fredagen den 14:e januari 2011

Drömmande bort...

DN har nu i snart två veckor dagligen haft mer eller mindre intressanta inlägg om det till synes omöjliga projektet: Ny Operabyggnad i Stockholm.

I dagens DN finner man så en rätt rolig artikel som presenterar sju olika placeringsförslag, där läsarna kan, likt en god folkpartist, låta drömma sig själv bortom finansieringsproblematik och andra hinder och bara njuta av de olika förslagen.
Bild: DN

1) Masthamnen: Det bästa förslaget. Nackdelen, de dåliga kommunikationerna, kan bättras på med förlängningen av tvärbanan. Möjligen kan det också skynda på nya spårvägsalternativ mot Nacka/Värmdö. Platsen är robust och oöm, här finns möjlighet att bygga stort och högt. Det skulle inte heller skada att göra området tillgängligt för oss som vill promenera/jogga runt hela Södermalm utan att vika av vid Barnängenområdet.

2) Invid Vasamuseet: DN:s projekt att få operan mer folklig och nyskapande genom att plocka bort ordet Kungliga faller helt om man placerar en ny opera på Kungliga Djurgården. Dessutom ligger där redan en välbesökt barnverksamhet.

3) Långholmen: Helt bedrövlig idé. Ön är alldeles för känslig för en opera. Historiskt är ön förknippad med båtbygge och fängelse. Idag är det ett älskat rekreationsområde. Om den småskaliga varvs- och verkstadsverksamheten flyttar bör området på östra udden bli parkmark, inget annat.

4) Stadsgårdskajen: Platsen kan vara okej, även om kommunikationerna är än mer knepiga än i Masthamnsförslaget. Däremot tycks det arkitektoniska förslaget vara överdrivet komplicerat med uppfällbart tak, etc. Meningslös och dyr funktion i en stad med närmast ständig vinter.

5) Blasieholmen: Parken är både värdefull att bevara och för liten för en fullskalig operabyggnad.

6+7) Slussen: Här måste vi få in massor med kultur; nya Slussen ska bli ett kulturcentrum, inte ett kommersiellt centrum! Men platsen är också mest lämpad för den mer lättillgängliga och snabba kulturen. Här ska man kunna slinka in för en konst- och kulturupplevelse på väg till- eller från jobbet, eller på lunchen. Det passar mindre bra för stora komplex med långa helkvällsföreställningar. En öppning finns dock; ett nytänk i Slussenfrågan, där kommunen skippar nollbudgettänket och istället låter projektet gå med ett gigantiskt underskott för att på så vis få kvalitet istället för fullfinansiering, kan öppna för att även operaprojektet ryms inom mångmiljardsunderskottet och finansieringsfrågan på så sätt kan lösas.


Och därmed till huvudfrågeställningen: finansieringen. Jag har tidigare drivit att projektet Nationalscen per definition är av nationellt intresse, varför frågan, och därmed även finansieringen, ägs av riksdagen. Kan Stockholms stad vara med och finansiera investeringen så må det vara, men en ny opera får inte inkräkta på stadens driftsbudget för kultur.

Staten bör vara huvudfinansiär, inte minst för att bevara statusen som nationalscen för opera och balett. Därtill kan möjligen en mindre del läggas på Stockholms stad, Stockholms län och övriga kommuner inom Mälardalsregionen. I satsningen måste det också ingå mer pengar till digitalisering av biografer runt om i landet så att Operan blir en angelägenhet för hela Sverige.

Men privata pengar måste också in. Näringslivet tycks inte ha något större intresse, så hoppet står till våra få svenska miljardärer och miljardärfamiljer; Kamprad, Rausing, Axelson-Johnsson eller Wallenberg, Men varför har nu Dagens Nyheter drivit den här frågan så hårt? Kan det vara så att det är den kulturintresserade familjen Bonnier som i slutändan ska stå för fiolerna i orkesterdiket?

Inga kommentarer: