End of the line?

Foto: Mats Berglund

Stopp här!?

Bilden föreställer bygget av nya Resecentrum i Umeå, ändhållplats för Botniabanan. Om det är en vacker byggnad låter jag vara osagt - och det mesta av snön har smält bort sedan bilden togs för några veckor sedan - men den är min närmsta granne och jag kan se den från mitt fönster.

Härifrån ska man kunna åka tåg ner till Ångermanälven där tåget via några länkar kopplar på Norra stambanan. Invigning av första delsträckan ner till Ö-vik sker i höst. Nästa år ska man kunna åka tåg mellan Stockholm och Umeå på knappt sex timmar.

Sedan är det tänkt att man ska kunna fortsätta sitt moderna resande upp genom det västerbottniska och norrbottniska kustlandet, via orter med exotiska namn som Robertsfors, Piteå, Luleå. Norrbotniabanan ansluter sedan till Malmbanan, stambanan och Haparandabanan, och man kommer nästan hur långt som helst.

Men med den nuvarande regeringens infrastrukturpolitik tycks det som att resandet kommer att ta stopp vid Resecentrum i Umeå. Norrbotniabanan finns inte med i det transport-PM som kom lagom inför budgetproppen för ett par veckor sedan. Alliansens pengar räcker inte till. De stannar i Stockholm och ska användas till en extremt onödig motorväg - Förbifart Stockholm. Dystert läge i Västerbotten!

Men, så kom ju den rödgröna infrastrukturplanen med morgontidningen i går. Norrbottniabanan kommer byggas. Likaså höghastighetsjärnvägar i södra Sverige och en hel del andra spännande spårsatsningar i hela landet.

Bra balanserad rödgrön och miljövänlig politik står nu mot en förlegad och klimatfarlig blåbrun infrastrukturplan inför valet i september! Debatten under det senaste dygnet har också - med all tydlighet - än en gång visat hur framför allt Centern har givit upp varje ambition att vara ett miljöparti. Se gärna på svt's och tv4's klipp med infrastrukturminister Åsa Torstensson i debatt mot Peter Eriksson.

Har också kulturpolitiker ett ansvar?

Ska politiker lägga sig i kulturen?

Frågan återkommer med jämna mellanrum, ofta med något exempel på kommunpolitiker som har lagt sig i någon konstutställning eller liknande. Kulturpersonligheter och publicister rasar. Vi känner igen scenen, nu har den kommit till Lund.

Ordföranden i Lunds kulturnämnd, folkpartisten Holger Radner, har noterat en utbredd missbelåtenhet bland universitetsstadens kulturkonsumenter. Man knorrar över utställningarna på stadens konsthall. Besökssiffrorna sjunker.

I ett försök att höja besökstalen och få nöjdare besökare har nämnden nu beslutat att gå ut med en bred förfrågan till Lundafolket: Vad vill ni med konsthallen? Svaret kommer omgående, fast från kulturkritikerna, och med en motfråga: Är inte detta en politisk styrning av verksamheten? Alternativt: det är kulturkonsumenterna som har fel!

Man undrar! Varför detta ständiga förakt för den demokratiska processen så fort det kommer till kulturpolitik? I vilken annan kommunal verksamhet förväntas politikerna ständigt och med glatt leende överlämna hela ansvaret för verksamheten till tjänstemän?

Självklart gör Lunds kulturnämnd helt rätt. Man identifierar en brist i verksamheten, och vidtar åtgärder – politiska åtgärder! Politiska frågor ska hanteras av politiker. Fattar vi politiker dåliga beslut får medborgarna rösta bort oss. Så kan man inte göra med tjänstemän.

Som i Lund har vi även i Stockholm en folkpartist som kulturnämndens ordförande. Vår ordförande har dock inte samma känsla för demokrati som sin skånske partibroder. Under mandatperioden har det vid upprepade tillfällen hänt att jag fått närmast utskällningar så fort jag påpekat det demokratiska underskottet i t.ex. hur fördelningen av kulturstödet hanteras, hur biblioteken ska styras och om vi ska ha kommersiella aktörer på våra kommunala bibliotek. Mantrat: Vi politiker ska hålla tassarna borta från kulturen!

Jag är av annan uppfattning. Jag är en folkvald politiker, och jag har fått ett uppdrag av mina väljare. Jag anser att det då är rimligt att ställa krav på att jag får de verktyg som behövs för att kunna bedriva en meningsfull oppositionspolitik. Sånt kan inte överlämnas till våra tjänstemän, hur kompetenta de än är.

» Jag har tidigare skrivit om detta här och här.

Borgerliga neddragningar i kulturskolan, igen och igen och igen...

SvD skriver om att den borgerliga politiken har inneburit fortsatta neddragningar och färre barn i kulturskolan.

Det folkpartistiska kulturborgarrådet luras med statistik och hävdar att elevantalet har ökat. I själva verket är det antalet fyllda kursplatser som har ökat - medan antalet elever minskat dramatiskt!

