt trevlig. Provokationer och samhällskritik tycks inte vara efterfrågade aspekter i den kristdemokratiska konservativa kulturpolitiken. Oförståendet inför t.ex. Kontfacks
studentarbeten är stort hos Hägglund, likaså den några år gamla Ecce Homo-utställningen.

Synen på upphovsrätten och modern teknik är en annan punkt där vi skiljer oss markant.