Frikulor

Igår var jag på Folkoperan och såg sista föreställningen av Wagners, Friskytten. Folkoperan är den institution som får det största ekonomiska stödet från kulturnämnden, omkring åtta miljoner årligen. Jag kan bara konstatera att det är väldigt väl använda pengar. Folkoperans uppsättning var som vanligt väldigt bra, både vad gäller sång, musik, librettot, scenografi... och skådespeleri. Det är långa talpartier i Friskytten, vilket Regissören Linus Fellbom hade löst på ett mycket bra sätt.

Friskytten spelas märkligt nog inte så ofta på svenska scener. Senast den sattes upp på Stockholmsoperan var 1946, då Birgit Nilsson gjorde sin debutroll som Agathe. 1838 gjorde Jenny Lind debut i samma roll och slog igenom stort och fick åka på långa utlandsturnéer.
Mer spännande är att hon tio år senare, den 18 mars 1848, kom tillbaka till Stockholm och gjorde än en gång Agathe. Nu var hon superkändis och hela etablissemanget var där.


» Jenny Lind, idag på våra 50-lappar!

På plats var Kungen och hans söner, men också överståthållaren och polischefen. Man kan dra en tydlig parallell till tsunamidebaclet 2004, för just den 18 mars 1848 utbröt ett av de blodigaste upploppen i Stockholms historia. Liberala krafter kämpade för en ökad demokratisering, inte bara i Sverige utan i hela Europa. En våg av revolter, kravaller, upplopp och revolutioner sköljde över kontinenten med start i Paris i februari. Att så många ur den högsta militära och polisiära ledningen, likt 2004-års utrikesminister, satt på teatern när oron bröt ut i Stockholm kan möjligen ha varit en orsak till att läget blev så akut.

Det fruktansvärda övervåld som därefter användes i gränderna runt Storkyrkobrinken i mars 1848 kan inte anses ha varit motiverat. 18 personer sköts ihjäl - måhända var det kungen själv som, likt Max i Operauppsättningen, hade stöpt djävulska frikulor i Vargklyftan - i vilket fall får Oscar I ta på sig en stor del av ansvaret.

» Läs mer i min kommande avhandling!