onsdag 10 mars 2010

Dyr rivning av bad

Nu var det länge sedan jag skrev nåt här på bloggen. I brist på fantasi och tid så knycker jag helt enkelt en existerande text och bara klipper in eftersom den är så bra skriven:

Inför nästa Idrottsnämnd har idrottsförvaltningen utrett den totala kostnaden för rivningen av badet i Aspudden. Den uppgick till 500 000 kronor vilket inkluderade demolering, bortforsling och miljösanering. Men när rivningsbeslutet av badet skulle genomföras tvingades idrottsförvaltningen också att anlita vakter för att bevaka huset, därtill fick stängsel sättas upp. Bevakningen i samband med ockupationen och rivningen visar sig nu ha kostat Stockholmarna 733 000 kronor. Totalt blev kostnaden för rivningen därmed 1.2 miljoner. Detta var 700 000 som istället kunde ha lagts på barn och unga i Stockholms idrottsliv [...].

Ja, är det inte bedrövligt? 1,2 miljoner kronor som kunde läggas på så mycket annat bra. Dessutom kunde vi haft kvar ett fint kultur- och badhus! (Texten kommer föresten härifrån!)

3 kommentarer:

Fredrik sa...

Ja, visst är det mycket märkligt att skylla kostnaderna på de som var mot en rivning av badet. Om det hade handlat om olagliga aktioner skulle jag ha haft större förståelse för att polis och idrottsförvaltning satsat på dessa kostnader. Polisinsatsen ligger enligt dem själva också över miljonen, lågt räknat.

Eftersom avhysningen av badhusföreningen som var hyresgäst inte har skett på normalt sätt med hjälp av Kronofogdemyndigheten har detta polisanmälts, även egenmäktigt förfarande och skadegörelse för sexsiffriga belopp har anmälts eftersom badhusföreningen inte fick möjlighet att ta bort sin saker ur badhuset.

Sen finns ju också badhusföreningens överklagan av rivningslovet. Den ligger nu hos regeringsrätten och vi avvaktar besked därifrån, men det är ju synd att huset redan är rivet. Men det var tydligen bråttom? Inget har hänt på tomten sedan huset revs.

På platsen där det stod en solid tegelbyggnad som inte alls var i något uselt skick ska det enligt politikerna uppföras ett barackdagis. Varför kunde inte ett dagis inrymmas i det gamla badhuset? Detta alternativ utreddes inte ens.

Lisa sa...

Mats, jag hoppas att du med insyn nu fortsatt kan bevaka frågan om brandstationen i Midsommarkransen. Det finns anledning att känna oro inför både kulturnämndens och stadsbyggnadsnämndens kunskap om plan- och bygglagens innehåll vad gäller kulturhistoriskt värdefulla byggnader och vad som kan, och inte kan regleras och avslås med hänvisning till kulturvärden.

Det är heller inte allt för konspiratoriskt att anta att det också finns eller har funnits en plan på att exploatera platsen för badhuset med ett mer (kortsiktigt) ekonomiskt petrspektiv för handen, till en privat eller offentlig aktör. Det skulle vara det ultimata hånet mot en lokalt förankrad rörelse som vill värna om sin närmiljö.

Hela Madeleines och stadsbyggnadsnämndens förfarande strider mot demokratisk praxis (om det nu finns en sådan) samt det regelverk som ligger till stöd för de politiska besluten.

Tyvärr framstår Madeleine som den arroganta och raljernade maktens ansikte, en makt som tar varje tillfälle i akt att håna och förlöjliga de som opponerar sig. Faktafelen från Madeleines sida kan i bästa fall beskrivas som korrekturfel.

I det vakuum som Madeleine lämnar efter sig där hon drar fram finns det stort utrymme för alternativ.

Den som är smart och med tillräcklig kunskap i ämnen som stadsbyggande, demokrati och kultur ser till att ta den chansen.

kalappsia sa...

Jag har hört att Petter Lindfors fortfarande finns kvar i Stadshuset. Förhoppningsvis kommer han att försvinna på måndag då, i beslut under nämndsammanträdet i Stadshuset Kl. 16.00.
Vet du om Torbjörn Johansson, Fastighetsdirektören lämnat alla sina uppdrag ännu? Tror du som jag att dessa två herrar har arbetat ihop då och då, för egen vinning?
Tacksam för svar.

Mvh/Karin Aurell