Medeltid

Den senaste veckan har mitt politiska uppdrag bjudit mig som historiker på två intressanta medeltidsnyheter.

Det ena manifesterade sig på arkivutskottets möte i torsdags förra veckan då jag fick ett exemplar av Stockholms stads tänkeböcker för året 1635 i min hand. Boken ser – precis som de andra årgångarna i serien – inte mycket ut för världen utanpå, men erbjuder en fantastisk källa till det gamla Stockholm. Det som trotsallt utgör nyheten i just årgången 1635, är att det är den sista i den långa serie som arkivet har givit ut ända sedan 1930-talet.

På arkivutskottets sammanträde läste stadsarkivarien Björn Jordell högtidligt upp delar av redaktören Bo Elthammars förord för ledamöterna:

Den 18 december 1931 uppdrog Stockholms stadfullmäktige åt Stockholms stadsarkiv att edera stadens tänkeböcker från 1592 till och med 1635. Den första volymen 1592–1595 redigerades av arkivarien Daniel Almqvist och trycktes 1939. Med föreliggande edition av Stockholms tänkeböcker 1635 är uppdraget slutfört.

Den andra nyheten fick vi oss förevisade på Kulturnämndens sammanträde nu i tisdags. Mötet hade nämligen flyttats från den pampiga Stora sessionssalen i Stadshuset där vi annars plägar hålla till, till Medeltidsmuseets lokaler under Norrbro. Medeltidsmuseet har ju varit stängt sedan sommaren 2007 för reparationsarbeten av bron. Under tiden har museet förvisso haft verksamhet igång i sin tillfälliga lokal i Kulturhuset, men framför allt har ett renoveringsarbete pågått i lokalen under bron.

Kulturnämndens ledamöter fick en visning av landets förmodligen bästa museipedagog, Tina Rodhe. Ännu har inte mycket av utställningen kommit upp. Men muren står där den stått sedan Gustav Vasas dagar, båten ligger kvar och galgbacken kommer även fortsättningsvis att skrämma alla barnen. (Medeltidsmuseet har flest skolklassvisningar av alla museer i landet.)

Invigning sker den 23 januari, museet öppnar för allmänheten dagen därpå.