Som SvD visar har man fixat statistiken genom att köra kortare kurser och räknar samma elev flera gånger. I stället för att gå en helterminskurs och betala en avgift har man nu fått samma elev att gå två halvterminskurser, med dubbla avgifter.

Vad som inte står i SvD-artikeln är att det här inte bara har lett till färre elever, utan också till en dramatiskt växling från ytterstaden mot innerstaden. Den statistik som vi fick i nämnden visar tydligt att det är de rika Östermalmsbarnen som har råd att gå dubbla kurser med höjda avgifter, medan barnen i miljonprogramförorterna står för den stora minskningen.

Riktigt dålig politik!


» Läs gärna några av mina tidigare inlägg om den borgerliga kulturskolepolitiken:

- Fp drar ner på kulturen i Stockholms skolor
- Kulturskolan ska spara - igen!
- Svarta lögner eller bara en enkel felräkning?
- Barnfattigdom
- KF 11 dec: Kulturskolans avgifter höjdes
- http://mats-berglund.blogspot.com/2007/11/kulturborgarrdet-madeleine-sjstedt-fp.html
- Mer om kulturskolan
- http://mats-berglund.blogspot.com/2007/11/demonstration-fr-kulturskolan.html

Förbifart Stockholm, hur tänker borgarna egentligen?

Stockholmsborgarna lovar inte mycket inför valet.

Men de lovar att skuldsätta oss i trettio år framöver. De lovar oss att öka trafikmängden med 0,5 procent varje år, och därmed motsvarande ökning av partiklar, koldioxid och andra växthusgaser.

De lovar oss förmodligen varmare klimat. De lovar oss en kontinuerlig ökning av antalet trafikdöda i Stockholmsregionen. De lovar oss oerhörda finansiella risker och avbrutna kollektivtrafiksatsningar.

De lovar att spendera 28 miljarder kronor på Förbifart Stockholm. Det är svårt att förstå summan, den kan inte beskrivas på annat sätt än att det är – ohyggligt – mycket pengar!

(Eller, i runda slängar, ungefär lika mycket som Stockholms hela kulturbudget under återstoden av min beräknade livstid!)

Man undrar, hur tänker borgarna egentligen?

» MP, SNF, DN, DN, DN, SVD, ABC (bilden ovan är en skärmdump från SVT Play)

Slussen - vårt uttalande i Kulturnämnden

Den utställda modellen över Slussen är förföriskt vacker och välgjord. Men man undrar om det verkligen behövs så många körfält när det är så få bilar – och så många gångtrafikanter!? (Foto: Mats Berglund)


Dagens Nyheter skriver om planerna för nya Slussen. Precis som vid så många andra byggen i Stockholm just nu blir kostnaderna för Slussen så höga att området måste exploateras så hårt att de positiva värdena drunknar i de väldiga byggvolymerna.

Som DN visar har en mycket stor mängd starkt kritiska synpunkter skickats in från Stockholmare. Även jag har uttryckt mig relativt kritiskt till den plan som nu har varit på utställning och remiss. Så här skrev vi i vårt yttrande i Kulturnämnden för någon vecka sedan:

Kulturnämnden
2010-03-09

Ärende 6
Remiss betr. Samråd om förslag till detaljplan för Slussen, etc…

Kerstin Wickman (mp)
Mats Berglund (mp)


Särskilt uttalande

Kulturförvaltningen anför i sitt förslag till beslut ett antal mycket viktiga kulturmiljöaspekter gällande utformningen av nya Slussen. Det är därför av mycket stor betydelse att Stadsmuseets kulturmiljöavdelning inbjuds att vara en aktiv part i hela den fortsatta processen kring projektet. Utöver förvaltningens synpunkter vill vi framföra följande:

Minska ner trafikapparaten
En trafikapparat med åtta filer – lika bred som Essingeleden – kan inte bli den smäckra bro som hävdas i förslaget, utan kommer för lång framtid prägla Gamla stan och Slussenområdet. Därför bör man utreda om den går att minska med två bilfiler.

Ny syn på Slussen – förslaget som glömdes bort
Det är beklagligt att inte det förslag som en grupp arkitekter presenterade under namnet ”Ny syn på Slussen” har utvärderats tydligare av staden. Förslaget (som finns att ladda hem på www.forsstrom.se) innebär bl.a. en nergrävning av tunnelbanan samt möjlighet att på sikt öppna Riddarholmskanalen.

Ta tillvara de kulturhistoriska värdena
Slussens kulturhistoria är lång och tydlig och måste tillvaratas i områdets utformning. Det aktuella förslaget öppnar upp vattnet men gräver samtidigt ut näset mellan Södermalm och Gamla stan. Därmed raderas den topografiska orsaken till varför Stockholm ligger där det ligger, men också den historiska förståelsen för Stockholms framväxt och utveckling. Som ett lås i Mälaren fungerade Stockholm både som försvarsanläggning och som omlastningsplats för in- och utrikes handelsvaror. Med det föreliggande detaljplaneförslagets genomförande kommer detta inte längre att vara synligt.

