I en debattartikel i dagens DN gör två ledande folkpartister ett försök att återuppliva den många år gamla diskussionen om behovet av ett nytt operahus i Stockholm.
Argumentationen är inte ny, den har förts länge och vilar på tre ben: Dagens opera vid Gustav Adolf Torg är sliten och i akut behov av renovering; scenen är för liten och tekniken omodern; operakonsten är på uppsving runt om i Europa och världen.
Så långt okontroversiellt alltså – det finns ett stort behov av en ny operabyggnad i Stockholm. Men där finns också en rad problematiska aspekter:
- För det första: En ny Opera får inte bli en kommunal angelägenhet som belastar Stockholms skattebetalare. Detta är förvisso outtalat i debattartikeln, men dels det faktum att en av artikelförfattarna är kulturborgarråd i Stockholm, dels att marken som föreslås idag ägs av Stockholms stad, och framför allt dels att den borgerliga Stadshusalliansen under många år har omnämnt en ny operascen i sin kommunala budgettext för Stockholm, pekar i riktning mot att kostnader kommer att läggas på staden.
- För det andra: Platsen som anges, tomten bakom Nationalmuseum, är idag parkmark. Platsen är ur många aspekter väl vald; den ligger centralt, den är väl försörjd med kollektivtrafik och den omges av ett kluster av musik- och kulturinstitutioner. En central miljöaspekt i allt byggande är dock att exploatering av parkmark alltid bör kompenseras med ny grönmark i närområdet. Detta sker tyvärr alltför sällan och lär bli mycket svårt att åstadkomma i området runt Blasieholmen.
- För det tredje: Idén bygger i sin helhet på att privata finansiärer sluter upp. Vi har tyvärr sett många gånger förut att staten och kommuner gör stora investeringar i planer som aldrig kan genomföras för att det privata kapitalet drar sig ur. Det är viktigt att hålla kostnaderna nere. Därför är artikelförfattarnas formulering om "att sätta Stockholm och Sverige på kartan genom ett modernt och spektakulärt operahus", mycket olycklig.
Antalet "spektakulära" operahus i världen är idag närmast oräkneliga. Att försöka hävda sig i den konkurrensen måste anses både dyrt och dumt. Kostnaderna för en ny operabyggnad, oavsett om de finansieras med privata eller offentliga medel, måste förr eller senare tas ut. Det kommer sannolikt att ske helt eller delvis via biljettpriset och därmed även via offentligt kulturstöd. Ska en ny Stockholmsopera konkurrera nationellt och internationellt, så måste det ovillkorligt ske via den konstnärliga kvaliteten – inte i första hand via en dyr fasad.
..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.png)
5 kommentarer:
Jag håller med dig om att den konstnärliga kvalitén är ett måste om vi ska kunna konkurrera nationellt och internationellt. Problemet är att den konstnärliga framgången inom opera och balettkonsten hämmas av vårt gamla operahus. Kan man inte göra de produktioner som efterfrågas pga tekniska brister i det gamla operahuset så mister man ju också den mest kompetenta personalen/konstnärerna som självklart söker sig mot andra hus där tekniken inte hämmar utan hjälper konsten till att utvecklas. Därför är det utav största vikt att Stockholm får ett nytt operahus inom en snar framtid. Absolut något mer än en dyr fasad är förslaget med arbetsnamnet masthamnsoperan, http://www.masthamnsoperan.se Ett hus byggt inifrån och ut med det bästa tänkbara från alla perspektiv sett.
Göteborgsoperan är egentligen en rak motsats till alla dina farhågor, men å andra sidan är kapitalet lite annorlunda i Göteborg än i Stockholm.
Man såg till att samla ihop pengarna först för att sedan bygga, istället för såsom det är nu att alla "förbinder" sig att betala sin del.
GöteborgsOperan är byggt av privata bidrag, drivs till stor del av privata bidrag och länet, och var dessutom ganska billigt att bygga.
Anonym: Jag har bestämt för mig att Göteborgsoperan fick statligt stöd, även om det inte var så mycket.
För övrigt har jag skrivit lite om frågan själv. Jag håller med om att det vore synd om Museiparken försvann, men pekar också på de stora möjligheter som finns, om vi skulle bygga operan på södra Blasieholmen.
http://www.melinen.se/blogg/?p=1679
Om man verkligen bryr sig om konsten så borde man titta på helt andra sätt att berika den än att bygga ett nytt hus. Dessa argument om att Oslo och Köpenhamn redan har och därför ska vi också ha. Det är helt meningslöst. Jag får uppfattningen att det inte är nån av dem som driver frågan på politisk nivå som bryr sig ett dugg.
Jag är glad att en debatt om ett nytt operahus kommer igång. I takt med att Stockholm växer behöver vi nya kulturinstitutioner likaväl som ett nytt tänkande när det gäller kulturen utanför innerstaden. Att i det läget säga nej rakt av till en ny opera är att ställa sig vid sidan i kulturdebatten.
Om den opera som byggs ska vara statlig - vilket den nuvarande stockholmsoperan är - ska givetvis staten betala både investeringen och driften. Fantasier om att Ikea, Ericsson och H&M ska vara med och betala är just fantasier. Jag har hört detta om sponsoring i tjugofem år - utan att det kommit mer än småsummor till kulturen från företagsamheten.
Det är lätt att se alltihop som en listig undanflykt. Om inte näringslivet är med och betalar blir det inget. Vilket man visste redan från början. Därmed kan frågan begravas, tillsammans med alla andra begravda kulturfrågor.
Ingvar von Malmborg
Skicka en kommentar