För att ändå bevara minnet och förståelsen för Stockholm som sjönärahandelsplats i kustbandet bör en Skärgårdsmarknad anläggas i området. Som förvaltningen anför att det beklagligt att den kulturmärkta trafikapparaten från 1930-talet försvinner. För att hålla minnet av den bör klöverbladens runda former återkomma i detaljer i den nya anläggningen. De kvarvarande delarna av gamla slussanläggningen från 1850, den s.k. Nils Ericson-slussen som idag används som avtappningskanal, bör lyftas fram och i möjligaste mån integreras i den nya konstruktionen. I likhet bör även eventuella lämningar från äldre slusskonstruktioner göras visuellt tillgängliga.

Gör nya Slussenområdet till ett kulturcentrum
Det är av stor vikt att Slussenområdet utvecklas till ett kulturcentrum där Stadsmuseet, Södra teatern och Debaser kan bli naturliga delar. De många små gallerierna, konsthantverks- och designbutikerna i näraliggande kvarteren måste värnas. Stadsmuseets lokaler bör utökas och förses med en nyinrättad utställningslokal, där byggprojekt kan presenteras och stadsbyggnads- och stadsplaneringsprojekt diskuteras. På så sätt kan stockholmarna stimuleras att bli delaktiga i debatten om det offentliga rummet och om stadens framtid. Även andra kulturfunktioner bör finnas här, som till exempel ett bibliotek och en mindre teaterlokal och biograf.

Planera för biogasbåtar
Stockholm är staden på vattnet, och vad kan väl då vara bättre än att se just vattenvägarna som en lösning på framtidens kommunikationsproblem. Vi bör planera för flera båtlinjer för miljövänliga biogasbåtar på såväl Riddarfjärden och Mälaren som på Saltsjösidan. I ett sådant båtlinjenät är Slussen den mest naturliga knytpunkten. Infrastrukturen på båda sidan om Slussen måste därför planeras för detta med kajer och tydliga kopplingar till bl.a. buss och tunnelbana.

Turbin
Den nya Slussen-konstuktionen bör inbegripa en turbin för att ta tillvara energi från vattenströmmen. Energin bör sedan användas lokalt kring Slussen för belysning eller konstverk.

Kallbadhus
I anslutning till det nya Slussen bör man även överväga badmöjligheter i form av ett kallbadhus, på Mälarsidan, vilket manifesterar den i storstadssammanhang unika möjligheten att kunna bada mitt i en storstad.

Klockhuset vid Norra station.

Under kvällen idag hölls en lång debatt i kommunfullmäktige om Norra Stationsområdet. Jag själv bidrog med lite kulturmiljösynpunkter, och sa saker som att "varje plats har en historia" och att den historien bör tas tillvara för att ge varje område och stadsdel en unik karaktär och identitet.

Det är därför tragiskt att man i Norra stationsområdet så tydligt kastar bort möjligheten att använda sig av den gamla stationsbyggnaden och i synnerhet klockhuset.

Någon replik fick jag inte och det var inte mycket i debatten som överhuvudtaget rörde vare sig kultur eller kulturmiljö eller platsens historia (förutom Kristina Alvendal som var mycket tydlig med att hon - istället för att bevara - ville radera platsen historia!)

Men nu ser jag att DN:s Lars Epstein har skrivit om mitt inlägg i sin DN-blogg. Dessutom med foto. Kul att någon uppskattar kulturen!

DN backar

Även om det inte skrivs rakt ut, så är det tydligt att Dagens Nyheter idag backar från sina tidigare påståenden om att Miljöpartiets borgarråd Yvonne Ruwaida skulle ha begått något som helst fel. Tidningen klargör nu äntligen att storleken på politikernas telefonkostnader inte påverkar skattebetalarna, utan endast partikanslierna.

Yvonne bemöttes av långa applåder på gårdagens årsmöte, och har fullt förtroende i hela partiet.

Det är också tydligt att den tekniska detaljen om vilken metod man ska använda för att anmäla kostnader för privatsamtal rimligen inte kan spela någon roll. Ruwaidas telefonräkningar har alla år gått igenom Stadshusets administration helt utan anmärkningar just på grund av att de har redovisats helt korrekt.

Ruwaida har ringt för en dryg tusenlapp i månaden. En summa som på inget sätt kan anses annat än helt rimlig. Hon har varit en aktiv politiker som har använt kommunikation som en naturlig arbetsmetod och telefonen som ett centralt arbetsredskap.

Dagens Nyheters journalist har i ett antal artiklar försökt göra en höna av en fjäder. Den hönan har successivt reducerats. Och när det nu dessutom uppenbaras att kostnaderna inte ens kan anses höga så fladdrar slutligen fjädern själv bort i vinden. Kvar står journalisten med två nakna händer som det nu bara återstår att tvåla in och tvätta av.

Självklart vill vi dock också – innan saken helt begravs – gärna veta hur mycket moderaterna har ringt för.